Hej hej

Eller inte? Det har varit en hel del skriverier om miljöpartisten som inte ville ta kvinnor i hand pga sin religiösa övertygelse och folk har fullkomligt rasat över detta. Jag har inte helt bestämt mig för vad jag tycker om detta, det är inte det jag ska skriva om utan jag tänkte granska kritiken mot detta och ge en lite bredare bild att tänka till kring innan vi (främst äldre herrar i finansbranschen) pekar på andra och skriker kvinnoförtryckare.

Stor del av kritiken har varit att det är ett muslimskt påhitt. ”Sverigevänner” har gapat sig hesa om islamifiering. Vad ingen verkar fundera på (vad jag sett) är om det uteslutande är muslimska män som gör så här? Jag kan berätta att det inte är det. Under mina år på banken kan jag meddela att jag otroligt många gånger blivit ignorerad i en hälsnings-ta-i-hand-presentera-sig-för-varandra-runda. Männen har hälsat på varandra genom att ta i hand och säga vad de heter och lyssna på vad mannen de hälsar på heter också. När turen kommit till mig har jag ofta bara fått ett hej. Ingen handskakning, inget presenterande av sitt namn, inget intresse av vem jag är.

Varför då undrar ni? För att jag är kvinna.

I många av sammanhangen har jag varit minst lika kompetent som de manliga kollegorna, och jag har inte haft någon assistentroll någonsin. Det enda som skiljt mig från kollegorna har varit mitt kön.

I början var jag så paff och trodde att det bara var en tillfällighet, ett misstag av något slag. Men när jag började skönja ett mönster i detta så var det ju bara att utforma en strategi för hur problemet skulle hanteras, för alternativet att bli totalt osynliggjord och förminskad var inte aktuellt. Så antingen gick jag fram efter att presentationen verkade anses klar till mannen som missat mig…

… och sa att ”vi missade nog att hälsa på varandra”, om jag bara ville få det överstökat. Om man vill spexa till det och göra en poäng när man ändå är igång så kan man gå upp bakifrån, lägga en tung hand på axeln, och lugnt förklara att han nog behöver veta vem du är. För ännu mer effekt: ”Du verkade veta vem jag var redan eftersom du inte presenterade dig, jag måste ha glömt att vi träffats! Kan du inte påminna mig?” Han bara:

Problem solved.

Såatteh, det här med att män inte hälsat på kvinnor genom att ta i hand kanske vi kan börja behandla för vad det är, ett patriarkalt snedsteg och kanske inte enbart religiöst.

Annonser

Grundkurs för att kunna föra en feministisk diskussion like a boss

Jag tror att alla någon gång har upplevt en rädsla för att ge sig in i ett sammanhang eller en diskussion där man inte är familjär med språket. Där det verkar behövas någon grundkunskap i nivå med rymdforskarsfären för att få vara med och för att få ens åsikt accepterad. Ibland kan man nästan få känslan av att vissa grupper vet om det här och nästan kör på ännu hårdare med alla utryck så att andra, lägre stående varelser, ska förstå sin plats.

Jag har inte själv upplevt det, men jag kan tänka mig att det när det snackas feminism kan uppstå problem att hänga med om man inte förstår vissa uttryck och ord. Och så vill vi ju inte ha det! Jag vill att alla ska kunna vara med i diskussionen, det hjälper oss framåt.

”Jaha och varför kan vi inte prata om det här som vanligt folk så att alla förstår då?” Jo det kan man väl men precis som med vilka andra ord som helst så kan förståelsen för dessa spara tid om man känner till dom och allt inte behöver förklaras där och då. Som om vi pratar om miljöförstöring så kan växhuseffekten vara bra att känna till. Eller om vi pratar om företagande så kan det underlätta om alla vet att det råder marknadsekonomi. (Okej inte till hundra procent men nästan). Så om vi förstår hur vi namnger olika företeelser som är delar av förtrycket eller kampen mot det eller olika grenar av teorin så hjälper det oss att vrida och vända på problemen och lösningarna på ett effektivt sätt.

Som den lösningsorienterade människa jag är så tänker jag att det är lika bra att ta tag i saken själv! Jag tänker att vi börjar med en rätt kort titt på några centrala grejer att få koll på och senare kanske djupdyker ner i dessa och riktigt gnider in begreppen som en dyr jävla lotion med extra allt så det verkligen blir den del av oss! Yes! Nu kör vi!

Särartsfeminism
Särartsfeminismen är ett av feminismens två huvudinriktningar. Särartsfeminister anser att eftersom män och kvinnor är biologiskt olika ger det oss olika kvalitéer, vilket leder till att vi är mer lämpade för vissa uppgifter. Samhällets statusskillnader mellan de manliga och kvinnliga rollerna accepteras inte, utan särartsfeministerna vill att värderingen skall vara jämlik. Den hävdar att kvinnor och män har medfödda olikheter och delvis lite kulturella också, och att vi med den feministiska kampen ska kämpa för att ge de olika intressena, yrkesvalen osv lika värde och erkännande. Men man vill behålla och bejaka de påstådda könsskillnaderna eftersom det mesta sägs vara biologiskt betingat. Jag skulle säga att så kallade jämställdister kan köpa att kalla sig särartsfeminister när man beskriver för dom vad det är. Även väldigt konservativa människor brukar gå med på att detta kan vara okej.

Likartsfeminism
Detta är mer min övertygelse som ni vid det här laget säkert redan förstått. Likartsfeminism är en gemensam benämning på de riktningar inom feminismen som anser att skillnaderna mellan könen främst är sociala konstruktioner och alltså kulturberoende. Den sätter miljön i centrum tillskillnad från särartsfeministerna som sätter de biologiska aspekterna i centrum.  Likartsfeminismen är större än särartsfeminismen i sverige idag (tur det tycker jag). Inom likartsfeminismen ryms bland annat  liberalfeminism, socialistisk feminism och radikalfeminism. Dessa kan vi snacka mer om en annan gång om ni vill. Men här tror vi att man kan jobba bort många av skillnaderna det innebär att vara kvinna eller man i samhället eftersom de främst bygger på sociala föreställningar om vad kvinnor och män kan och bör göra.

Patriarkat
Den sociologiska approachen man kan använda för att beskriva detta skulle vara: Ett socialt system där maskulinitet värderas högre än femininitet och män anses dominanta över kvinnor. Definitionsmässigt är det ett samhällssystem där män har den primära makten och de flesta ledande positioner inom politiska-, ekonomiska-, religiösa-, sociala- eller finansiella institutioner. Även inom familjer är det främst mannen som bestämmer över kvinnor och barn. Alla, både kvinnor och män kan anses lida av patriarkala strukturer. Kvinnor (av rätt uppenbara skäl) som att de faller offer för våld, lägre löner, färre rättigheter, mindre makt mm mm. Män pga att manlighetsnormen som underminerar mäns förmåga och rätt att känna och utvecklas som kännande individer med empati. Plus att män ju också faller offer för mäns våld.

Matriarkat
Motsatsen till patriarkat. Det finns ett litet gäng jämställdister som hävdar att vi lever i ett matriarkat och/eller att det förekommer på vissa platser i världen. Det stämmer inte. Inte strukturellt i alla fall, möjligen finns individer som har en privat situation som kan liknas vid detta men det ska vi ju inte blanda ihop med hur det ser ut i stort. Inte om vi ska tro på forskning och statistik i alla fall där antropologer är överens om att samtliga samhällen, befintliga och historiska, har varit patriarkala. Eller inte forskning som inte källhänvisas till diverse rasistiska kvinnohatarsajter i alla fall.

Intersektionalitet
Detta beskriver hur olika förtryck kan överlappa varandra. Ett viktigt verktyg för att feminismen inte ska bli exkluderande och någon elitistisk kamp för vita redan på vissa sätt priviligierade medel- och överklasskvinnor.  En intersektionell syn på saken inkluderar aspekter som kön, ras, klass, etnicitet, sexualitet. Den här bilden har jag visat innan men den tål att spridas mer:

CIS
CIS är ett latinskt ord som betyder ”på samma sida”. En cisperson är en person som har alla perspektiv av kön på samma sida. Man har alltså ett och samma kön i fyra kategorier kan man säga som bygger upp kön: Biologiskt, juridiskt, mentalt och socialt. Alltså till exempel en person som har en kropp som definieras som kvinna, juridiskt anses vara kvinna (alltså har ett personnummer som definierar en som kvinna juridiskt), personen vill passera som och passerar socialt som en kvinna. När man pratar om cispersoner så förutsätter vi att det bara finns två kön, alltså har vi en binär syn på kön i det här sammanhanget. Mer om vad ickebinär är kan du läsa om strax!

Privilegie
Att ha privilegier betyder inte att man är ond och utnyttjar andra medvetet, man kan inneha privilegier ofrivilligt. Ändock- det är en fördel man fått pga tex sitt kön, hudfärg, sexuella läggning mm som man inte riktigt väljer. En oförtjänt fördel typ. Som att spela ett tvspel på enklaste nivån mot folk som spelar samma tvspel på svårare nivå- de utan privilegier. Därför blir det lite dålig stämning om man då (som exempelvis vit straight man) gnäller och säger att alla har samma möjligheter det är ju så enkelt tvspel! Ja ni förstår ju.

Genus
Genus kan man säga är begreppet vi använder när vi pratar om det sociala könet. Inom likartsfeminismen kan man säga att det är det här vi försöker dissekera och förändra. Det här begreppet kan det vara värt att rota mer i för att förstå många konflikter som kan uppstå till följd av missuppfattningar kring att feminister försöker göra alla könlösa. Kön kan som vi lärde oss precis under beskrivningen av CIS delas in i fyra kategorier: Biologiskt, juridiskt, mentalt och socialt. Genus behandlar den delen som är det sociala könet. Så när vi vill uppfostra barn genusmedvetet så handlar det alltså om den socialt konstruerade delen av könet som idag delar upp egenskaper i två högar- en som anses passande för flickor, och den andra för pojkar. Det vill vi sopa ihop till en enda hög och ge barn, och vuxna med för den delen, möjlighet att vara allt oavsett biologiskt, juridiskt eller mentalt kön.

Könsroller (binära)
Enligt könsrollsteorin är kön förknippat med en social roll eller värdering som människor mer eller mindre medvetet lever med. Ett exempel är ”kvinnan ska stå vid spisen och laga mat medan mannen tjänar familjens uppehälle”, ett annat att ”flickor ska tycka om rosa, pojkar ljusblått”. Könsrollerna uppfattas som stereotypa mallar vilka respektive kön mer eller mindre tvingas in i. Enligt könsrollsteorin finns en tanke om att män och kvinnor har egenskaper och behov som bara går att finna i endera könsrollen, och föreställningen om att ”män skall vara manliga” och ”kvinnor ska vara kvinnliga” kan bli problematisk att hålla fast vid, när en egenskap som kan finnas hos samtliga kön, blir begränsat till ett enda. Kritiker menar att de värderingar, egenskaper och behov som formar begreppen ”manligt” eller ”kvinnligt” snarare är att betrakta som mänskliga, snarare än könsreglerade. Det är detta som vi feminister jobbar på att få till så vi pga kön inte begränsas.

Ickebinär
Ickebinär kan den person kalla sig som identifierar sig som mellan eller bortom kvinna–man-uppdelningen av kön. Ibland används ”ickebinär” som ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen. Ickebinär betyder inte samma sak för alla som definierar sig som det. En del känner sig som både tjej och kille. Andra känner att de befinner sig mellan de kategorierna. Många ickebinära känner sig inte som något kön alls.

Våldtäktskultur
Våldtäktskultur innebär inom feminismen en sammankoppling mellan sexuellt våld och kulturen i ett samhälle. Begreppet implicerar att vi lever i ett samhälle där sexuella trakasserier och våldtäkter förekommer ofta. Det innebär även att våld mot kvinnor normaliseras samt överses med i media.  Våldtäktskultur är inom den feministiska ideologin, teorin om att ifall en kvinna inte lever upp till det rådande samhällets krav på hur hon ska reagera, skydda sig, och förebygga övergrepp, så är det är hon själv som skuldbeläggs. Våldtäktskulturen tros vara uppbyggd på den rådande synen av vad som anses vara manligt, respektive kvinnligt. Även män påverkas, och kan samtliga börja ses som potentiella våldtäktsmän, där deras sexualitet anses vara okontrollerbar och inte något de själva bestämmer över. Inom detta pratar man om victim blaming, slut shaming och normalisering av sexuellt våld, det är bara att ta en titt på reklamvärlden för att hitta rätt problematiskt bildspråk som man när man tänker efter borde reagera starkt på, men pga att vi är så vana vid det så reagerar vi inte. Att vi lever i en våltäktskultur ger bland annat konsekvensen att kvinnor inte kan dra nytta av rättsliga åtgärder när de utsätts för brott som tex en våldtäkt om de inte vidtagit försiktighetsåtgärder som vid andra brott inte avkrävs offret.

Sexism
Det innebär fördomsladdad diskriminering, förtryck eller utnyttjande av människor enbart på grund av könstillhörighet. Begreppet myntades av kvinnorörelsen i USA på 1960-talet som en parallellbildning till racism (rasism). Det har sedan dess varit vanligt inom olika grenar av feminismen och är även föremål för lagstiftning och används inom socialforskning. Grunden till sexism ligger i den ideologiska eller religiösa föreställningen att naturgivna skillnader mellan könen ger dem skilda uppgifter i samhället. Förespråkare av termen sexism menar att detta i praktiken alltid leder till att ett kön underordnas, medan det andra får en förtur till maktpositioner och bättre levnadsförhållanden.

Internaliserad sexism
Ah, så jävla sorgligt att detta ens förekommer och inte bara det, det är dessutom väldigt vanligt. Därför är det viktigt att vi börjar prata mer om detta men inte nu, nu ska vi bara beskriva vad det är. Internaliserad sexism kan man kort beskriva som att kvinnor har gjort samhällets sexistiska kvinnonorm med allt vad det innebär (utseendekrav, beteendeförväntningar mm) till måttstocken de mäter sig själva och andra kvinnor med, detta för att fungera bra i samhället. Om man som kvinna inte utövar någon form av internaliserad sexism blir man vad som i folkmun kan kallas för allt från besvärlig till feminatzi. Det är också den internaliserade sexismen som gör att det finns kvinnor som inte upplever att sexism förekommer, det är för dom normaliserat. Tänk lite som en relation med våld, efter ett tag så tror offret att det är så relationer är i största allmänhet och att det nog är hens fel att det blir så ändå. En form av patriarkal hjärntvätt kan man säga.

Kroppslig autonomi
Rätten att bestämma över sin egna kropp. Kan vara rätten till preventivmedel, abort, vård (som exempelvis rätten att välja att föda med kejsarsnitt) mm. En viktig kamp idag när vi har starka konservativa värderingar som återuppstår och för med sig gubbgäng som försöker reglera kvinnors rätt till att bestämma över sina kroppar. Som av en händelse är det inte så många som vill reglera mäns rättigheter att göra vad de vill med sina kroppar, man kan tänka sig att det har med patriarkala strukturer att göra.

Så. Jag har garanterat missat något ord jag definitivt borde haft med i den här första grovbeskrivningen, men då får ni säga till så fyller vi bara på helt enkelt!

Hoppas detta kan hjälpa några av er att våga hoppa in i och förstå mer av era feministiska samtal och känna er som superhjältar när ni tar er fram helt obehindrat i dessa!

Blurred lines

Ni har sett Robin Thickes musikvideo till Blurred lines? Kom för länge sedan men tänkte att vi kan snacka om den i alla fall. Om inte så kan man väl bara säga att det är tre män (Pharrell Williams som är en gammal favorit också tyvärr) som sjunger om hur svårt det är att veta var gränser går, buhu, stackars dom. Våldtäktsglorifiering värre. De omges av tjejer i bara trosor och skor som hänger runt (på youtube finns dock inte just den versionen att hitta- där är de mer påklädda, men vill man se vad jag snackar om finns det att beskåda här, kräver dock inloggning för att skydda minderåriga). Kanske behöver tilläggas att det inte är något allmänt underklädstema, nej männen är fullt påklädda. Konstigt hur tjejer alltid verkar tycka att det är så himla mycket varmare, verkligen så konstigt. Ta ett titt med risk för patriarkal tröttma:

Hur som helst, den musikvideon är ju inte en käftsmäll mot patriarkatet direkt, snarare tvärt om, den ger omgående klåda och en bitter eftersmak. Då är det skönt och kanske nyttigt att vända på steken en stund för att enklare se hur fullkomligt gaaalet det är! Låt mig presentera en bättre parodi av det hela (med bra text dessutom, obviously) som signalerar allt annat än ”here to please”:

Jämställdisterna bara skriker OMVÄND SEXI-HI-HI-HI-HI-HISM!!!

Trevlig helg.

Hur kan män vara bra feminister?

En sak som jag återkommande hör män ta upp är frågan om hur de kan vara bra feminister. Så många olika direktiv!

Nu sitter ju inte jag på något allsmäktigt svar kanske men jag har funderat och luskat i frågan och kommit fram till en vinkel som för mig känns som ett vettigt sätt att se på och agera utefter om en är man och feminist. Nämligen att ha inställningen att man är allierad feminist.

Kan man inte bara säga att man är feminist då? Jo absolut. Men i praktiken finns det en överhängande risk att man tar sig tolkningsföreträde och liksom mansplainar hela grejen. Som man kan du inte, hur mycket du än vill, förstå hur det är att vara kvinna. Tusentals upplevelser vi har kommer du aldrig ha. Du kanske kan läsa dig till, lyssna dig till och analysera dig till en bild. Men genom att se på sig själv som man som en allierad feminist så låter du kvinnor representera sig själva, samtidigt som du visar ditt stöd och enklare kan agera utan att riskera att ta över.

Det är just genom agerandet vi kan göra stor skillnad. När män pratar om att de är feminister tenderar samtalet ibland att glida in på varför de själva behöver det. Att feminismen vill råda bot på en väldigt ohälsosam och till och med farlig mansnorm. Frågan är superviktig, och jag vill prata om den. Jag tror att det är en nyckelfråga att jobba med för att förbättra världen faktiskt. Men alla samtal om feminism där män är med kan ju inte sluta med att de handlar om mansnormen, det blir ju tråkigt och oproduktivt för alla inblandade. Det är här alternativet kommer in! Genom att vara en allierad feminist kan du med din blotta närvaro, din av många mer respekterade röst, tack vare dina privilegier belysa frågor som annars inte skulle få många sekunder i rampljuset.

Så om man har levlat sig förbi det uppenbara som att inte använda förminskande språk om kvinnor, trakassera, avbryta, exkludera, betala lägre lön till mm. så kanske man känner sig redo att avancera till nästa steg. Låt oss titta närmare på hur män kan alliera sig.

Läs på och dela med dig till andra mänreaction animated GIF

Reagera tydligt när någon säger något sexistiskt

Rådge när män på jobbet ber kvinnor serva dem

Fall inte för grupptrycket när diskussioner om kvinnor urartar, stå upp för saker.

Ifrågasätt när män bara väljer in män i grupper.

Avslutningsvis, du hittar män som behöver lite extra stödundervisning när du hör ”inte alla män” inkluderas i valfri mening. Det är personerna som ändå inte lyssnar på kvinnofeminister.

When haters hate.

Jag säger ganska ofta haters gonna hate för att det liksom inte går att göra alla nöjda jämt så det är ingen idé att ha det som ambition då heller.

Nu har jag dock råkat på just en hatin´ hater så att säga i arbetslivet.

Mina vänner, låt mig berätta om en ny kollega som jag tror kommer bli årets följetong, som en sommarplåga här nästan, the hatin´hater!

I förrgår så var jag och några till på ett möte med två vi skulle börja jobba med. Det börjar lite trevande enligt min mening då det så kallade samarbetsmötet snarare liknar en monolog vi är där för att bevittna. Stämningen förvärras ju längre in i mötet vi kommer, killen som var där för att hålla en monolog blir mer och mer upprörd när han inser att vi också har en syn på saken (som bara skiljer sig pyttelite), han höjer rösten, svarar på andra frågor än vad vi ställer, sitter på en himla hutch och grider ansiktet med sina händer i frustration, kastar pennor hårt i papperskorgen i rummet. Vi föreslår att vi ska kolla med personen vi båda jobbar för vad det är som gäller i sakfrågorna, men det vill han inte. Nej han vill det så lite att han pekar på mig och talar om för mig att jag INTE pratar med honom ensam för att jag tydligen har en helt annan agenda, så jag kan väl få följa med på ett möte som de redan har bokat. Sedan konstaterar han att han inte vet om det ens ska bli något samarbete mellan oss, och att han oavsett vad kommer driva igenom sina idéer. Den där gemensamma lunchen vi hade bokat in blev inte av eftersom han gick. O-er-hört professionellt som ni ju förstår. Han var Så.Arg.

Det första jag gjorde efter det? Pratade med personen vi båda jobbar för såklart.

Vad som hände igår? Ja det börjar ju med att jag snackar med  min chef och en kollega som har liknande erfarenheter av den här killen. Vi kommer fram till att det bästa nog är om vi träffar personen vi jobbar för tillsammans och reder ut vad det är som gäller. Bra plan tyckte jag, mötet bokas in. En kort stund därefter ringer killen med humörsutmaningarna, dessa lyser igenom luren och jag föreslår att vi ska ses och försöka strukturera upp vad det är som inte är tydligt. Sagt och gjort, han kommer till min avdelning och vi går in i ett rum med en tavla vi kan skriva på. Precis när vi båda kommit in i rummet så står han vääääldigt nära mig och lägger handen på min höft/rumpa och stirra på mig och ber om ursäkt för dagen innan. Ja, ni läste rätt. Helt jävla ofattbart men så var det.

Givetvis sa jag ifrån, man kan ju tycka att det inte skulle behöva förklaras, men jag tog det säkra före det osäkra och förklarade att han inte har tillåtelse att ta på mig alls, i synnerhet inte på rumpan, och att ursäkten han verkade försöka klämma fram inte framstod som ärlig när han samtidigt tafsade på mig. Hans svar var bara oj förlåt. Sjuk jävel om ni frågar mig.

Jag tolkar det inte som sexuellt utan som en maktsignal, visserligen av sexuell karaktär men konstigt nog så känner jag att han bara blir liten och ofarlig i mina ögon, om någon känner att de har behov av att bevisa sin sak genom sådana medel så har ju argumenten tagit slut för länge sedan. Notera att det bara är en förklaring, inte en ursäkt.

Vi börjar i alla fall försöka strukturera upp vad det är vi behöver svar på, han svarar igen på andra frågor än vad jag ställer. Det vi enas om är oklart skriver jag upp i frågor på tavlan att vi ska ställa till vår uppdragsgivare. Jag får kommentaren att jag ska passa mig, väldigt noga, för att göra att han tappar ansiktet för uppdragsgivaren. Jag frågar vad han menar. Det verkar vara lite svårt att förklara men jag tolkar hans kommentar om att vi borde kunna svara på detta själva som att han vill att jag ska göra som han vill bara. Jag sa att vi nog kommer behöva samarbeta vare sig vi gillar det eller inte, och att vi antingen kan lösa problemet själva, eller så får vi ta hjälp av någon. Av hans runtvandrade i rummet och gnidande av ansikte förstod jag att det inte alls var populärt. Och här upprepade han dessutom att han kommer driva igenom sin grej oavsett. Charmigt värre som ni förstår.

När mötet med vår uppdragsgivare närmar sig ändras hans ton, föga förvånande, till en mer gemytlig sådan. Om den var trovärdig enligt mig? Inte det minsta, men jag får agera på det han visar upp.

smile animated GIF

Vi går till mötet och får våra frågor förtydligade på ett himla bra sätt tycker jag. Av den rödare tonen i ansiktet på killen antar jag att han inte var lika nöjd.

När jag kommer tillbaka och berättar om timmarna som just passerat för min kollega så uppstår ännu ett minikris möte med henne och min chef. Vi kommer fram till att det inte är alls acceptabelt beteende och min chef ska prata med killen.

Och idag har jag varit på ett av hand möten med mina kollegor som han ”missade” att bjuda in mig på. Även fast det var det sista vi bestämde igår. Man vill ju bara tappa det själv också, men icke.

tumblr_mbyh1h9r721rnvlqy

Vilken människa alltså. Fortsättning följer. Tur att det är fredag.

Gatusexism innanför företagsväggarna

Förra veckan så var det ett klipp som delades helt enormt mycket (för att inte vara katt-, naken- eller kändisrelaterat då). Det visar en tjej som under 10 timmar går runt i NYC och bara, går.

Det som hon får vara med om är något jag och massa andra tjejer möter så fort vi går utanför dörren. Det är allt från välmenande kommentarer till grova sexuella antydningar, och faktiskt till och med fysiska närmanden. Ibland när jag har tagit upp ämnet så har jag mötts av skratt och eventuellt kommentaren att jag ska vara glad över visad uppskattning, att de flesta män skulle bli suuuperglada om någon hyllade dom på det här sättet. Extra många liknande svar får jag när den ovälkomna kommentaren/kontakten varit av relativt mild karaktär. De flesta som uppmanar till lugn menar såklart inte illa, det är bara åter igen okunskap och oförmåga att föreställa sig hur det är och då går det ju inte att sätta sig in i situationen när referensramar helt fattas. Problemet är bara att det är en farlig inställning som normaliserar ett helt sjukt beteende.

Jag har varit inne på ämnet tidigare och pratat om att vi behöver skilja på individ- vs strukturdiskussionen för att kunna jobba bort just beteenden. Den här filmen visar vad det innebär att gå hemifrån för otaliga tjejer/kvinnor. Detta är vad som helt öppet försiggår när kvinnor äntrar det offentliga rummet. Tror ni att det upphör när man kommer in till jobbet? 

tumblr_inline_ne2eelwt0Z1sosttm

Nix. Det antar bara en annan, lite mer subtil form.

Nu låter det kanske som att en vanlig dag på jobbet för mig är som filmen fast 8 timmar istället för 10. Så är det alltså inte, men samma beteenden ser man även innanför företagsväggarna.

För några år sedan när jag var relativt ny på företaget var det dags för den årliga arbetsmiljöronden. Då avhandlas både sittställning, bordshöjd och ljudnivå, men också andra aspekter. Jag hade då under en tid samlat på mig både egna och andras upplevelser som tangerade filmämnet. En av mina dåtida favoritbloggare Camilla Wagner som skrev om karriär och kvinnor i Veckans affärer startade ett initiativ som hette ”Upp på bordet” som handlade om att lyfta just kvinnors erfarenheter av sexism i arbetslivet. Jag läste vad andra skrev att de varit med om och igenkänningen var skrämmande. Speciellt den subtila sorten, den som andra skulle ha svårt att upptäcka. Det året satte jag ihop en lista till avdelningens ledningsgrupp med vad jag och andra upplevde. Jag vet inte riktigt vad som hände med den faktiskt, den var förmodligen svår att agera på eftersom det inte gick att peka ut någon. Jag menar försök lokalisera man i 50-årsåldern i grå kostym bland tusentals likadana. Hur som helst ledde det till att diskussionen i mindre utsträckning viftades bort och det gick att börja peka på beteenden som osunda som inte hörde hemma på en arbetsplats. Det är otroligt effektivt att komprimera saker och presentera i grupp snarare än att ta upp varje enskild händelse. Som filmen, många av kommentarerna hon fick hade avfärdats som välmenande komplimanger om de tagits upp en och en, men i det här sammanhanget är det svårare. Precis som i jobbsammanhang. Det är naivt att tro att liknande saker inte förekommer bara för att klockan är mellan 9-17. Men samlar man ihop och kan påvisa en struktur ger det helt plötsligt en annan effekt.

Jag vill avsluta med att säga också att det är sjukt effektivt att komma ut som feminist av grövre sorten. Det har i alla fall verkat skrämma slag på en och annan sexist på mitt jobb och helt plötsligt börjar de själva hålla koll på vad de säger och hur de beter sig.

tumblr_mavv4hbb1u1qlfaouo1_500