Varför ska vi inte hålla på och köna egentligen?

Senaste tiden har jag fått anledning att förklara det här med könande. Detta med anledning av lite protester mot det från min sida då, för ovanlighetens skull. Skoja, ni vet att jag roddar jämställdhetsfrågor på heltid, all day erryday så att säga. Men detta har alltså dykt upp för att barnet i familjen liksom börjar förstå lite nu, hon förstår enstaka ord och vi kan liksom kommunicera mer och mer. Detta har fört med sig en ökad insikt om vad folk säger. Och oh my lord have some mercy, mitt stackars feministhjärta dör en smula dagligen alltså. Detta eviga berömmande och könande.

Vi har ju tidigare snackat om de eviga fin- och sötkommentarerna, men inte lika mycket om könandet. Det eviga. I och med detta har jag märkt att det inte är något som många reflekterat över, men när man förklarar så förstår de flesta ändå, därför tänkte jag att jag skulle sortera lite så att fler kan sprida ordet så att vi kan förändra tillsammans, vad mer kan man göra?

Så. Jag tänker att vi kan dela upp det lite så ni får koll.

”Vad är könande? Kan man få några exempel?”
Själv-klart! Några vanligt förekommande könanden är att man väljer att ange kön när man ska hänvisa till någon.
”Betala till killen i kassan”
”Gå och säg hej till flickan där borta”
”Grabbar- kom in och ät nu”
”Välkomna ombord på tåget mina damer och herrar”

Detta är ju när man antar att personen/personerna är av ett visst kön pga t.ex klädsel som är könsnormativ. Men det könas också utan att det finns en signal som antyder något om kön, då väljer vi att köna utifrån våra personliga fördomar. Leksaker som nallar, tecknade filmkaraktärer, djur antas ex-tre-mt ofta vara av killsort. Jag har fått börja säga till folk vilka av mitt barns gosedjur som är tjejer så det blir en mix. Han han han är det hela tiden. Med undantag för dockan, den antas vara en hon.

Vi könar ju också gärna olika yrkesutövare utifrån våra förutfattade meningar.
Person 1: ”Läkaren är strax här”
Person 2: ”Vet du när han kommer?”

Person 1: ”Du ska maila frågan till min chef istället”
Person 2: ”Jaha, vad har han för mailadress?”

Ni förstår ju, inte helt upplyftande beteende hos människor alltså.

Bildresultat för disappointed gif

Ett annat sätt att köna är att klä barn olika utifrån biologiskt kön. Det är också att köna att ge barn leksaker utifrån vilket kön de har, det i sin tur leder till att barn i och genom leken får olika möjligheter att utveckla olika förmågor och fördomen börjar bli en självuppfyllande profetia. Barn vill ju också passa in och göra rätt, så när man gör som man förväntas göra så får man uppmärksamhet och beröm, vilket förstärker beteendet ytterligare. Man kan läsa på om effekten av positiv förstärkning om man undrar mer. Igen styr vi in dom små liven i snäva mallar enbart på en aspekt, det biologiska könet. På detta sättet SKAPAR vi olikheter som genom livet förstärks ytterligare av det konstanta skiljande på tjejer och killar. Du kommer dessutom finna dig i sammanhang med andra av samma kön för att ni drillats in i samma intressen- där kommer ni som grupp färgas av varandra och ert intresse som kanske är hästar kommer fortsätta uppfattas som tjejigt. Produkter riktade till hästmänniskor kommer således rikta marknadsföringen mot tjejer för att det är det som definierar gruppen nu. Så nästa gång någon hävdar att det skulle vara någon gen eller ett hormon som styr våra intressen så kan du visa det här.

”Varför är det fel att köna? Man ÄR ju killar och tjejer!”
Ja det är ju rätt i de flesta fallen rent biologiskt kanske, inte alla. Problemet är att genom att vi konsekvent delar in människor som har olika intressen, förmågor, personligheter i två grupper utifrån kön så förutsätter vi också vad de ska ha för intressen förmågor och personligheter pga att kön i vår värld är tätt sammankopplat med förväntade beteenden utifrån det. Detta gör att vi hämmar barn från att upptäcka sin egna mix, vilka de är helt enkelt. Det handlar inte om att tvinga in alla i mitten, utan om att skapa utrymme för varje individ att utvecklas till vad den vill utan att bara ha tillgång till halva paletten. Dessutom har vi till stor del kvar en bild av att kvinnligt och manligt ska vara varandras motsatser, om män är modiga är kvinnor svaga. Om män tar plats tar inte kvinnor det. Varför skulle vi skilja oss åt så vansinnigt? Hormoner? Till viss del eventuellt, men rollerna idag är helt klart till största delen en social konstruktion.

Tips: Om man börjar med att bryta ner vad vi menar med killigt/ tjejigt/ manligt/ kvinnligt till beteenden istället för att bara benämna det med kön så tar vi första steget till att prata mindre fördomsfullt. 

För att svara på frågan varför det är fel så kan jag väl bara hänvisa till att jag generellt tycker att det är fel att gruppera människor och ge dessa egenskaper baserat på den. Att dela upp på kön är för mig lika fel som att dela upp på hudfärg, religion, sexuell läggning eller inkomst- OM.DET.INTE.ÄR.RELEVANT.I.SAMMANHANGET. Ibland kan det vara relevant att dela upp människor utifrån kön, eller religion, men fan sjukt långt ifrån lika ofta som det görs. Precis som jag skrev innan så är det bland annat genom uppdelning vi SKAPAR olikheter. Så lägg detta på minnet om något när ni ska fundera på eller diskutera varför man ska köna eller inte- är det relevant? Om ja- go on- köna på bäst du vill. Är det inte relevant, låt bli. Svårare än så ska det inte behöva vara.

”Vad får det för konsekvenser att köna? Alltså inte bara att diverse genusföräldrar blir sura?”
Eftersom massa olika saker i samhället visar hur kvinnor ska göra och hur män ska göra, se ut som, vara intresserade av, bete sig som osv. så förstärker könande av barn och vuxna en bild av att vårt kön är viktigt och är det som främst definierar oss som människor. Hade kön inte varit så tätt sammankopplat med förväntade beteenden så hade könandet i sig inte gett så allvarliga konsekvenser. Men nu är det tyvärr inte så och därför vill jag att vi lägger ner könandet och istället fokuserar på individer och gör uppdelningar när det behövs utifrån relevans i sammanhanget. T.ex kan man byta ut könande på gympan till uppdelning utifrån längd/ snabbhet eller ledarförmåga. Om man bara ska nämna något.

Hade man benämnt alla utifrån hudton i samma utsträckning som vi benämner varandra utifrån kön så hade det skapat grupperingar utifrån just hudfärg. Människan VILL sortera, vi behöver ha vissa förutfattade meningar för att ta oss igenom dagen- t.ex om en person kommer springande mot en med tillhygge och jähähävligt aggressiv uppsyn så SKA man nog lägga benen på ryggen. Men när våra förutfattade meningar inte servar oss utan skapar felaktiga bilder och begränsar oss så tycker jag att vi ska sluta med det. Och kom ihåg, jag säger INTE att vi inte får ha beteenden som är (med dagens definition) manliga och kvinnliga. Jag säger att vi väl istället kan lossa på reglerna och förväntningarna kring vem som uppvisar vad och kalla dom för dess rätta namn istället för en fördom?

Vill feminister verkligen att alla ska se könsneutrala ut?

Alla är olika, så även feminister. Därför kan det vara svårt att veta vad som liksom är feministiskt och inte. Och för att inte falla offer för patriarkala krafter som säger att feminism inte behövs så kan det vara en toppengrej att reda ut var man står i olika frågor. Därför tänkte jag att vi idag skulle ägna oss åt att reda ut det här med kvinnligt kodat utseende och feminister.

Jag möter ofta människor som har fått uppfattningen att feminister:
1. Vill att kvinnor och män ska se exakt likadana ut, samma frisyrer (tänk en könsneutral variant av nordkoreas frisyrkarta med några olika alternativ), kläder med raka linjer i neutrala färger. Helst naturmaterial och lokalproducerat. Antifeministerna bara:

2.  Att allt som anses kvinnligt, tänk långt hår, pastellfärger, klackar, smink, nagellack, torrschampo (eller som jag kallar det- högre makters gåva till tidsoptimister such as my self). Kvinnor ska bara dricka öl, absolut inte någon tjejig drink, speciellt inte om den är söt och kombineras med fruktkonst.Bildresultat för cocktail gif

Låt oss grotta ner oss.

Jag förstår var den här föreställning kan komma från, jag själv är i viss mån med och reproducerar den i och med att jag typ vägrar rosa med volanger och pastelliga lösnaglar. Detta för att det inte är min stil. Stil kommer ju inte från ingenstans- man kan säga att man är ointresserad men likförbannat gör vi alla val när vi handlar kläder. Då brukar de flesta välja något man trivs i och känner sig som sig själv i. Och vad är det då som gör att man känner sig som sig själv? I samhället har olika kläder olika signaler i sig, en kostym exempelvis signalerar makt och framgång. Nitar signalerar annat, en 50-talsklänning något tredje. Med vad vi sätter på oss visar vi lite vad vi gillar/ gör/ har för intressen. För mig som ägnat många timmar åt könsrollsanalyserande och liknande finns det en så stark koppling mellan vissa kläder som gjorts för kvinnor och barnkläder. Och med infantiliseringen av kvinnor så känns det för mig helt sjukt att förbarnsliga mig själv, jag tror att det kan vara en bidragande orsak till att jag väljer bort vissa kvinnostilar.

Bildresultat för woman posing with teddy bear

Många stilar har kopplingar till saker jag, pga min kunskap i ämnet, inte kan identifiera mig med längre. Generellt kan man väl säga att jag stilmässigt undviker kläder som ofta sexualiseras, för att jag inte vill bli sexualiserad och med det objektifierad. Viljan att bli bemött som individ med innehåll är så stark att jag genom åren hittat strategier, som att undvika att se ut på ett sätt som lockar fram skitbeteenden. Felet ligger ju liksom inte på något sätt i kläderna, utan i främst mäns referenser och handlingar utifrån det. Ta pennkjol och en blus och höga klackar, lägg till ett par glasögon och du kommer garanterat möta minst en man som bara ”sexy secretary!” Jag slutade med den kombon när jag började se ett mönster hos männen på jobbet och den outfiten.

Man tänkte att man såg ut så här ungefär:

Bildresultat för sexy secretary look office

Men pga skeva associationer i mäns hjärnor såg dom mer detta av reaktionerna att döma:

Bildresultat för sexy secretary look office

Så jag är alltså en feminist med kommersiellt osexiga kläder. Skulle kunna användas som bevis för första tesen ovan av meningsmotståndare, men ni ser skillnaden på att vilja avköna allas kläder och själv bara göra sitt bästa för att få en så dräglig tillvaro som möjligt och jobba för att det inte ska vara så strikta normer kring kläder beroende på kön?

Angående andra punkten, att feminister skulle vilja avveckla allt som anses kvinnligt. Nej- det vi vill avveckla är tvånget för kvinnor. Vi vill att alla, män, kvinnor och alla andra ska kunna välja precis hur man ser ut, vilka produkter man använder för att uttrycka sig, utan att det leder till konstiga reaktioner. En kvinna som inte sminkar sig får ofta bemötandet att hon ”inte tar hand om sig åh gud vad slappt”, medan en kvinna som älskar smink och kör en entimmesgrej varje morgon blir uppmanad att bli mer naturlig (men inte helt). En man som sminkar sig blir nog inte heller jättebra bemött generellt. Det handlar helt enkelt om att avveckla tvånget, inte produkterna i sig. Var det inte Julia Roberts som gick barfota på någon gala tidigare i år för att protestera mot klacktvånget? Kan tyckas vara en banal protest när det ”Finns värre problem att lösa” (för att citera några antifeminister). Men när man tänker efter så är det ju sjukt att en galafixare kan kräva att personer med ett visst kön använder en viss typ av sko? Klacktvånget, eller vanligare- klacknormen för kvinnor är ju bara en av många smala normer att passa in i. Och innan någon kommer här och skriker ”MÄN MÅSTE HA FINSKOR BUHU” Så vill jag bara att ni kollar på den här filmen och tackar er lyckliga stjärna för att finskor inte är synonymt med klack i alla lägen.

Så- för att sammanfatta lite gällande missuppfattningen att feminism är synonymt med könlöst. Fel. Det vi vill är att normerna för vad kvinnor och män får se ut som breddas, man kan alltså fortsätta se ut precis som man vill om man är nöjd idag, bara att folk som inte är nöjda skulle få ett lite enklare liv om de kunde se ut som de själva ville. Se det som en lösgodishylla, idag får män plocka från ena sidan, kvinnor från andra, vissa sorter är sådana som andra inte godkänner (mycket smink kanske är som gelégrodor), men de finns där. Feminism är lite som att öppna grinden mellan de olika halvorna och skrika ”Ni är friiiia!”

Bra va?

 

 

Grundkurs för att kunna föra en feministisk diskussion like a boss

Jag tror att alla någon gång har upplevt en rädsla för att ge sig in i ett sammanhang eller en diskussion där man inte är familjär med språket. Där det verkar behövas någon grundkunskap i nivå med rymdforskarsfären för att få vara med och för att få ens åsikt accepterad. Ibland kan man nästan få känslan av att vissa grupper vet om det här och nästan kör på ännu hårdare med alla utryck så att andra, lägre stående varelser, ska förstå sin plats.

Jag har inte själv upplevt det, men jag kan tänka mig att det när det snackas feminism kan uppstå problem att hänga med om man inte förstår vissa uttryck och ord. Och så vill vi ju inte ha det! Jag vill att alla ska kunna vara med i diskussionen, det hjälper oss framåt.

”Jaha och varför kan vi inte prata om det här som vanligt folk så att alla förstår då?” Jo det kan man väl men precis som med vilka andra ord som helst så kan förståelsen för dessa spara tid om man känner till dom och allt inte behöver förklaras där och då. Som om vi pratar om miljöförstöring så kan växhuseffekten vara bra att känna till. Eller om vi pratar om företagande så kan det underlätta om alla vet att det råder marknadsekonomi. (Okej inte till hundra procent men nästan). Så om vi förstår hur vi namnger olika företeelser som är delar av förtrycket eller kampen mot det eller olika grenar av teorin så hjälper det oss att vrida och vända på problemen och lösningarna på ett effektivt sätt.

Som den lösningsorienterade människa jag är så tänker jag att det är lika bra att ta tag i saken själv! Jag tänker att vi börjar med en rätt kort titt på några centrala grejer att få koll på och senare kanske djupdyker ner i dessa och riktigt gnider in begreppen som en dyr jävla lotion med extra allt så det verkligen blir den del av oss! Yes! Nu kör vi!

Särartsfeminism
Särartsfeminismen är ett av feminismens två huvudinriktningar. Särartsfeminister anser att eftersom män och kvinnor är biologiskt olika ger det oss olika kvalitéer, vilket leder till att vi är mer lämpade för vissa uppgifter. Samhällets statusskillnader mellan de manliga och kvinnliga rollerna accepteras inte, utan särartsfeministerna vill att värderingen skall vara jämlik. Den hävdar att kvinnor och män har medfödda olikheter och delvis lite kulturella också, och att vi med den feministiska kampen ska kämpa för att ge de olika intressena, yrkesvalen osv lika värde och erkännande. Men man vill behålla och bejaka de påstådda könsskillnaderna eftersom det mesta sägs vara biologiskt betingat. Jag skulle säga att så kallade jämställdister kan köpa att kalla sig särartsfeminister när man beskriver för dom vad det är. Även väldigt konservativa människor brukar gå med på att detta kan vara okej.

Likartsfeminism
Detta är mer min övertygelse som ni vid det här laget säkert redan förstått. Likartsfeminism är en gemensam benämning på de riktningar inom feminismen som anser att skillnaderna mellan könen främst är sociala konstruktioner och alltså kulturberoende. Den sätter miljön i centrum tillskillnad från särartsfeministerna som sätter de biologiska aspekterna i centrum.  Likartsfeminismen är större än särartsfeminismen i sverige idag (tur det tycker jag). Inom likartsfeminismen ryms bland annat  liberalfeminism, socialistisk feminism och radikalfeminism. Dessa kan vi snacka mer om en annan gång om ni vill. Men här tror vi att man kan jobba bort många av skillnaderna det innebär att vara kvinna eller man i samhället eftersom de främst bygger på sociala föreställningar om vad kvinnor och män kan och bör göra.

Patriarkat
Den sociologiska approachen man kan använda för att beskriva detta skulle vara: Ett socialt system där maskulinitet värderas högre än femininitet och män anses dominanta över kvinnor. Definitionsmässigt är det ett samhällssystem där män har den primära makten och de flesta ledande positioner inom politiska-, ekonomiska-, religiösa-, sociala- eller finansiella institutioner. Även inom familjer är det främst mannen som bestämmer över kvinnor och barn. Alla, både kvinnor och män kan anses lida av patriarkala strukturer. Kvinnor (av rätt uppenbara skäl) som att de faller offer för våld, lägre löner, färre rättigheter, mindre makt mm mm. Män pga att manlighetsnormen som underminerar mäns förmåga och rätt att känna och utvecklas som kännande individer med empati. Plus att män ju också faller offer för mäns våld.

Matriarkat
Motsatsen till patriarkat. Det finns ett litet gäng jämställdister som hävdar att vi lever i ett matriarkat och/eller att det förekommer på vissa platser i världen. Det stämmer inte. Inte strukturellt i alla fall, möjligen finns individer som har en privat situation som kan liknas vid detta men det ska vi ju inte blanda ihop med hur det ser ut i stort. Inte om vi ska tro på forskning och statistik i alla fall där antropologer är överens om att samtliga samhällen, befintliga och historiska, har varit patriarkala. Eller inte forskning som inte källhänvisas till diverse rasistiska kvinnohatarsajter i alla fall.

Intersektionalitet
Detta beskriver hur olika förtryck kan överlappa varandra. Ett viktigt verktyg för att feminismen inte ska bli exkluderande och någon elitistisk kamp för vita redan på vissa sätt priviligierade medel- och överklasskvinnor.  En intersektionell syn på saken inkluderar aspekter som kön, ras, klass, etnicitet, sexualitet. Den här bilden har jag visat innan men den tål att spridas mer:

CIS
CIS är ett latinskt ord som betyder ”på samma sida”. En cisperson är en person som har alla perspektiv av kön på samma sida. Man har alltså ett och samma kön i fyra kategorier kan man säga som bygger upp kön: Biologiskt, juridiskt, mentalt och socialt. Alltså till exempel en person som har en kropp som definieras som kvinna, juridiskt anses vara kvinna (alltså har ett personnummer som definierar en som kvinna juridiskt), personen vill passera som och passerar socialt som en kvinna. När man pratar om cispersoner så förutsätter vi att det bara finns två kön, alltså har vi en binär syn på kön i det här sammanhanget. Mer om vad ickebinär är kan du läsa om strax!

Privilegie
Att ha privilegier betyder inte att man är ond och utnyttjar andra medvetet, man kan inneha privilegier ofrivilligt. Ändock- det är en fördel man fått pga tex sitt kön, hudfärg, sexuella läggning mm som man inte riktigt väljer. En oförtjänt fördel typ. Som att spela ett tvspel på enklaste nivån mot folk som spelar samma tvspel på svårare nivå- de utan privilegier. Därför blir det lite dålig stämning om man då (som exempelvis vit straight man) gnäller och säger att alla har samma möjligheter det är ju så enkelt tvspel! Ja ni förstår ju.

Genus
Genus kan man säga är begreppet vi använder när vi pratar om det sociala könet. Inom likartsfeminismen kan man säga att det är det här vi försöker dissekera och förändra. Det här begreppet kan det vara värt att rota mer i för att förstå många konflikter som kan uppstå till följd av missuppfattningar kring att feminister försöker göra alla könlösa. Kön kan som vi lärde oss precis under beskrivningen av CIS delas in i fyra kategorier: Biologiskt, juridiskt, mentalt och socialt. Genus behandlar den delen som är det sociala könet. Så när vi vill uppfostra barn genusmedvetet så handlar det alltså om den socialt konstruerade delen av könet som idag delar upp egenskaper i två högar- en som anses passande för flickor, och den andra för pojkar. Det vill vi sopa ihop till en enda hög och ge barn, och vuxna med för den delen, möjlighet att vara allt oavsett biologiskt, juridiskt eller mentalt kön.

Könsroller (binära)
Enligt könsrollsteorin är kön förknippat med en social roll eller värdering som människor mer eller mindre medvetet lever med. Ett exempel är ”kvinnan ska stå vid spisen och laga mat medan mannen tjänar familjens uppehälle”, ett annat att ”flickor ska tycka om rosa, pojkar ljusblått”. Könsrollerna uppfattas som stereotypa mallar vilka respektive kön mer eller mindre tvingas in i. Enligt könsrollsteorin finns en tanke om att män och kvinnor har egenskaper och behov som bara går att finna i endera könsrollen, och föreställningen om att ”män skall vara manliga” och ”kvinnor ska vara kvinnliga” kan bli problematisk att hålla fast vid, när en egenskap som kan finnas hos samtliga kön, blir begränsat till ett enda. Kritiker menar att de värderingar, egenskaper och behov som formar begreppen ”manligt” eller ”kvinnligt” snarare är att betrakta som mänskliga, snarare än könsreglerade. Det är detta som vi feminister jobbar på att få till så vi pga kön inte begränsas.

Ickebinär
Ickebinär kan den person kalla sig som identifierar sig som mellan eller bortom kvinna–man-uppdelningen av kön. Ibland används ”ickebinär” som ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen. Ickebinär betyder inte samma sak för alla som definierar sig som det. En del känner sig som både tjej och kille. Andra känner att de befinner sig mellan de kategorierna. Många ickebinära känner sig inte som något kön alls.

Våldtäktskultur
Våldtäktskultur innebär inom feminismen en sammankoppling mellan sexuellt våld och kulturen i ett samhälle. Begreppet implicerar att vi lever i ett samhälle där sexuella trakasserier och våldtäkter förekommer ofta. Det innebär även att våld mot kvinnor normaliseras samt överses med i media.  Våldtäktskultur är inom den feministiska ideologin, teorin om att ifall en kvinna inte lever upp till det rådande samhällets krav på hur hon ska reagera, skydda sig, och förebygga övergrepp, så är det är hon själv som skuldbeläggs. Våldtäktskulturen tros vara uppbyggd på den rådande synen av vad som anses vara manligt, respektive kvinnligt. Även män påverkas, och kan samtliga börja ses som potentiella våldtäktsmän, där deras sexualitet anses vara okontrollerbar och inte något de själva bestämmer över. Inom detta pratar man om victim blaming, slut shaming och normalisering av sexuellt våld, det är bara att ta en titt på reklamvärlden för att hitta rätt problematiskt bildspråk som man när man tänker efter borde reagera starkt på, men pga att vi är så vana vid det så reagerar vi inte. Att vi lever i en våltäktskultur ger bland annat konsekvensen att kvinnor inte kan dra nytta av rättsliga åtgärder när de utsätts för brott som tex en våldtäkt om de inte vidtagit försiktighetsåtgärder som vid andra brott inte avkrävs offret.

Sexism
Det innebär fördomsladdad diskriminering, förtryck eller utnyttjande av människor enbart på grund av könstillhörighet. Begreppet myntades av kvinnorörelsen i USA på 1960-talet som en parallellbildning till racism (rasism). Det har sedan dess varit vanligt inom olika grenar av feminismen och är även föremål för lagstiftning och används inom socialforskning. Grunden till sexism ligger i den ideologiska eller religiösa föreställningen att naturgivna skillnader mellan könen ger dem skilda uppgifter i samhället. Förespråkare av termen sexism menar att detta i praktiken alltid leder till att ett kön underordnas, medan det andra får en förtur till maktpositioner och bättre levnadsförhållanden.

Internaliserad sexism
Ah, så jävla sorgligt att detta ens förekommer och inte bara det, det är dessutom väldigt vanligt. Därför är det viktigt att vi börjar prata mer om detta men inte nu, nu ska vi bara beskriva vad det är. Internaliserad sexism kan man kort beskriva som att kvinnor har gjort samhällets sexistiska kvinnonorm med allt vad det innebär (utseendekrav, beteendeförväntningar mm) till måttstocken de mäter sig själva och andra kvinnor med, detta för att fungera bra i samhället. Om man som kvinna inte utövar någon form av internaliserad sexism blir man vad som i folkmun kan kallas för allt från besvärlig till feminatzi. Det är också den internaliserade sexismen som gör att det finns kvinnor som inte upplever att sexism förekommer, det är för dom normaliserat. Tänk lite som en relation med våld, efter ett tag så tror offret att det är så relationer är i största allmänhet och att det nog är hens fel att det blir så ändå. En form av patriarkal hjärntvätt kan man säga.

Kroppslig autonomi
Rätten att bestämma över sin egna kropp. Kan vara rätten till preventivmedel, abort, vård (som exempelvis rätten att välja att föda med kejsarsnitt) mm. En viktig kamp idag när vi har starka konservativa värderingar som återuppstår och för med sig gubbgäng som försöker reglera kvinnors rätt till att bestämma över sina kroppar. Som av en händelse är det inte så många som vill reglera mäns rättigheter att göra vad de vill med sina kroppar, man kan tänka sig att det har med patriarkala strukturer att göra.

Så. Jag har garanterat missat något ord jag definitivt borde haft med i den här första grovbeskrivningen, men då får ni säga till så fyller vi bara på helt enkelt!

Hoppas detta kan hjälpa några av er att våga hoppa in i och förstå mer av era feministiska samtal och känna er som superhjältar när ni tar er fram helt obehindrat i dessa!

Kleta inte era fördomar på mig

”Ååååh! En Tjej! Vad bra, då vet ni vilka kläder ni kan köpa, vad hon kommer att älska, hur ni ska inreda hennes rum, vad hennes fritidsintressen kommer att vara!”

Inte helt ovanliga kommentarer nu för tiden tyvärr. Jag börjar sakta men säkert få mina farhågor besannade. Jag visste att folk som kände till min ståndpunkt höll tillbaka sina värsta sexistiska/fördomsfulla kommentarer gentemot mig, men inte så här mycket som det visar sig nu när de inte anser att barnet i min mage valt annat än att behandlas som traditionellt tjejig. Innan hon ens är född.

Det är skrämmande hur mycket folk anser sig veta om hennes smak och intressen och personlighet och egenskaper innan någon ens träffat henne. Det är ännu mer skrämmande att jag och min kille inte kommer ha en chans att skydda henne från alla andras snäva syn på vad som är lämpligt pga kön. Insikten om att folk kanske börjar förstå vilken jargong som är mer eller mindre modern i arbetslivet gentemot vuxna människor knappt har ändrat något alls när det kommer till deras bemötande mot barn, de är ju omedvetna om vad de blir utsatta för och då kan de ju själva inte föra sin talan för rätten att behandlas som hela individer, inte bara som sitt kön.

När man som vuxen tar upp detta så blir många arga för att de förväxlar det sociala könet, som jag pratar om, med det biologiska.

Vidare är en vanlig missuppfattning att feminister vill göra barn könlösa, eller ja egentligen allt och alla vill dom väl avköna. Så är det ju givetvis inte, däremot vill nog många som satt sig in lite i ämnet att fler alternativ ska erbjudas från början så att ens riktiga personlighet får plats och kan utvecklas, oavsett vilket kön man har. Det handlar snarare om att INTE begränsa, utan utforska alla egenskaper. Detta är extra viktigt i ens bemötande mot barn för att de saknar erfarenheter för att kunna bemöta fördomar kritiskt och alltså är som små himla svampar som suger åt sig allt de upplever, sjukt viktigt att hålla jävligt bra koll på vad andra tutar i dom.

Könsroller är något jag vill skydda mot så långt det går, jag vill inte att barn, mitt eller andras, ska behöva få konstiga förväntningar på sig på vilka beteenden som är passande och inte pga kön, jag vill istället att vi ska prata om beteenden och egenskaper som könlösa. Att vissa beteenden är bra, oavsett kön, och vissa accepteras inte, oavsett kön. Könsroller är inget annat än skadliga, de tvinga in människor i mallar som man sedan snällt får rätta sig efter, går man utanför så kommer kritiken som ett brev på posten, eller näthat som kvinnohatarna ägnar sig åt främst.

Jag börjar bara ana att detta kommer bli en lite mer utmanande historia än vad jag först trodde. Men det är inte riktigt läge att skita i det nu, det blir till att agera skyddssköld mot samtliga fördomar och försök att klämma in i någon trist, skadlig könsroll.