Body monitoring

Har ni hört talas om begreppet body monitoring?

Det är kort beskrivet beteendet att ständigt hålla koll på hur man ser ut. Hur man sitter eller står, hur håret ligger, att man syns i rätt vinkel för den man pratar med, hur kläderna sitter, and so on. De flesta ägnar nog en tanke åt detta med jämna mellanrum, men hos kvinnor ser man detta mer.

I jobbsammanhang har jag lagt märke till detta vid många tillfällen, det liksom tar all min uppmärksamhet att följa hur kvinnan med bara sekunders paus mellan gångerna rättar till sitt hår, kragen, sjalen, ändrar sittställning på ett tillsynes onaturligt sätt. Ute i fria världen ser jag det hela tiden. Det ständiga tillrättaläggandet.

Och nu kan det låta anklagande, det är det inte. Detta är ett beteende som sker utan att personen ifråga är medveten om det. Det sägs vara den internaliserade varianten av the male gaze, alltså att kvinnor ser sig själva utifrån, och då utifrån mannens perspektiv. Vi blir matade med mansperspektivet som norm, de flesta filmerna som görs är mansvinkel på, kvinnor finns med som sidofigurer till män oftast. Läs gärna om Bechdeltestet för mer info om detta. Reklam matar oss med en bild av att kvinnor finns för män att titta på, till och med reklam för produkter som riktar sig till kvinnor får ett bildspråk som syftar till att tilltala män.

Allt detta leder till att vi internaliserar den manliga blicken för att den är norm, och det leder till att vi börjar monitorera oss själva. Vilket leder till att vi börjar korrigera oss själva för att passa in i normen. I längden är detta skadligt för vi baserar tillslut vår självbild på andras förmodade bild och gillande av oss, inte vilka vi är. Det är lätt att säga att man bara ska sluta, men för många är det år av vana som behöver tränas bort, men det går.

Jag tror att vi i ett så utseendefixerat samhälle behöver hitta forum där man inte bedöms på sitt utseende, där kroppen inte kan bedömas. Jag personligen tror att kvinnoseparatistiska forum kan vara ett bra sätt. Det kan låta krångligt att hitta men alltså det behöver inte vara svårare än att man träffar sina kvinnliga vänner bara. Och eftersom vi alla (typ alla) lider av det här samhällsfenomenet i någon grad så kan det vara bra att prata om det. Att bestämma sig för att noll utseendefokus får förekomma, för att mixa upp det lite. Nu säger jag inte att det alltid är kuddkrig och sminksnack när kvinnor ses, utan att vi när det bara är kvinnor som ses kan behöva göra det till en paus från hur vi ses på i det offentliga rummet.

Man kan också tänka på hur man själv bidrar till utseendefokuset. Jag försöker verkligen tänka på hur jag strösslar utseendekommentarer omkring mig. Om jag träffar en grupp med kvinnor och män och någon kvinna får en utseendekommentar (händer alltid) så ger jag mannen i gruppen en också, inte ironiskt, utan för att väga upp. Balans is the shit. Det brukar belysa just hur passande eller opassande en utseendekommentar är i sammanhanget.

Det finns säkert massa andra saker man kan göra för att öva bort det här också. Det handlar inte om att man är utseendefixerad, det är ett resultat av att man rör sig i ett samhälle där man förväntas följa normer som för kvinnor inte är naturliga. Det går inte att värja sig men man kan lära sig att känna igen beteendet och hitta strategier för en själv hur man får rätt fokus igen. Att lära sig varför man gör det är också en del, för att det förväntas av oss, vi har fått det intutat i oss under lång tid, tänk på hur många bilder på kvinnor du passerar varje dag, hur kvinnor framställs i TV, film, serier, det skapar normer, det är inte för att man är extremt fixerad vid sin lugg eller hur kläderna sitter egentligen. Det är för att undvika problem, vilket kvinnor som frångår normen möter. Herregud se bara på kvinnan i publiken som på melodifestivalen för några år sedan vara glad och höjde armen och, ve och jävla fasa- HADE KROPPSHÅR! Att.Hon.Vågade! Listan på grejer kan göras lång. Titta i tidningshyllan nästa gång du är i mataffären på skvallertidningarna. Se hur kvinnor som kan med att befinna sig på stranden TROTS ATT MAGEN ÄR SVULLEN (den kanske inte ens är svullen utan magar putar för det mesta). Det är så dom ser ut i naturligt tillstånd. Men det visas upp som look at this freak of nature woman!

Jo, räkna brukar ju förse en med massa bra information. Nästa gång du sitter på ett möte (antar att de flesta gör det ibland), välj ut en man och en kvinna och räkna hur många gånger de rör sitt hår eller rättar till sina kläder. Svårt att göra på sig själv, men man kan ju testa, eller be någon du umgås mycket med räkna åt dig vid ett för dig okänt tillfälle. Kan ge en bra indikation på hur mycket jobb du har framför dig!

 

 

Annonser

Hur pratar du om dig själv?

Hur pratar vi om oss själva egentligen? Och vad leder det till?

Jag noterar ofta, alldeles för ofta, att framför allt kvinnor i min omgivning, både i sociala medier och riktiga livet kritiserar sig själva något så vansinnigt mycket. Det kan vara allt från sorten ”nej men den här gamla trasan” (okej INGEN säger så längre men omskrivningar av det, till ”åh nej, hur ser jag uuut på bilden?!”. Allt där emellan också.

Jag tror att det beror på att vi är uppfostrade till att dels kritisera oss själva för att motiveras till att försöka passa in i vissa normer, till att inte tro att vi är något, och då förminska och förlöjliga våra utstickande egenskaper eller utseendefeatures. Ni kan ju bara tänka er hur ofta vi kritiserar vårt egna utseende med tanke på hur ofta andra säger något om det, det brukar nämligen vara en reaktion på en kommentar eller en komplimang. Och det vet vi ju sen gammalt att folk är rätt bra på att strössla över flickor, kvinnor, det är den främsta valutan vi mäts i.

Visst förstår jag att självkänslan och självförtroendet inte alltid är på topp och att man kanske inte alltid vill bli påmind om ens utseende och därför viftar bort kommentarer. Med all rätt, vi borde få slippa det helt. Det är inte detta jag menar att vi gör fel utan det där uttryckandet av ett milt, oftast, ibland grovt, underliggande självförakt där vi till varje pris ska förklara att vi minsann inte tycker att vi duger som vi är. Nu vill inte jag att vi alla går ut och testar detta men lyssna aktivt när en kvinna pratar om sig själv och då främst sitt utseende. Vilka ord använder hon? Du kommer inte direkt känna ett glädjerus när du ser över hur många procent av gångerna som det är förminskande.

Det här är inte bara skadligt för individen i sig utan för andra kvinnor, män och barn i deras omgivning. Alla de lär sig lite mer för varje gång det händer att kvinnor tänker så om sig själva, och att det då måste ligga något i det vilket gör att andra tänker så om oss också. Vi lär små tjejer att ta efter beteendet. Vi lär små killar att kvinnors värde ligger i utseende. Detta är inget som ska skyllas på kvinnorna som gör så, vi är alla till viss del barn av vår tid, och alla hjälper till att upprätthålla detta på olika sätt.

Men, vi är ju inte heller helt handlingsförlamade fast vi har fått sådan här skit inpräntat i oss sedan urminnes tider, det GÅR att göra något åt det.

Fake it til you make it. Man brukar ju säga att man säger det man tänker, and that my friend works the other way too. Jag lovar, säger du rätt sak börjar du oundvikligen tänka det tillslut.

OM du märker att du är mitt i en liten självförminskande mening, slutför ej. Jag upprepar, slutför ej. Det för inget gott med sig.

Inte du som gör detta mot dig själv? Någon annan? Säg till, inte som en full on påhoppande konfrontation utan ta den här diskussionen in private.

Jag brukar uppleva en utökad känslighet i mina kräkreflexer när jag springer på you-go-girl-kvinnor-kan-inlägg. Och detta är på gränsen, det är jag helt och fullt medveten om men jag var bara tvungen att ta upp det. Har sett detta för mycket senaste tiden och det är så tråkigt.

Lovar att detta inte kommer utvecklas till några livsmeningscitat på vackra solnedgångsbakgrundsbilder.