Retorik för kvinnor

Ofta när jag snubblar över kurser riktade mot kvinnor i karriären så har de oförklarligt ofta teman som retorik FÖR KVINNOR, KVINNA- lär dig ta för dig, så löneförhandlar du SOM KVINNA osv osv. Lika ofta kastar jag mig in på diverse läs-mer-länkar för att grotta ner mig i vad de nu hittat på. Och visst, ibland kan innehållet vara bra. Men min uppfattning, utifrån mina erfarenheter och berättelser av vänner är att det ganska så sällan hjälper att vara ett retoriskt geni, ta för sig utav bara helvete och förhandla skiten ur chefen. För är du kvinna så finns det strukturer som sitter i, och upprätthålls av andra till största delen. Och där förväntas vi då bara vänta på att DOM ska ta tag i sig själva?

Dessutom har jag märkt av kursbeskrivningarna som riktar sig specifikt mot kvinnor att det som lärs ut ibland är anpassat för att kvinnor inte ska vara till besvär för män. Det kan vara saker som ”Så tar du plats på ett möte med gapande män utan att de behöver skärpa sig, tips och knep för att inte hota alfahanens ställning och ÄNDÅ få sagt en liten kvinnoåsikt”. Okej kanske inte så uppenbart då men grejen verkar vara att situationen inte behöver ändras alls utan vi kvinnor ska snällt och fint försöka ta lite plats. Före kursen:

tumblr_inline_mwnne2NI8h1snsuem.gif

Jag tror att alla inblandade i den här ickejämställda situationen behöver göra om och rätt. Vissa kvinnor (och män) behöver jobba på sin retorik och träna bort det självförminskande språket de lärt sig att kvinnor ska ha. Men det räcker inte. Män behöver också träna på att inte förminska, att inte bete sig som ouppfostrade tonåringar med noll konsekvenstänk också. De behöver tvätta bort sina överdrivet grandiosa självbilder, inte för de stackars kvinnornas skull, utan för att inget annat är försvarbart professionellt beteende.

Arbetsgivare behöver kräva att vi jobbar inkluderande, för att behålla bra folk och för att allt tyder på att det ger bäst resultat. De behöver också börja rekrytera utifrån kompetens, för idag kvoteras män, yngre kopior av gubbmaffian in. Chefer behöver börja ge kvinnor och män lika lön för lika arbete, inte ”jobba med att rätta till bla bla, långsiktigt arbete jada jada”. Det räcker inte. Idag finns det företag som lyckas med konsten att inte ge penisbidrag och de företagen kommer norpa de allra bästa kvinnorna, det här är så uppe på bordet nu att företag som inte klarar detta inte kommer kunna locka till sig hälften av all bra arbetskraft om de inte agerar.

Så. Det här med oändligt många kurser i retorik och andra lönlösa tips till kvinnor- waste. Kvinnor behöver främst lika möjligheter att framföra sina åsikter och möjlighet att tillämpa sin kunskap på samma villkor som män. Man lär sig med tiden om arenan att träna på finns, precis som för männen.

 

Annonser

Potentialpenisen som tar män till toppen

Jag har pratat med en supersenior person som jobbar med HR-frågor nu. Hon berättade att hon genomfört en undersökning där hon samlat chefer och ställt två enkla frågor (ej ordagrant men något i den här stilen):

  1. Om du plötsligt skulle bryta benet och behöva vara hemma i tre månader, vem skulle kunna hoppa in för dig omgående och göra ditt jobb?
  2. Vem ser du på lite längre sikt skulle passa att ta över din roll efter dig?

Cheferna svarade individuellt men fick se det samlade resultat ihop.

Extrem överrepresentation av kvinnor som på sekunder skulle kunna göra deras jobb, som alltså presterat fantastiskt. Sedan var det extrem överrepresentation av män som ansågs ha potential att bli fantastiska efterträdare. Ni förstår ju, inte sol i sinne direkt. Mer som en pjäs av Lars Norén om jag får säga det själv.

Patriarkatet bara ”tack för en bra insats men du har ju ingen penis”:

Det fina i kråksången (gud vad är det ens för uttryck) är att samtliga chefer fick en chock och insåg att de har lite jobb att göra med sig själva och hur de tänker kring kompetens och potential.

Sen återstår ju bara en sak:

Varför kan kvinnor bara vara förebilder för andra kvinnor?

Jag läste Passion for Business och hittade en notis om en kvinna som heter Agnes World som utnämnts till Årets Yrkeskvinna 2015 för sina insatser i forskarvärlden.

Helt klart förebildsmaterial delux! För yrkeskvinnor skriver dom. Inget fel i det påståendet alls, men jag undrar ju lite varför det måste stanna där egentligen. Varför skulle hon inte kunna vara en grym förebild för män också tänker jag?

Ju mer jag funderar på det desto mer undrar jag varför jag sällan, eller egentligen aldrig, hört eller läst om män som har kvinnliga förebilder. Visst, en del slänger in att de beundrar sin mamma när frågan kommer, men jag antar att det är förädrarskills de då syftar på och kanske inte karriärslivet. Hur som helst- jag tänker vidare och vill nog påstå att jag vid flera tillfällen läst och hört om kvinnor som har både kvinnliga och manliga förebilder.

Jag tror att en bidragande orsak till detta är män inte avses syssla med kvinnosaker. Kvinnosaker anses nämligen vara lite sämre. Såvida vi inte pratar om de stereotypa old fashion grenarna moderskap, omvårdnad och kosmetik. Det är liksom som att om en man skulle vilja efterlikna en kvinna i något avseende så stämplas han som svag. Ungefär som att en man förväntas ta det som en förolämpning om han kallas gay.

movie animated GIF

När jag googlar frågan om män med kvinnliga förebilder hittar jag ingenting. Det som kommer upp är ett gäng träffar som handlar om kvinnors kvinnliga förebilder, och huruvida barn behöver kvinnliga och manliga förebilder, och hur kvinnor behöver fler kvinnliga förebilder. Inte en enda träff på en man som har eller behöver en kvinnlig förebild.

Jag kan tycka att det nog skulle behövas mest hos gubbarna med makt faktiskt. Det är ju dom (OBS! Inte-alla-män™) som behöver montera ner förlegade tankar om vad kompetens är, vad kvinnor kan och är lämpade för osv. Problemet är ju inte att kvinnor inte vet vad de vill och kan.

Ett sidospår i detta med förebilder i jobbsammanhang- jag bildgooglade just förebild och fick upp i princip bara kvinnor. Astrid Lindgren, Robyn, Isabella Löwengrip, Mia Skäringer, Sandra Beijer m.fl. Nelson Mandela hade slunkit in rätt högt också.

En sida av mig blir glad av detta, men sen känns det ju lite you go girl över det hela. Kan det aldrig vara lika? Eller är det så att män generellt inte har så många förebilder för de anser sig vara fulländade gudagåvor som det är? Vem vet.

Jag funderar på att börja fråga män på jobbet vilka de har som förebilder inom olika områden. 

In case of usla resultat har jag upprättat en plan B, jag kommer anordna ett bootcamp där de får träna på att se bortom kön och samtidigt coacha dom i jakten på minst en kvinnlig förebild var.

 

Låt oss titta på lite siffror

Hej alla sifferintresserade radikalfeminister. Jag tänkte att vi skulle ägna oss åt lite statistik! ”Hurra” tänker ni- ”STATISTIK var inte igår och undra vad som har hänt på jämställdhetsfronten på sista tiden.” Sån himla tur att det är fredagsnöjet här på Feministdelegationen. Eventuellt blir detta ett återkommande tema eftersom fakta liksom är vapnet mot fördomar.

Jag tänkte att vi skulle sätta siffrorna i ett sammanhang som vilken arbetande kvinna som helst kan finna sig i och snabbt behöva omvandlas till facta-based-patriarchy-killer.

200 (4)

För detta ändamål tror jag att det är bäst att vi liksom sätter upp ett litet rollspel, där allas vår kvinnofientliga Jens Spendrup får agera poster-boy för kommentarerna!

Here we go!

Bild2

Oh-no-you-didn´t-Jens! Typisk situation som kan uppstå när någon baserar sina uttalanden på känslor och inte fakta, lätt hänt. Men ingen fara- vi rätar gärna ut dina frågetecken Jens!  Tittar vi på Norge som ju infört jämställdhetsregler redan 2010  i vissa bolagsstyrelser så har det visat sig (notera-inte känslor utan bevis) att kompetensen har ÖKAT tack vare detta! Omgående höjdes utbildningsnivån föga förvånande, kanske eftersom kvinnor i större utsträckning studerar vidare och dessutom går ut med högre betyg. Såatteh, problemet ligger nog snarare i att man letar nykomlingar med gubbglasögonen på sig och då missar massa kompetens eftersom det idag finns en stark mental koppling mellan kompetens och att vara man att man missar alla andra. Sedan vill jag slänga in en fråga man kan fundera på: Är männen som sitter på höga positioner verkligen kompetenta?

Bild3

Men åhhh! Jens- VI VET! Det är lite det som är problemet om man inte är vit man i 50 års åldern och helst heter Johan eller Anders. Man bara:

giphy (16)

Den lilla ökning av andel kvinnor i ledningsgrupper som vi sett hittills har egentligen inte berott på att det anlitats fler- utan för att man bantat ledningsgrupperna på överflödiga gubbar. Kolla här bara:

Bild4

Om den här trenden fortsätter så kommer vi ha jämställda ledningsgrupper först år 2063! Känn på det- 2-0-6-3! Jens är by then long gone så detta bryr väl inte han sig om. Jämställdheten har flyttats fram 22 år jämfört med för ett år sedan. Det går inte att fortsätta ta bort män för att förbättra fördelningen längre, om vi ska uppnå jämställdhet innan 2063 måste vi nu börja ersätta män med kvinnor. Finansbranschen ligger på fjärde plats branschmässigt i högst andel kvinnor i styrelser (29%) och ledningsgrupper (23%). Det finns ju onekligen lite förbättringspotential om man säger så.

Bild7

Nej men nu har du allt hoppat i galentunnan! Låt mig visa hur andelen kvinnor på vd-positioner för stora bolag ser ut i Europa.

Bild9

Det här var ju inte några fredagspeppiga siffror alls enligt min mening. Då kan jag också tillägga att andelen kvinnor i arbetskraften är större här än i många andra länder vilket gör att våra siffror om möjligt är ännu mer dystra.

Eftersom det är fredag så tycker jag att vi nöjer oss här med tråkigheter och tar helg, på måndag fortsätter kampen!

tumblr_inline_mvi340eZcT1spnqxu

Ja- och siffrorna är hämtade här.

Fysiskt omöjligt att INTE kommentera den totala gubbdominansen

Senaste tiden har min tourettes kring den totala gubbdominansen på banken förvärrats markant. Tidigare valde jag mina tillfällen och mottagare rätt så varsamt, eller jag sa det i alla fall inte till allt och alla, men nu. Herre jävla gud, jag kan ju inte se en mötesdeltagarlista med nästan bara män utan att kommentera det. Sarkastiskt. Gärna till gubbar så dom verkligen förstår hur mycket jag föraktar gubbdagisstämpeln som banken har.

Åh nej! Blir gubbarna förnärmade och ledsna nu? Man hade ju kunnat tro det, men empiriska studier (mina personliga tolkningar av att hänga på banken fem dagar i veckan) är att de typ verkar lite, sjukt nog, stolta? Som att de är med i en VIP-klubb av något slag. När jag säger något om att de lyckats med konsten att anställa ännu en vit äldre man till skaran som består av detsamma så drar det i smilbanden och så kommer en lam ursäkt framskrattat att höhö, ja, vi är ju inte riktigt där än, eller vi ser till kompetens och han passade bäst för rollen och andra dåliga bortförklaringar. Jag kan inte skymta minsta lilla antydan till skam eller ärlig önskan om att ha det på något annan sätt.

Så länge någon på banken kör något jämställdhetsprogram som i princip går ut på att prata i grupper så kan saker fortgå som vanligt och klubben för inbördes beundran och konsensus hålls intakt.

Jag trodde länge, och hoppas väl i någon mån fortfarande på, att det någon gång skulle förväntas av företagsledare, divisionschefer och andra ledare att de skulle ta ansvar för att sätta ihop grupper där olika egenskaper och bakgrund fanns representerade. Det håller inte att säga att kompetens styrt när man sitter där med ett gubbdagis. Forskning visar att det inte är så. Den urskiljande kompetensen som kvalificerar vissa men inte andra är ett visst könsorgan, och helt ärligt så har i alla fall aldrig jag läst att det skulle vara till någon större användning i finansbranschen i alla fall.

Texas hold’em och socialt kapital.

Kendrick Lamar Snl animated GIF

I helgen spelade jag Texas hold’em för första gången. Jag vet, det är ett under att ha lyckats undvika i det i så många år, men så är det. Som man kanske kan anta gick det ju inte direkt toppen, nivån varierade snarare och jag fann mig själv i en situation där mina marker var, ska vi säga, måttliga efter en kort stund. Det ledde ju oundvikligen till att jag var tvungen att resonera lite annorlunda i spelet. Jag tvingades bli mindre riskbenägen om jag skulle hänga mig kvar bland deltagarna.

Det fick mig att tänka på samhället i största allmänhet, och karriärsmöjligheter för kvinnor i synnerhet. Det finns ju rätt tydliga kopplingar mellan Texas hold’em och karriärsklättning. Ju mer du har desto större risker har du råd med, ju mindre du har desto mer försiktig måste du vara för att inte åka ut. Jag syftar inte bara på pengar utan andra former av kapital, speciellt socialt kapital. Kollar man på Wikipedia så ser man att det finns lite olika definitioner av vad det är, här är ett utdrag av några:

Begreppet myntades av nationalekonomen Alfred Marshall som gav det följande definition: ”Socialt kapital är det kapital som är gemensamt för, eller delas av, en grupp människor i ett samhälle, dvs. det kapital som underlättar affärsverksamhet mellan individer [t ex infrastruktur]”

Sociologen Pierre Bourdieu definierar det så här: ”Socialt kapital är summan av de resurser, aktuella eller potentiella, som finns tillgängliga för en individ eller grupp genom att ha tillgång till ett bestående nätverk av mer eller mindre institutionaliserade relationer av ömsesidigt erkännande eller igenkännande”

James S Coleman: ”Socialt kapital är en uppsättning enheter med två egenskaper gemensamt: De består av någon aspekt [nätverk] av den sociala strukturen [samhället], och de underlättar ett visst handlande hos aktörer – antingen som individer eller som ”organisationer” – inom denna struktur.”

Sociologen Alejandro Portes: ”Socialt kapital refererar till individers förmåga att ta knappa resurser i anspråk på grund av att de är medlemmar i nätverk eller större sociala strukturer”

I finansbranschen, och med all säkerhet i många fler branscher, så har män i regel ett större socialt kapital pga att den rådande bankernormen, läs: mansnormen, är mer tillåtande gentemot män än kvinnor eftersom den stämmer bättre överens med hur män förväntas uppträda än kvinnor.  Det gör att de kan agera mer fritt utan att riskera att de förlorar kapital. Vilket i sin tur leder till en ond cirkel där kvinnor tvingas in i ett riskmedvetet beteende och det befäster normen om att kvinnor inte tar risker ännu mer.

Jag vet inte riktigt hur vi ska bryta det här mönstret. Men några saker jag tror kan hjälpa till är kvotering, kvinnliga nätverk och normdiskussioner.

Kvotering är, förutom det uppenbara med att heterogena grupper presterar bättre, bra för att det förändrar normbilden av vad som är rätt beteende och hur kompetens ser ut. Dessutom ändras ju också gruppen som avgör vad som är rätt och fel på ett sätt som gör den mer diversifierad= alltså kompetent.

Kvinnliga nätverk har jag länge missat poängen med, men jag blir mer och mer övertygad om att separatistiska grupper kan vara bra för att man kan dela erfarenheter och lära sig att hantera specifika situationer man hamnar i som kvinna. Dessutom bygger man upp ett nätverk, som i sin tur innebär att man får ett större socialt kapital, vilket leder till att ens handlingsutrymme ökar, speciellt om ledningen på ens jobb är mixad.

Normdiskussionen då? Ja, det skadar ju inte direkt att öka självinsikten bland folk. Att analysera sina egna beteendemönster är grunden till att åstadkomma förändring. Har ni jobbat med en påläst vs en inte påläst chef så vet ni vilka möjligheter man har att bli coachad på rätt sätt på en arbetsplats som behandlar kvinnor och män olika.

Hur ser kompetens ut?

Ett fenomen som jag ömsom gråtit ömsom skrattat åt är de ganska unga killarna som börjar på banken och, hur ska vi säga, dresses for success så att säga. De har ju som ni vid det här laget vet rätt många maktförebilder att snegla på för inspiration.

Förebilden:

Kopian:

Det här inlägget ska ju inte handla om bankmansmode, utan snarare hur en väldigt homogen makttopp påverkar vilka man anser har potential i resten av organisationen också. Att det blir svårt för andra än vita män att likna den sittande makttruppen innebär att det också blir svårare för dom att avancera i karriären. För det är känt sedan länge att folk oftare känner förtroende för personer som liknar en själv. Och med män som rekryterar så är det sannolikt att det är män som också rekryteras.

Det är därför det inte bara går att säga att kvinnor behöver ta för sig mer. Vi behöver på ett strukturerat sätt jobba med vilka det är som rekryterar också. Det är inte bara en jämställdhetsfråga, utan ren överlevnadsfråga för företag. Heterogena grupper presterar bättre resultat.

Slut på meddelande.