Millennials och jämställdhet

Idag har jag läst Maria Svelands Bitterfittan på tunnelbanan till jobbet. Det är ju som vissa av er kanske känner till inte direkt enhörningar, livsglädje och framtidshopp om man säger så. Den handlar om en 30ish kvinna som lessnar på hela familjeskiten och drar till tönt-Teneriffa för att vila upp sig och få en paus i en vecka. Nu har jag inte läst mer än något kapitel men redan nu känner jag att boken liksom sakta drar av ett skynke och under visar sig de patriarkala strukturerna och vanliga beteendena som upprätthåller detta. Fy fan alltså. Läs den. Varning (eller hopp om livet enligt mig) är väl att OM du är kvinna och lever med en inte så jämställd man så kan boken ge bränsle åt en skilsmässa till exempel. Med det sagt så hoppar vi direkt in i ett stycke jag fastnade vid imorse. Tjejen som boken handlar om hade vid något tillfälle intervjuat en klassmässigt privilegierad människa som på alla sätt försökt förneka klassens egentliga existens, och då kommit fram till följande:

”Världen verkar vara uppdelad i två olika slags människor: de som tycker världen är rättvis och de som tycker den är orättvis.

Och som av en händelse råkar det oftast vara människor som fötts in i privilegierade familjer som förnekar att det finns några klasskillnader.

Och som av en händelse råkar det oftast vara män som förnekar att det finns orättvisa könsskillnader mellan män och kvinnor.”

 wine more wine GIF

Tröttman.

Sedan kommer jag till jobbet och kommer av en händelse in på Ledarnas sida och hittar (igen sånt sammanträffande), Ledarnas jämställdhetsrapport. Om jag var trött innan så ska ni veta vad man blir av den här läsningen. Låt mig lotsa er genom några av höjdpunkterna frustrationsmässigt.

Millennials riskerar att återskapa föråldrade normer och stereotyper för att de tror att arbetslivet är mer jämställt än vad det är.

Stat.png
– 81% av männen tror att kvinnor och män har samma möjligheter att göra karriär på den egna arbetsplatsen, medan 72% av kvinnorna trodde det.
– 72% av männen tror att diskriminering inte förekommer på den egna arbetsplatsen, medan samma siffra för kvinnorna är 63%
– 69% av männen tror att kvinnor och män får lika lön för lika arbete redan, siffran för kvinnorna var här 50%

Notera att siffrorna bara visar vad de så kallade millennianerna TROR.

Den faktiska löneskillnaden mellan chefer som är män och chefer som är kvinnor är 6500 kr i månaden, EFTER att man tagit hänsyn till olika saker som chefsnivå, utbildning, yrkesval och ålder som kan påverka siffran. Det här är alltså den oförklarliga löneskillnaden, eller penisbonusen som jag brukar kalla den. Det är ändå 78 000 kr per år. En ganska betydande siffra om du frågar mig. Vissa (läs: vissa män) kanske viftar bort siffran när det vankar jämställdhetsdiskussion, men jag skulle tro att intresse minsann skulle börja gro om vi helt sonika tog hälften och rättade till löneskillnaden. Det skulle man ju kunna göra. Jag tänker att det ju redan sker i andra sammanhang, om t.ex banken sätter in för mycket lön på mitt konto mot vad de avsåg sätta in så är det ju inte fri hopp och lek med dom pengarna för min del, jag behöver ju snällt betala tillbaka. Inte heller skatteverket ser på det hela med blida ögon det här med att runda av. Så varför egentligen ska vi ignorera detta?

Bildresultat för problem solved gif

Hur som helst. Varför vad folk tror att verkligheten ser ut som är viktigt, och i detta fallet ett problem är för att det styr hur viktig de tycker att frågan är. Och i sin tur hur mycket de tror behöver jobbas på. Om man tror att det inte finns ett problem så tror man ju med största sannolikhet också att det inte behöver ageras på.

Paniken alltså, snart har vi både de ignoranta äldre varianterna OCH de yngre kopiorna!!! Nej, vi får organisera oss.

 

 

Vi blir som vi representeras eller?

På alla hjärtans-dag fick jag boken En annan historia av min kille. Ni förstår vilket jävla kap jag har gjort. Och jag hade kunnat mala på i en evighet om vilken lyckans ost jag är av alla möjliga anledningar kopplat till den här människan, men idag ska vi istället gå in på en  grej jag läste in inledningen av boken. Där var det en mening om det här med representation. När man granskar vilka som syns och nämns i medier, läroböcker osv så är det ta mig fan alltid män som utgör majoritet. Och i boken sa Lina Thomsgård som gjort boken att den här skevheten, där kvinnor verkar utgöra 5-10 % av det totala utrymmet skapar en felaktig bild av att det ska vara så i verkligheten också.

Det fick mig att tänka på när jag räknade hur många kvinnor och män som syntes på vårt intranät. Det påminde mig om vad vi som åker kollektivt möts av för kvinnonormer och mansnormer i reklamen på väg till jobbet och hur det färgar allas vår syn på vad vi förväntar oss. Tänk också på filmer, vi matas med att kriminella oftare är ickevita, att kvinnor har en liten procent av talutrymmet, att en kvinna med klackar och visst smink inte är smart, att specialister är män. Att mäns ord står över kvinnors.

Vet ni hur ofta jag som kvinna får helt självklara saker berättat och förklarat för mig? Ofta om man säger så. Vad tror ni- ska man skicka vidare?

Det jag vill komma till är att jag tycker att det är SÅ viktigt att fortsätta orka ifrågasätta skev representation. Att det inte alls är en struntsak som inte gör någon nytta. Jag tror det gör stor skillnad att andra än män syns. Och att andra än män syns med rätt andel och som dom är, inte bara som en smal norm hävdar att man ska vara. Nu när jag kommit tillbaka till jobbet och följt nyheterna på vårt intranät dagligen så har jag noterat en förändring faktiskt. Det är inte bara män. Men innan jag ställer till med stort firande av minskad skevhet ska jag följa ett av mina egna favvoråd jag brukar dra till med när jag ska läxa upp folk i att BLI mer jämställda, nämligen att räkna. Alltid börja med det, då har man fakta, inte åsikter, man vet HUR skevt det är inte bara ATT det är det. Så jag får väl återkomma med om min nya magkänsla stämde eller inte om några veckor typ.

Tills dess- keep fighting for en helt självklar plats i samhället!

 

 

 

 

 

 

 

 

Privilegier och provokation.

Med jämna mellanrum funderar jag på hela grejen med provokation och motstånd till jämlikhet. Jag märker (tack vare några stötta manskommenterare bland annat) att inte bara mina personliga åsikter, utan även den rent faktamässiga informationen man kan ta del av här är jätteprovocerande för somliga. Nu tänker kanske vissa här ”vad bra att dom också tycker att det är provocerande med orättvisorna du skriver om!”. Man kunde ju hoppats. Men nej, de är provocerade av något annat, jag har inte helt och hållet fått grepp om exakt vad- men det verkar som att dom inte håller med om faktan- hur man nu inte kan göra det, det är ju fakta. Jag tror att reaktionen i grund och botten handlar om rädsla. En högst mänsklig sak, och jag tror inte att man alltid kan välja vad man är rädd för, det kan vara högst rimliga, men också helt banala rädslor. I deras fall handlar det nog om en rädsla för att t.ex feministerna har rätt- tänk om de här männen pga sitt kön sitter på massa fördelar? Och med det ökade jämställdhetsfokuset dyker hotet om en nedgradering upp.

Det är lätt att håna den känslan, tro mig när jag säger att jag kämpar här med att inte göra det, men innan man gör det kan man titta på sig själv. Här sitter jag, kvinna, vit, medelklass, på Bali i ett jävligt fint hus med egen pool och personal som lagar mat, städar, håller trädgården fin. Här ska jag vara i några månader. Rätt priviligerad sits inte sant?

Det är inte enkelt att lokalisera sina privilegier, det är inte supersvårt heller, bara att googla så finns det hur mycket som helst man kan förse sig med för att förstå. Det svåra ligger alltså inte att få tag i information, utan om att ta till sig den. Sedan att sätta ett större mål framför sina individuella. Och det är väl här som man börjar bli lite påverkad av att man är barn av sin tid och färgad av hur saker hanteras idag. Kända lösningar ligger alltid närmare tillhands än nytänkande, vi människor är vanedjur. Vi är matade med tron om att jämlikhet är ouppnåligt och att det i bästa fall går himla långsamt. I det här steget av världsförbättring kommer kreativitet in i bilden. Om vi inte kan föreställa oss och brodera ut en fantasi om en bättre värld så kan vi inte heller skapa den. Många har en dröm om en jämställd värld så när det kommer folk och bara ”finns inga problem man måste bara jobba hårdare, fair game liksom” så blir jag trött. Trött för att de här människorna för det första är ignoranta, och för det andra sprider en känsla av att inget går att förändra, när det absolut gör det.

Vi kollade upp här om dagen vad folk här tjänar i snitt. 1500 kr i månaden kom vi fram till. Det är inte mycket pengar, förstår helt ärligt inte hur det ens kan gå runt, var i mataffären här om dagen och det var inte asbilligt direkt. Hade jag i det här läget resonerat som vissa mansrättsaktivister här kanske jag hade sagt till dom som jobbar här att herreguuud- du KAN ju förbättra situationen, bara du VILL det tillräckligt! Det är bara att plugga och sedan söka ett jobb som ger bättre betalt. Enkelt! Se på mig, jag har kämpat också. Du ser ju att det går!

Fattar ni det sjuka i det resonemanget? Samtidigt så förstår jag frustrationen som vissa män kan känna när deras privilegier utpekas, jag upplever nog någonting liknande här, lite vanmakt. Vad ska man göra då? Det blir ju jävligt jobbigt att få det utpekat för sig, säkert extra jobbigt om det är andra som gör det åt en. Man har ju oftast inte avsiktligt försökt skada någon.

Och helt ärligt vet jag inte. Rösta för en politik som hjälper till att utplåna ojämlikhet, som omfördelar städers, länders, världsdelars, hela världens resurser. Jag tror inte att man behöver be om ursäkt för sina privilegier, det tjänar ingenting till, men man kan erkänna dom, man kan utbilda sig i dom. Att skaffa sig en retorik som inte förtrycker. Retorik som förtrycker kan vi för övrigt prata vidare om vid ett annat tillfälle. Man kan låta bli att motarbeta människor som jobbar för att skapa mer jämlika förhållanden. Man kan undvika den här reaktionen:

… när någon pekar på dina privilegier.

 

 

 

De nya inte alls engagerade företagsmännen

Nu mina statistik-och-fakta-loving-feminist-hjältar, nu är det äntligen dags för lite siffror igen! Denna gången ur 2015 års Allbrightrapport.

Så. Vi brukar ju prata om gubbarna, och jag kan ju inte säga att det bara är en gång jag hört att jämställdheten kommer av sig själv när de äldre männen successivt byts ut mot yngre förmågor. Att jag hör detta ofta, från främst män, betyder inte på något sätt att det är sant. Även fast vissa behandlar mansåsikter som ren fakta. Nä, istället tänkte jag att vi skulle se vad studenter tycker är viktigt när de ska välja arbetsgivare i framtiden!

Jämställd arbetsplats

Ja men det är väl okej siffror kanske. JAG hade önskat att samtliga tillfrågade hade svarat att de ville ha det. Men en mindre andel puckade människor får man kanske räkna med. Livets störiga statister.

Vidare till nästa fråga:

Mångfald

Såatteh, hälften av kronprinsarna som företagen rekryterar tycker alltså inte att mångfald är viktigt (även fast det är bevisat att det är positivt för businessen). Vad hände med ”den nya generationen kommer lösa våra problem som gubbarna inte vill ta i”? Här har vi alltså trott att de unga killarna och tjejerna var näringslivets räddare i nöden! Tjejerna verkar visserligen vara det lite mer, men hallå killar- vad hände?

24

Igen inte så muntert. Men är det kanske så att dom tänker att dom SJÄLVA ska ta tag i problemen och att det oimponerande resultatet på föregående fråga kommer lösas genom att de kavlar upp ärmarna när de kommer in och jobbar ett tag och tar sig till toppen (ni hör ju hur snabbt det här kommer gå), för att göra detta till företagens prio ett?

Aktivt

Så männen som sitter på makten tar inte tag i det, och män rekryterar män vet vi sen gammalt, och dom nya tror att det händer automatiskt. Inte så glädjande om man frågar mig. Och så undrar ändå folk varför jag är för kvotering.

Drabbas av den akuta partriarkala tröttman.

Men har man ett kompetensorgan mellan benen är förmodligen reaktionen snarare:

When you have garantilön and has been hemma, tillgänglig för arbete, for a week.

Men vi kämpar vidare.

Låt oss titta på lite siffror

Hej alla sifferintresserade radikalfeminister. Jag tänkte att vi skulle ägna oss åt lite statistik! ”Hurra” tänker ni- ”STATISTIK var inte igår och undra vad som har hänt på jämställdhetsfronten på sista tiden.” Sån himla tur att det är fredagsnöjet här på Feministdelegationen. Eventuellt blir detta ett återkommande tema eftersom fakta liksom är vapnet mot fördomar.

Jag tänkte att vi skulle sätta siffrorna i ett sammanhang som vilken arbetande kvinna som helst kan finna sig i och snabbt behöva omvandlas till facta-based-patriarchy-killer.

200 (4)

För detta ändamål tror jag att det är bäst att vi liksom sätter upp ett litet rollspel, där allas vår kvinnofientliga Jens Spendrup får agera poster-boy för kommentarerna!

Here we go!

Bild2

Oh-no-you-didn´t-Jens! Typisk situation som kan uppstå när någon baserar sina uttalanden på känslor och inte fakta, lätt hänt. Men ingen fara- vi rätar gärna ut dina frågetecken Jens!  Tittar vi på Norge som ju infört jämställdhetsregler redan 2010  i vissa bolagsstyrelser så har det visat sig (notera-inte känslor utan bevis) att kompetensen har ÖKAT tack vare detta! Omgående höjdes utbildningsnivån föga förvånande, kanske eftersom kvinnor i större utsträckning studerar vidare och dessutom går ut med högre betyg. Såatteh, problemet ligger nog snarare i att man letar nykomlingar med gubbglasögonen på sig och då missar massa kompetens eftersom det idag finns en stark mental koppling mellan kompetens och att vara man att man missar alla andra. Sedan vill jag slänga in en fråga man kan fundera på: Är männen som sitter på höga positioner verkligen kompetenta?

Bild3

Men åhhh! Jens- VI VET! Det är lite det som är problemet om man inte är vit man i 50 års åldern och helst heter Johan eller Anders. Man bara:

giphy (16)

Den lilla ökning av andel kvinnor i ledningsgrupper som vi sett hittills har egentligen inte berott på att det anlitats fler- utan för att man bantat ledningsgrupperna på överflödiga gubbar. Kolla här bara:

Bild4

Om den här trenden fortsätter så kommer vi ha jämställda ledningsgrupper först år 2063! Känn på det- 2-0-6-3! Jens är by then long gone så detta bryr väl inte han sig om. Jämställdheten har flyttats fram 22 år jämfört med för ett år sedan. Det går inte att fortsätta ta bort män för att förbättra fördelningen längre, om vi ska uppnå jämställdhet innan 2063 måste vi nu börja ersätta män med kvinnor. Finansbranschen ligger på fjärde plats branschmässigt i högst andel kvinnor i styrelser (29%) och ledningsgrupper (23%). Det finns ju onekligen lite förbättringspotential om man säger så.

Bild7

Nej men nu har du allt hoppat i galentunnan! Låt mig visa hur andelen kvinnor på vd-positioner för stora bolag ser ut i Europa.

Bild9

Det här var ju inte några fredagspeppiga siffror alls enligt min mening. Då kan jag också tillägga att andelen kvinnor i arbetskraften är större här än i många andra länder vilket gör att våra siffror om möjligt är ännu mer dystra.

Eftersom det är fredag så tycker jag att vi nöjer oss här med tråkigheter och tar helg, på måndag fortsätter kampen!

tumblr_inline_mvi340eZcT1spnqxu

Ja- och siffrorna är hämtade här.

”Men tänk på hur mycket bättre det har blivit”

Folk som inte drabbas negativt av patriarkatet brukar ibland förklara för mig att jag ska vara glad över hur mycket bättre det har blivit. Saker tar tid brukar det heta. Folk har det mycket värre på andra ställen.

Igår var det internationella kvinnodagen. En dag då fakta ändå verkar få förtur i medierna, men fortfarande hörs många röster som bestämt hävdar att de TYCKER och KÄNNER att det är jämställt. Rättviseförmedlingen påminde fint på sin Facebooksida om att det här med jämställdhet inte riktigt är varken en åsikt eller känsla, utan det är en kunskapsfråga. Fakta visar att det inte är jämställt än. Det man möjligen skulle kunna ha en åsikt om är huruvida vi ska göra något åt det eller inte, och i så fall vad. Men att det inte är jämställt idag är fakta.

wrong-opinion

Hur som helst. Nu när det är förtydligat tänkte jag ta upp några saker ur Statistiska Centralbyråns årliga sammanställning som kan vara bra att känna till och informera om i kommande lönesamtal eller rent allmänt egentligen.

Först ut är en bild som visar medellön i de tio största yrkesgrupperna 2012 och anges i 1000 kr. (Ny statistik kommer i juni). Tror inte det skett några drastiska skillnader tyvärr. Det blir ju till och med för en oinvigd rätt tydligt att mäns prestationer värderas högre än kvinnors.

Det var ju inte så muntra siffror direkt. Låt oss gå vidare till det ständigt aktuella frågan om det finns en koppling mellan vilka som HAR högre lön och vilka som BESTÄMMER vilken lön folk ska ha. Nämligen styrelser i någon utsträckning. Innan vi bli upprörda över att det inte alls är dom (jo, där ges förutsättningarna), så kan jag meddela att vi strax ska kolla på hur könsfördelningen bland företagens operativa chefer ser ut också. Men först- styrelsernas könsfördelning. Som ni ser är det (inte helt chockerande) rätt många fler män i styrelserna. Operativa chefer då? Där måste det ju hänt något? Mm, se och bedöm själva. Här har ni operativa företagsledare efter näringsgren och ålder.

tumblr_mblk6bziXs1rhgrq4o1_500

 

Ja men nej men det var ju inte HELLER så himla upplyftande nej. Vill man läsa mer om ämnet så kan man kolla här.

Det här med att vi skulle kommit så himla långt är lätt att säga om man är väldigt privilegierad. Jag är definitivt det med på många andra områden. Ju mer privilegierad, desto större ansvar har man att förändra. Dels för att man oftast har mer makt, och dels för att man förmodligen behöver kämpa mindre för att bara klara vardagen.

Vet du inte hur du har det? Kolla här då:

Om du kan pricka in många av normerna i andra kolumnen från vänster så är du förmodligen ganska privilegierad. Då är det läge att läsa på om förtrycken, och lyssna på grupperna till höger.

För faktum är att det finns strukturer som ser till att förtrycket fortgår. Det är inte bara så här:

tumblr_mx8eglKyg81siszkvo1_500