Lite svensk hederskultur

Fan jag försökte hitta posten på Facebook igen men misslyckades, det var i alla fall en gammal kollega till mig som kommenterat en av hans vänners bild på Facebook. Bilden föreställer fyra 16-18 åriga tjejer i balutstyrsel, med en kommentar om att han nu behöver ladda bössan. Kommentarerna till bilden följde samma tema, det var ”ojojoj, ja det förstår man”, ”höhö, man vet ju hur grabbar i den åldern är”, ”Killarna i deras ålder är precis som vi var då *om du fattar vad jag menar*- bara att ladda den där bössan. Hö.Hö.Hö”

Det här förhållningssättet till tjejer som växer upp och närmar dig vuxenålder är inte ovanligt, den här retoriken är jättevanlig. Den är helt frånvarande när det kommer till killar som börjar bli vuxna. Sällan ser jag mammor skrocka på Facebook om hur deras småpojkar nu får börja akta sig för de helt okontrollerade jämnåriga tjejerna. Man vet ju hur dom är.

Jag funderade länge på om jag skulle skriva något, men på grund av att jag knappt känner den gamla kollegan, ändå tio år sedan vi jobbade på samma ställe, ännu mindre hans vän så skulle en kommentar om företeelsen med största sannolikhet inte landa väl. Att kommentera någons föräldraskap i ett så offentligt forum som Facebook brukar också leda till försvarstal istället för reflektion.

Jag funderade sedan på om reaktionerna från de som kommenterade hade varit likadana om pappan som lagt upp bilden hetat Muhammed, och dottern haft slöja. Hade en bunt svenska män skrattat igenkännande och bara ”oklart om man vågar släppa ut tösabiten, bäst att du som familjefar beskyddar henne”. Jag tror inte det.

Jag vill inte på något sätt rättfärdiga ett ”kvinnobeskydd” (frihetsberövande snarare) pga religion eller kultur, det gör jag inte. Jag vill med jämförelsen visa att vi ser på hederskultur på olika sätt beroende på om utövarna är av svensk eller utländsk härkomst.

Det finns skillnader i utövanden men det är likförbannat hederskultur. En sida av mig kan förstå det ur ett föräldraperspektiv, man vill aldrig att ens barn ska råka ut för något dåligt. Och tyvärr har vi ett kvinnoförtryck, en matchokultur och en mansnorm som i värsta fall kan ha dödlig utkomst. Klart man vill skydda från det. Men retoriken, vi måste tänka på hur vi pratar om saker så vi inte normaliserar och cementerar dåliga mönster, som att tjejer som piffat till sig och eventuellt är alkoholpåverkade blir villebråd per automatik. Skippa hagelbössesnacket. Istället borde vi ge barn och ungdomar (och vuxna också för den delen) rätt verktyg och ord för att beskriva saker, språket styr mycket hur vi ser på saker. Om vi istället pratar om grupptryck, mansnormer, samtycke och våldtäktskultur så synliggör vi strukturer och kan därigenom börja förändra. Att som man ta ansvar för hur man pratar om och med kvinnor är det bästa man kan göra. Att genom sitt eget agerande förändra normen för hur män är mot kvinnor är nog mer effektivt.

Tusen gånger bättre än att ha en himla massa pappor som hasar efter sina döttrar medan folks söner springer runt och tränas in i en sjuk mansnorm som inte är bra för någon.

Annonser

När folk biktar sig av oklar anledning

Det händer med jämna mellanrum att människor av oklar anledning kommer fram till mig och berättar saker. Inte frågar eller så, berättar. Till exempel så var det en man som klipskt nog hade snappat upp att jag var lite av en jämställdhetskämpe, så när vi en dag hamnade i samma hiss så berättar han för mig att han var hemma med sina barn när han fick dom. Inte delade lika men var hemma liksom. Jag visste inte riktigt vad han förväntade sig att jag skulle säga, men det var av reaktionen att döma inte detta:

Jag tror att folk som berättar liknande saker kanske vill ha en klapp på axeln, eventuellt en guldstjärna eller en applåd av något slag för att de gjort något utanför vad de anser är normen.

Varför jag tar upp detta är för att jag idag var med om något jag tror är av liknande karaktär, bara att jag iiiinte riktigt förstod varför jag behövde ta del av informationen. En kollega kom nämligen fram, eller förlåt, smög sig på i döda vinkeln vilket resulterade i att jag fick en obehagskänsla och upptäckte honom en halvmeter från mig, men hur som helst. Väl framme säger han att han börjat läsa koranen och att han förstår hur den kan tolkas illa och uppmuntra till våld och dålig kvinnosyn. Mitt svar var att jag varken läst koranen eller bibeln särskilt mycket men att min syn på saken är att alla religiösa skrifter tenderar att vara rätt dåliga sett till vad de uppmuntrar. Då är han snabb med att påpeka att koranen verkar mycket värre, och så höll vi på en stund. Sedan gick han bara.

Alltså, försökte han få mig att tycka mer illa om en viss religion än en annan eller försökte han visa att han kan analysera religioners inverkan på kvinnors situation eller vad var det liksom?

Väldigt oklart.