Let´s talk about homosocialitet

Vi behöver gå igenom fenomenet homosocialitet. Jag har länge vetat vad det betyder och några exempel på hur det ter sig IRL så att säga men inte mer än så. Men med anledning av ett antal diskussioner som innehållit meningar som ”jaaa, men det är att naturligt att kvinnor och män är olika på *insert vad som helst*”, och även snack om att kvinnor blir som män när de når toppen, så vill jag djupdyka lite i begreppet.

I mitt stilla sinne, med en inre berättarröst som närmast skulle kunna liknas vid bebisen i family guy fast på svenska, sätter en inre monolog igång. Den om att kvinnor som lyckas komma åt en maktposition liksom inte har samma fria handlingsutrymme för hennes deltagande är lite på nåder. Hon måste vara bättre, aldrig någonsin ta upp strukturella issues kopplat till den i övrigt mansdominerade skaran närmast henne und so weiter. Börjar hon hota manseliten ryker hon. Hon får vara där om hon spelar med i det homosociala normbeteendet.

Och jag har funderat på orsakerna till att det är så. När man väl känner varandra så borde vi väl börja bortse från kön och föreställningarna om varandra kopplat till det? Men nej, så fungerar tydligen inte människan. I sökandet efter svar på varför det blir som det blir (eller rättare sagt varför VI VÄLJER att GÖRA som VI GÖR, viktigt att poängtera ändå, att trots att de flesta av våra beteenden är vanemässiga så har vi ansvar för dom) så hittade jag ett delsvar i fenomenet homosocialitet.

Skulle jag beskriva det själv så är det i princip synonymt med epidemisk bromance. Män som föredrar att all form av oromantiskt socialt umgänge sker män emellan, de konsumerar kultur (fin som ful) gjord av och för män. (Testa det själva, välj ut ett antal män och be dom lista sina topp tre musiker, poddar, författare, journalister, förebilder) Sådant som är gjort av kvinnor intresserar dom inte, detta skulle man kunna säga är en form av indirekt homosocialitet. Vi konsumerar till och med olika kultur och medier. Du kan om du vill ha en jämförelse fråga ett gäng kvinnor också, du kommer med hundraprocentig sannolikhet upptäcka att könsrepresentationen bland kvinnornas kultur- och medieval har en jämnare könsbalans.

Det jag vill illustrera är att män är mer homosociala än kvinnor. Och det är liksom inte mansindividernas fel, de får ju lära sig tidigt att förakta sånt som är tjejigt, och än så länge finns ingen motsocialiseringsrit i samhället vad jag vet där unga män ”avlärs” att ogilla sådant som klassas som kvinnligt. Så, beteendet fortgår. Det måste nämnas att den här känslan som folk har att det känns intuitivt (pga att hjärnan gillar sådant den känner igen) ofta förväxlas med att det skulle vara något genetiskt… Kommer inte ens gå in på det.

Homosocialitet kan tänkas bero på många saker. Dels lever vi ju i ett polariserat samhälle där kvinnor och män ofta anses vara, och beskrivs som varandras motsatser, det blir alltså normer, som styr hur vår socialiseringsprocess under uppväxten lär oss hur hur vi ska bete oss för att passa in. De olika normerna styr vad vi ägnar oss åt och alltså vad vi får tillfälle att träna på och alltså förbättras i och med tiden upplever som naturligt. Vi lär känna andra inom samma sociala sfär och inte sällan anpassar vi övriga intressen till att passa in. Vi blir om man ska raljera lite kloner. När en tänker efter så kan vi se detta i både tonårsgäng och finansfolk.

Relaterad bild

Bildresultat för bankers

Skadliga strukturer utövas ofta rätt omedvetet i det individuella (även fast jag själv kan tycka att det finns ett personligt ansvar i att sätta sig in i det så man inte är med och reproducerar varenda en). Jag vet inte hur ni har haft det, men jag har i alla fall aldrig stött på kommentarer som ”gubbs, kom så går vi och homosocialiserar lite”. Eller ”Eva nej du kan tyvärr inte hänga med för det är en homosocial sammankomst där vi ska låtsas att vi bara umgås men i själva verket tar vi massa informella beslut som sedan av en slump blir formella”. Inte ni heller? Nej.  Det beror som sagt på omedvetenheten. Men vill ni ändå ha exempel på hur det syns så kommer Feministdelegationens empiriska topplista på tillfällen där homosociala sammankomster sker:

  1. En runda golf på helgen med grabbarna från jobbet
  2. Bastu på konferensen
  3. Valfritt omklädningsrum
  4. Friviktsavdelningen på gym
  5. Stunden efter att middagen är uppäten

Helt enkelt tillfällen där män träffas i avskildhet med sociala förtecken. Detta är sjukt vanligt inte bara i yrkessammanhang, jag menar ta många parmiddagar, jag kan tänka mig att många män sätter sig med avecen i soffan när middagen är klar och kvinnorna plockar undan. Inte alla män™ givetvis, men jag tror mer ofta än sällan i många kretsar.

En till intressant aspekt av mitt påstående om att män utövar detta mer än kvinnor kan ses när en grupp kvinnor eller män socialiserar och en person av ett annat  kön kommer in. När en kvinna äntrar mansklungan så får hon hålla sig lugn och anpassa sig till deras diskussion. När en man äntrar kvinnoklungan så avbryts samtalet och det börjar handla om mannen. Gi-vet-VIS inte alltid, och olika sociala kretsar fungerar olika. Empiriska studier som sagt. Men jag kan uppmana er att studera hur kvinnor och män beter sig, ta på de så kallade genusglasögonen.

Det är inte konstigt att män har svårare att ta till sig ”kvinnosaker”, de har ju hela sina liv fått veta på olika sätt att det är sämre, att de inte ska sporta som tejer, gråta som tjejer, inte gilla tjejfilmer mm. Medans kvinnor som gör könsöverskridande saker anses lite bättre, inte så fjompiga. Kvinnor som kör ”the boyfriend style”, pluggar killgrejer, gillar sport mm. Det anses vara fint som tjej att få höra att man inte är som andra tejer. Att man är en an grabbarna.

SISTA iakttagelsen på fenomenet nu. Är det inte intressant att män som är väldigt homosociala OCKSÅ är jävligt homofoba? Ni vet (om vi nu ska måla upp en stereotyp) grabben som gymmar med gympolarn och dricker proteinshakes, gillar actionfilm, lyssnar på manspoddar och dricker bärs med grabbgänget, han skulle ju typ dö om han misstogs för att vara gay.

Slut på meddelande.

Fysiskt omöjligt att INTE kommentera den totala gubbdominansen

Senaste tiden har min tourettes kring den totala gubbdominansen på banken förvärrats markant. Tidigare valde jag mina tillfällen och mottagare rätt så varsamt, eller jag sa det i alla fall inte till allt och alla, men nu. Herre jävla gud, jag kan ju inte se en mötesdeltagarlista med nästan bara män utan att kommentera det. Sarkastiskt. Gärna till gubbar så dom verkligen förstår hur mycket jag föraktar gubbdagisstämpeln som banken har.

Åh nej! Blir gubbarna förnärmade och ledsna nu? Man hade ju kunnat tro det, men empiriska studier (mina personliga tolkningar av att hänga på banken fem dagar i veckan) är att de typ verkar lite, sjukt nog, stolta? Som att de är med i en VIP-klubb av något slag. När jag säger något om att de lyckats med konsten att anställa ännu en vit äldre man till skaran som består av detsamma så drar det i smilbanden och så kommer en lam ursäkt framskrattat att höhö, ja, vi är ju inte riktigt där än, eller vi ser till kompetens och han passade bäst för rollen och andra dåliga bortförklaringar. Jag kan inte skymta minsta lilla antydan till skam eller ärlig önskan om att ha det på något annan sätt.

Så länge någon på banken kör något jämställdhetsprogram som i princip går ut på att prata i grupper så kan saker fortgå som vanligt och klubben för inbördes beundran och konsensus hålls intakt.

Jag trodde länge, och hoppas väl i någon mån fortfarande på, att det någon gång skulle förväntas av företagsledare, divisionschefer och andra ledare att de skulle ta ansvar för att sätta ihop grupper där olika egenskaper och bakgrund fanns representerade. Det håller inte att säga att kompetens styrt när man sitter där med ett gubbdagis. Forskning visar att det inte är så. Den urskiljande kompetensen som kvalificerar vissa men inte andra är ett visst könsorgan, och helt ärligt så har i alla fall aldrig jag läst att det skulle vara till någon större användning i finansbranschen i alla fall.