Varför ska vi inte hålla på och köna egentligen?

Senaste tiden har jag fått anledning att förklara det här med könande. Detta med anledning av lite protester mot det från min sida då, för ovanlighetens skull. Skoja, ni vet att jag roddar jämställdhetsfrågor på heltid, all day erryday så att säga. Men detta har alltså dykt upp för att barnet i familjen liksom börjar förstå lite nu, hon förstår enstaka ord och vi kan liksom kommunicera mer och mer. Detta har fört med sig en ökad insikt om vad folk säger. Och oh my lord have some mercy, mitt stackars feministhjärta dör en smula dagligen alltså. Detta eviga berömmande och könande.

Vi har ju tidigare snackat om de eviga fin- och sötkommentarerna, men inte lika mycket om könandet. Det eviga. I och med detta har jag märkt att det inte är något som många reflekterat över, men när man förklarar så förstår de flesta ändå, därför tänkte jag att jag skulle sortera lite så att fler kan sprida ordet så att vi kan förändra tillsammans, vad mer kan man göra?

Så. Jag tänker att vi kan dela upp det lite så ni får koll.

”Vad är könande? Kan man få några exempel?”
Själv-klart! Några vanligt förekommande könanden är att man väljer att ange kön när man ska hänvisa till någon.
”Betala till killen i kassan”
”Gå och säg hej till flickan där borta”
”Grabbar- kom in och ät nu”
”Välkomna ombord på tåget mina damer och herrar”

Detta är ju när man antar att personen/personerna är av ett visst kön pga t.ex klädsel som är könsnormativ. Men det könas också utan att det finns en signal som antyder något om kön, då väljer vi att köna utifrån våra personliga fördomar. Leksaker som nallar, tecknade filmkaraktärer, djur antas ex-tre-mt ofta vara av killsort. Jag har fått börja säga till folk vilka av mitt barns gosedjur som är tjejer så det blir en mix. Han han han är det hela tiden. Med undantag för dockan, den antas vara en hon.

Vi könar ju också gärna olika yrkesutövare utifrån våra förutfattade meningar.
Person 1: ”Läkaren är strax här”
Person 2: ”Vet du när han kommer?”

Person 1: ”Du ska maila frågan till min chef istället”
Person 2: ”Jaha, vad har han för mailadress?”

Ni förstår ju, inte helt upplyftande beteende hos människor alltså.

Bildresultat för disappointed gif

Ett annat sätt att köna är att klä barn olika utifrån biologiskt kön. Det är också att köna att ge barn leksaker utifrån vilket kön de har, det i sin tur leder till att barn i och genom leken får olika möjligheter att utveckla olika förmågor och fördomen börjar bli en självuppfyllande profetia. Barn vill ju också passa in och göra rätt, så när man gör som man förväntas göra så får man uppmärksamhet och beröm, vilket förstärker beteendet ytterligare. Man kan läsa på om effekten av positiv förstärkning om man undrar mer. Igen styr vi in dom små liven i snäva mallar enbart på en aspekt, det biologiska könet. På detta sättet SKAPAR vi olikheter som genom livet förstärks ytterligare av det konstanta skiljande på tjejer och killar. Du kommer dessutom finna dig i sammanhang med andra av samma kön för att ni drillats in i samma intressen- där kommer ni som grupp färgas av varandra och ert intresse som kanske är hästar kommer fortsätta uppfattas som tjejigt. Produkter riktade till hästmänniskor kommer således rikta marknadsföringen mot tjejer för att det är det som definierar gruppen nu. Så nästa gång någon hävdar att det skulle vara någon gen eller ett hormon som styr våra intressen så kan du visa det här.

”Varför är det fel att köna? Man ÄR ju killar och tjejer!”
Ja det är ju rätt i de flesta fallen rent biologiskt kanske, inte alla. Problemet är att genom att vi konsekvent delar in människor som har olika intressen, förmågor, personligheter i två grupper utifrån kön så förutsätter vi också vad de ska ha för intressen förmågor och personligheter pga att kön i vår värld är tätt sammankopplat med förväntade beteenden utifrån det. Detta gör att vi hämmar barn från att upptäcka sin egna mix, vilka de är helt enkelt. Det handlar inte om att tvinga in alla i mitten, utan om att skapa utrymme för varje individ att utvecklas till vad den vill utan att bara ha tillgång till halva paletten. Dessutom har vi till stor del kvar en bild av att kvinnligt och manligt ska vara varandras motsatser, om män är modiga är kvinnor svaga. Om män tar plats tar inte kvinnor det. Varför skulle vi skilja oss åt så vansinnigt? Hormoner? Till viss del eventuellt, men rollerna idag är helt klart till största delen en social konstruktion.

Tips: Om man börjar med att bryta ner vad vi menar med killigt/ tjejigt/ manligt/ kvinnligt till beteenden istället för att bara benämna det med kön så tar vi första steget till att prata mindre fördomsfullt. 

För att svara på frågan varför det är fel så kan jag väl bara hänvisa till att jag generellt tycker att det är fel att gruppera människor och ge dessa egenskaper baserat på den. Att dela upp på kön är för mig lika fel som att dela upp på hudfärg, religion, sexuell läggning eller inkomst- OM.DET.INTE.ÄR.RELEVANT.I.SAMMANHANGET. Ibland kan det vara relevant att dela upp människor utifrån kön, eller religion, men fan sjukt långt ifrån lika ofta som det görs. Precis som jag skrev innan så är det bland annat genom uppdelning vi SKAPAR olikheter. Så lägg detta på minnet om något när ni ska fundera på eller diskutera varför man ska köna eller inte- är det relevant? Om ja- go on- köna på bäst du vill. Är det inte relevant, låt bli. Svårare än så ska det inte behöva vara.

”Vad får det för konsekvenser att köna? Alltså inte bara att diverse genusföräldrar blir sura?”
Eftersom massa olika saker i samhället visar hur kvinnor ska göra och hur män ska göra, se ut som, vara intresserade av, bete sig som osv. så förstärker könande av barn och vuxna en bild av att vårt kön är viktigt och är det som främst definierar oss som människor. Hade kön inte varit så tätt sammankopplat med förväntade beteenden så hade könandet i sig inte gett så allvarliga konsekvenser. Men nu är det tyvärr inte så och därför vill jag att vi lägger ner könandet och istället fokuserar på individer och gör uppdelningar när det behövs utifrån relevans i sammanhanget. T.ex kan man byta ut könande på gympan till uppdelning utifrån längd/ snabbhet eller ledarförmåga. Om man bara ska nämna något.

Hade man benämnt alla utifrån hudton i samma utsträckning som vi benämner varandra utifrån kön så hade det skapat grupperingar utifrån just hudfärg. Människan VILL sortera, vi behöver ha vissa förutfattade meningar för att ta oss igenom dagen- t.ex om en person kommer springande mot en med tillhygge och jähähävligt aggressiv uppsyn så SKA man nog lägga benen på ryggen. Men när våra förutfattade meningar inte servar oss utan skapar felaktiga bilder och begränsar oss så tycker jag att vi ska sluta med det. Och kom ihåg, jag säger INTE att vi inte får ha beteenden som är (med dagens definition) manliga och kvinnliga. Jag säger att vi väl istället kan lossa på reglerna och förväntningarna kring vem som uppvisar vad och kalla dom för dess rätta namn istället för en fördom?

Privilegier och provokation.

Med jämna mellanrum funderar jag på hela grejen med provokation och motstånd till jämlikhet. Jag märker (tack vare några stötta manskommenterare bland annat) att inte bara mina personliga åsikter, utan även den rent faktamässiga informationen man kan ta del av här är jätteprovocerande för somliga. Nu tänker kanske vissa här ”vad bra att dom också tycker att det är provocerande med orättvisorna du skriver om!”. Man kunde ju hoppats. Men nej, de är provocerade av något annat, jag har inte helt och hållet fått grepp om exakt vad- men det verkar som att dom inte håller med om faktan- hur man nu inte kan göra det, det är ju fakta. Jag tror att reaktionen i grund och botten handlar om rädsla. En högst mänsklig sak, och jag tror inte att man alltid kan välja vad man är rädd för, det kan vara högst rimliga, men också helt banala rädslor. I deras fall handlar det nog om en rädsla för att t.ex feministerna har rätt- tänk om de här männen pga sitt kön sitter på massa fördelar? Och med det ökade jämställdhetsfokuset dyker hotet om en nedgradering upp.

Det är lätt att håna den känslan, tro mig när jag säger att jag kämpar här med att inte göra det, men innan man gör det kan man titta på sig själv. Här sitter jag, kvinna, vit, medelklass, på Bali i ett jävligt fint hus med egen pool och personal som lagar mat, städar, håller trädgården fin. Här ska jag vara i några månader. Rätt priviligerad sits inte sant?

Det är inte enkelt att lokalisera sina privilegier, det är inte supersvårt heller, bara att googla så finns det hur mycket som helst man kan förse sig med för att förstå. Det svåra ligger alltså inte att få tag i information, utan om att ta till sig den. Sedan att sätta ett större mål framför sina individuella. Och det är väl här som man börjar bli lite påverkad av att man är barn av sin tid och färgad av hur saker hanteras idag. Kända lösningar ligger alltid närmare tillhands än nytänkande, vi människor är vanedjur. Vi är matade med tron om att jämlikhet är ouppnåligt och att det i bästa fall går himla långsamt. I det här steget av världsförbättring kommer kreativitet in i bilden. Om vi inte kan föreställa oss och brodera ut en fantasi om en bättre värld så kan vi inte heller skapa den. Många har en dröm om en jämställd värld så när det kommer folk och bara ”finns inga problem man måste bara jobba hårdare, fair game liksom” så blir jag trött. Trött för att de här människorna för det första är ignoranta, och för det andra sprider en känsla av att inget går att förändra, när det absolut gör det.

Vi kollade upp här om dagen vad folk här tjänar i snitt. 1500 kr i månaden kom vi fram till. Det är inte mycket pengar, förstår helt ärligt inte hur det ens kan gå runt, var i mataffären här om dagen och det var inte asbilligt direkt. Hade jag i det här läget resonerat som vissa mansrättsaktivister här kanske jag hade sagt till dom som jobbar här att herreguuud- du KAN ju förbättra situationen, bara du VILL det tillräckligt! Det är bara att plugga och sedan söka ett jobb som ger bättre betalt. Enkelt! Se på mig, jag har kämpat också. Du ser ju att det går!

Fattar ni det sjuka i det resonemanget? Samtidigt så förstår jag frustrationen som vissa män kan känna när deras privilegier utpekas, jag upplever nog någonting liknande här, lite vanmakt. Vad ska man göra då? Det blir ju jävligt jobbigt att få det utpekat för sig, säkert extra jobbigt om det är andra som gör det åt en. Man har ju oftast inte avsiktligt försökt skada någon.

Och helt ärligt vet jag inte. Rösta för en politik som hjälper till att utplåna ojämlikhet, som omfördelar städers, länders, världsdelars, hela världens resurser. Jag tror inte att man behöver be om ursäkt för sina privilegier, det tjänar ingenting till, men man kan erkänna dom, man kan utbilda sig i dom. Att skaffa sig en retorik som inte förtrycker. Retorik som förtrycker kan vi för övrigt prata vidare om vid ett annat tillfälle. Man kan låta bli att motarbeta människor som jobbar för att skapa mer jämlika förhållanden. Man kan undvika den här reaktionen:

… när någon pekar på dina privilegier.

 

 

 

96 000 kr för en oanvändbar penis

Jag är mentor åt en tjej som pluggat till en yrke inom samma område jag jobbar inom. Det är grymt! Förstår ni att JAG får hjälpa, förhoppningsvis, eller i alla fall försöka bidra till att en grym person får en bra start på sitt nya arbetsliv genom att ge lite inside information och peppa och rådge med jämna mellanrum? Jag ska säga att jag har haft extrem tur med min adapt- hon är exceptionellt driven och underbar. Kan vara så att jag hade den här så kallade turen tack vare en vän tillika exkollega med god smak som sammanförde oss.

Så till det jag tänkte ta upp idag. Senaste tiden har min adapt varit ute efter nytt jobb, ett ställe där hennes förmågor kommer till användning mer än på den nuvarande platsen. Drivigt säger ni- YES! Och klart hon fått napp. Men. Lönen.  Alltid detta men när det är en kvinna vi har att göra med och att denna kvinna har något med lön att göra. Vilket i dagens samhälle är ganska ofta, fan tack och lov. Hon råkar nämligen ha en kursare anställd på det här företaget som visserligen är lite äldre än henne men inte mer skillnad, inte vad man kan döma av Linkedin i alla fall vilket borde vara överdrifternas mecka snare än modesternas paradis så att säga. Sen är han man. Alltså en area om säg 10-20-30 kvadratcentimeter? (Kan någon räkna ut ungefärlig yta på könsorgan?)  är avvikande från min adapt. Den här lilla ytan är på företaget hon söker sig till 60 000 kr mer värd i grundlön per år, och ytterligare en chans att få provision på 36 000 per år. 96 000 kr, för lite penis. Som (I guess) inte ens används på jobbet? Om vi ska döma av vad han tjänar och vad hon erbjuds.

Vi har mailat frenetiskt under dagen för att komma fram till hur detta kan tas upp utan att förarga. För att peka på detta ÄR enligt många att ställa till med oreda. Vi bara:

Man ska inte vara jobbig, man ska vara tacksam. Och som jag sa till henne, jag som har ett jobb jag trivs med kan ju rätt enkelt säga att det är värt att ta fighten om lika lön för lika arbete, men om man är på väg att få ett uppdrag man verkligen vill ha så är det mycket mer att riska i sammanhanget.

Hon valde att maila och ta upp den osakliga skillnaden och vara öppen för att prata vidare. Ska bli sjukt spännande att se om dom kör på undanflykter eller lever som dom lär enligt sin egenkomponerade policy på hemsidan, där skriver dom om hur de nämns i Allbrightrapporten i positiva ordalag i vissa avseenden kopplat till jämställdhet. Och samtidigt pågår könsdiskriminerande lönesättning. How amusing isn´t it?

Det är säkerligen inte avsiktligt, och jag hoppas att detta ordnar sig rättvist och att de lär sig av detta tack vare min adeps mod att sätta sin egna framgång på spel till förmån för en mer rättvis värld.

Återkommer!

 

Nej, inte så

Ibland (läs: typ varje dag nästan) så uppstår en situation där jag känner ett en-or-mt behov att att säga ”Nej, inte så”. Man skulle kanske kunna tro att det är till den korta personen här hemma, men icke. Eller jo ibland när hon använder sina klor (visste inte förr att bebisar faktiskt utvecklade hårda sylvassa kloliknande rivdon på fingrarna som inte ser mycket ut för världen men som i kombination med en vilja av stål och nyfunna små fingermuskler blir det perfekta tortyrredskapet om de skickas in i till exempel näsan när man försöker sova eller varför inte samlar ihop kindens yttersta hudlager för att liksom mos/riva. Jag visste inte att kindens yttre och inre hudlager kunde separeras men det har barnet ifråga visat många gånger att just min kindhud kan. Vilken avstickare det blev. Back to nejsägandet.)

Impulsen att rätta folk uppstår främst när andra människor ska ha med nämnda torterare, eh jag menar barn att göra. Jag ägnar många av dygnets timmar åt att fundera på hur jag på ett så milt och mysigt sätt kan framföra min åsikt, som när det har med mitt barn att göra, bör betraktas som en regel av andra. Tycker jag. Om man vill hålla sig på god fot med mig så att säga.

claire-house-of-cards

Grejen är att de allra flesta omkring oss alltid vill vårt bästa och är finfina människor på alla sätt och vis. Och ett otränat öga skulle inte se några som helst fel i bemötandet. Men jag som spenderat extremt många timmar med att vältra mig i information om hur vuxnas bemötande mot barn påverkar dom ser ju lite mer ett himla minfält när andra ens tilltalar barn. Jag vet inte hur mycket man kan säga åt människor att de ska ändra på sig för att jag har en åsikt om hur just vår dotter bör bemötas. Eller hur mycket man kan förvänta sig att folk sätter sig in i feministiska uppfostringstankar.

Tänkte att jag skulle gå igenom några vanliga grejer som händer och hur jag tänker kring dessa så får väl ni hojta till om något kan ses på något annat sätt än jag ser på det. VKM (vita kränka män), och maskulinisters åsikter undanbedes ovänligt och bestämt.

Fin
ALLT, precis ALLT kommenteras som fint. Fin bebis, fina kläder, fina tänder, fina leksaker, fint leende, tar grejer fint, dreglar fint, viftar fint, ta mig fa-an bajsar fint säkert också. Och fint kan ju betyda väldigt mycket mer än att något ser fint ut, det kan vara en synonym för bra också. Men genom att överösa henne med att allt är fint kommer hon uppfatta att finhet är eftersträvansvärt, att om något inte är fint så är det inte bra. Människor är på vissa sätt enkla varelser- det vi får uppmärksamhet och beröm för- det gör vi mer av. Gäller inte bara barn utan i allra högsta grad även vuxna, jag jobbar egentligen uteslutande med metoden positiv förstärkning när jag coachar människor i hur de ska få till beteendeförändringar hos andra. Så, därför vill jag att folk använder massa andra ord än fin så att vår dotter inte får den felaktiga bilden av att fin är det viktigaste av allt. För fin kommer när hon växer upp innebära massa olika saker beroende på vad fin-normen är för tillfället och jag vill att hon ska få med sig andra värderingar hemifrån än det. Det kommer hon garanterat bli varse tack vare samhället och rådande könsnormer ändå. Och då vill jag att hon ska veta att det är just normer- som inte är till för att bry sig om.

Tjej/ Lilla gumman
Jag har märkt att många, typ alla inklusive jag själv tills jag kom på mig själv benämnde henne som lilla tjejen, lilla gumman osv. Och det är ju inget förminskande i det tänker ni. Det är sant, men. Alltid detta men. Genom att tilltala henne och använda kategoriseringen kön så befäster vi att kön är en viktig del av din identitet. Och genom att fästa vikt vid hennes kön kommer könsnormer kunna få fäste bättre eftersom hon främst kommer identifiera sig som tjej och kanske inte person, och könsnormerna i sig är det dåliga- inte att vara tjej eller kille eller något där emellan. Förskolor som jobbar aktivt med genusfrågor gör så att de låter bli att köna i onödan. Man säger till exempel inte ”kom nu killar och tjejer” utan kallar dom istället för barn, eller vid namn. Det tar bort betydelsen av vilket kön man har och alltså förväntningarna på vilket beteende man ska uppvisa. Vissa fnyser kanske här och tycker att det går till överdrift, men fundera på varför man SKA kategorisera på kön? Jag menar om inte könstillhörigheten är relevant i sammanhanget bör vi ju inte använda kategoriseringen? Vi är så vana vid att benämnas utifrån vårt kön att vi inte ens reagerar på att det är orelevant. Byt ut killar och tjejer mot religion eller vikt eller andra skillnader och se hur himla konstigt det blir.

”Kom nu kristna och muslimer! Nu äter vi.” Said almost no one ever hoppas jag.
”Kom nu tjockisar och smalisar. Nu går vi på bussen här.” Said no one ever hoppas jag.
”Kom nu rikisar och fattisar. Nu går vi till lekparken.” Said no one ever hoppas jag.
”Kom nu svenkar och invandrare. Nu är det samling.” Said no one ever hoppas jag.

Vi lär barn vad som skiljer dom åt genom vilka benämningar och kategoriseringar vi använder. Och jag vill inte att barn ska lära sig att det är skillnad på killar och tjejer. Alla människor är olika men låt oss inte intala de små liven att kön är det som främst skiljer dom åt.

Sedan finns det miljoner andra grejer jag vill rätta folk på men det här var de två vanligaste just nu i alla fall.

 

Den dåliga stämningen

Ni vet när man hamnar i en diskussion om jämställdhet (oh allt för ofta säger ni) och personen, jähävligt ofta en man, som inte kanske upplevt det hela som så illa som du hävdar att det är ställer dig mot väggen med vad han tänker kommer bli end of discussion, nämligen att be dig backa upp det du säger med fakta?

Du bara ”My pleasure!” *tänker stackars människa vet inte vad han gett sig in på och lycka till*

Då uppstår den dåliga stämningen. Inte bara vilken dålig stämning som helst, utan den feministiska dåliga stämningen om ni frågar de VKM (vita kränkta männen). Den kan beskrivas som motsatsen till den dåliga stämningen som uppkommer när någon till exempel deklarerar att hen är lite rasist, ni vet när andra i rummet börjar utbyta blickar och den här minen förekommer oftare än innan bomben släpptes pga att det är så sjukt att vara det:

Nej den feministiska dåliga stämningen kan nästan beskrivas som motsatsen faktiskt, anledningen är enkel- för att fakta slår upplevelse när det kommer till sånt här. Och i 99,9 % av fallen när man snackar jämställdhet och feministen langar fram siffrorna så dör liksom skeptikerns argument ett efter ett. Dom går ett grymt öde till mötes där pinsamheten över deras ignoranta naiva världsbild om att alla är likabehandlade och det bara är att kämpa för alla HAR FAKTISKT samma förutsättningar…

… ja då blir det helt enkelt lite obekvämt.

Men är det någonting som jag har kommit fram till så är det att jag inte tänker försöka undvika dålig stämning som upprätthåller förtryck. För om man tänker efter så tror jag att många kvinnor lärt sig att prioritera mäns välbehag framför sitt eget. Tex om någon säger något sexistiskt så viftar vissa bort det för att inte just dålig stämning ska uppstå. Vi får höra att det inte är värt det och nu går vi vidare bara se så! Men vad man då glömmer här är att den dåliga stämningen redan äntrat rummet. Bara att det var du som upplevde den pga kommentaren. Så i fall som detta kan man liksom inte välja bort dålig stämning, man kan bara välja vem som främst ska uppleva den, och jag tänker att det väl är bäst om den vars beteende behöver ändras ges tillfälle att ändra sig med hjälp av lite motiverande pinsam konfrontation.

Så. Facts my darlings, kan din fakta! Världen är full av tyckare utan underlag för sina argument och om vi ska övertyga fler om att vi behöver jobba vidare för att få till jämställdhet så behöver vi kunna visa att ojämställdhet fortfarande råder.

 

 

Harmlöst kvinnofrågande

Vi har nått punkt nummer tre på den konstiga listan om tips på hur kvinnor kan göra på jobbet för att inte tas som hotfulla. För DET hade ju varit fr-uk-tan-svärt. Så, den här listan tar nu upp den rätt så vanliga, i alla fall i min bransch, situationen när man ska maila någon (vi får väl anta att dom här menar en manskollega) och be om något, ni vet det man gör på arbetsplatser där folk har lite olika professioner. Det finns då tydligen ett sätt man kan göra detta utan att trampa på några ömma små manstår, för herreguuud- man kan ju bara inte be om det man behöver ju. Inte om man är kvinna.

Skärmavbild 2016-09-01 kl. 12.10.16.png

Visst att man kan slänga in en socialiseringsmening när man ber om något, men alltså. Kika lite, tusen glada gubbar, massa utropstecken. Föreslår dom att vi ska börja uttrycka oss som om vi vore 12? Är det tillräckligt icke-hotfullt?

Låt oss också titta vidare på vad effekterna av de två nämnda sätten har. Mottagaren, Jake, kommer med stor sannolikhet visualisera hur du som avsändare är när du skriver detta. Vi kan ta en titt och sedan fundera på vilket vi helst vill att Jake visualiserar oss som.

Alternativ ett, det så kallat hotfulla:

Alternativ två, barnversionen, eller jag menar det icke-hotfulla:

Igen undrar jag vad det är för män som förväntas vilja att kvinnor de jobbar med förminskar sig själva och infantiliseras?

Nu kan ju mansrättsaktivisterna komma här och vara missnöjda, dom skulle kanske hävda att det väl är superdupertrevligt att avdramatisera lite på jobb. Men alltså, i så fall undrar jag var trevlighetstipsen för män är? Visa mig det stora antalet listor på hur män kan lära sig att mysa till det på jobbet. Hur män kan uppfattas som lite skojsigare och som vandrande stämningshöjare. Missförstå mig rätt nu, jag är all for trevligheter, men inte som kvinnogöra.

Här kan ni kolla in de två tidigare dåliga tipsen om ni vill:

Del 1

Del 2

Feminism är något för dig Krister!

Jag fick en kommentar till mitt förra inlägg från en Krister. Han har kommenterat tidigare här och jag kan ju bara säga att han verkar ha fått det här med feminism lite om bakfoten. Men Krister- du är inte ensam! Det finns massa människor med en lite verklighetsfrånvänd bild av vad feminism är och vad vi feminister står för! Ingen fara, du har kommit rätt för jag tänkte att jag skulle förklara för dig så du inte behöver gå omkring och tro att alla feminister vill dig illa och skrattar åt när män far illa. Dessutom kan du sedan sprida ordet vidare till dina gelikar, bli en sån här kille som nedan, och på så sätt kan vi hjälpas åt att kämpa för samma sak. Underbart!

Okej, vi börjar med att titta på vad Krister skrev:
Lägre livlängd för män, nästan bara män som dör i arbetsplatsolyckor och betydligt fler män tar livet av sig än kvinnor. Jämställt? K.

Om jag förstår det hela rätt så har Krister hittat några områden där män far illa, inte bara det- MER illa än kvinnor inom samma områden. Och av avslutningen att döma så menar han att det inte är jämställt, och då att män har det värre? Specifikt här eller i allmänhet vet jag inte. Kanske att när man pratar om feminism och det strukturella förtrycket mot kvinnor så kanske han känner att vi helt missar att män OCKSÅ far illa?

Absolut Krister! Män drabbas också av att vi lever i ett patriarkat med skadliga könsnormer. Feminismen vill också råda bot på detta, det finns många som kämpar för att speciellt mansnormen som skadar män själva och är en stor anledning till att män skadar andra ska suddas ut och ersättas av härligare normer! Att män pga mansnormer där de inte ska visa känslor väljer att inte söka vård är hemskt. Men jag skulle inte säga att männen låter bli det pga av kvinnorna, eller? Att män dör i arbetsplatsolyckor kanske inte heller beror på varken kvinnor eller feminister specifikt heller? Vi vill ju jobba med att arbetsplatser ska bli bättre ställen för både kvinnor och män. Vi vill att machonormen (som är rätt vanlig på arbetsplatser med majoriteten män, vilket också är arbetsplatser där flest olyckor sker) ska jobbas bort för den är skadlig. Matchonormen gör att män känner sig tvingade att ta risker, annars bli man kallad glåpord av andra män som inte sällan är kvinna, brud, bög osv. Alltså män kallar andra män för detta i syfte att trycka ner, för att det bland dessa män anses sämre att vara kvinna eller homosexuell. Det är inte feministerna som står där på byggarbetsplatsen och hetsar män att inte vidta tillräckliga säkerhetsåtgärder Krister. Så om man ska beskylla något så  är det inte feminismen utan mansnormen kanske?

Sen kan jag förstå att du kanske inte känner igen dig i att män skulle ha det så himla mycket bättre än kvinnor. Stämmer det? Du kanske inte alls upplever att du har himla massa privilegier? Och det kan stämma- just du kanske har blivit rätt så jävla orättvist behandlad. Och det är ju skittråkigt. Men, feministerna är inte din fiende. Vi säger att män, som grupp, innehar privilegier som kvinnor, som grupp, inte har. Det betyder inte att vi hävdar att alla män har det bättre än alla kvinnor som individer. Det finns klassskillnader och andra parametrar som styr vilka privilegier människor har. Intersektionalitet kan du googla om du vill sätta dig in i detta! Eller läsa om det jag skrivit här. Det här med att män har det bättre strukturellt beror på att vi lever i ett patriarkat. Kort kan det beskrivas så här:
Patriarkat är ett samhällssystem där män har den primära makten och de flesta ledande positioner inom politiska-, ekonomiska-, religiösa-, sociala-, och finansiella institutioner domineras av män.
Du ser ju, strukturellt, inte alltid individuellt.

Angående det här med att män inte lever lika länge som kvinnor så är det också något jag tror beror lite på vilka normer man har att följa. I illustrerad vetenskap har man tittat på det och sett att det finns vissa genetiska-, hormonella- och livsstilsanledningar till detta. De genetiska och hormonella har vi feminister inte så mycket att säga till om, men livsstilsanledningarna som att män generellt dricker mer, tar sämre hand om sig, besöker läkare mer sällan försöker vi råda bot på genom att förändra mansnormen, så även där är feminismen bra för dig Krister.

Om detta inte är anledning nog att ansluta dig till den feministiska värmen så kan du bara höra av dig igen med vilka oklarheter som råder så ska jag försöka förklara. Ha en bra dag!