Män som ska tänka ut idéer för kvinnor

Ibland inträffar saker som får mig att tänka ”Det här är fan inte sant. Enda, ENDA, fördelen är att det blir tillfälle att exemplifiera ett problem här.” Igår var ett sådant tillfälle.

Jag var på ett möte med 5 män, varav en av dom jobbar jag med i vanliga fall. Tre av dom var från ett annat företag och vi skulle prata om samarbete. Ni vet ju att jag jobbar inom bank och vi kom in på det här med hur vi kan säkra en jämn könsfördelning på en grej vi ska jobba med. Föga förvånande kan tyckas att jag av alla människor leder in diskussionen på det.

Dok är det inte detta som är den stora grejer jag skriver om. Utan det som följde. En av killarna i rummet känner att han fick en idé. En idé som inte bara var en dum, helt sjukt jävla puckad liten tanke som kanske skulle gjort sig bäst i det tysta, som han borde låtit falla i glömska för all framtid. Inte en sådan, utan en briljant kul spexkillig mästeridé faktiskt som han kände att vi andra inte kunde leva utan. Han bara:

”Ah men ni vet det finns ju en app som heter Tink som visar en samlad bild av ens ekonomi- SKULLE VI INTE KUNNA TILLTALA KVINNOR GENOM ATT KALLA DEN PINK ISTÄLLET. Så att dom känner att det är för dom också.”

Det måste vara ett skämt tänker ni. Nej det är det inte. This can´t be made up. Han mumlade lite efter detta och liksom försökte lyfta att det väl visar att vi vill ha med kvinnofolket.

När skrattet uteblev och istället ersattes av ”Menar du att kvinnor lockas av rosa färg och inte det riktiga som funktioner och sådant som män?” Så förbyttes snilleleendet till något mer i den här stilen:

 upset depressed die michael ian black its over GIF

Tätt följt av ett ”Anmäl mig inte.”

Ni kan ju föreställa er hur mycket den här killen kände att han var välkommen att delta i de fortsatta diskussionerna. Måttligt.

Men alltså, om man ska andas och komma vidare från den initiala chocken och börja fundera på vad det beror på så tror jag att det ligger något i den ständiga infantiliseringen av kvinnor. Ni vet när andra och i många fall kvinnor själva förväntas agera lite som barn och se ut som dom också. Så ibland när folk ska fundera på vad kvinnor kan tänkas gilla så kommer barnreferenserramarna snabbt upp. Rosa, fluff, gosigt, gulligt. Inte behov. Bara utseende. Varför tänkte inte killen med den usla idén att man skulle kvinnofiera genom att göra något bättre? Utan bara gulii-mysanpassa namnet och färgen? Jo för en bild av kvinnor är att de gillar ytliga ting bara. Alltså don´t get me wrong, jag tror att alla uppskattar en snygg design och kvinnor och män och alla där emellan har väl individuella smakpreferenser som påverkar huruvida man känner sig lockad till en produkt. Men det generella antagandet killen gjorde känns så fördummande. Jag kan inte INTE reagera.

Bildresultat för smash patriarchy gif

Det påminner mig om ett tillfälle för jävla massa år sedan, innan iPhonens tid, när jag gick in i en butik och skulle köpa en ny mobiltelefon och nämnde vilka funktioner som var viktiga för mig och killen i butiken plockar fram tre mobiler i färgen rosa, UTAN funktionerna jag bad om. Han antog alltså att jag skulle vara mer benägen att köpa en telefon baserat på färg jag inte nämnt än funktioner jag hade nämnt. Så starka är fördomar.

Det blev som sagt jävligt jobbigt för den här killen på mötet och de andra fick kompensera (efter bästa förmåga) genom att de lade till ”eller hon” när de pratade om utvecklarkillar, kodgrabbar med flera. Jag antar att jag företaget vi träffade inte kommer skicka honom igen. Let´s hope.

Jag tror att det kan vara svårt för män att sätta sig in i hur det känns att sitta där som ensam kvinna och höra en så dum generalisering. Jag undrar ju vad den här personen tänker om mig då. Tror han att JAG sitter där och ritar enhörningar och tänker på kattungar och sockervadd och planerar helgen när jag ska ha pyjamasparty men mina bästizar och ha kuddkrig och äta glass direkt ur bunken och fläta varandras hår?

Och sedan undrar folk varför jag har en hård attityd. Jag måste- om jag vill bli tagen på allvar (vilket är en fördel i mitt jobb om jag blir), för om jag inte visar INNAN någon hinner säga eller göra något sexistiskt så möter jag mer sånt än om folk från början förstår att det inte passar sig.

Jag längtar efter att vi ska ha kommit så långt att kvinnor inte behöver agera proaktivt för att undvika sexism. Anyday now, tills dess.

Bildresultat för smash patriarchy gif

 

 

Flickigt och kvinnligt är extremt olika saker

Det händer att jag får frågan varför jag inte har lite mer färg på mig (eh, svart, grått och vitt ÄR färger, thank you very much). Vidare kan det komma exempel på lämpliga färger som påhopparen anser att jag skulle klä i. Inte sällan kommer förslaget från kvinnor som har en lite mer, enligt mig, flickig klädstil. Enligt dom själva kallar dom den kvinnlig. Men för mig är skillnaden enorm.

I den sjuka lilla patriarkala världen vi lever i så finns det ett ideal som innefattar ungdom, eller barndom till och med. Detta idealet appliceras föga förvånande på främst kvinnor, inte män. Infantilisering är ett ord man kan använda för att beskriva det. Det är bara att titta på valfri reklambild/film. Kvinnor förväntas eftersträva normer som är naturliga för barn. Rynkfri, hårfri, kurvfri, tyst, snäll, väluppfostrad, naiv och fnittrig. Varför tror ni att vi inte ser så mycket volangdetaljer på kläder för män? Varför tror ni att produkter som marknadsförs mot kvinnor ofta får namn som ”Baby lips” ”Young again” och ”Bubble gum smelly”? Jag har då aldrig sett liknande produktbeskrivningar för män- för att de inte förväntas vara barn for life.

Jag känner att flickighet på mig som vuxen kvinna är jävligt motbjudande. Jag vill uppfattas som vuxen, inte som ett förvuxet barn. Jag känner själv att jag skulle legitimera ett förminskande beteende mot mig från andra om jag själv skulle signalera  att jag är att likställa med ett barn genom hur jag väljer att se ut.

Om man inte har tänkt på detta innan så kan det vara svårt att komma på hur det visar sig, det är så vanligt att det nästan uppfattas som normalt, det är som en det av bildspråket vi är vana att se. Här är några exempel:

Bildresultat för infantilisering

Bildresultat för infantilisering

Det är inte ofta jag kollar i modemagasin av dels den här anledningen, jag vill inte besudla mitt omdöme med sjuka ideal. Men ibland ligger det ju i väntrum och liknande och då brukar jag kolla. Det är samma skit varje gång faktiskt. Modellerna framställs som barn, jag brukar bli helt matt och undra hur det är möjligt att detta kan gå så många obemärkt förbi. Men vi är så exponerade för det här att vi inte ens reagerar på det.

Hur som helst, det här är anledningen till att jag inte vill ha på mig lite ”roligare” kläder med volanger eller smink som låter som att det är för barn heller för den delen.