Halloween, eller ska vi säga sexistween.

Vänner, nu är snart årets kommersiellt mest sexistiska högtid här. Halloween. Högtiden då utklädning sker som aldrig förr. På aningen skilda sätt beroende på om du är kvinna eller man då. Är du man så är det skojiga rätt heltäckande outfits som gäller. Tänk lite amerikansk collegefest. Är du däremot kvinna ska du helst se ut som att du när som helst skulle kunna klampa in i Playboyhuset och obemärkt passera som inventarie där. Sexigt med andra ord. (Här beror det givetvis på vad man anser är sexigt men i detta inlägget använder vi ordet så som det traditionellt används)

Så. Som den undersökande felletaren i genusfrågor jag är gick jag genast in på Buttericks hemsida och började gotta ner mig i utbudet. Jag anade ju att det skulle kunna vara en guldgruva för att bevisa min poäng, men alltså. Jag hittade jävla Narnia sett ur bevissynpunkt! Häng med!

Piloter
Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.19.44.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.20.07.png

Domare

Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.22.42.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.22.57.png

Och här tycker jag att vi kan titta lite på hur Buttericks valt att beskriva de olika domardräkterna. Vi börjar med killens:
”Är du den som alltid vill att regler ska följas? Sätt på dig denna dräkt när midsommarfestens femkamp ska börja och ingen vågar fuska. Blås i pipan och ha ett gult och rött kort redo om det är någon som spelar fult, vare sig det är fotboll, ishockey, handboll, rugby eller volleyboll.”

Och tjejens dräkt beskrivs så här fräscht:
”Tänk dig att ha kontrollen och makten över alla de stora, tuffa killarna när det är dags för fotbollsmatch. Den korta kjolen vippar när du vickar på baken och ingen som kan koncentrera sig på spelet. Gör de det, kan du visa upp både ett gult och rött kort efter det att du har blåst i visselpipan.”

Superhjälte
Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.28.38.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.31.19.png

Nu blir det lite annorlunda faktiskt. Den här texten är också värd att tittas lite närmare på, för här har dom bestämt sig för att den som visas upp av en man nog kan tänkas användas av kvinnor med så de använder sig av ”hen” i beskrivningen. Ett litet plus där i feministboken.
”Maskeraddräkten för hen som är Clark Kent på dagarna och vill agera superhjälte i sann Stålmannen-anda när nöden och festen kräver det. Som superhjälte behöver du enbart komplettera med den klassiska posen och Lois Lane i ett stadigt grepp.”

Dock håller glädjen inte i sig speciellt länge för när kvinnodräkten ska göras copy till så väljer dom att berätta att det är ett litet bihang till mannen. Han är ju tvungen att ha en kvinna liksom.
”Vi på Butterick´s tyckte det var på tiden att Superman skulle få sig en hjältinna! I dräkten ingår: Klänning med tillhörande mantel, guldigt skärp, röda stövelöverdrag med guldetaljer.”

Fånge

Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.35.33.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.35.42.png

Namnen på dräkterna. För män: ”Fångdräkt”. För kvinnor: ”Fånge, sexig” Ifall det skulle vara otydligt liksom.

Exemplen är många men här tar liksom lusten att titta vidare slut. Känner man ändå att man vill bättra på tröttman ytterligare och liksom vältra sig i halloweenmisären så kan man gå in på Buttericks hemsida och filtrera fram halloweenkostymer för teens. Det ska börjas i tid serrni! Buttericks:

 

 

Annonser

Varför måste kvinnor vara snygga på jobbet?

Under påskhelgen har artiklar på temat ”Maktfulla män kan (och har) samma outfit på sig varje dag”, tänk Steve Jobs, Mark Zucherberg och typ samtliga manliga VD:ar. Det är inte för inte kostym kallas bankpyjamas liksom.

Det var inte grejen med artiklarna, det allt handlade om var huruvida kvinnor på maktpositioner skulle komma undan med samma grej. Och med komma undan menar jag inte om det är lagligt, nej, jag menar om det skulle anses skönt effektiviserande som det görs när män tar beslutet om att spara tid, energi och pengar på att ha en jobbuniform typ.

Nej är svaret. Kvinnor kommer inte undan på samma sätt. Fokus hamnar om möjligt ännu mer på hur hon ser ut eller inte ser ut. Kvinnor har en annan förväntan än män på sig att ”ta hand om sitt yttre” som det så fint heter. Jag dömer också andra kvinnor på vad de har på sig. Jag kommenterar i mycket större utsträckning på hur kvinnor ser ut. Oftast i form av komplimanger, skäms varenda gång för det befäster bara tron om att det spelar roll. Det är sjukt hur det nästan är en reflex att kommentera. Jag tänkte ett tag att det inte är så farligt, det är väl kul med komplimanger? Nu tänker jag lite annorlunda kring det för i en välmenande komplimang sker det också en reducering av personen till bara ett yttre (om det är det komplimangen gäller då givetvis). Och just reducering är något kvinnor möter dagligen. Det är nog en av anledningarna till att en jobbuniform kanske är bra, du fråntar andra möjligheten, och kanske anledningen, att reducera till utseende. Det bör ju rimligtvis leda till att mer fokus hamnar på prestationer och beteenden. Eller?

Jag undrar var det här nästan tvångsmässiga utseendekommenterandet kommer ifrån. Att kvinnors duglighet till stor del bedöms på hur väl man stämmer in på rådande ideal är ju en anledning, och som vi tidigare varit inne på så hänger alla beteenden vi ser ute i vanliga världen med in på arbetsplatsen, det är bara hur vi uttrycker oss om det som ändras. Jag tror att det kan vara svårt att ändra på ATT folk (och en själv) bedömer och kommenterar. Vad som då blir kvar att påverka är ju VAD som kan sägas om ens utseende.

Jag tycker shopping är jobbigt själv, men är väldigt petig med vad jag tar på mig. Svart, superhjältiga capes, inga krusiduller är min stil. Mimare har vissa andra hävdat. Hur som helst, jag förstår att andra kommer göra en bedömning på hur du är baserat på vad du har på dig. Därför kan till och med jag förstå att det kan vara rätt viktigt vad man väljer att ta på sig för det kan vara synonymt med hur du vill att andra ska tänka om hur du är. Mina modekunskaper räcker inte långt så jag ska inte ens ge mig in på vad som är rätt och fel plagg, men jag tänker att man kan undvika reducerande bedömningar. I korta drag kan man säga att det handlar om att tona ner saker som befäster fördomar, som till exempel om plagget liknar något ett genusinkorrekt modeföretag skulle kategorisera som lämpligt för ett flickebarn= don´t wear it. ”Men det är ju fint!” Kanske det, men egenskaperna man kommer koppla ihop med det skriker ju inte makt direkt. (Sjukt att sådant som är kvinno/tjejkodat anses vara sämre). Detta går inte helt att undvika eftersom problemet ligger hos åskådaren, men lite kan man ju göra.

Vad som skulle behövas för att ändra grundproblemet, nämligen att äldre vit man är normen, är att personer med massa makt och inflytande gick utanför bankpyjamasramarna. Det om något skulle förändra normer. Jag tycker inte att kvinnor ska klä sig som män, men jag tycker inte heller att vi ska klä oss som barn. Dock är det helt orimligt att allt som är typiskt manskodat är makt och allt som är kvinnokodat är inte makt. Ett praktexempel på hur beteenden ändras utifrån vad folk har på sig ses när män tar på sig kvinnokläder, och kvinnor tar på sig manskläder. Kvinnorna tar mer plats, männen börjar förlöjliga sig. Det säger en hel del om hur vi på kläderna avgör vilket beteende som är förväntat.

Lite högt och lågt det här, avslutar med den här talande bilden.