När man blir positivt överraskad

Igår vankades det grupparbeten igen, inte under min ledning dock, alla grupper skulle utse någon som ansvarade för skrivandet på en övning, jag ”var tvungen” (läs: såg min chans att undanröja en risk för att kvinnor igen per automatik blev sekreterare) att tillägga att det brukar vara kvinnor som tar den här rollen och att jag hört alla möjliga och omöjliga ursäkter från män för att motivera deras uteblivna insats så dom får gärna mixa upp det lite thank you very much pretty please. Några skratt och sedan gick vi till stället där uppgiften skulle utföras. Det visade sig att alla grupper valde män, utan sura miner! Jag bara:

funny lol batman celebration laugh

Jag ville typ gå runt och krama alla och kanske kasta glitter och kvinnosymboler i hela rummet och ge dom medaljer och skönsång från en kör av kattungar, tvättbjörnar och kinkajouer! (googla djuret, väldigt söta)

Dom var ungefär 80 personer, och jag är så jäkla imponerad alltså, det finns faktiskt människor, även i grupp som bara ”Ja, det där hade vi inte tänkt på. Låt oss göra rätt!”

Jag måste (det är väl så att det kanske är för bra för att vara sant) lägga in en liiiiten reservation för att jag själv inte kollade detta utan det var avdelningschefen som sa detta så det finns en risk att det kanske inte stämmer. Han var stolt visserligen så jag hoppas det stämmer!

 

When you are really nervös inför att läsa the kursutvärderingar pga orsaker and you finally tar mod till dig and they are … great?!

Annonser

Killen som hade otur när han tänkte, och talade

Jag upphör aldrig förvånas över människors dumhet. Här om dagen, i ytterligare en workshop så kommer ett uttalande från en kille som liksom ger mig känslan av att det finns en hel del att göra.

Så, en grupp om fem personer ska utföra en uppgift där det ingår skrivande av lappar. Tre män, två kvinnor. Oddsen borde vara bra att män utför det sekreterarbetonade sysslan också, men nope. Jag låter en, kanske till och med två uppgifter fortgå där kvinnorna gör uppgifterna (okej okej, jag bortser här från att en av männen ritade en hög med mynt, ett träd och två streckgubbar.) När jag inte kan ana några som helst tecken på att männen kraftsamlar eller något liknande för att hjälpa till så frågar jag om det inte är så att någon av killarna ska skriva lite en stund. Då yttrar sig en kille, samtidigt som han lägger högen med lappar som ska fyllas i framför den äldsta kvinnan, att kvinnor skriver finare. Jag bara oh mah fakkin gaaaaahd. Vad är det för fel på folk?!?!?!

Jag frågar vad han baserar det uttalandet på, någon form av fakta kanske han vill delge oss andra. Då svarar han att han själv tycker det. Och sedan, av någon outgrundlig anledning känner han att han behöver lägga till att han står för det också. Mitt hobbypsykolog-alterego bestämmer sig snabbt för att det måste bero på att killen någonstans i den lilla ärthjärnan vet att det inte är en heeelt rumsren kommentar. Eller så är det önsketänkande från min sida. Det är ju skan-dal om han på riktigt tror att hans ynkliga lilla skitåsikt är någon form av allmän sanning. Det hade visserligen inte varit helt otänkbart att det skulle vara så, men mitt feministhjärta blir så himla trött.

Eftersom några i gruppen känner mig och kunde känna lukten av råfeministiskt piskning av den värre sorten i luften var det en av killarna som tog lapphögen. Han har för övrigt bra åsikter, så jag nöjde mig där för då.

Nu tror kanske nyanlända läsare att historien stannar här och ärthjärnan kunde leva lycklig i alla sina dagar och aldrig behöva möta en enda motgång TROTS fördomarna han bar på.

Fel.

Mina likar fick ju snabbt som vinden reda på del lilla olyckan som inträffat och såg genast till att ärthjärnan fick skämmas vidare på sin ordinarie avdelning också.

(Alltså var tvungen att ta den här gifen även fast det är urusel kvalitet)