Vi blir som vi representeras eller?

På alla hjärtans-dag fick jag boken En annan historia av min kille. Ni förstår vilket jävla kap jag har gjort. Och jag hade kunnat mala på i en evighet om vilken lyckans ost jag är av alla möjliga anledningar kopplat till den här människan, men idag ska vi istället gå in på en  grej jag läste in inledningen av boken. Där var det en mening om det här med representation. När man granskar vilka som syns och nämns i medier, läroböcker osv så är det ta mig fan alltid män som utgör majoritet. Och i boken sa Lina Thomsgård som gjort boken att den här skevheten, där kvinnor verkar utgöra 5-10 % av det totala utrymmet skapar en felaktig bild av att det ska vara så i verkligheten också.

Det fick mig att tänka på när jag räknade hur många kvinnor och män som syntes på vårt intranät. Det påminde mig om vad vi som åker kollektivt möts av för kvinnonormer och mansnormer i reklamen på väg till jobbet och hur det färgar allas vår syn på vad vi förväntar oss. Tänk också på filmer, vi matas med att kriminella oftare är ickevita, att kvinnor har en liten procent av talutrymmet, att en kvinna med klackar och visst smink inte är smart, att specialister är män. Att mäns ord står över kvinnors.

Vet ni hur ofta jag som kvinna får helt självklara saker berättat och förklarat för mig? Ofta om man säger så. Vad tror ni- ska man skicka vidare?

Det jag vill komma till är att jag tycker att det är SÅ viktigt att fortsätta orka ifrågasätta skev representation. Att det inte alls är en struntsak som inte gör någon nytta. Jag tror det gör stor skillnad att andra än män syns. Och att andra än män syns med rätt andel och som dom är, inte bara som en smal norm hävdar att man ska vara. Nu när jag kommit tillbaka till jobbet och följt nyheterna på vårt intranät dagligen så har jag noterat en förändring faktiskt. Det är inte bara män. Men innan jag ställer till med stort firande av minskad skevhet ska jag följa ett av mina egna favvoråd jag brukar dra till med när jag ska läxa upp folk i att BLI mer jämställda, nämligen att räkna. Alltid börja med det, då har man fakta, inte åsikter, man vet HUR skevt det är inte bara ATT det är det. Så jag får väl återkomma med om min nya magkänsla stämde eller inte om några veckor typ.

Tills dess- keep fighting for en helt självklar plats i samhället!

 

 

 

 

 

 

 

 

Universalsanningarnas no no’s till nyblivna föräldrar

Okej jag gillar information och fakta. Inför nya situationer vill jag gärna veta så mycket som möjligt för att vara så förberedd som möjligt. Detta gäller även det stundande nya föräldraskapet. Men, jag har upptäckt att i även detta fallet, som så många andra, så verkar folk i min omgivning och på interwebz missta egna upplevelser för statistiskt säkerställd fakta. I know, cho-ck-er-an-de värre att det även gäller här. Samma individer lider även ibland (läs: när de drabbas av informationen att det finns ett preggo framför dom) av den vanliga missuppfattningen att jag vill veta allt om alla deras upplevelser, uttryckt som universalsanningar istället för just individuella erfarenheter.

Det här fenomenet har tilltagit i styrka i takt med att mitt midjemått gjort detsamma, detta i sin tur har lett till att jag sökt förklaringar till det underliga beteendet på diverse bloggar som skrivs av, enligt mig, sunda individer, och då stött på vad jag misstänker kan vara min framtid när avkomman inte längre är i min kropp. DET i sin tur har lett till att jag mentalt utformat en form av shit-list på saker jag kommer hantera på ett mindre milt och mysigt vis om någon skulle ha den dåliga smaken att utsätta mig för dessa.

Var så goda mina vänner- topplista på saker att INTE säga!

”Oj vad bebisen skriker- den är hungrig. Har du provat att amma oftare/mer sällan/ längre stunder/ kortare stunder/ liggandes/ sittandes/ ståendes/ hängandes upp och ner? Det är mycket BÄTTRE.”

”Oj vad bebisen skriker- den har fått för många intryck. Borde du inte hålla den närmare/ vagga/ hoppa upp och ner/ sjunga/ inte sjunga/ jonglera/ krama/ jazzdansa med den. Det får ALLTID barn lugna”

”Jaha, vaknar den på nätterna? Om man gör som VI gjorde så sover dom heeela nätter, det har inget att göra med bebisen utan bara att komma på det här universaltricket som vi är typ ensamma om att veta och som sagt, inget som är slumpmässigt.”

”Oj vad ni ser trötta ut. Man ska sova när bebisen sover.”

”Borde den inte sova nu, den är garanterat trött? Det är bara att läsa upp den uråldriga häxversen så somnar ALLA barn på 10 sekunder.”

”När bebisar gör så där så betyder det alltid att man borde vagga/ lägga/ amma/ byta på/ bära.”

”Men var är bebisen? PASSAR pappa den?”

Dessa saker ger samma utfall på irritationsbarometern som vitaproreklamen med Niklas Wahlgren som avslutas med *kände just av mina kräkreflexer* ”det funkar för mig”. Förträngt den? Ingen fara! It´s your lucky day, här kommer den!

Tjejlön och hur du egentligen bör förbereda dig inför löneförhandlingen

Jag har nyligen löneförhandlat för ett nytt jobb, och jag har i och med detta reflekterat lite över själva processen, noterat igen att det finns massor av förutfattade meningar om vad som är möjligt att göra och inte, och hur andra ser på saken och funderat på vad detta kommer sig av. Det har resulterat i att jag mer än vanligt funderat på hur vi ska komma ifrån att det ens finns tjejlön.

Till exempel är något av det första som inträffar när det börjar vankas lönesnack att folk omkring en börjar ge massa tips. De allra flesta tips som i alla fall jag har fått har varit riktigt bra faktiskt, och jag tror att det beror på att jag omger mig med personer som har tänkt till när det kommer till löneskillnader och överlag är mer pålästa i ämnet än många andra. Men sedan har jag också letat runt lite på internetz, och jag trodde att det skulle komma rätt klyschiga tips till kvinnor, men icke, rätt bra tips till både kvinnor och män. Dock saknade jag en aspekt i det hela, och det var hur de här agerandena man blir tipsad om kommer tas emot beroende på om du är man eller kvinna. Så det är ju inte mer än rätt att vi tar och dyker ner i ämnet och kompletterar lite. Nu är det kanske på sin plats med ett varningens finger, jag är alltså inte på något sätt expert på varken området eller psykologin bakom. Så, då var det sagt. Låt oss nu gå igenom de tre vanligaste tipsen!

”Läs på om vad andra tjänar så du vet vad du kan förvänta dig”
Det här är ju ett superbra tips, om det inte vore så att du, om du är tjej, med största sannolikhet tjänar irriterande mycket mindre än dina killkollegor. Dessutom är det inte så himla enkelt att hitta källor som redovisar killöner och tjejlöner separat. Men misströsta inte, det finns! På den här sidan listas rätt många olika yrkesgrupper och det är ju himla fiffigt att du kan förklara för din chef att du förväntar dig samma lön som killarna, för ni har väl inga osakliga löneskillnader pga kön på just din arbetsplats?
Förväntad reaktion: Du kommer garanterat anses vara skitjobbig så bli inte förvånad om chefen blir lite obekväm, men bara du inte anklagar någon för att sätta ojämställda löner så har du nog rätt bra chans att komma upp i killarnas löneklass enbart genom att påpeka att du kollat upp kill- och tjejlönerna för den aktuella yrkesgruppen.

”Våga ta för dig och ta plats”
Detta är ett så himla vanligt tips, men få tänker på att det kan bli en rätt så konstig situation om du i vanliga fall är mer mild och mysig till sättet och sedan plötsligt, utan någon förvarning,  blir helt personlighetsförändrad. Det om något drar förmodligen ner trovärdigheten. Så detta med att våga ta för sig och våga ta plats- det passar nog allra bäst som ett tips för årets andra dagar om det ska ge utslag på lönebarrometern. Alltså uteblir någon vidare beskrivning av förväntad reaktion. Eller kanske är en gif som visar hur en reaktion kan se ut när du spontan-tar-plats, på sin plats. Det är det egentligen alltid, men extra mycket nu.

bild4

”Var tydlig med vad du har presterat”
Absolut, men en studie har visat att män i större utsträckning blir bedömda på potential och kvinnor mer blir granskade på prestation. Då kan en ju rätt fort räkna ut att potential ganska mycket oftare bedöms som högre än de befintliga prestationerna. Såvida man inte är helt värdelös, alternativt att chefen kanske skulle vara värdelös om hen bedömer potential lägre än redan uppvisade prestationer. Hur som helst, detta är ett klurigt problem, för chansen att bevisa att detta förekommer är ju i princip omöjlig, så du står kvar med ett alternativ, och det är att synliggöra situationen. Kanske kan det läggas fram som en risk eller lite matnyttig info inför lönesnackstider. Igen då utan att anklaga för det brukar bara resultera i att folk försvarar sitt beteende och inte alls vill ändra sig, oavsett om deras agerande är rätt eller fel.
Förväntad reaktion: Total förnekelse och eventuellt försvarande från lönesättande chefs håll. Detta är inget att bry sig om utan kanske peka på studien och förfäras av att det ens kan vara så och trycka på att det är så himla bra att lika lön för lika arbete utövas på just din arbetsplats.

Två saker som jag brukar upprepa för mig själv för att inte vika mig är att det inte bara är för dig själv du förhandlar. Din insats nu gör skillnad för både dina närmsta kollegor och även för andra kvinnor. Det blir mindre accepterat att ge någon lägre lön pga kön om det förekommer mer sällan. Den andra saken som kan vara bra att tänka på mitt i förhandlingen är att det ju inte är personens egna pengar du ber om (oftast i alla fall). Även fast det ibland kan verka så.

Sist men inte minst, två konkreta tips

  • Fakta, statistik (killönen då) (+ 5000 om man får tro några av mina vänner) ska du begära.
  • Men först: Lyssna, avfärda, berätta ovan löneanspråk, SEDAN SKA DU VARA TYST. Detta är det svåraste momentet.

Eller jag måste bara också visa lite vad som är typiskt dåligt att göra:

bild5