Retorik för kvinnor

Ofta när jag snubblar över kurser riktade mot kvinnor i karriären så har de oförklarligt ofta teman som retorik FÖR KVINNOR, KVINNA- lär dig ta för dig, så löneförhandlar du SOM KVINNA osv osv. Lika ofta kastar jag mig in på diverse läs-mer-länkar för att grotta ner mig i vad de nu hittat på. Och visst, ibland kan innehållet vara bra. Men min uppfattning, utifrån mina erfarenheter och berättelser av vänner är att det ganska så sällan hjälper att vara ett retoriskt geni, ta för sig utav bara helvete och förhandla skiten ur chefen. För är du kvinna så finns det strukturer som sitter i, och upprätthålls av andra till största delen. Och där förväntas vi då bara vänta på att DOM ska ta tag i sig själva?

Dessutom har jag märkt av kursbeskrivningarna som riktar sig specifikt mot kvinnor att det som lärs ut ibland är anpassat för att kvinnor inte ska vara till besvär för män. Det kan vara saker som ”Så tar du plats på ett möte med gapande män utan att de behöver skärpa sig, tips och knep för att inte hota alfahanens ställning och ÄNDÅ få sagt en liten kvinnoåsikt”. Okej kanske inte så uppenbart då men grejen verkar vara att situationen inte behöver ändras alls utan vi kvinnor ska snällt och fint försöka ta lite plats. Före kursen:

tumblr_inline_mwnne2NI8h1snsuem.gif

Jag tror att alla inblandade i den här ickejämställda situationen behöver göra om och rätt. Vissa kvinnor (och män) behöver jobba på sin retorik och träna bort det självförminskande språket de lärt sig att kvinnor ska ha. Men det räcker inte. Män behöver också träna på att inte förminska, att inte bete sig som ouppfostrade tonåringar med noll konsekvenstänk också. De behöver tvätta bort sina överdrivet grandiosa självbilder, inte för de stackars kvinnornas skull, utan för att inget annat är försvarbart professionellt beteende.

Arbetsgivare behöver kräva att vi jobbar inkluderande, för att behålla bra folk och för att allt tyder på att det ger bäst resultat. De behöver också börja rekrytera utifrån kompetens, för idag kvoteras män, yngre kopior av gubbmaffian in. Chefer behöver börja ge kvinnor och män lika lön för lika arbete, inte ”jobba med att rätta till bla bla, långsiktigt arbete jada jada”. Det räcker inte. Idag finns det företag som lyckas med konsten att inte ge penisbidrag och de företagen kommer norpa de allra bästa kvinnorna, det här är så uppe på bordet nu att företag som inte klarar detta inte kommer kunna locka till sig hälften av all bra arbetskraft om de inte agerar.

Så. Det här med oändligt många kurser i retorik och andra lönlösa tips till kvinnor- waste. Kvinnor behöver främst lika möjligheter att framföra sina åsikter och möjlighet att tillämpa sin kunskap på samma villkor som män. Man lär sig med tiden om arenan att träna på finns, precis som för männen.

 

Annonser

De nya inte alls engagerade företagsmännen

Nu mina statistik-och-fakta-loving-feminist-hjältar, nu är det äntligen dags för lite siffror igen! Denna gången ur 2015 års Allbrightrapport.

Så. Vi brukar ju prata om gubbarna, och jag kan ju inte säga att det bara är en gång jag hört att jämställdheten kommer av sig själv när de äldre männen successivt byts ut mot yngre förmågor. Att jag hör detta ofta, från främst män, betyder inte på något sätt att det är sant. Även fast vissa behandlar mansåsikter som ren fakta. Nä, istället tänkte jag att vi skulle se vad studenter tycker är viktigt när de ska välja arbetsgivare i framtiden!

Jämställd arbetsplats

Ja men det är väl okej siffror kanske. JAG hade önskat att samtliga tillfrågade hade svarat att de ville ha det. Men en mindre andel puckade människor får man kanske räkna med. Livets störiga statister.

Vidare till nästa fråga:

Mångfald

Såatteh, hälften av kronprinsarna som företagen rekryterar tycker alltså inte att mångfald är viktigt (även fast det är bevisat att det är positivt för businessen). Vad hände med ”den nya generationen kommer lösa våra problem som gubbarna inte vill ta i”? Här har vi alltså trott att de unga killarna och tjejerna var näringslivets räddare i nöden! Tjejerna verkar visserligen vara det lite mer, men hallå killar- vad hände?

24

Igen inte så muntert. Men är det kanske så att dom tänker att dom SJÄLVA ska ta tag i problemen och att det oimponerande resultatet på föregående fråga kommer lösas genom att de kavlar upp ärmarna när de kommer in och jobbar ett tag och tar sig till toppen (ni hör ju hur snabbt det här kommer gå), för att göra detta till företagens prio ett?

Aktivt

Så männen som sitter på makten tar inte tag i det, och män rekryterar män vet vi sen gammalt, och dom nya tror att det händer automatiskt. Inte så glädjande om man frågar mig. Och så undrar ändå folk varför jag är för kvotering.

Drabbas av den akuta partriarkala tröttman.

Men har man ett kompetensorgan mellan benen är förmodligen reaktionen snarare:

When you have garantilön and has been hemma, tillgänglig för arbete, for a week.

Men vi kämpar vidare.

Varför kan kvinnor bara vara förebilder för andra kvinnor?

Jag läste Passion for Business och hittade en notis om en kvinna som heter Agnes World som utnämnts till Årets Yrkeskvinna 2015 för sina insatser i forskarvärlden.

Helt klart förebildsmaterial delux! För yrkeskvinnor skriver dom. Inget fel i det påståendet alls, men jag undrar ju lite varför det måste stanna där egentligen. Varför skulle hon inte kunna vara en grym förebild för män också tänker jag?

Ju mer jag funderar på det desto mer undrar jag varför jag sällan, eller egentligen aldrig, hört eller läst om män som har kvinnliga förebilder. Visst, en del slänger in att de beundrar sin mamma när frågan kommer, men jag antar att det är förädrarskills de då syftar på och kanske inte karriärslivet. Hur som helst- jag tänker vidare och vill nog påstå att jag vid flera tillfällen läst och hört om kvinnor som har både kvinnliga och manliga förebilder.

Jag tror att en bidragande orsak till detta är män inte avses syssla med kvinnosaker. Kvinnosaker anses nämligen vara lite sämre. Såvida vi inte pratar om de stereotypa old fashion grenarna moderskap, omvårdnad och kosmetik. Det är liksom som att om en man skulle vilja efterlikna en kvinna i något avseende så stämplas han som svag. Ungefär som att en man förväntas ta det som en förolämpning om han kallas gay.

movie animated GIF

När jag googlar frågan om män med kvinnliga förebilder hittar jag ingenting. Det som kommer upp är ett gäng träffar som handlar om kvinnors kvinnliga förebilder, och huruvida barn behöver kvinnliga och manliga förebilder, och hur kvinnor behöver fler kvinnliga förebilder. Inte en enda träff på en man som har eller behöver en kvinnlig förebild.

Jag kan tycka att det nog skulle behövas mest hos gubbarna med makt faktiskt. Det är ju dom (OBS! Inte-alla-män™) som behöver montera ner förlegade tankar om vad kompetens är, vad kvinnor kan och är lämpade för osv. Problemet är ju inte att kvinnor inte vet vad de vill och kan.

Ett sidospår i detta med förebilder i jobbsammanhang- jag bildgooglade just förebild och fick upp i princip bara kvinnor. Astrid Lindgren, Robyn, Isabella Löwengrip, Mia Skäringer, Sandra Beijer m.fl. Nelson Mandela hade slunkit in rätt högt också.

En sida av mig blir glad av detta, men sen känns det ju lite you go girl över det hela. Kan det aldrig vara lika? Eller är det så att män generellt inte har så många förebilder för de anser sig vara fulländade gudagåvor som det är? Vem vet.

Jag funderar på att börja fråga män på jobbet vilka de har som förebilder inom olika områden. 

In case of usla resultat har jag upprättat en plan B, jag kommer anordna ett bootcamp där de får träna på att se bortom kön och samtidigt coacha dom i jakten på minst en kvinnlig förebild var.

 

Hur ser kompetens ut?

Ett fenomen som jag ömsom gråtit ömsom skrattat åt är de ganska unga killarna som börjar på banken och, hur ska vi säga, dresses for success så att säga. De har ju som ni vid det här laget vet rätt många maktförebilder att snegla på för inspiration.

Förebilden:

Kopian:

Det här inlägget ska ju inte handla om bankmansmode, utan snarare hur en väldigt homogen makttopp påverkar vilka man anser har potential i resten av organisationen också. Att det blir svårt för andra än vita män att likna den sittande makttruppen innebär att det också blir svårare för dom att avancera i karriären. För det är känt sedan länge att folk oftare känner förtroende för personer som liknar en själv. Och med män som rekryterar så är det sannolikt att det är män som också rekryteras.

Det är därför det inte bara går att säga att kvinnor behöver ta för sig mer. Vi behöver på ett strukturerat sätt jobba med vilka det är som rekryterar också. Det är inte bara en jämställdhetsfråga, utan ren överlevnadsfråga för företag. Heterogena grupper presterar bättre resultat.

Slut på meddelande.