Vill feminister verkligen att alla ska se könsneutrala ut?

Alla är olika, så även feminister. Därför kan det vara svårt att veta vad som liksom är feministiskt och inte. Och för att inte falla offer för patriarkala krafter som säger att feminism inte behövs så kan det vara en toppengrej att reda ut var man står i olika frågor. Därför tänkte jag att vi idag skulle ägna oss åt att reda ut det här med kvinnligt kodat utseende och feminister.

Jag möter ofta människor som har fått uppfattningen att feminister:
1. Vill att kvinnor och män ska se exakt likadana ut, samma frisyrer (tänk en könsneutral variant av nordkoreas frisyrkarta med några olika alternativ), kläder med raka linjer i neutrala färger. Helst naturmaterial och lokalproducerat. Antifeministerna bara:

2.  Att allt som anses kvinnligt, tänk långt hår, pastellfärger, klackar, smink, nagellack, torrschampo (eller som jag kallar det- högre makters gåva till tidsoptimister such as my self). Kvinnor ska bara dricka öl, absolut inte någon tjejig drink, speciellt inte om den är söt och kombineras med fruktkonst.Bildresultat för cocktail gif

Låt oss grotta ner oss.

Jag förstår var den här föreställning kan komma från, jag själv är i viss mån med och reproducerar den i och med att jag typ vägrar rosa med volanger och pastelliga lösnaglar. Detta för att det inte är min stil. Stil kommer ju inte från ingenstans- man kan säga att man är ointresserad men likförbannat gör vi alla val när vi handlar kläder. Då brukar de flesta välja något man trivs i och känner sig som sig själv i. Och vad är det då som gör att man känner sig som sig själv? I samhället har olika kläder olika signaler i sig, en kostym exempelvis signalerar makt och framgång. Nitar signalerar annat, en 50-talsklänning något tredje. Med vad vi sätter på oss visar vi lite vad vi gillar/ gör/ har för intressen. För mig som ägnat många timmar åt könsrollsanalyserande och liknande finns det en så stark koppling mellan vissa kläder som gjorts för kvinnor och barnkläder. Och med infantiliseringen av kvinnor så känns det för mig helt sjukt att förbarnsliga mig själv, jag tror att det kan vara en bidragande orsak till att jag väljer bort vissa kvinnostilar.

Bildresultat för woman posing with teddy bear

Många stilar har kopplingar till saker jag, pga min kunskap i ämnet, inte kan identifiera mig med längre. Generellt kan man väl säga att jag stilmässigt undviker kläder som ofta sexualiseras, för att jag inte vill bli sexualiserad och med det objektifierad. Viljan att bli bemött som individ med innehåll är så stark att jag genom åren hittat strategier, som att undvika att se ut på ett sätt som lockar fram skitbeteenden. Felet ligger ju liksom inte på något sätt i kläderna, utan i främst mäns referenser och handlingar utifrån det. Ta pennkjol och en blus och höga klackar, lägg till ett par glasögon och du kommer garanterat möta minst en man som bara ”sexy secretary!” Jag slutade med den kombon när jag började se ett mönster hos männen på jobbet och den outfiten.

Man tänkte att man såg ut så här ungefär:

Bildresultat för sexy secretary look office

Men pga skeva associationer i mäns hjärnor såg dom mer detta av reaktionerna att döma:

Bildresultat för sexy secretary look office

Så jag är alltså en feminist med kommersiellt osexiga kläder. Skulle kunna användas som bevis för första tesen ovan av meningsmotståndare, men ni ser skillnaden på att vilja avköna allas kläder och själv bara göra sitt bästa för att få en så dräglig tillvaro som möjligt och jobba för att det inte ska vara så strikta normer kring kläder beroende på kön?

Angående andra punkten, att feminister skulle vilja avveckla allt som anses kvinnligt. Nej- det vi vill avveckla är tvånget för kvinnor. Vi vill att alla, män, kvinnor och alla andra ska kunna välja precis hur man ser ut, vilka produkter man använder för att uttrycka sig, utan att det leder till konstiga reaktioner. En kvinna som inte sminkar sig får ofta bemötandet att hon ”inte tar hand om sig åh gud vad slappt”, medan en kvinna som älskar smink och kör en entimmesgrej varje morgon blir uppmanad att bli mer naturlig (men inte helt). En man som sminkar sig blir nog inte heller jättebra bemött generellt. Det handlar helt enkelt om att avveckla tvånget, inte produkterna i sig. Var det inte Julia Roberts som gick barfota på någon gala tidigare i år för att protestera mot klacktvånget? Kan tyckas vara en banal protest när det ”Finns värre problem att lösa” (för att citera några antifeminister). Men när man tänker efter så är det ju sjukt att en galafixare kan kräva att personer med ett visst kön använder en viss typ av sko? Klacktvånget, eller vanligare- klacknormen för kvinnor är ju bara en av många smala normer att passa in i. Och innan någon kommer här och skriker ”MÄN MÅSTE HA FINSKOR BUHU” Så vill jag bara att ni kollar på den här filmen och tackar er lyckliga stjärna för att finskor inte är synonymt med klack i alla lägen.

Så- för att sammanfatta lite gällande missuppfattningen att feminism är synonymt med könlöst. Fel. Det vi vill är att normerna för vad kvinnor och män får se ut som breddas, man kan alltså fortsätta se ut precis som man vill om man är nöjd idag, bara att folk som inte är nöjda skulle få ett lite enklare liv om de kunde se ut som de själva ville. Se det som en lösgodishylla, idag får män plocka från ena sidan, kvinnor från andra, vissa sorter är sådana som andra inte godkänner (mycket smink kanske är som gelégrodor), men de finns där. Feminism är lite som att öppna grinden mellan de olika halvorna och skrika ”Ni är friiiia!”

Bra va?

 

 

Ordval

b4

Sedan årsskiftet har det gått inflation i gubbar som tillsätts på chefsposter på banken och det kan ju lätt kännas lite omotiverande när man inte råkar vara man. Framtidsutsikterna framstår som lite cloudy så att säga. I allt detta så undrar jag om det inte är så att kvinnor med ledaregenskaper förminskas på grund av retoriken kring detsamma, och att det är en bidragande orsak till att det är så skev könsfördelning. Kvinnor med rätt egenskaper anses inte rätt för tjänsten för att egenskaperna förvrängts med ord som beskriver dem negativt eller förminskat.

Det är så himla viktigt att lära sig att prata på ett sätt som är inkluderande och träna bort fördomar. Vårt språk förmedlar massor av värderingar oavsett om vi själva är medvetna om det eller inte. Vi kanske inte ändrar världen genom att förbättra våra ordval, men vi befäster fördomar i mindre utsträckning förhoppningsvis.

Språk är inte bara en reflektion på verkligheten utan vår bild av verkligheten påverkas också av hur vi använder språket. Kallar vi chefer vi inte känner till kön på för han så kommer vi också föreställa oss en man vilket gör att en man kommer ha ett försprång på posten. Om vi använder olika ord på samma egenskap beroende på om det är en kvinna eller en man som besitter den så kommer det påverka vem vi anser vara lämplig för en viss tjänst beroende på vilka ord som används i annonsen. Är det kvinnokodare ord kommer kvinnor ha ett försprång och vise versa. Ju högre upp i hierarkierna vi kommer desto gubbtätare är det och vad tror ni en manlig chef använder för ord för att beskriva chefsegenskaper i en annons?

Här kommer för en gång skull en positiv grej, på banken jag jobbar på är det i större och större utsträckning HR som skriver jobbannonserna. Detta för att de ska vara utformade på ett bra sätt och alltså mer tillgängliga för alla.

Långsamt blir det bättre. Eller blir och blir, successivt ansluter sig fler och fler till ett fräschare språk och ju mer vi använder det desto fler kommer hänga på och desto mindre fördomar kommer vi upprätthålla. Så himla bra!

 

 

 

Varför måste kvinnor vara snygga på jobbet?

Under påskhelgen har artiklar på temat ”Maktfulla män kan (och har) samma outfit på sig varje dag”, tänk Steve Jobs, Mark Zucherberg och typ samtliga manliga VD:ar. Det är inte för inte kostym kallas bankpyjamas liksom.

Det var inte grejen med artiklarna, det allt handlade om var huruvida kvinnor på maktpositioner skulle komma undan med samma grej. Och med komma undan menar jag inte om det är lagligt, nej, jag menar om det skulle anses skönt effektiviserande som det görs när män tar beslutet om att spara tid, energi och pengar på att ha en jobbuniform typ.

Nej är svaret. Kvinnor kommer inte undan på samma sätt. Fokus hamnar om möjligt ännu mer på hur hon ser ut eller inte ser ut. Kvinnor har en annan förväntan än män på sig att ”ta hand om sitt yttre” som det så fint heter. Jag dömer också andra kvinnor på vad de har på sig. Jag kommenterar i mycket större utsträckning på hur kvinnor ser ut. Oftast i form av komplimanger, skäms varenda gång för det befäster bara tron om att det spelar roll. Det är sjukt hur det nästan är en reflex att kommentera. Jag tänkte ett tag att det inte är så farligt, det är väl kul med komplimanger? Nu tänker jag lite annorlunda kring det för i en välmenande komplimang sker det också en reducering av personen till bara ett yttre (om det är det komplimangen gäller då givetvis). Och just reducering är något kvinnor möter dagligen. Det är nog en av anledningarna till att en jobbuniform kanske är bra, du fråntar andra möjligheten, och kanske anledningen, att reducera till utseende. Det bör ju rimligtvis leda till att mer fokus hamnar på prestationer och beteenden. Eller?

Jag undrar var det här nästan tvångsmässiga utseendekommenterandet kommer ifrån. Att kvinnors duglighet till stor del bedöms på hur väl man stämmer in på rådande ideal är ju en anledning, och som vi tidigare varit inne på så hänger alla beteenden vi ser ute i vanliga världen med in på arbetsplatsen, det är bara hur vi uttrycker oss om det som ändras. Jag tror att det kan vara svårt att ändra på ATT folk (och en själv) bedömer och kommenterar. Vad som då blir kvar att påverka är ju VAD som kan sägas om ens utseende.

Jag tycker shopping är jobbigt själv, men är väldigt petig med vad jag tar på mig. Svart, superhjältiga capes, inga krusiduller är min stil. Mimare har vissa andra hävdat. Hur som helst, jag förstår att andra kommer göra en bedömning på hur du är baserat på vad du har på dig. Därför kan till och med jag förstå att det kan vara rätt viktigt vad man väljer att ta på sig för det kan vara synonymt med hur du vill att andra ska tänka om hur du är. Mina modekunskaper räcker inte långt så jag ska inte ens ge mig in på vad som är rätt och fel plagg, men jag tänker att man kan undvika reducerande bedömningar. I korta drag kan man säga att det handlar om att tona ner saker som befäster fördomar, som till exempel om plagget liknar något ett genusinkorrekt modeföretag skulle kategorisera som lämpligt för ett flickebarn= don´t wear it. ”Men det är ju fint!” Kanske det, men egenskaperna man kommer koppla ihop med det skriker ju inte makt direkt. (Sjukt att sådant som är kvinno/tjejkodat anses vara sämre). Detta går inte helt att undvika eftersom problemet ligger hos åskådaren, men lite kan man ju göra.

Vad som skulle behövas för att ändra grundproblemet, nämligen att äldre vit man är normen, är att personer med massa makt och inflytande gick utanför bankpyjamasramarna. Det om något skulle förändra normer. Jag tycker inte att kvinnor ska klä sig som män, men jag tycker inte heller att vi ska klä oss som barn. Dock är det helt orimligt att allt som är typiskt manskodat är makt och allt som är kvinnokodat är inte makt. Ett praktexempel på hur beteenden ändras utifrån vad folk har på sig ses när män tar på sig kvinnokläder, och kvinnor tar på sig manskläder. Kvinnorna tar mer plats, männen börjar förlöjliga sig. Det säger en hel del om hur vi på kläderna avgör vilket beteende som är förväntat.

Lite högt och lågt det här, avslutar med den här talande bilden.

 

 

Vårt eget fel?

I den Costaricanska semesteridyllen jag för tillfället befinner mig i så har man ju onekligen lite mer tid över för att vältra sig i feministisk litteratur av alla sorter. Böckerna inhandlades i vanlig ordning på Pocket shop på Arlanda och en i högen böcker var Lois P. Frankels uppdaterade version ”Nice girls still don´t get the corner office”, som enligt beskrivningen på bokryggen handlar om ”Unconscious mistakes women make that sabotage their careers”. Jag tog mig an boken aningen motvilligt eftersom det i mina öron lät lite förenklat och jag är rätt trött på alla platta förklaringar till komplexa problem och samma personer som som uttrycker dessa brukar höja på ögonbrynen när de hör ordet patriarkat. Så, jag öppnade boken för att se vad all the fuzz was about.

Det första som slog mig var att det ju självklart var rätt så amerikansk jargong. Det brukar imponera måttligt på mig. Så även i detta fallet. Jag läser vidare och möts av ett litet test, som syftar till att läsaren ska få koll på om detta verkligen är något för henne. Låt mig citera:

”How do you know if this book will help you? Simple. First read through the following list of twelve characteristics and check those that you can honestly say are typical of you most of the time:

– I make decisions without being overly concerned with what others will say.
– I have created a unique personal brand that distinguishes me from others.
– I use social networking cautiously and appropriately.
– I negotiate effectively for what I want or need.
– I exhibit the courage to speak to the unspoken.
– I leverage workplace relationships to my advantage.
– Others describe me as articulate and persuasive.
– When it comes to playing workplace politics, I´m definitely in the game.
– My middle name is self-confident.
– I market myself effectively.
– I compete to win.
– I actively advocate for other women.

If you´ve checked all twelve items, it´s time for you to write your own book.”

tumblr_inline_ng876ggGkf1s6k96b

Men trots hennes extremt direkta uppmaning så läste jag vidare, något nytt lär man sig alltid. Sagt och gjort, boken lästes ut och jag får väl medge att det fanns några smarta tips i den då. Framför allt tyckte jag att Lois lyckades fånga många beteenden jag ser nästan dagligen, både på och utanför jobbet som jag inte riktigt själv lyckats förstå mig på, hon använder exempel från sin coaching vilket också gör att hon kan analysera vidare vad de tillsynes underliga beteendena beror på. Jag var lite orolig för att hela boken som är uppdelad i 133 misstag som kvinnor gör bara skulle vara exempel och tips på hur man ska ändra sig med total avsaknad av analys, men jag hade fel, delvis i alla fall. Kort sammanfattat: Hon uppmärksammar att rotorsaken till många av misstagen är att tjejer uppfostras till att vara tysta, timida, omhändertagande små hjälpredor, och detta hänger kvar när flickorna blir kvinnor för att samhället straffar kvinnor som tar plats och inte underordnar sig männen. Sedan följer tips på hur man ändå gör detta utan att göra männen alldeles för upprörda typ.

Jag saknar dock en utbildande vinkel på det hela. Alla tips hon delar med sig av är rätt kortsiktiga och optimerar främst på individnivå. Jag tror att vi alla kan tjäna på att lägga på ett aningen mer långsiktigt agerande på det hela för att snabba på processen, som bekant rör vi oss ju inte med rasande fart mot ett jämställt arbetsliv direkt. Därför tänkte jag att en serie med Feministdelegationens favoriter från boken plus mitt helt egna extramaterial för den lite mer otåliga karriärkvinnan är på sin plats ett tag framöver!

Xh1vgIUkJbPKo

Stay tuned.

Survival of the ones with mest tålamod

6

Eftersom det inte är så vansinnigt mycket tid kvar på detta året och jag främst kommer ägna mig åt rekreation i strand/djungel/djurmiljö i hur många dagar som helst med start 27e december, så tänkte jag att en reflektion kring alla feministers favorittillställning, julfesten på jobbet, ska avhandlas! Äntligen!

Det är som att lokalerna som i vanliga fall andas sociala restriktioner ihop med alkohol, ett löfte om veckor av ledighet som potentiellt slukar eventuella pinsamheter och after hours liksom lockar fram sidor hos folk som ej bör visas upp. Man kan sätta en ansenlig summa pengar på att någon kommer ta tillfället i akt och säga några ”sanningens ord”. I värsta fall vet man ju inte heller om det kommer en klåfingrig liten opassande manshand när man minst anar det. Såatteh, julfester kan bli lite av en hinderbana för politiskt korrekta, pålästa, intelligenta och alldeles, alldeles underbara feminister. Så jag presenterar, Feministdelegationens firmajulfestsjulspecial från i onsdags när det hela gick av stapeln.

Det hela började lite sådär för det lilla föminglet för min avdelning innan den riktiga festen hade ju, surprise surprise, en kvinna ordnat! Uppgivet konstaterade jag att inget hade förändrats sen sist jag kollade. Inte bara förberedde hon utan passade på att serva med bartenderskills när hon ändå höll på. Jag gick innan det vad städdags, och kanske var det lika bra för jag kan ana hur könsfördelningen på den aktiviteten såg ut.

Efter den lite olyckliga starten gick festligheterna galant. Trevlig stämning, god mat, lite lagom casual aura. En bättre julfest helt enkelt.

Efter maten samlas ett gäng och ska ta en öl, jag passar på att hänga med några kollegor som jag inte prata så mycket med tidigare ut för smygrökning. Det är då det händer. En av dom som i två månader suttit i närheten av mig, och således hört både en och två och trettiosju diskussioner som skulle kunna sorteras in under kategorin genusfrågor mellan mig och mina närmsta kollegor, samlar kraft och utbrister:

”Jag hatar Gudrun Schyman!”

30

Mitt svar blev något i stil med ”Okej, hur kommer det sig?”

Varpå han förklarar att hon hatar män och vill förtrycka dom. Sedan kände han att han ville bekänna en till grej för mig:

”Jag är maskulinist!”

27

Eller jag hade inte en sprayflaska även fast jag i mitt innersta önskade att jag hade haft det. Istället agerade jag förvånansvärt lugnt och fint och undrade vad det berodde på. Han sa att det riktiga problemet är att män som blir slagna hemma inte anmäler och att det alltid är kvinnor som går ut som vinnare ur vårdnadstvister. Jag sa att alla ju har olika uppfattningar om vad exakt som är det största problemet, men att man inom den feministiska rörelsen allt som oftast också tycker att det är skit att mansnormen ställer till det för männen också. Då säger han att han i alla fall inte är feminist. Varpå jag frågar om han vet vad det är. Svaret ”Jag ser ju vad Gudrun skriver i tidningarna” vittnar om att han kanske inte käkat feministisk litteratur i några större mängder till frukost.

Sedan följer några kommentarer om att han tror att män slår för att det ligger i deras natur, visserligen gör honor det när dom har ungar, om man tittar på djurvärlden. Han verkar oroad för att feministerna vill avköna allt, allt, ALLT! Jag försöker förklara att det låter som att han kanske är särarts feminist, och drar lite snabbt vad det är.

21

Han verkar lite förvånad och säger att jag är den första feministen som sagt något liknande, som inte hatat män (det visade sig senare att feministerna han prata med har varit främmande människor ute). Sedan (usch jag får rysningar bara av att tänka på det) undrar han om jag läst något som Pär Ström skrivit!? Eh, nej, jag skulle inte förgifta mig med sådan skit blir svaret och jag tänker att han, efter Marcus Birro i ordningen, är Sveriges poster-boy för vita kränkta män.

Hur som helst så fortsätter snacket inne och ett antal till ger sig in i diskussionen. Egna erfarenheter presenteras som någon form av forskning och skillnaden på åsikt och fakta verkar inte vara relevant alls.

18

Men skam den som ger sig.

15

Nu fanns en chans att få en person som verkligen brann för att kämpa mot orättvisor att kämpa för, och inte mot feminister. För första gången på länge kände jag mig supermotiverad att plocka fram mitt snällaste mest gemytliga feminist-jag för att vinna över en vilsen själ, och jag tror faktiskt att jag kan, om inte vunnit över, så i alla fall sått ett frö hos honom. Polletten verkade komma i rullning när jag jämförde feminismen med miljörörelsen. Om målet är peace, love and jämställdhet/ren värld. Så finns det olika saker man kan göra för att komma dit, och bara för att någon tror att t.ex ekologiskt odlad mat är bra för miljön så betyder det inte per automatik att det är dåligt om vi också får mindre avgaser från biltrafiken. Båda styr ju mot samma mål. Och ofta när något ska ändras så finns det ju ett pris, i miljöexemplet så kanske matpriserna går upp, och i avgasminskningen så kanske det blir dyrare att smutsa ner. Alla blir inte nöjda men det görs för att det i det stora hela blir bättre för alla. Precis som sakerna vi behöver göra för att uppnå jämställdhet.

Så, jobbet fortsätter i januari! (Med just den här individen, i övrigt är det business as usual, patriarkatet tar liksom inte julledigt.)

37

Kvinnokompetensutveckling

Okej, nu har den värsta ilskan lagt sig efter ett så extremt förminskande, förnedrade och nedlåtande ”kvino-or ka-an”-mail från Talentum.

Låt oss ta det från början. Jag jobbar ju inom bank och finans, och en gång per år anordnas ett event som heter Bank 2.0, ett gäng talare pratar bank och framtidsbank kort och gott. Jag har varit där senaste åren och reagerat på hur extremt dålig könsfördelning de har. Då ska vi inte ens gå in på hur jag misstänker att de ställt högre krav på de kvinnliga talarna, men kvalitet på framförande var en aspekt som varierade så att säga. Hur som helst, jag har mailat Talentum som anordnar hela grejen och både bett om förbättring, erbjudit min hjälp, tipsat om Rättviseförmedlingen med mera. Ändå lyckas de om möjligt ännu sämre i år! Talentumrepresentanterna jag varit i kontakt med beklagar verkligen och tycker också att det är så hiiimla trist. Stackars dom.

Så min relation till Talentum är väl milt sagt lite kylig och förtroendet är en aning naggat i kanten. Så när det kom ett mail med följande i ämnesraden blev jag ju lite intresserad till en början:

”För dig som vill ta mer plats, ta rätt ton och skapa mer pondus”

yes

Sedan öppnar jag mailet och möts av (känsliga personer förvarnas) det här:

1

Hej NinaIntresset för första kurstillfället av Retorik för kvinnor var större än vi någonsin hade kunnat ana vilket har resulterat i att decembertillfället nu är fullbokat.Vi har dock tagit fram fler tillfällen för kursen som lär dig framföra ditt budskap på möten och vid muntliga presentationer – skickligt, klart och tydligt. Anmäl dig till kursen den 20-21 januari för att bli ett retoriskt proffs och leverera dina budskap med pondus. Dessutom lär du dig även att göra dig kvitt obehag i samband med exempelvis muntliga presentationer.Ur agendan:

  • Kroppsspråk – mimik, tics, omedvetna signaler och ögonkontakt
  • Rusta dig med kraftfulla rösttekniker för genomslag i det du säger
  • Hur drar du nytta av skillnaderna mellan kvinnligt och manligt språk och använder dem efter situation?
  • Argumentera och förhandla för din sak på ett bättre sätt
  • Lär dig behärska rampfeber – hur hantera nervositet och stress på ett framgångsrikt sätt?

På vår hemsida kan du läsa om vår uppskattade kursledare Nina Buchaus samt vårt boka-tidigt-erbjudande. Varje kurstillfälle har plats för 15 personer.

 Läs mer och säkra din deltagarplats här

Varmt välkommen på kurs!

Först tänkte jag att det måste vara ett riktigt dåligt skämt.

2

Klickar vidare på länken och inser att det är på riktigt.

3

Jag vet inte hur jag möjligen skulle tolka detta på ett annat sätt än att Talentum (och andra) anser att just retorik, pondus och förhandlade är ämnen som behöver kvinnoanpassas. Jag kan för allt i världen inte förstå hur man kan vända sig till kvinnor här. Varför behöver de köna ämnet retorik?

Det finns en enda räddning på situationen, och det är att kursen är utformad på ett sätt där man utgår ifrån att kvinnor bemöts på andra sätt än män och därför behöver ha en annan ton än vad som kommuniceras i den okönade retorikkursen när de presenterar eller förbereda sig med retoriskt fantastiska svar när de möts av härskartekniker. Men av copyn i kursbeskrivningen att döma, så är inte det fallet.

Det som också förvånar mig är att de helt uppenbart tänkt på det faktum att kursen riktar sig till enbart kvinnor, och kommit fram till att de nog behöver lägga in en förklaring längst ner på sidan med kursbeskrivningen, och då väljer att skriva den här extremt logiska förklaringen:

Varför en retorikutbildning för endast kvinnor?

Kursledaren, Nina Buchaus, beskriver hur det fortfarande finns en obalans mellan mäns- och kvinnors utrymme i kommunikationen. När retoriken föddes för ca 2500 år sedan fick inte kvinnorna lära sig retorikens verktyg då de endast var till för männen. Vad gäller retorikforskningen på ”Världens bästa tal” så finns där 115 olika tal varav endast ett av talen är skrivet av en kvinna. Det är dags att lära dig teknikerna som ökar ditt utrymme!

Det verkar som att personerna inblandade här verkar ha kommit fram till att ojämställdheten beror på hur kvinnorna agerar eftersom detta är vad de hävdar att man lär sig:

Retorik för kvinnor – Talentum Events

  • Retorikens viktiga grunder – bli en skicklig och engagerad talare
  • Att lägga upp en säljande presentation
  • Kroppsspråk – röst – mimik – omedvetna signaler – ögonkontakt
  • Kvinnligt och manligt språk – vilka är skillnaderna och hur drar du nytta av dem och använder dem efter situation och syfte?
  • Argumentera och förhandla för din sak på ett bättre sätt
  • Lär dig behärska rampfeber – Hur hantera nervositet och stress på ett framgångsrikt sätt?
  • Hur sköta olika frågor och svarssituationer på ett proffsigt sätt
  • Coachning – Under kursen får alla deltagare personlig feedback på sina framföranden, den är både utmanande och utvecklande

tell-me-youre-not-serious

Jag har tyvärr slut på kreativa handlingsförslag. Återkommer om det dyker upp något.

Slut på meddelande.