Slöjor och patriarkat

Jag fick en fråga på gårdagens inlägg om hur jag ställer mig till slöja, och jag tänkte att det kan vara en intressant grej sätta sig in i.

Jag måste börja med att säga att jag inte är tillräckligt påläst för att kunna ge ett svar på hur jag ställer mig till slöja. Det finns många olika aspekter att ta hänsyn till och jag tror att frågan vad ens ställning till det är egentligen bör delas upp i flera underfrågor kanske, som huruvida det bör vara tillåtet, om det är förtryckande mm.

Men några tankar kring det kan jag dela med mig av.

Jag tycker inte att någon har rätt att reglera vad en annan individ har på sig (såvida plagget inte är en kränkning mot andra, tänk typ hakkorstryck), inte med lagar eller hot om våld/skam/eller något annat. Det ställningstagandet kan appliceras på fler plagg än slöja. Generellt när det kommer till reglering av plagg så skulle jag säga att det finns en patriarkal vinkel, det är sjuuukt mycket oftare så att män (individer och grupper) försöker reglera vad kvinnor (individer och grupper) får göra/vara/se ut som mm. Den problematiken är ju inte avgränsad på något sätt till muslimer och den religionens och kulturens olika klädkoder, även fast den givetvis förekommer där med. Folk som vill förbjuda slöja inbillar jag mig menar att muslimska kvinnor ska förbjudas bära slöja, eller inkluderas nunnor och cancerpatienter också av förbudet? Skulle sjal få bäras, bara inte med en viss knytteknik? Skulle visserligen vara rätt intressant att läsa hur ett slöjförbud skulle utformas. Jag har mina aningar om att det skulle kunna framstå som lika effektfullt som ett visst partis förslag om att förbjuda tiggeri, som om det skulle ta bort anledningen som är fattigdom. Jag bara ”remind me again hur ni själva fick ihop cash till valkampanjerna???”

Sedan har vi det här med att det fria valet kanske inte är så fritt alltid. I likhet med ovan punkt så är det här resonemanget inte begränsat till plagget slöja, men kan också appliceras på det. Att en individ VÄLJER av ”fri vilja” att ta på sig ett plagg (eller att avstå ett plagg) betyder inte att det inte är problematiskt. Det kan finnas underliggande strukturer som manar fram det ”fria valet” genom att olika val leder till olika konsekvenser för individen. Om vi tar slöjan som exempel, det kan vara så att en person själv gör valet att bära slöja, tillsynes frivilligt, för att hon inte vill få problem, det kan finnas någon i hennes närhet som i andra sammanhang sagt vad hen tycker om kvinnor som inte bär slöja, eller hur de bör behandlas. Sedan kan det finnas personer som tycker det är jättehärligt med slöja, jag som inte är slöjbärare ska inte ge mig på att försöka beskriva anledningarna, men vill man veta vad det kan finnas för olika anledningar så man nog lätt googla fram det. Så, skulle vi lösa något genom att förbjuda slöjor? Garanterat för vissa, garanterat inte för andra. Det skulle kunna leda till isolering av många kvinnor, så jag tror att jobba med orsakerna till att kvinnors liv begränsas ger nog enligt min mening mer, som att jobba med kvinnors självständighet (som ju förbättras avsevärt genom t.ex. jämlika löner). Att jobba med matchokulturen som lär män att bete sig kontrollerande. Listan kan göras lång.

Sen har vi frågan om slöja på barn. Någonting med det känns inte bra för min del. Å andra sidan tycker jag ju inte att det känns så jävla pepp när folk klär sina barn i tuffa krigsinspirerade kläder (pojkar) eller oskuldsfulla fiiina passiva prinsessor (flickor) heller. Alla applicerar väl sina kulturella normer och vanor på sina barn? Att prata om detta som en muslimsk företeelse blir för snävt enligt min mening. Det ligger ett  kvinnoförtryck i slöjan för att det finns konsekvenser av att inte bära det på många ställen. Det ligger ett kvinnoförtryck i de västerländska flicknormerna också. Det ligger en skadlig mansnorm i hur pojkar drillas in i att gilla våld och ignorera känslor, sina egna och andras.

Slutord: Kvinnor världen över är inte fria, kvinnors autonomi begränsas av strukturer, män, kulturer, lagar, regler mm. Att någon på olika sätt tvingas till att bära slöja kan vara ett sätt att kontrollera, precis som andra plagg kan tvingas på eller förbjudas.

Annonser

Privilegier och provokation.

Med jämna mellanrum funderar jag på hela grejen med provokation och motstånd till jämlikhet. Jag märker (tack vare några stötta manskommenterare bland annat) att inte bara mina personliga åsikter, utan även den rent faktamässiga informationen man kan ta del av här är jätteprovocerande för somliga. Nu tänker kanske vissa här ”vad bra att dom också tycker att det är provocerande med orättvisorna du skriver om!”. Man kunde ju hoppats. Men nej, de är provocerade av något annat, jag har inte helt och hållet fått grepp om exakt vad- men det verkar som att dom inte håller med om faktan- hur man nu inte kan göra det, det är ju fakta. Jag tror att reaktionen i grund och botten handlar om rädsla. En högst mänsklig sak, och jag tror inte att man alltid kan välja vad man är rädd för, det kan vara högst rimliga, men också helt banala rädslor. I deras fall handlar det nog om en rädsla för att t.ex feministerna har rätt- tänk om de här männen pga sitt kön sitter på massa fördelar? Och med det ökade jämställdhetsfokuset dyker hotet om en nedgradering upp.

Det är lätt att håna den känslan, tro mig när jag säger att jag kämpar här med att inte göra det, men innan man gör det kan man titta på sig själv. Här sitter jag, kvinna, vit, medelklass, på Bali i ett jävligt fint hus med egen pool och personal som lagar mat, städar, håller trädgården fin. Här ska jag vara i några månader. Rätt priviligerad sits inte sant?

Det är inte enkelt att lokalisera sina privilegier, det är inte supersvårt heller, bara att googla så finns det hur mycket som helst man kan förse sig med för att förstå. Det svåra ligger alltså inte att få tag i information, utan om att ta till sig den. Sedan att sätta ett större mål framför sina individuella. Och det är väl här som man börjar bli lite påverkad av att man är barn av sin tid och färgad av hur saker hanteras idag. Kända lösningar ligger alltid närmare tillhands än nytänkande, vi människor är vanedjur. Vi är matade med tron om att jämlikhet är ouppnåligt och att det i bästa fall går himla långsamt. I det här steget av världsförbättring kommer kreativitet in i bilden. Om vi inte kan föreställa oss och brodera ut en fantasi om en bättre värld så kan vi inte heller skapa den. Många har en dröm om en jämställd värld så när det kommer folk och bara ”finns inga problem man måste bara jobba hårdare, fair game liksom” så blir jag trött. Trött för att de här människorna för det första är ignoranta, och för det andra sprider en känsla av att inget går att förändra, när det absolut gör det.

Vi kollade upp här om dagen vad folk här tjänar i snitt. 1500 kr i månaden kom vi fram till. Det är inte mycket pengar, förstår helt ärligt inte hur det ens kan gå runt, var i mataffären här om dagen och det var inte asbilligt direkt. Hade jag i det här läget resonerat som vissa mansrättsaktivister här kanske jag hade sagt till dom som jobbar här att herreguuud- du KAN ju förbättra situationen, bara du VILL det tillräckligt! Det är bara att plugga och sedan söka ett jobb som ger bättre betalt. Enkelt! Se på mig, jag har kämpat också. Du ser ju att det går!

Fattar ni det sjuka i det resonemanget? Samtidigt så förstår jag frustrationen som vissa män kan känna när deras privilegier utpekas, jag upplever nog någonting liknande här, lite vanmakt. Vad ska man göra då? Det blir ju jävligt jobbigt att få det utpekat för sig, säkert extra jobbigt om det är andra som gör det åt en. Man har ju oftast inte avsiktligt försökt skada någon.

Och helt ärligt vet jag inte. Rösta för en politik som hjälper till att utplåna ojämlikhet, som omfördelar städers, länders, världsdelars, hela världens resurser. Jag tror inte att man behöver be om ursäkt för sina privilegier, det tjänar ingenting till, men man kan erkänna dom, man kan utbilda sig i dom. Att skaffa sig en retorik som inte förtrycker. Retorik som förtrycker kan vi för övrigt prata vidare om vid ett annat tillfälle. Man kan låta bli att motarbeta människor som jobbar för att skapa mer jämlika förhållanden. Man kan undvika den här reaktionen:

… när någon pekar på dina privilegier.

 

 

 

Grundkurs för att kunna föra en feministisk diskussion like a boss

Jag tror att alla någon gång har upplevt en rädsla för att ge sig in i ett sammanhang eller en diskussion där man inte är familjär med språket. Där det verkar behövas någon grundkunskap i nivå med rymdforskarsfären för att få vara med och för att få ens åsikt accepterad. Ibland kan man nästan få känslan av att vissa grupper vet om det här och nästan kör på ännu hårdare med alla utryck så att andra, lägre stående varelser, ska förstå sin plats.

Jag har inte själv upplevt det, men jag kan tänka mig att det när det snackas feminism kan uppstå problem att hänga med om man inte förstår vissa uttryck och ord. Och så vill vi ju inte ha det! Jag vill att alla ska kunna vara med i diskussionen, det hjälper oss framåt.

”Jaha och varför kan vi inte prata om det här som vanligt folk så att alla förstår då?” Jo det kan man väl men precis som med vilka andra ord som helst så kan förståelsen för dessa spara tid om man känner till dom och allt inte behöver förklaras där och då. Som om vi pratar om miljöförstöring så kan växhuseffekten vara bra att känna till. Eller om vi pratar om företagande så kan det underlätta om alla vet att det råder marknadsekonomi. (Okej inte till hundra procent men nästan). Så om vi förstår hur vi namnger olika företeelser som är delar av förtrycket eller kampen mot det eller olika grenar av teorin så hjälper det oss att vrida och vända på problemen och lösningarna på ett effektivt sätt.

Som den lösningsorienterade människa jag är så tänker jag att det är lika bra att ta tag i saken själv! Jag tänker att vi börjar med en rätt kort titt på några centrala grejer att få koll på och senare kanske djupdyker ner i dessa och riktigt gnider in begreppen som en dyr jävla lotion med extra allt så det verkligen blir den del av oss! Yes! Nu kör vi!

Särartsfeminism
Särartsfeminismen är ett av feminismens två huvudinriktningar. Särartsfeminister anser att eftersom män och kvinnor är biologiskt olika ger det oss olika kvalitéer, vilket leder till att vi är mer lämpade för vissa uppgifter. Samhällets statusskillnader mellan de manliga och kvinnliga rollerna accepteras inte, utan särartsfeministerna vill att värderingen skall vara jämlik. Den hävdar att kvinnor och män har medfödda olikheter och delvis lite kulturella också, och att vi med den feministiska kampen ska kämpa för att ge de olika intressena, yrkesvalen osv lika värde och erkännande. Men man vill behålla och bejaka de påstådda könsskillnaderna eftersom det mesta sägs vara biologiskt betingat. Jag skulle säga att så kallade jämställdister kan köpa att kalla sig särartsfeminister när man beskriver för dom vad det är. Även väldigt konservativa människor brukar gå med på att detta kan vara okej.

Likartsfeminism
Detta är mer min övertygelse som ni vid det här laget säkert redan förstått. Likartsfeminism är en gemensam benämning på de riktningar inom feminismen som anser att skillnaderna mellan könen främst är sociala konstruktioner och alltså kulturberoende. Den sätter miljön i centrum tillskillnad från särartsfeministerna som sätter de biologiska aspekterna i centrum.  Likartsfeminismen är större än särartsfeminismen i sverige idag (tur det tycker jag). Inom likartsfeminismen ryms bland annat  liberalfeminism, socialistisk feminism och radikalfeminism. Dessa kan vi snacka mer om en annan gång om ni vill. Men här tror vi att man kan jobba bort många av skillnaderna det innebär att vara kvinna eller man i samhället eftersom de främst bygger på sociala föreställningar om vad kvinnor och män kan och bör göra.

Patriarkat
Den sociologiska approachen man kan använda för att beskriva detta skulle vara: Ett socialt system där maskulinitet värderas högre än femininitet och män anses dominanta över kvinnor. Definitionsmässigt är det ett samhällssystem där män har den primära makten och de flesta ledande positioner inom politiska-, ekonomiska-, religiösa-, sociala- eller finansiella institutioner. Även inom familjer är det främst mannen som bestämmer över kvinnor och barn. Alla, både kvinnor och män kan anses lida av patriarkala strukturer. Kvinnor (av rätt uppenbara skäl) som att de faller offer för våld, lägre löner, färre rättigheter, mindre makt mm mm. Män pga att manlighetsnormen som underminerar mäns förmåga och rätt att känna och utvecklas som kännande individer med empati. Plus att män ju också faller offer för mäns våld.

Matriarkat
Motsatsen till patriarkat. Det finns ett litet gäng jämställdister som hävdar att vi lever i ett matriarkat och/eller att det förekommer på vissa platser i världen. Det stämmer inte. Inte strukturellt i alla fall, möjligen finns individer som har en privat situation som kan liknas vid detta men det ska vi ju inte blanda ihop med hur det ser ut i stort. Inte om vi ska tro på forskning och statistik i alla fall där antropologer är överens om att samtliga samhällen, befintliga och historiska, har varit patriarkala. Eller inte forskning som inte källhänvisas till diverse rasistiska kvinnohatarsajter i alla fall.

Intersektionalitet
Detta beskriver hur olika förtryck kan överlappa varandra. Ett viktigt verktyg för att feminismen inte ska bli exkluderande och någon elitistisk kamp för vita redan på vissa sätt priviligierade medel- och överklasskvinnor.  En intersektionell syn på saken inkluderar aspekter som kön, ras, klass, etnicitet, sexualitet. Den här bilden har jag visat innan men den tål att spridas mer:

CIS
CIS är ett latinskt ord som betyder ”på samma sida”. En cisperson är en person som har alla perspektiv av kön på samma sida. Man har alltså ett och samma kön i fyra kategorier kan man säga som bygger upp kön: Biologiskt, juridiskt, mentalt och socialt. Alltså till exempel en person som har en kropp som definieras som kvinna, juridiskt anses vara kvinna (alltså har ett personnummer som definierar en som kvinna juridiskt), personen vill passera som och passerar socialt som en kvinna. När man pratar om cispersoner så förutsätter vi att det bara finns två kön, alltså har vi en binär syn på kön i det här sammanhanget. Mer om vad ickebinär är kan du läsa om strax!

Privilegie
Att ha privilegier betyder inte att man är ond och utnyttjar andra medvetet, man kan inneha privilegier ofrivilligt. Ändock- det är en fördel man fått pga tex sitt kön, hudfärg, sexuella läggning mm som man inte riktigt väljer. En oförtjänt fördel typ. Som att spela ett tvspel på enklaste nivån mot folk som spelar samma tvspel på svårare nivå- de utan privilegier. Därför blir det lite dålig stämning om man då (som exempelvis vit straight man) gnäller och säger att alla har samma möjligheter det är ju så enkelt tvspel! Ja ni förstår ju.

Genus
Genus kan man säga är begreppet vi använder när vi pratar om det sociala könet. Inom likartsfeminismen kan man säga att det är det här vi försöker dissekera och förändra. Det här begreppet kan det vara värt att rota mer i för att förstå många konflikter som kan uppstå till följd av missuppfattningar kring att feminister försöker göra alla könlösa. Kön kan som vi lärde oss precis under beskrivningen av CIS delas in i fyra kategorier: Biologiskt, juridiskt, mentalt och socialt. Genus behandlar den delen som är det sociala könet. Så när vi vill uppfostra barn genusmedvetet så handlar det alltså om den socialt konstruerade delen av könet som idag delar upp egenskaper i två högar- en som anses passande för flickor, och den andra för pojkar. Det vill vi sopa ihop till en enda hög och ge barn, och vuxna med för den delen, möjlighet att vara allt oavsett biologiskt, juridiskt eller mentalt kön.

Könsroller (binära)
Enligt könsrollsteorin är kön förknippat med en social roll eller värdering som människor mer eller mindre medvetet lever med. Ett exempel är ”kvinnan ska stå vid spisen och laga mat medan mannen tjänar familjens uppehälle”, ett annat att ”flickor ska tycka om rosa, pojkar ljusblått”. Könsrollerna uppfattas som stereotypa mallar vilka respektive kön mer eller mindre tvingas in i. Enligt könsrollsteorin finns en tanke om att män och kvinnor har egenskaper och behov som bara går att finna i endera könsrollen, och föreställningen om att ”män skall vara manliga” och ”kvinnor ska vara kvinnliga” kan bli problematisk att hålla fast vid, när en egenskap som kan finnas hos samtliga kön, blir begränsat till ett enda. Kritiker menar att de värderingar, egenskaper och behov som formar begreppen ”manligt” eller ”kvinnligt” snarare är att betrakta som mänskliga, snarare än könsreglerade. Det är detta som vi feminister jobbar på att få till så vi pga kön inte begränsas.

Ickebinär
Ickebinär kan den person kalla sig som identifierar sig som mellan eller bortom kvinna–man-uppdelningen av kön. Ibland används ”ickebinär” som ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen. Ickebinär betyder inte samma sak för alla som definierar sig som det. En del känner sig som både tjej och kille. Andra känner att de befinner sig mellan de kategorierna. Många ickebinära känner sig inte som något kön alls.

Våldtäktskultur
Våldtäktskultur innebär inom feminismen en sammankoppling mellan sexuellt våld och kulturen i ett samhälle. Begreppet implicerar att vi lever i ett samhälle där sexuella trakasserier och våldtäkter förekommer ofta. Det innebär även att våld mot kvinnor normaliseras samt överses med i media.  Våldtäktskultur är inom den feministiska ideologin, teorin om att ifall en kvinna inte lever upp till det rådande samhällets krav på hur hon ska reagera, skydda sig, och förebygga övergrepp, så är det är hon själv som skuldbeläggs. Våldtäktskulturen tros vara uppbyggd på den rådande synen av vad som anses vara manligt, respektive kvinnligt. Även män påverkas, och kan samtliga börja ses som potentiella våldtäktsmän, där deras sexualitet anses vara okontrollerbar och inte något de själva bestämmer över. Inom detta pratar man om victim blaming, slut shaming och normalisering av sexuellt våld, det är bara att ta en titt på reklamvärlden för att hitta rätt problematiskt bildspråk som man när man tänker efter borde reagera starkt på, men pga att vi är så vana vid det så reagerar vi inte. Att vi lever i en våltäktskultur ger bland annat konsekvensen att kvinnor inte kan dra nytta av rättsliga åtgärder när de utsätts för brott som tex en våldtäkt om de inte vidtagit försiktighetsåtgärder som vid andra brott inte avkrävs offret.

Sexism
Det innebär fördomsladdad diskriminering, förtryck eller utnyttjande av människor enbart på grund av könstillhörighet. Begreppet myntades av kvinnorörelsen i USA på 1960-talet som en parallellbildning till racism (rasism). Det har sedan dess varit vanligt inom olika grenar av feminismen och är även föremål för lagstiftning och används inom socialforskning. Grunden till sexism ligger i den ideologiska eller religiösa föreställningen att naturgivna skillnader mellan könen ger dem skilda uppgifter i samhället. Förespråkare av termen sexism menar att detta i praktiken alltid leder till att ett kön underordnas, medan det andra får en förtur till maktpositioner och bättre levnadsförhållanden.

Internaliserad sexism
Ah, så jävla sorgligt att detta ens förekommer och inte bara det, det är dessutom väldigt vanligt. Därför är det viktigt att vi börjar prata mer om detta men inte nu, nu ska vi bara beskriva vad det är. Internaliserad sexism kan man kort beskriva som att kvinnor har gjort samhällets sexistiska kvinnonorm med allt vad det innebär (utseendekrav, beteendeförväntningar mm) till måttstocken de mäter sig själva och andra kvinnor med, detta för att fungera bra i samhället. Om man som kvinna inte utövar någon form av internaliserad sexism blir man vad som i folkmun kan kallas för allt från besvärlig till feminatzi. Det är också den internaliserade sexismen som gör att det finns kvinnor som inte upplever att sexism förekommer, det är för dom normaliserat. Tänk lite som en relation med våld, efter ett tag så tror offret att det är så relationer är i största allmänhet och att det nog är hens fel att det blir så ändå. En form av patriarkal hjärntvätt kan man säga.

Kroppslig autonomi
Rätten att bestämma över sin egna kropp. Kan vara rätten till preventivmedel, abort, vård (som exempelvis rätten att välja att föda med kejsarsnitt) mm. En viktig kamp idag när vi har starka konservativa värderingar som återuppstår och för med sig gubbgäng som försöker reglera kvinnors rätt till att bestämma över sina kroppar. Som av en händelse är det inte så många som vill reglera mäns rättigheter att göra vad de vill med sina kroppar, man kan tänka sig att det har med patriarkala strukturer att göra.

Så. Jag har garanterat missat något ord jag definitivt borde haft med i den här första grovbeskrivningen, men då får ni säga till så fyller vi bara på helt enkelt!

Hoppas detta kan hjälpa några av er att våga hoppa in i och förstå mer av era feministiska samtal och känna er som superhjältar när ni tar er fram helt obehindrat i dessa!

En till expertpanel med kompetensorgan

Alltså jag hade hoppats på att jag skulle slippa bli trött idag, det är ju ändå fredag och allt. Men nej, patriarkatet vilar aldrig!

image

Jag försökte alltså skämta med en person som satt och berättade om någon tillställning som ska hållas där en grupp ska ta fram en framtidsplan för massa andra människor, personen räknar upp några av deltagarna, mitt försök till skämt:

”Höhö, kan du inte räkna upp några fler män- det verkar ju bara vara det”

Ajajaj, av 30 pers så är två, TVÅ, kvinnor. Det är 6-7 % bara. Och nej det är inte ett räkneexempel, det är riktiga siffror, som stämmer. Jag bara ”ge-mig-massa-valpar-att-mysa-med-istället-jag-orkar-inte-mer-nu!!!”

When you get to meet and great the språkkonsultstudenter in informella sammanhang.

Jag försöker fråga lite kring hur ”tänket” gått till när det blev så här olyckligt. Då kommer någon förklaring som väl inte alls svarade på det faktiskt mer än att man valde ett antal experter från olika avdelningar och det kan ju inte hjälpas att just alla nästan var män. Men att det ju kanske ligger något strukturellt bakom det att det är just män som fått expertrollerna (alltid något att den insikten fanns där). Jag hävdade å det bestämdaste att de ju bara får fixa det och passade på att namedroppa lite för säkerhets skull utifall det skulle vara så att de inte såg kvinnornas helt uppenbara kompetens. Sen kom någon lam ursäkt om att ”frågan är lyft till ledningsgruppen” och det enda jag såg framför mig var ungefär det här:

Som vanligt. Patriarkatet: ”Ha! Trevlig helg? Haha! Nej du lille vän”:

When språkkonsultstudenter tar examen.

Potentialpenisen som tar män till toppen

Jag har pratat med en supersenior person som jobbar med HR-frågor nu. Hon berättade att hon genomfört en undersökning där hon samlat chefer och ställt två enkla frågor (ej ordagrant men något i den här stilen):

  1. Om du plötsligt skulle bryta benet och behöva vara hemma i tre månader, vem skulle kunna hoppa in för dig omgående och göra ditt jobb?
  2. Vem ser du på lite längre sikt skulle passa att ta över din roll efter dig?

Cheferna svarade individuellt men fick se det samlade resultat ihop.

Extrem överrepresentation av kvinnor som på sekunder skulle kunna göra deras jobb, som alltså presterat fantastiskt. Sedan var det extrem överrepresentation av män som ansågs ha potential att bli fantastiska efterträdare. Ni förstår ju, inte sol i sinne direkt. Mer som en pjäs av Lars Norén om jag får säga det själv.

Patriarkatet bara ”tack för en bra insats men du har ju ingen penis”:

Det fina i kråksången (gud vad är det ens för uttryck) är att samtliga chefer fick en chock och insåg att de har lite jobb att göra med sig själva och hur de tänker kring kompetens och potential.

Sen återstår ju bara en sak: