Lev som du lär och var perfekt

Cissi Wallin skrev nyligen en krönika i Metro om att vi har blivit så hi-mm-el-ans bra på att säga rätt och vara PK och sådär, men att när det väl kommer till kritan så backar vi smygigt, nerhukandes, nervöst tittandes omkring oss för att slippa agera upp på det vi så fint hävdat. Detta beteendet har vi nog alla på någon front om vi ska vara lite självkritiska, men det finns dom som inte bara gör så här, utan i något försök att minsann se till att ALLA ser ut som fega jävlar påpeka varenda brist hos folk som faktiskt gör något. Troligtvis, om man ska göra en hobbypsykologisk analys, för att två sina egna synder. ”Ni är minsann inte några änglar ni heller, HA!” Ni förstår ju vilken charmig typ det här är.

Ofta ser man det här pekandet mot främst offentliga personer, lätta byten och hela internet fullkomligt kryllar av sajter (hint: börjar på flash, slutar på back) där människor skapar forum kring specifika individer för att samla shit man skulle kunna använda mot hen, och med hen menar jag egentligen hon, det här riktas till största delen föga förvånande mot kvinnor.

MEN! Icke misströsta! Man kan definitivt få detta riktat mot en själv. Följ bara den här enkla trestegsmodellen:

  1. Var kvinna
  2. Peka på valfri orättvisa
  3. Hävda att det kan ändras på

Nu är pekarna ett faktum! Jag tänker att det ju är trist att bara kolla på det tråkiga i situationen (typiskt glädjedöderi) så man KAN ju ta tillfället i akt och lära sig något när dom ändå är igång. Det kan ju kännas läskigt att utföra ovan listade agerande om man inte vet vad som följer, så jag tänkte ge några exempel på vad man kan lära sig när man möter en sån här.

Du säger: ”Om vi en gång för alla korrigerade de osakliga löneskillnaderna så skulle jämställdheten ta ett stort kliv åt rätt håll, det kanske krävs att de som får mer bara pga sitt kön får GÅ NER i lön för att åstadkomma detta på företag som inte har råd att höja alla kvinnolöner till manslöne nivå.!
Pekaren hävdar: ”MEN DU SMINKAR DIG! VAD ÄR DU FÖR BLUFF-FEJK-FEMINIIIIIST!?”

Du säger: ”Jag tycker att sexualvåldsbrott mot kvinnor borde ge högre straff, eller gärna straff över huvud taget. Det funkar ju inte att män kan begå brott men gå ostraffade pga att det är riktat mot kvinnor och argument som ”jag visste inte att hon inte ville för hon var avdäckad av drogen jag lagt i hennes glas” borde inte ses med blida ögon på.”
Pekaren hävdar: ”MEN INTE ALLA MÄÄÄ-HÄHÄHÄHÄN. OCH DU HAR VÄL HAFT PÅ DIG KORT KJOL, DÅ FATTAR DU VÄL ATT DET SÄNDER VISSA SIGNALER???”

Du säger: ”Kvinnors kompetens kommer fortsätta värderas lägre om vi lyfter upp kvinnors prestationer i lägre utsträckning, att bara visa upp mansprestationer befäster fördomar.”
Pekaren hävdar: ”MEN DU HATAR JU NÄR DITT UTSEENDE KOMMENTERAS! SKYLL DIG SJÄLV!”
(Vi bara ”Vad har det med något att göra?”)

Ja ni märker ju att man kan dra massa nya lärdomar om varför jämställdheten inte kommer snabbare till oss, det är vårt egna fel! How could we NOT know liksom!

 

Annonser

Retorik för kvinnor

Ofta när jag snubblar över kurser riktade mot kvinnor i karriären så har de oförklarligt ofta teman som retorik FÖR KVINNOR, KVINNA- lär dig ta för dig, så löneförhandlar du SOM KVINNA osv osv. Lika ofta kastar jag mig in på diverse läs-mer-länkar för att grotta ner mig i vad de nu hittat på. Och visst, ibland kan innehållet vara bra. Men min uppfattning, utifrån mina erfarenheter och berättelser av vänner är att det ganska så sällan hjälper att vara ett retoriskt geni, ta för sig utav bara helvete och förhandla skiten ur chefen. För är du kvinna så finns det strukturer som sitter i, och upprätthålls av andra till största delen. Och där förväntas vi då bara vänta på att DOM ska ta tag i sig själva?

Dessutom har jag märkt av kursbeskrivningarna som riktar sig specifikt mot kvinnor att det som lärs ut ibland är anpassat för att kvinnor inte ska vara till besvär för män. Det kan vara saker som ”Så tar du plats på ett möte med gapande män utan att de behöver skärpa sig, tips och knep för att inte hota alfahanens ställning och ÄNDÅ få sagt en liten kvinnoåsikt”. Okej kanske inte så uppenbart då men grejen verkar vara att situationen inte behöver ändras alls utan vi kvinnor ska snällt och fint försöka ta lite plats. Före kursen:

tumblr_inline_mwnne2NI8h1snsuem.gif

Jag tror att alla inblandade i den här ickejämställda situationen behöver göra om och rätt. Vissa kvinnor (och män) behöver jobba på sin retorik och träna bort det självförminskande språket de lärt sig att kvinnor ska ha. Men det räcker inte. Män behöver också träna på att inte förminska, att inte bete sig som ouppfostrade tonåringar med noll konsekvenstänk också. De behöver tvätta bort sina överdrivet grandiosa självbilder, inte för de stackars kvinnornas skull, utan för att inget annat är försvarbart professionellt beteende.

Arbetsgivare behöver kräva att vi jobbar inkluderande, för att behålla bra folk och för att allt tyder på att det ger bäst resultat. De behöver också börja rekrytera utifrån kompetens, för idag kvoteras män, yngre kopior av gubbmaffian in. Chefer behöver börja ge kvinnor och män lika lön för lika arbete, inte ”jobba med att rätta till bla bla, långsiktigt arbete jada jada”. Det räcker inte. Idag finns det företag som lyckas med konsten att inte ge penisbidrag och de företagen kommer norpa de allra bästa kvinnorna, det här är så uppe på bordet nu att företag som inte klarar detta inte kommer kunna locka till sig hälften av all bra arbetskraft om de inte agerar.

Så. Det här med oändligt många kurser i retorik och andra lönlösa tips till kvinnor- waste. Kvinnor behöver främst lika möjligheter att framföra sina åsikter och möjlighet att tillämpa sin kunskap på samma villkor som män. Man lär sig med tiden om arenan att träna på finns, precis som för männen.

 

Hantera en diskussionsivrare artigt!

Ibland när folk får reda på vilken himla radikalfeminist jag är så får de för sig att de vill diskutera ämnet med mig. Vilket väl är okej. Om man har någon som helst kunskap i ämnet själv, annars är det lite våghalsigt att börja slänga sig med uttryck till höger och vänster på fel sätt.

Alltså don´t get me wrong here, jag älskar när folk vill prata feminism, genus, jämställdhet, you name it. Men lite ödmjuk framtoning kanske skulle vara på sin plats om man är ny på ämnet och vill veta mer, då går man kanske inte in och hävdar något uppenbart idiotiskt och sen står på sig fast man fått varenda åsikt motbevisad med fakta. Vissa delar inte den åsikten med mig. Hur som helst, i jobbsammanhang så finns en förväntan på att man ska vara lite lagom mild och mysig (om man är kvinna i alla fall) och inte såra folk, så jag har funderat ut några bra tips och trix för alla er där ute som möter de här besserwissrarna!

Metod 1: Kill it with sarcasm!
Gå sarkastiskt in i diskussionen! Men för att inte förvirra folk, ha med dig en person som kan förtydliga när du är sarkastisk så du inte riskerar att det ser ut som att du fördummar dig själv.

Metod 2: Var överdrivet tacksam
Att tacka för mansplainingen brukar ge god stämning nästan jämt. Är det en person med någon som helst självinsikt brukar detta sätta stopp för otrevligheterna och i bästa fall förbättra samtalsklimatet så till den grad att ni kan inleda samtal på riktigt.

Metod 3: Säg något generellt…
…som kanske uppfattas personligt?

tumblr_inline_mw6z7i2O6Y1snsuem.gif

Så, tre sätt att hantera diskussionsivrare när man själv måste vara artig!

Allt fantastiskt med att leva som aktivt utövande feminist!

Alltså jag har kommit på att man lätt kan få uppfattningen att det är rätt miserabelt att leva som aktivt utövande feminist här. Må så vara ibland, men alltså the greatness av det, det slår alla små dispyter man oundvikligen hamnar i vilken dag som helst! Så om du står i valet och kvalet huruvida du ska gå all in och bejaka din inre feminist och bli aktivist så kommer här ljuspunkterna som förklarar allt fantastiskt som händer när du börjar ge zero fucks about att pleasa det patriarkala systemet:

Andras åsikter om dig? Never again a problem, du definierar dig själv.

Någon försöker förolämpa dig genom att säga något negativt kopplat till att du är kvinna, du bara går inte på den enkla.

Du kan dina strukturer och din fakta i sömnen så jämställdisterna will forever be a non-issue för dig.

Du får gjort det du ska för jävla bra för att du inte assisterar andra pga ditt kön längre.

Du vet att du ska ha manslön och hur du lägger fram att du vet vad skillnaden är.

Du kommer aldrig känna behovet av att skratta åt dåliga skämt för att ”inte förstöra stämningen” och fördumma dig själv.

Du låter inte längre könsnormer begränsa dig själv, det försöker patriarkatet med så bra ändå. 

Du låter dig inte begränsas i samtal pga ditt kön.

Åh! SÅ mycket bra!

Det osynliga efterarbetet som stressar

Jag har vänner, bekanta och bloggare jag följer som senaste tiden pratat om stress. Inte bara den sorten där du kanske prioriterar bort ett träningspass i veckan (haha- as if jag ens hade det i planen från början). Nej utan den mycket mer allvarliga sortens stress som oundvikligen tillslut leder en till den berömda väggen.

Grejen är att det till största delen är kvinnor som uttrycker detta. Riktigt jävla grymma sådana. De som ofta fått frågan hur de egentligen hinner med allt. Man kan ju snabbt räkna ut själv att det har ett pris och att det inte är så att de har ett gäng extratimmar varje dag. Nej de prioriterar bort annat helt enkelt till förmån för jobbet och andra prestationssysslor.

Detta fick mig att fundera på vilka män i min omgivning som sitter i samma sits. Inte många kan jag säga. Det finns några och det är en himla skitsits att hamna i för dom också, men jag tror att orsaken till att de hamnat där kan skilja sig en aning från varför kvinnorna hamnar där. Så det kommer jag inte gå in på idag.

Under mina år som både student och working woman är det ju inte direkt vid enstaka tillfällen jag fått det eminenta uppdraget att sy ihop snack till verkstad så att säga. Det ter sig som att män i högpresterande kvinnors omgivning liksom tvångsmässigt nästan lägger upp fötterna på bordet och lutar sig tillbaka och låter kvinnorna göra jobbet. De är ju där och förgyller tillvaron med sin karisma och man-brain, no need for större insatser lyder mantrat verkar det som. (Jämställdisterna i kör- ”INTE ALLA MÄÄÄN!”)

Jag tror inte att det är illvilligt alls, jag tror bara att det är en ful ovana, lite som att ogenerat klia sig i skrevet i tid och otid. Tillslut är själva verkställandet av olika jobbgrejer en osynlig syssla som bara händer, för alla inblandade. Man måste aktivt lyfta den sista pusselbiten och peka på den och påminna om att den är kvar att göra när mötet lider mot sitt slut och känslan av en fint dagsverke sprider sig i rummet helt utan anledning. Och för guds skull- gå inte på det enkla smickertricket:

Vi bara:

Det är allt det där osynliga arbetet överallt som är en av de stora orsakerna till att kvinnor stressas ihjäl idag tror jag. Visst kommer vi idag kanske i större utsträckning in på de högre posterna, även fast vi har mycket kvar att lösa, men väl där får man jobba röven av sig rent ut sagt för att få vara kvar. Jag säger inte att alla män är lata och alla kvinnor är högpresterande supermänniskor. Men mer ofta än sällan landar efterarbete från brainstormingmöten på kvinnor, kanske för att de oftare får sekreterarrollen på mötena och att det då ”faller sig naturligt” (läs: strukturer i samhället gör att personer beroende på vilket kön de har förväntas göra olika saker).

Sedan finns det ju ungefär tusen andra anledningar till att väggen snabbare närmar sig kvinnor än män i min omgivning, men just detta kan man kanske se upp med och själv agera på med relativt enkla medel som att synliggöra och delegera.

Alltid någon annans ansvar att stå upp för rättvisan

När någon i ett sällskap säger något fördomsfullt eller förminskande om kvinnor, eller rasifierade eller någon annan utsatt grupp för den delen så tenderar blickar att riktas mot mig, ibland ackompanjerat av en hö-höig kommentar om att ”nu reagerar hon snart” eller ”stackars den som vad dum i huvudet för här kommer snart en uppläxning”.

En liten del av mig blir lite nöjd över att jag med min blotta uppsyn kan påminna folk om att inte göra bort sig genom att säga dumma saker, även fast det också är ett bevis på att folk i grund och botten vet att det de säger är fel, annars hade de ju inte kunnat urskilja det puckade från det bra utan en tillsägelse från mig. En annan sida av mig vill fråga personen som tittar på mig när någon gjort bort sig varför hen själv inte säger något. JAG är inte ensamt ansvarig för att allas sätt att uttrycka sig inte förtrycker andra. Jag upprepar: JAG är inte ensamt ansvarig för att allas sätt att uttrycka sig inte förtrycker andra. Det är ett gemensamt ansvar, och att vara tyst i ett sådant sammanhang är samma sak som att ge ett tyst godkännande. Detta är inte att rekommendera:

Kundens approach when you skriver specifika frågor about the text to the kund and all you get for svar is “ok, återkommer” for ALL ETERNITY.

Jag har ibland kollat hur det kommer sig att personer med, enligt mig, vettiga värderingar inte säger något, och väldigt ofta är förklaringen att de vet att den som uttrycker sig förtryckande inte menar illa. Men jag köper inte det. Att inte ta hänsyn till andra människors känslor bara för att till exempel få använda vissa ord ”som man alltid gjort” är att välja att göra någon ledsen för att man anser att ens egna rätt att inte ändra sig trots info om konsekvenserna är viktigare. Så jag tycker att vi kan komma överens om att ”hen menar inte illa” är en jävligt lam ursäkt som inte bör vara accepterad längre.

Så, ni som höhöar till någon annan att säga ifrån vill jag ovänligt och bestämt kasta tillbaka bollen till och säga gör det själv någon gång. Var en del av lösningen istället för problemet. Tack på förhand. Tills dess:

Flickigt och kvinnligt är extremt olika saker

Det händer att jag får frågan varför jag inte har lite mer färg på mig (eh, svart, grått och vitt ÄR färger, thank you very much). Vidare kan det komma exempel på lämpliga färger som påhopparen anser att jag skulle klä i. Inte sällan kommer förslaget från kvinnor som har en lite mer, enligt mig, flickig klädstil. Enligt dom själva kallar dom den kvinnlig. Men för mig är skillnaden enorm.

I den sjuka lilla patriarkala världen vi lever i så finns det ett ideal som innefattar ungdom, eller barndom till och med. Detta idealet appliceras föga förvånande på främst kvinnor, inte män. Infantilisering är ett ord man kan använda för att beskriva det. Det är bara att titta på valfri reklambild/film. Kvinnor förväntas eftersträva normer som är naturliga för barn. Rynkfri, hårfri, kurvfri, tyst, snäll, väluppfostrad, naiv och fnittrig. Varför tror ni att vi inte ser så mycket volangdetaljer på kläder för män? Varför tror ni att produkter som marknadsförs mot kvinnor ofta får namn som ”Baby lips” ”Young again” och ”Bubble gum smelly”? Jag har då aldrig sett liknande produktbeskrivningar för män- för att de inte förväntas vara barn for life.

Jag känner att flickighet på mig som vuxen kvinna är jävligt motbjudande. Jag vill uppfattas som vuxen, inte som ett förvuxet barn. Jag känner själv att jag skulle legitimera ett förminskande beteende mot mig från andra om jag själv skulle signalera  att jag är att likställa med ett barn genom hur jag väljer att se ut.

Om man inte har tänkt på detta innan så kan det vara svårt att komma på hur det visar sig, det är så vanligt att det nästan uppfattas som normalt, det är som en det av bildspråket vi är vana att se. Här är några exempel:

Bildresultat för infantilisering

Bildresultat för infantilisering

Det är inte ofta jag kollar i modemagasin av dels den här anledningen, jag vill inte besudla mitt omdöme med sjuka ideal. Men ibland ligger det ju i väntrum och liknande och då brukar jag kolla. Det är samma skit varje gång faktiskt. Modellerna framställs som barn, jag brukar bli helt matt och undra hur det är möjligt att detta kan gå så många obemärkt förbi. Men vi är så exponerade för det här att vi inte ens reagerar på det.

Hur som helst, det här är anledningen till att jag inte vill ha på mig lite ”roligare” kläder med volanger eller smink som låter som att det är för barn heller för den delen.