Män förklarar saker för mig

Måste berätta om en för mig rätt komisk händelse förra veckan. Okej så jag kom till jobbet, varvar mellan två platser/uppdrag för tillfället så jag var på det ena där jag jobbar med två män i ett uppdrag. Alltså båda är kunniga och så, men den ena är SÅ.INTRESSERAD av det vi jobbar med. Tänk er typ en entusiasm som kanske kan liknas vid ett Jehovas vittne som får svaret vid dörren denne plingat på att ”Ja men gärna, kom in, vill du ha kaffe, jag vill höra allt, var skriver jag på så jag blir medlem” (blir man medlem?). I alla fall- den minen så fort anledning att berätta något om detta uppenbaras!

Så, jag kom in på jobbet en dag och vi satt bredvid varandra och jag ställer en kort fråga om ett verktygs funktion. Han svarar, jag tackar och går vidare med mitt liv. Trodde jag. Men här hade en låga tänts, han anade att det kanske fanns en kunskapslucka hos mig som kunde bli hans mission in life att fylla. Tillfället var för magiskt för att missa (antar jag att han tänkte).

Men, jag är ju inte den anonyma sortens feminist. Nej nej. Jag har ju under årens lopp lyckats marknadsföra mig själv som praktiserande feminist också, så himla smidigt att alla liksom vet från början att här är det ingen idé att tabba sig med diverse sexistiska felsägningar, folk vet att med mig i rummet gör man inga slarvfel som att kalla en chef slentrianmässigt för han fast man inte känner till könet. En levande påminnelse om att alla kan bättre skulle jag säga. Åh gud- hybris!

Så, min kollega VET att mansplaining inte är ett socialt accepterat beteende i vår grupp, så han frågar försynt om jag vill att han ska berätta mer om vilka fantastiska livsförändrande superfunktioner verktyget kan erbjuda. Nej sa jag, behövs inte, jag lovar att säga till om och när jag vill ha en genomgång.

Vad gör han då? Jo han ställer sig bredvid mig och börjar berätta ändå. Jag bara:

Nu var det ju liksom ingen som dog av att han tog sig friheten att berätta saker för mig som jag inte hade något behov av att veta. Möjligen slösades några dyrbara minuter av mitt liv bort men det var väl det. Men medan han stod där och berättade ointressanta saker zoonade jag ut, och in till min imaginära tänkarplats och började fundera på var det här oförklarliga självförtroendet hos vissa (läs: vissa män, *inte alla män™*) kommer ifrån. Vad ÄR det som gör att så många liksom är helt oförmögna att bedöma relevansen för mottagaren i det dom säger? Vad får dom att kunna med att liksom kidnappa ens uppmärksamhet, ta den i gisslan?

Jag tror att en bidragande orsak, eller rättare sagt bidragande till att sanningen undanhålls för dessa, är att kvinnor ofta drillats in i att man ska uppmärksamma män, och män har drillats in i att det de säger är viktigt. Alltid. För alla. Vi kan se detta överallt, mäns utrymme är störst. Genom att vi ”låter dom hållas”, ”inte vill skapa konflikter eller dålig stämning” genom att inte säga att ”nej men nu får du allt ta och lyssna också” så upprätthålls snedfördelningen. Ett exempel från senare samma dag, jag satt i möte med 5 män, jag var enda kvinnan. Och alltså my lord, jag blev avbruten hela tiden. Tillslut höjde jag pekfingret och avbröt avbrytandet med ett ”lyssna innan du svarar” och alltså stämningen som spred sig.

Problemet med avbrytande var som bortblåst, så min teori är att folk generellt vet vad man borde och inte borde göra och säga osv. Men det skits i helt enkelt. Vi måste säga till när sånt här sker, hur ska vi annars få till en förändring? Jag tror inte att de menar illa alltid, men det spelar inte så stor roll faktiskt. Det är ju inget nytt och vi har alla möjligheter i världen att göra oss själva insatta i problem. Och jag tänker inte anta att män skulle vara några grottmänniskor som inte är kapabla att få tag i information, därför har jag den förväntningen på dom, inte bara att de ska sätta sig in i världen utan att de också ska agera på informationen.

Men tills att fler levererar på förväntningarna så får vi väl påminna.

Män-upprepar-effekten

Ibland ser man hur uttalanden mot olika sorters orättvisor goes zuperviral på facebook till exempel. Av kommentarsfältet att döma så är det första gången gemene hen förstår att problemet/ orättvisan existerar och borde ja, sluta existera. I många av fallen är det en vit man som börjar närma sig medelåldern som är skribent. I lika många fall sägs exakt samma sak som valfri person inom en förtryckt grupp redan sagt 7843675 gånger, då utan denna respons som vanligtvis uppstår när den vita mannen uttrycker sig:

Nu kommer väl den där berömda vita-kränkta-män-kören och bara ”Ni feminister är aaaldrig nöjda! Först gnäller ni över att vita kränkta män inte bryyyyr sig om ERA frågor, och nu när de gör det blir ni arga”, tätt följt av hemska våldshot av sexuell karaktär om vi ska vara sanna mot hur sånt här hanteras på internet, men jag väljer att inte exemplifiera, no need for more skit liksom. I hear you, men sitt still i båten, här kommer en pedagogisk-oarg-snällfeminististig-glittrig-förklaring till problemet med det hela.

  1. Skribenten är inte hela problemet egentligen, utan att de som hyllar dennes verk som om det var big news. Skribenten borde visserligen lyfta fram en representant från den förtryckta gruppen istället för att bara upprepa.
  2. Att samma hyllare av mannen förtrycker den nämna förtryckta gruppen i vanliga fall.

Let me show you! Vi tittar på tre exempel som jag sett både uttalanden från kvinnor och män och de efterföljande reaktionerna till dessa.

Rätten att spela tv-spel utan att bli trakasserad
(En parentes här. Att hitta bild på en påklädd man som ler- enkelt. Att hitta en liknande på en kvinna, också som ler, är påklädd och inte sexualiserad eller i någon jävligt onaturlig pose eller undrade pose som ett finger i munnen- svårt. Jävla helvetes skit.)

Skärmavbild 2016-02-04 kl. 16.52.17.png

Reaktion mannen möter:

Reaktion kvinnan möter:

 

Smalhets och osunda idealSkärmavbild 2016-02-04 kl. 17.00.42.png

Reaktion mannen möter:

Reaktion kvinnan möter:

Lika lön för lika arbete
Skärmavbild 2016-02-04 kl. 17.23.05.png

Reaktion mannen möter:

Reaktion kvinnan möter:

Ja, jag tror ni ser mönstret lite. För vissa kommer detta som en total himla överraskning, hur-är-det-möjligt tänker dom. Jo, det är för att män, pga av patriarkala strukturer, anses vara vettigare och deras ord väger alltså tyngre. Så det är alltså inte själva uttalandet som bestämmer om det är smart eller inte, utan VEM som säger det. One could think att det borde vara tvärt om, men det är det alltså inte. Samma fenomen som mansplaining ungefär. Eller exakt faktiskt.

För att komma bort från detta är det alltså viktigt att män hellre än att själva säger saker som andra sagt skitlänge, istället lyfter fram personerna det handlar om, är bra allierade som vi tidigare varit inne på helt enkelt. DET är att använda sitt privilegie på ett utomordentligt bra sätt! Sen skadar det ju inte om folk skulle börja reflektera över hur de reagerar på saker de läser. Hint: Börja inte hota folk som vill ha en bättre värld för alla, inte bara vita män.

Mansplaining

Vissa kan har hört det innan, för andra kan detta var ett helt nytt ord (inte företeelsen i sig dessvärre). Hur som helst- vi ska prata om mansplaining och andra angränsande beteenden och hur vi hanterar detta märkliga fenomen

Vi har varit inne på ett liknande ämne innan, nämligen det här med att vissa män bara återupprepar något man själv precis sagt. Det finns ju en, eller faktiskt flera, varianter på det här beteendet! Jag tänker att vi ska titta lite närmare på vad det är vi ser egentligen och sedan fundera lite på vad som kan göras för att komma tillrätta med det väldigt underliga beteendena

Gemensamt för det vi ska titta på är att alla härstammar från en syn på kvinnor som mindre kapabla än män. Det kan ju verka lite barskt att säga så enligt vissa. Det gör inget, det är inte så himla smickrande att tänka så vilket ju oundvikligen leder till att beskrivningen av det inte heller blir så himla fin. Så. Vi har ju redan gått igenom återupprepningen, men låt oss sätta dessa på en skala!

Bild1Vi mjukstartar med verifiering. Jag skulle gissa att de flesta gör detta helt omedvetet och det är liksom knappt märkbart ens för den som blir utsatt för det, men det befäster det vi precis var inne på- att kvinnors ord inte väger lika tungt som mäns. Många män som kallar sig feminister validerar vad kvinnor säger. Vid första anblicken ser detta ut som en reko kille som förstått att det inte är så himla bra att mansplaina/återupprepa. Men sedan kommer den, kommentaren som validerar att det en kvinna just sagt stämmer.

Återupprepning har vi varit inne på tidigare ju, men för att sammanfatta så kan man säga att typsituationen ser ut enligt följande: Kvinna säger något, man upprepar (ibland utan att ens ändra retoriken). Mannen får cred fast han egentligen bara återupprepade vad en kvinna sa några sekunder tidigare. Typiskt irriterande beteende.

Nu är vi framme vid den mest störiga av alla. Mansplaining! Hur kommer det sig att män gör så? Låt oss börja med att se vad allsmäktiga sanningssajten Wikipedia säger när man söker på ordet mansplaining:

Mansplaining is a portmanteau of the words man and explaining, defined as ”to explain something to someone, typically a man to woman, in a manner regarded as condescending or patronizing.”[1][2] Lily Rothman of The Atlanticdefines it as ”explaining without regard to the fact that the explainee knows more than the explainer, often done by a man to a woman,”

Alltså man kanske borde vara tacksam för att en man tar sig tid att förklara suuuper-duper-mega-komplicerade saker för en som dom ju givetvis har stenkoll på. Det brukar vara feminism och varför det inte behövs, hur man ska göra sitt jobb även fast dom inte vet vad det är ens, om hur kvinnor i största allmänhet fungerar och så vidare. Det kan också vara andra komplicerade saker som vilket vin som är bäst, hur en viss rätt ska lagas eller hur man kör bil.

anigif_enhanced-buzz-10678-1382632721-50

Det här är egentligen en genusvinkel på HiPPO-fenomenet. Vi vill undvika så kallade HiPPO-situationer (Highest paid person´s opinion), alltså där någons åsikt värderas högre av någon ologisk anledning, som inkomst. I många fall är det kön som avgör hur mycket tyngd någons kommentar får och det är ju precis som det låter. Helt jävla galet. Hierarkier kommer i alla möjliga olika former, könsmaktsordningen är en. Och ur ett företagsperspektiv är det inte så smart att försumma en stor del av ens anställdas kompetens genom att låta hierarkier frodas fritt. Jag tycker Steve Jobs citat säger allt om hur företag borde tänka.

”Best ideas must win, not hierarchies.”

Nu till det viktigaste av allt! Hur vi ska agera när vi blir utsatta för något av detta.

1. Uppmärksamma fenomenet
Den här metoden brukar skapa lite dålig stämning men det har man ju inte dött av tidigare så det lär man väl inte göra nu heller. Man säger helt enkelt ”Du mansplainar för mig nu. Alltså förklarar något som är helt uppenbart.”

2. Engagera dig överdrivet
Nicka, håll med, agera förvånad. Blir väldigt tydligt att mansplainandet inte fyller någon funktion.

3. Ställ uppenbara frågor med uppenbara svar
Detta är en verbal variant av föregående metod. Du ställer helt enkelt frågor med väldigt självklara svar, man kan med fördel lägga till ett engagerat kroppsspråk till detta.

Givetvis skulle situationen förbättras om folk i allmänhet, ledare i synnerhet läste på lite och lärde sig känna igen detta. Det som andra än kvinnor kan göra när man ser detta är att uppmärksamma det. Brukar bli rätt intressanta reaktioner faktiskt.