Feminister och feminister

Ett motargument jag ofta möter från, ska vi kalla dom ”meningsmotståndare”, är att ”men ni feminister vet ju inte ens vad ni tycker himla kappvändare” (eller andra lite mer grafiska ordval förekommer ju också). Det här argumentet visar på att det finns en bild av att OM man tycker något, och herregud ens kommer på TANKEN att uttala sig om kvinnoförtryck, patriarkat och ojämlikhet så måste det vara en ren linje. INGA, låt mig upprepa- INGA variationer i åsikt får förekomma för att inte allt man säger ska ogiltigförklaras.

Men får jag förklara då? Skoja, det var en retorisk fråga, klart jag får. Feminism är en samling rörelser och ideologier vars mål är att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter, skyldigheter, makt, inflytande osv. Sedan finns shit loads of olika sätt man kan ta sig dit, pre-cis som i politiken! Vissas kunskap om feminism räcker hit- de vet att det finns olika grenar som likarts- och särartsfeminism, liberalfeminism, radikalfeminism mm. Lite som i politiken också- man kan se det som olika partier som vill göra landet till sin version av underbar. Men även här stöter båda rörelserna på patrull ibland. För inom både politiken och feminismen kan man, håll i er nu, BLANDA! Ja! Jag vet- det är helt sinnessjukt! Det går att tänka själv, vi är ändå individer med unika uppsättningar erfarenheter vilket leder till helt unika analyser. Med det sagt kan vissa analyser bli helt galna, andra leder till nya sätt att göra saker bättre.

 bollywood india indian kwk koffee with karan GIF

Jag tycker att det är väldigt mycket mer givande att prata om politik och feminism utanför de redan etablerade gränserna med färdiga åsiktspaket, om man bara ska argumentera utifrån färdiga mallar så kommer vi med mindre sannolikhet fram till något bra, det är redan gjort. Om vi däremot utmanar de här gränserna kommer nya lösningar födas. Men för att kunna göra det måste vi slå oss fria från de trygga åsiktspaketen som finns, och det är inte alltid lätt. Sedan finns det ju sämre varianter också, vissa borde absolut inte försöka sig på nya mixer av åsikter (hej Kinberg-Batra och Åkesson), det blir inte så bra tror jag.

Man behöver inte tycka lika om allt, vi kan ändå supporta våra fellow feminister i vått och torrt.

Privilegier och provokation.

Med jämna mellanrum funderar jag på hela grejen med provokation och motstånd till jämlikhet. Jag märker (tack vare några stötta manskommenterare bland annat) att inte bara mina personliga åsikter, utan även den rent faktamässiga informationen man kan ta del av här är jätteprovocerande för somliga. Nu tänker kanske vissa här ”vad bra att dom också tycker att det är provocerande med orättvisorna du skriver om!”. Man kunde ju hoppats. Men nej, de är provocerade av något annat, jag har inte helt och hållet fått grepp om exakt vad- men det verkar som att dom inte håller med om faktan- hur man nu inte kan göra det, det är ju fakta. Jag tror att reaktionen i grund och botten handlar om rädsla. En högst mänsklig sak, och jag tror inte att man alltid kan välja vad man är rädd för, det kan vara högst rimliga, men också helt banala rädslor. I deras fall handlar det nog om en rädsla för att t.ex feministerna har rätt- tänk om de här männen pga sitt kön sitter på massa fördelar? Och med det ökade jämställdhetsfokuset dyker hotet om en nedgradering upp.

Det är lätt att håna den känslan, tro mig när jag säger att jag kämpar här med att inte göra det, men innan man gör det kan man titta på sig själv. Här sitter jag, kvinna, vit, medelklass, på Bali i ett jävligt fint hus med egen pool och personal som lagar mat, städar, håller trädgården fin. Här ska jag vara i några månader. Rätt priviligerad sits inte sant?

Det är inte enkelt att lokalisera sina privilegier, det är inte supersvårt heller, bara att googla så finns det hur mycket som helst man kan förse sig med för att förstå. Det svåra ligger alltså inte att få tag i information, utan om att ta till sig den. Sedan att sätta ett större mål framför sina individuella. Och det är väl här som man börjar bli lite påverkad av att man är barn av sin tid och färgad av hur saker hanteras idag. Kända lösningar ligger alltid närmare tillhands än nytänkande, vi människor är vanedjur. Vi är matade med tron om att jämlikhet är ouppnåligt och att det i bästa fall går himla långsamt. I det här steget av världsförbättring kommer kreativitet in i bilden. Om vi inte kan föreställa oss och brodera ut en fantasi om en bättre värld så kan vi inte heller skapa den. Många har en dröm om en jämställd värld så när det kommer folk och bara ”finns inga problem man måste bara jobba hårdare, fair game liksom” så blir jag trött. Trött för att de här människorna för det första är ignoranta, och för det andra sprider en känsla av att inget går att förändra, när det absolut gör det.

Vi kollade upp här om dagen vad folk här tjänar i snitt. 1500 kr i månaden kom vi fram till. Det är inte mycket pengar, förstår helt ärligt inte hur det ens kan gå runt, var i mataffären här om dagen och det var inte asbilligt direkt. Hade jag i det här läget resonerat som vissa mansrättsaktivister här kanske jag hade sagt till dom som jobbar här att herreguuud- du KAN ju förbättra situationen, bara du VILL det tillräckligt! Det är bara att plugga och sedan söka ett jobb som ger bättre betalt. Enkelt! Se på mig, jag har kämpat också. Du ser ju att det går!

Fattar ni det sjuka i det resonemanget? Samtidigt så förstår jag frustrationen som vissa män kan känna när deras privilegier utpekas, jag upplever nog någonting liknande här, lite vanmakt. Vad ska man göra då? Det blir ju jävligt jobbigt att få det utpekat för sig, säkert extra jobbigt om det är andra som gör det åt en. Man har ju oftast inte avsiktligt försökt skada någon.

Och helt ärligt vet jag inte. Rösta för en politik som hjälper till att utplåna ojämlikhet, som omfördelar städers, länders, världsdelars, hela världens resurser. Jag tror inte att man behöver be om ursäkt för sina privilegier, det tjänar ingenting till, men man kan erkänna dom, man kan utbilda sig i dom. Att skaffa sig en retorik som inte förtrycker. Retorik som förtrycker kan vi för övrigt prata vidare om vid ett annat tillfälle. Man kan låta bli att motarbeta människor som jobbar för att skapa mer jämlika förhållanden. Man kan undvika den här reaktionen:

… när någon pekar på dina privilegier.

 

 

 

Bara det enklaste säljer.

Varje gång när traditionell svennebananmedia fläskar till det med någon rubrik inom mitt favoritintresseområde så ber jag en snabb ateistisk bön om att det kanske DEN HÄR gången är en artikel fylld med smartheter som nu gemene hen ska få vältra sig i som om det inte fanns en morgondag och alla som läser den förstår att det här med könsmaktsordningen är riktigt dumt och blir inspirerade till att bara göra om sina små liv så de i alla fall inte upprätthåller skadliga beteenden och normer längre. Men sällan får jag anledning att säga att det uppstod ljuv musik i mitt huvud när jag läser vidare.

Igår hade jag två eminenta kvinnor på besök och vi kom in på det här med nivån på nyhetsrapportering. Sverige är lite mellanmjölk på området kom vi fram till, det finns bara något för en liten del av befolkningen, snabba lösningar typ. Inget som inte kan manifesteras som en klickmonsterosande rubrik faller bort i gallringen, vilket leder till att t.ex politik och andra viktiga frågor av lite mer komplex karaktär aldrig når mellanmjölks-mediakonsumenterna. Och det är för mig en av all kamper för rättvisas största problem i vår tid. Komplexa problem som kräver annat än enkla sloganvänliga svar förkastas av Paradise Hotell-publiken. Debatter som förs mellan meningsmotståndare i ett programformat som kräver rappa svar med 2-4 ord. En populär sak att säga idag är ”Det är invandrarnas fel”. 4 ord. Eller ”Låt marknaden styra”. 3 ord. De här meningarna om de ens kan kallas det är populära lösningsförslag för att var och en kan lägga sin egen innebörd i det. Alla kan ”förstå” det, samtidigt som en så bred och otydlig lösning ger politikerna utrymme att egentligen agera lite hur som helst sedan bara det passar slogan. Men, baksidan är att de flesta inte har en aning om vad de röstar på, för det man valt utifrån är i själva verket bara baserat på retoriska preferenser. Det blir en ond cirkel. Och detta gäller allt. Inga komplexa problem får lösningar för att svaret inte kan förenklas.

Jag kan ibland förfäras av hur fan det har blivit, jag tycker att vi i sverige, trots klassillnader och så har ett ansvar att sätta oss in i saker som påverkar oss och andra, vi har rätt så jävla dåliga ursäkter att ta till för att tillåta oss vara obildade i några kärnämnen. Samtidigt har media ett ansvar att göra komplexa frågor förståliga istället för att förenkla så till den grad att det bara blir skit som ingen kan använda sig av. När Lars Ohlys pung här om somras blev en större politisk händelse än ja, vilken annan handling som helst utförd av en sittande person i riksdagen så säger det rätt mycket om hur fördummade vi är.

Förra året var det fler som sökte till Paradise Hotell än till lärarlinjen. Vet inte vad man ska säga om det mer än att trenden jag pratar om kan ses i många delar av samtiden.

En av gårdagens gäster hade just kommit hem från en semester där hon tittat på Fox news, en mix av nyheter och underhållning. Först tänker man ju att det ännu mer fördummar folk, men vid närmare eftertanke kom vi fram till att det nog snarare når ut till en grupp människor som annars inte skulle intressera sig för nyheter alls. Kan vara något för Sverige kanske? Lika mycket behövs det ett forum där man kan få aktuella nyheter i ett djupare format, som tar mer hänsyn till komplexiteten i sin rapportering. Bredda utbudet helt enkelt.

Kunskap och bildning behöver bli viktigare igen. För vem fan vill se mer av vad sorterna Åkessons, Trumps och Putins gör när de blir tillräckligt många på makttopparna? ”Gör deras respektive länder bra igen?” Wouldn´t think so.