Framtidens kvinnliga ledare

En kompis till mig hamnade på listan Framtidens kvinnliga ledare 2016 i år. Det är ju givetvis helt sjukt kul. Men det är inte henne vi ska prata om här utan den lite bittra eftersmaken i utnämningens titel. Vad menar dom med framtidens? När jag ögnar igenom listan så är det dagens, inte framtidens, grymma ledare jag ser. För mig är benämningen ”framtidens” förminskande i sammanhanget eftersom det antyder, säkert omedvetet, att de här ledarna inte riktigt är där än, men snart så.

Jag tänker sedan att det kanske bara är jag som överreagerar och tolkar illvilligt, letar problem kanske. Sedan googlar jag ”framtidens manliga ledare”. Hittar inget. Det mesta på förstasidan av sökningen leder till utnämningen för kvinnor. Jag undrar hur det kommer sig. Kanske är det så att män inte främst är sitt kön utan de får lov att bara vara ledare. När en kvinna är ledare så är hon i första hand kvinna, och dessuuuuutom ledare. Lite idag, kanske om hon kämpar på felfritt så får hon vara med imorgon med.

Jag blir inspirerad av listan på framtidens kvinnliga ledare, men för mig är det en lista på dagens ledare som visar framtidens ledare hur saker ska göras. Den behöver varken vara könsseparatistisk eller framtida enligt mig.

 

Annonser

Det ska vara obekvämt att vara fördomsfull.

Jag får relativt ofta kommentarer som att jag är rak, säger obekväma sanningar, lyfter problem som i sin tur kan skapa lite jobbig stämning, främst brand män. Mitt svar har länge varit att det inte gör mig något. Jag besväras inte det minsta av det.

Över min döda kropp att jag skulle tillåta en fortsatt normalisering av förtryck i någon form. Att peka på felbeteenden är mycket viktigare än vad många tror. Titta bara på hur normaliserat rasism blivit på bara 5 år. Nu skäms ju fan inte folk längre när de yppar sina unkna rasistiska åsikter. Och nej det är inte ett brott mot yttrandefriheten att kapa en diskussion som är förtryckande. Det är sjukt att antirasism ses som vänsterextremism, och högerextremism (läs: rasism) ses som en demokratisk rättighet. Då är det något fel.

Men lika lön för lika arbete är väl en självklarhet att vi alla kämpar tillsammans för va? Det tycker ju till och med dom vita kränkta mä… eh jag menar jämställdisterna med? Weeeell, i USA, som vi ändå när man tänker efter rätt ofta försöker efterlikna och inspireras mycket av så hände detta precis:

Nu ska jag inte låtsas som att jag är överdrivet förvånad, republikanerna just har ju kanske inte gett mig intrycket av att de kämpar för sådant som ligger mig nära om hjärtat. Och Trump är inte en av mina favoritpersoner heller. Alls faktiskt. Så jag anser att det går att utläsa ganska mycket om republikanerna genom att ta en titt på vem de hejar på och vars värderingar de älskar.

Hur kom vi in på Trump? Jo- idag verkar sjukt läskiga åsikter lätt kunna motiveras av rätten till yttrandefrihet, sällan hör man samma entusiasm för säg, mänskliga rättigheter, från dessa. Men precis som med alla andra onda krafter brukar de goda vara rätt mycket starkare, bara att de ligger latent i oss. Det är när vi väcker den där sidan som vi överröstar förtryckarna, oavsett vilken form de kommer i.

Därför ska du vid varje tillfälle du får göra det jobbigt att förtrycka, hur subtilt det än är. Det är inte DU som skapar jobbig stämning. Du pekar bara på orsaken till den redan jobbiga stämningen, don´t shoot the messenger liksom.

För att underlätta starten för er som kanske ska testa detta för första gången (OBS! Jag är typ avundsjuk, ni kommer få uppleva en kick som heter duga av att vara rättvise-super-heroes), så kommer här lite exempel så ni är förberedda till max och inte blir chockade över hur o-fant-ligt dumma reaktioner man kan få. Håll i hatten:

Utgångsläget
De arma små mansliven (OBS! Inte-alla-män™) lever ofta i total ovetskap om att deras vanliga jargong är fullspäckad av fördomar och subtila förtryckande tendenser som kan komma ur dom när de minst anar det, därför kan man känna att det tar emot att förstöra deras happy-känsla, så här ses de vanligen innan ditt bidrag:

Det dåliga skämtet
Som en del i deras inövade sociala mönster återfinns en av grundpelarna- det dåliga skämtet. De har under decennier fått ett skratt (pga att kvinnor i deras omgivning fått lära sig att man skrattar åt mäns skämt oavsett kvalitet), så de VET INTE att det är ett dåligt skämt! Ni förstår ju, det kan inte vara lätt. Så här är mellantipset- om man inte vill trampa till för hårt på en gång, så kan man skratta lite, ska vi säga, lite överdrivet? Det brukar ge en hint om att det kan vara dags att öva in en ny repetoar på utfyllnadsskämt vid obekväma tystnader eller vid behov av bonding.

Överlämningsförsöket
Här ni, det här skulle jag säga att jag ser exempel på varje dag. Män som i sin förtrollade lilla värld känner sig berättade till enbart ägna sin dyrbara tid åt roliga saker, och således lämpa över det mindre roliga på andra. Kvinnor oftast, eftersom andra män inte vill ta i dom tråkiga sakerna. Här är det bara att säga som det är:

Var bara beredd på det här (se det som underhållande):

Det uppstår bromance och kvinnoföraktande kommentarer kommer fram
Saker som ”man up”, ”är du en sötnos och hämtar en kaffe” (som att den manliga kollegan skulle vara, ve och fasa, KVINNA!), ni förstår vad jag menar. Då ska du:

Dom bara:

Du bara:

There you go! Ut och kör feministisk aktivism när det är som bäst!

Trevlighetsansvaret är som ett himla strypkoppel

Jag vet om andra har reflekterat över detta men jag har pga den aningen besvärliga kollegan börjat fundera på det här med trevlighetsansvar igen. Detta tangerar ämnet den ofrivilliga assistenten jag skrivit om tidigare, fast en lite mer subtil sort. Det handlar om det osynliga kravet att trevlighetsstämningen hänger på kvinnan. Är du i en situation som inte är trevlig, så ligger ansvaret för att fixa det främst på kvinnor.

Jag tror att förväntningar dels kommer från andra, men även oss själva. Inte konstigt alls, det är ju nämligen så att mäns prestationer inte reduceras till följd av av att de är otrevliga. Men kvinnors gör det. Prestationen kan varit helt fantastisk, MEN hon är ju inte så trevlig. Det drabbar alltså kvinnors karriärmöjligheter, men inte mäns.

Tänk bara på om (läs: att) det blir mer och mer manstätt ju högre upp i hierarkierna vi kommer så blir det ju också mer och mer mäns förhållningsregler som gäller. Och om man då som kvinna lyckats komma in där så behöver man ju anpassa sig till jargongen för att kunna delta i samtalen, problemet är bara att det inte passar den kvinnliga könskoden.

Ett exempel från igår. Jag skulle visa upp ett arbetssätt jag är med och utvecklar för en chef och hans två kollegor. En kvinna och en man. Chefen som frågat mig om jag kunde presentera intresserade sig givetvis, likaså kvinnan. Mannen däremot satt på en stol 2-3 meter från materialet och oss andra när jag presenterade. När vi skulle avsluta kom han fram och pekade och viftade lite och hasplade ur sig testfrågor på ett sätt som mest liknade något som en hormonell tonåring skulle gjort. Hur kommer det sig att han kan göra så här? Ja han har ju inget ansvar för att uppfattas trevlig. Hans chef sa inget.

Det sänder ju lite tråkiga signaler att distansera sig på det sättet. Främst signaler om hur man ser på sig själv faktiskt.

Ni vet alla gånger man hamnat i en situation där det varit tyst och mannen inte ens verkat notera det, än mindre känna pressen att ändra situationen? Bara suttit där och förväntat sig bli underhållen strax.

Detta har jag förövrigt läst förekommer i dejtingvärlden med. Kan verkligen rekommendera att ni läser det.

Hur som helst så vill jag verkligen ändra på detta. Jag tror att det bästa som vanligt är att belysa problemet. Kanske inte förvänta sig att något händer på en gång men att andra får på sig dom glasögonen med. Jag själv ska nog börja med att sänka kraven på min egna trevlighetsgrad när den bitska kollegan inte bidrar alls. Vi kanske kommer framåt om jag fortsätter ta hela ansvaret för stämningen, men vi befäster samtidigt ett väldigt osunt sätt att hantera saker.

33 Feminist GIFs You Need In Your Life

Hur kan män vara bra feminister?

En sak som jag återkommande hör män ta upp är frågan om hur de kan vara bra feminister. Så många olika direktiv!

Nu sitter ju inte jag på något allsmäktigt svar kanske men jag har funderat och luskat i frågan och kommit fram till en vinkel som för mig känns som ett vettigt sätt att se på och agera utefter om en är man och feminist. Nämligen att ha inställningen att man är allierad feminist.

Kan man inte bara säga att man är feminist då? Jo absolut. Men i praktiken finns det en överhängande risk att man tar sig tolkningsföreträde och liksom mansplainar hela grejen. Som man kan du inte, hur mycket du än vill, förstå hur det är att vara kvinna. Tusentals upplevelser vi har kommer du aldrig ha. Du kanske kan läsa dig till, lyssna dig till och analysera dig till en bild. Men genom att se på sig själv som man som en allierad feminist så låter du kvinnor representera sig själva, samtidigt som du visar ditt stöd och enklare kan agera utan att riskera att ta över.

Det är just genom agerandet vi kan göra stor skillnad. När män pratar om att de är feminister tenderar samtalet ibland att glida in på varför de själva behöver det. Att feminismen vill råda bot på en väldigt ohälsosam och till och med farlig mansnorm. Frågan är superviktig, och jag vill prata om den. Jag tror att det är en nyckelfråga att jobba med för att förbättra världen faktiskt. Men alla samtal om feminism där män är med kan ju inte sluta med att de handlar om mansnormen, det blir ju tråkigt och oproduktivt för alla inblandade. Det är här alternativet kommer in! Genom att vara en allierad feminist kan du med din blotta närvaro, din av många mer respekterade röst, tack vare dina privilegier belysa frågor som annars inte skulle få många sekunder i rampljuset.

Så om man har levlat sig förbi det uppenbara som att inte använda förminskande språk om kvinnor, trakassera, avbryta, exkludera, betala lägre lön till mm. så kanske man känner sig redo att avancera till nästa steg. Låt oss titta närmare på hur män kan alliera sig.

Läs på och dela med dig till andra mänreaction animated GIF

Reagera tydligt när någon säger något sexistiskt

Rådge när män på jobbet ber kvinnor serva dem

Fall inte för grupptrycket när diskussioner om kvinnor urartar, stå upp för saker.

Ifrågasätt när män bara väljer in män i grupper.

Avslutningsvis, du hittar män som behöver lite extra stödundervisning när du hör ”inte alla män” inkluderas i valfri mening. Det är personerna som ändå inte lyssnar på kvinnofeminister.

Ska min arbetsgivare verkligen uppmana till hårfrihet?

Några gånger per år så får jag och mina kollegor ett mail från vår arbetsgivare som avhandlar olika rabatter på produkter och tjänster som arbetsgivaren fixat. Det är ju trevligt kan man tycka. Så många erbjudanden så lite tid!

Nu senast så reagerade jag dock på en av alla fantastiska erbjudanden. Copyn löd ”Få sommarlena ben”.

Skärmavbild 2015-06-01 kl. 11.28.22

Så vad är det för fel på det här då? Det finns säkerligen personer som tycker att det här är en toppendeal. Må så vara, men ska en arbetsgivare verkligen välja ut och promota en produkt som uppmanar till vissa skönhetsideal? Jag tycker inte det. Jag skiter högaktningsfullt i huruvida folk vill vara håriga eller hårfria, det är varje persons individuella val, det ena är inte bättre än det andra. Men jag vill inte få det upptryckt i ansiktet, på jobbet, vad jag ska välja att göra med mitt hår.

Vi tittar vidare. Vad händer när man klickar sig vidare till erbjudandet? Jo detta:

Skärmavbild 2015-06-01 kl. 11.40.35

Sensuell kvinna efter jobbet.

Skärmavbild 2015-06-01 kl. 11.40.45

Hemma i sitt extremt vita badrum.

Skärmavbild 2015-06-01 kl. 11.40.56

Sittandes, i luften? Leende lasrande bikinilinjen.

Skärmavbild 2015-06-01 kl. 11.41.56

Och armhålan, i en naturlig pose i sina matchande underkläder.

Skärmavbild 2015-06-01 kl. 11.41.38

Mustaschen, icke att förglömma!

Ja alltså en bruksanvisning av den här sorten för den här produkten är väl kanske lämplig (?), men alltså det är ju rätt tydligt att den är för kvinnor, och av avsändaren att döma, för kvinnorna på min arbetsplats.

Eller vänta, för ljushyade kvinnor då. Den här bilden finns nämligen att hitta på sidan också.

Skärmavbild 2015-06-01 kl. 11.42.43

Alltså vad alla gör med sin hårväxt är som sagt helt ointressant för mig. Men måste jag bli uppmanad i bankens nyhetsbrev verkligen?

Måste det länkas till en avklädd kvinna? Som gör en smärtsam behandling med ett leende på läpparna? Jag kan lova att det inte är så man ser ut när man lasrar bikinilinjen.

Jaha

When haters hate.

Jag säger ganska ofta haters gonna hate för att det liksom inte går att göra alla nöjda jämt så det är ingen idé att ha det som ambition då heller.

Nu har jag dock råkat på just en hatin´ hater så att säga i arbetslivet.

Mina vänner, låt mig berätta om en ny kollega som jag tror kommer bli årets följetong, som en sommarplåga här nästan, the hatin´hater!

I förrgår så var jag och några till på ett möte med två vi skulle börja jobba med. Det börjar lite trevande enligt min mening då det så kallade samarbetsmötet snarare liknar en monolog vi är där för att bevittna. Stämningen förvärras ju längre in i mötet vi kommer, killen som var där för att hålla en monolog blir mer och mer upprörd när han inser att vi också har en syn på saken (som bara skiljer sig pyttelite), han höjer rösten, svarar på andra frågor än vad vi ställer, sitter på en himla hutch och grider ansiktet med sina händer i frustration, kastar pennor hårt i papperskorgen i rummet. Vi föreslår att vi ska kolla med personen vi båda jobbar för vad det är som gäller i sakfrågorna, men det vill han inte. Nej han vill det så lite att han pekar på mig och talar om för mig att jag INTE pratar med honom ensam för att jag tydligen har en helt annan agenda, så jag kan väl få följa med på ett möte som de redan har bokat. Sedan konstaterar han att han inte vet om det ens ska bli något samarbete mellan oss, och att han oavsett vad kommer driva igenom sina idéer. Den där gemensamma lunchen vi hade bokat in blev inte av eftersom han gick. O-er-hört professionellt som ni ju förstår. Han var Så.Arg.

Det första jag gjorde efter det? Pratade med personen vi båda jobbar för såklart.

Vad som hände igår? Ja det börjar ju med att jag snackar med  min chef och en kollega som har liknande erfarenheter av den här killen. Vi kommer fram till att det bästa nog är om vi träffar personen vi jobbar för tillsammans och reder ut vad det är som gäller. Bra plan tyckte jag, mötet bokas in. En kort stund därefter ringer killen med humörsutmaningarna, dessa lyser igenom luren och jag föreslår att vi ska ses och försöka strukturera upp vad det är som inte är tydligt. Sagt och gjort, han kommer till min avdelning och vi går in i ett rum med en tavla vi kan skriva på. Precis när vi båda kommit in i rummet så står han vääääldigt nära mig och lägger handen på min höft/rumpa och stirra på mig och ber om ursäkt för dagen innan. Ja, ni läste rätt. Helt jävla ofattbart men så var det.

Givetvis sa jag ifrån, man kan ju tycka att det inte skulle behöva förklaras, men jag tog det säkra före det osäkra och förklarade att han inte har tillåtelse att ta på mig alls, i synnerhet inte på rumpan, och att ursäkten han verkade försöka klämma fram inte framstod som ärlig när han samtidigt tafsade på mig. Hans svar var bara oj förlåt. Sjuk jävel om ni frågar mig.

Jag tolkar det inte som sexuellt utan som en maktsignal, visserligen av sexuell karaktär men konstigt nog så känner jag att han bara blir liten och ofarlig i mina ögon, om någon känner att de har behov av att bevisa sin sak genom sådana medel så har ju argumenten tagit slut för länge sedan. Notera att det bara är en förklaring, inte en ursäkt.

Vi börjar i alla fall försöka strukturera upp vad det är vi behöver svar på, han svarar igen på andra frågor än vad jag ställer. Det vi enas om är oklart skriver jag upp i frågor på tavlan att vi ska ställa till vår uppdragsgivare. Jag får kommentaren att jag ska passa mig, väldigt noga, för att göra att han tappar ansiktet för uppdragsgivaren. Jag frågar vad han menar. Det verkar vara lite svårt att förklara men jag tolkar hans kommentar om att vi borde kunna svara på detta själva som att han vill att jag ska göra som han vill bara. Jag sa att vi nog kommer behöva samarbeta vare sig vi gillar det eller inte, och att vi antingen kan lösa problemet själva, eller så får vi ta hjälp av någon. Av hans runtvandrade i rummet och gnidande av ansikte förstod jag att det inte alls var populärt. Och här upprepade han dessutom att han kommer driva igenom sin grej oavsett. Charmigt värre som ni förstår.

När mötet med vår uppdragsgivare närmar sig ändras hans ton, föga förvånande, till en mer gemytlig sådan. Om den var trovärdig enligt mig? Inte det minsta, men jag får agera på det han visar upp.

smile animated GIF

Vi går till mötet och får våra frågor förtydligade på ett himla bra sätt tycker jag. Av den rödare tonen i ansiktet på killen antar jag att han inte var lika nöjd.

När jag kommer tillbaka och berättar om timmarna som just passerat för min kollega så uppstår ännu ett minikris möte med henne och min chef. Vi kommer fram till att det inte är alls acceptabelt beteende och min chef ska prata med killen.

Och idag har jag varit på ett av hand möten med mina kollegor som han ”missade” att bjuda in mig på. Även fast det var det sista vi bestämde igår. Man vill ju bara tappa det själv också, men icke.

tumblr_mbyh1h9r721rnvlqy

Vilken människa alltså. Fortsättning följer. Tur att det är fredag.

När ett försök att vara casual är lite sexistiskt

Alltså jag måste bara dela med mig av en grej som hände igår som jag ironiskt nog skrev om för inte så länge sedan, fast detta är en lite ny vinkel på det.

Igår hade jag ett möte med en man där vi skulle planera en workshop vi skulle hålla. Jag kände att jag hade lite bråttom och det är inte riktigt min grej att vara långsam i onödan så jag tog tag i saken och spaltade upp allt som skulle göras, varpå mannen jag hade möte med kommenterade att jag var strukturerad och skämtade till det lite genom att säga att jag får köra min dominatrix stil på workshopen också.

Jag tittar på honom och ser typ detta hända i hans huvud:

neil degrasse tyson animated GIF

Varpå jag givetvis:

reaction animated GIF

Ja det fanns ju inte så många alternativ när det kom till vilken reaktion jag skulle kast fram. Eftersom han mycket väl vet vad jag tycker om sexism var det lite konstigt. Jag förklarade att jag varken på jobbet eller privat vill bli beskriven med det ordet. Det märktes att han var obekväm med vad som just hände, intentionen var nog att skoja lite men det gick inte hem så att säga.

Jag förstår att det inte var illvilligt, som i så många andra fall med. Men det är så himla skumt att just sexualisering ligger så nära tillhands. Jag förstår att det kan bli så för hela samhället är ju uppbyggt så. Men det är ju bara en förklaring, inte en ursäkt.