Body monitoring

Har ni hört talas om begreppet body monitoring?

Det är kort beskrivet beteendet att ständigt hålla koll på hur man ser ut. Hur man sitter eller står, hur håret ligger, att man syns i rätt vinkel för den man pratar med, hur kläderna sitter, and so on. De flesta ägnar nog en tanke åt detta med jämna mellanrum, men hos kvinnor ser man detta mer.

I jobbsammanhang har jag lagt märke till detta vid många tillfällen, det liksom tar all min uppmärksamhet att följa hur kvinnan med bara sekunders paus mellan gångerna rättar till sitt hår, kragen, sjalen, ändrar sittställning på ett tillsynes onaturligt sätt. Ute i fria världen ser jag det hela tiden. Det ständiga tillrättaläggandet.

Och nu kan det låta anklagande, det är det inte. Detta är ett beteende som sker utan att personen ifråga är medveten om det. Det sägs vara den internaliserade varianten av the male gaze, alltså att kvinnor ser sig själva utifrån, och då utifrån mannens perspektiv. Vi blir matade med mansperspektivet som norm, de flesta filmerna som görs är mansvinkel på, kvinnor finns med som sidofigurer till män oftast. Läs gärna om Bechdeltestet för mer info om detta. Reklam matar oss med en bild av att kvinnor finns för män att titta på, till och med reklam för produkter som riktar sig till kvinnor får ett bildspråk som syftar till att tilltala män.

Allt detta leder till att vi internaliserar den manliga blicken för att den är norm, och det leder till att vi börjar monitorera oss själva. Vilket leder till att vi börjar korrigera oss själva för att passa in i normen. I längden är detta skadligt för vi baserar tillslut vår självbild på andras förmodade bild och gillande av oss, inte vilka vi är. Det är lätt att säga att man bara ska sluta, men för många är det år av vana som behöver tränas bort, men det går.

Jag tror att vi i ett så utseendefixerat samhälle behöver hitta forum där man inte bedöms på sitt utseende, där kroppen inte kan bedömas. Jag personligen tror att kvinnoseparatistiska forum kan vara ett bra sätt. Det kan låta krångligt att hitta men alltså det behöver inte vara svårare än att man träffar sina kvinnliga vänner bara. Och eftersom vi alla (typ alla) lider av det här samhällsfenomenet i någon grad så kan det vara bra att prata om det. Att bestämma sig för att noll utseendefokus får förekomma, för att mixa upp det lite. Nu säger jag inte att det alltid är kuddkrig och sminksnack när kvinnor ses, utan att vi när det bara är kvinnor som ses kan behöva göra det till en paus från hur vi ses på i det offentliga rummet.

Man kan också tänka på hur man själv bidrar till utseendefokuset. Jag försöker verkligen tänka på hur jag strösslar utseendekommentarer omkring mig. Om jag träffar en grupp med kvinnor och män och någon kvinna får en utseendekommentar (händer alltid) så ger jag mannen i gruppen en också, inte ironiskt, utan för att väga upp. Balans is the shit. Det brukar belysa just hur passande eller opassande en utseendekommentar är i sammanhanget.

Det finns säkert massa andra saker man kan göra för att öva bort det här också. Det handlar inte om att man är utseendefixerad, det är ett resultat av att man rör sig i ett samhälle där man förväntas följa normer som för kvinnor inte är naturliga. Det går inte att värja sig men man kan lära sig att känna igen beteendet och hitta strategier för en själv hur man får rätt fokus igen. Att lära sig varför man gör det är också en del, för att det förväntas av oss, vi har fått det intutat i oss under lång tid, tänk på hur många bilder på kvinnor du passerar varje dag, hur kvinnor framställs i TV, film, serier, det skapar normer, det är inte för att man är extremt fixerad vid sin lugg eller hur kläderna sitter egentligen. Det är för att undvika problem, vilket kvinnor som frångår normen möter. Herregud se bara på kvinnan i publiken som på melodifestivalen för några år sedan vara glad och höjde armen och, ve och jävla fasa- HADE KROPPSHÅR! Att.Hon.Vågade! Listan på grejer kan göras lång. Titta i tidningshyllan nästa gång du är i mataffären på skvallertidningarna. Se hur kvinnor som kan med att befinna sig på stranden TROTS ATT MAGEN ÄR SVULLEN (den kanske inte ens är svullen utan magar putar för det mesta). Det är så dom ser ut i naturligt tillstånd. Men det visas upp som look at this freak of nature woman!

Jo, räkna brukar ju förse en med massa bra information. Nästa gång du sitter på ett möte (antar att de flesta gör det ibland), välj ut en man och en kvinna och räkna hur många gånger de rör sitt hår eller rättar till sina kläder. Svårt att göra på sig själv, men man kan ju testa, eller be någon du umgås mycket med räkna åt dig vid ett för dig okänt tillfälle. Kan ge en bra indikation på hur mycket jobb du har framför dig!

 

 

Annonser

Chocken när folk helt plötsligt börjar med självobjektifiering

Detta kanske blir ett lite osammanhängande inlägg för jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det, mest bara resonera lite, och helst komma på lite saker man göra för att rätta till problemet.

Det är en sak jag länge har funderat på och som jag liksom inte förstår riktigt, det här med att vissa kvinnor (och ibland säkerligen män också, men jag har bara inte sett det) ändrar beteende när män kommer in i diskussionen. Till exempel kan jag sitta med två kvinnliga kompisar eller kollegor och prata om något, alla bidrar i samtalet med sina åsikter och resonemang. Sedan kommer en man, då helt plötsligt börjar vissa kvinnor prata och röra sig på ett helt annat sätt, som att de blir supportrar till mannen. Alternativt sägs saker som helt enkelt inte håller en intelligent nivå helt plötsligt, som att de fördummar sig själva. Jag antar att det kanske är någon form av bekräftelse de är ute efter, oavsett vad så är det alltid lika chockerande och min spontana reaktion brukar bli att jag försöker kompensera på något sätt för att se till att det blir tydligt för mannen ifråga att det alltså inte är något tjejbeteende utan försöker förtydliga att det är individerna som är på det sättet.

Jag avskyr det här beteendet för det matar bara på fördomar som finns om kvinnor. Det skadar inte bara individerna som gör detta utan befäster en kvinnobild som helt enkelt inte stämmer med verkligheten. Det är så otroligt många som gör så här, och av de jag känner så är ingen dum på riktigt, den sidan kommer bara fram bland män. Hur sjukt är inte det? Gör män likadant?

Jag har försökt ta reda på vad det beror på och jag hittade ett klipp om självobjektifiering, och hur skadligt det är. I detta fallet är det främst om sexuell självobjektifiering, och på till exempel arbetsplatser är det kanske en mer nedtonad variant av det man möter.

Även Natashja Blomberg har skrivit om det på det här sättet:
”Vi lever i en kultur där kvinnor regelbundet objektifieras. I vardagen, på TV, i tidningarna, i reklam och annonser. Det är ett omfattande samhällsproblem. Att konstant objektifieras lär oss till slut att objektifiera oss själva. Nej, jag syftar inte på kvinnor som tar sexiga bilder på sig själv, det här är nåt annat. Självobjektifiering innebär att vi lär oss att se oss själva utifrån, från betraktarens ögon snarare än våra egna. Detta påverkar inte bara den egna självbilden utan bidrar också till ökad nedstämdhet och ångest.

Utöver det så har självobjektifiering en negativ effekt på kvinnors motivation och engagemang i exempelvis arbetslivet, fritiden och i sociala sammanhang. Och där är vi nu. Vi vill ha och känner oss mest värdefulla av ytliga komplimanger, eftersom vi helt enkelt har lärt oss att den typen av värdering bekräftar oss som människor.

Men vi behöver bli sedda, inte recenserade. Vi får redan som små flickor lära oss att våra yttre är vår mest värdefulla egenskap. Ju större sexuell attraktionsförmåga, desto högre status. Oattraktiva kvinnor avskys, hånas, ignoreras och får ej finnas. När man har tillfrågat kvinnor så har de svarat att de hellre är snygg än smart, och det säger en del om hur kvinnor ser på sig själva. Vår knullbarhet är det som ger oss existensberättigande.

Det intressanta är att kvinnor som självobjektifierar också är mindre benägna i att ifrågasätta könsroller och ojämställda strukturer och om jag vore riktigt konspiratorisk så skulle jag tro att detta var en medveten strategi för att behålla den ojämna maktbalansen i samhället. För det är så patriarkatet rullar: det håller oss på mattan genom att övertyga oss om att yttre bekräftelse är det vi behöver för att orka fungera som folk. Och vi går ju på det. Vi tror att vi är värdelösa om vi inte är tilltalande och behagliga och det får oss att tveka och att tystna. Det är en livslång kampanj som pågått sen dagen vi föddes och vi kan inte värja oss.

Om utseendet är det första du kommenterar hos människor så talar du nämligen om för dem att utseendet är viktigare än något annat. Det är inte hjärnkirurgi, det är enkelt.”

En annan förklaring till det här beteendet är teorin om the male gaze. I korthet handlar det om att vi lär oss att betrakta allt ur en heterosexuell mans perspektiv. I princip all film och reklam är gjord för den målgruppen som tilltänkt tittare. Det gör att kvinnor lär sig att se på sig själva på det sättet, vilket i sig innebär att man ser sig som ett objekt, och mannen som subjekt, och det gör att makten och tolkningsföreträdet ligger hos mannen.

Det enda jag kan komma på som man kan göra när man hamnar i en situation där någon börjar objektifiera sig själv är att fokusera på att alla i sällskapet får och tar ungefär lika mycket plats. Fråga aktivt om kvinnans åsikt. Börja absolut inte bekräfta det fördummande beteendet genom att skratta med eller så, visa att du vet hur hon är egentligen.

Det är så hemskt att detta ens förekommer. Men så är det ju med mycket, och det hjälper inte att inte göra något. Sedan är det ju som vanligt bra om fler känner till fenomenet, det ökar ju chansen att folk rannsakar sina egna beteenden och situationer.