Slöjor och patriarkat

Jag fick en fråga på gårdagens inlägg om hur jag ställer mig till slöja, och jag tänkte att det kan vara en intressant grej sätta sig in i.

Jag måste börja med att säga att jag inte är tillräckligt påläst för att kunna ge ett svar på hur jag ställer mig till slöja. Det finns många olika aspekter att ta hänsyn till och jag tror att frågan vad ens ställning till det är egentligen bör delas upp i flera underfrågor kanske, som huruvida det bör vara tillåtet, om det är förtryckande mm.

Men några tankar kring det kan jag dela med mig av.

Jag tycker inte att någon har rätt att reglera vad en annan individ har på sig (såvida plagget inte är en kränkning mot andra, tänk typ hakkorstryck), inte med lagar eller hot om våld/skam/eller något annat. Det ställningstagandet kan appliceras på fler plagg än slöja. Generellt när det kommer till reglering av plagg så skulle jag säga att det finns en patriarkal vinkel, det är sjuuukt mycket oftare så att män (individer och grupper) försöker reglera vad kvinnor (individer och grupper) får göra/vara/se ut som mm. Den problematiken är ju inte avgränsad på något sätt till muslimer och den religionens och kulturens olika klädkoder, även fast den givetvis förekommer där med. Folk som vill förbjuda slöja inbillar jag mig menar att muslimska kvinnor ska förbjudas bära slöja, eller inkluderas nunnor och cancerpatienter också av förbudet? Skulle sjal få bäras, bara inte med en viss knytteknik? Skulle visserligen vara rätt intressant att läsa hur ett slöjförbud skulle utformas. Jag har mina aningar om att det skulle kunna framstå som lika effektfullt som ett visst partis förslag om att förbjuda tiggeri, som om det skulle ta bort anledningen som är fattigdom. Jag bara ”remind me again hur ni själva fick ihop cash till valkampanjerna???”

Sedan har vi det här med att det fria valet kanske inte är så fritt alltid. I likhet med ovan punkt så är det här resonemanget inte begränsat till plagget slöja, men kan också appliceras på det. Att en individ VÄLJER av ”fri vilja” att ta på sig ett plagg (eller att avstå ett plagg) betyder inte att det inte är problematiskt. Det kan finnas underliggande strukturer som manar fram det ”fria valet” genom att olika val leder till olika konsekvenser för individen. Om vi tar slöjan som exempel, det kan vara så att en person själv gör valet att bära slöja, tillsynes frivilligt, för att hon inte vill få problem, det kan finnas någon i hennes närhet som i andra sammanhang sagt vad hen tycker om kvinnor som inte bär slöja, eller hur de bör behandlas. Sedan kan det finnas personer som tycker det är jättehärligt med slöja, jag som inte är slöjbärare ska inte ge mig på att försöka beskriva anledningarna, men vill man veta vad det kan finnas för olika anledningar så man nog lätt googla fram det. Så, skulle vi lösa något genom att förbjuda slöjor? Garanterat för vissa, garanterat inte för andra. Det skulle kunna leda till isolering av många kvinnor, så jag tror att jobba med orsakerna till att kvinnors liv begränsas ger nog enligt min mening mer, som att jobba med kvinnors självständighet (som ju förbättras avsevärt genom t.ex. jämlika löner). Att jobba med matchokulturen som lär män att bete sig kontrollerande. Listan kan göras lång.

Sen har vi frågan om slöja på barn. Någonting med det känns inte bra för min del. Å andra sidan tycker jag ju inte att det känns så jävla pepp när folk klär sina barn i tuffa krigsinspirerade kläder (pojkar) eller oskuldsfulla fiiina passiva prinsessor (flickor) heller. Alla applicerar väl sina kulturella normer och vanor på sina barn? Att prata om detta som en muslimsk företeelse blir för snävt enligt min mening. Det ligger ett  kvinnoförtryck i slöjan för att det finns konsekvenser av att inte bära det på många ställen. Det ligger ett kvinnoförtryck i de västerländska flicknormerna också. Det ligger en skadlig mansnorm i hur pojkar drillas in i att gilla våld och ignorera känslor, sina egna och andras.

Slutord: Kvinnor världen över är inte fria, kvinnors autonomi begränsas av strukturer, män, kulturer, lagar, regler mm. Att någon på olika sätt tvingas till att bära slöja kan vara ett sätt att kontrollera, precis som andra plagg kan tvingas på eller förbjudas.

Stockholmssyndromet eller kvinnofördelar?

Igår var det lite social sammankomst i vår bostdsrättsförening med städning och grillning. Jag passade på att prata lite med grannar jag inte riktigt träffat tidigare och samtalsämnet gled efter några minuter osökt in på det här med jämställdhet. Big surprise. Skoja. Inte alls förvånande. Vi kom in på det eftersom vi liksom gemene hen började med att kolla av vad alla i gruppen jobbar med. Vi var fyra kvinnor, ingen under 30 år, så man har hunnit jobba ett tag. Vi pratade om mansdominans på arbetsplatser, löneskillnader, Åhlens nya lite normbrytande reklam. Då kläcker läkaren i sällskapet ur sig att hon funderat och liksom aldrig mött ojämställdhet. Och att kvinnor har fördelar dom med med sitt hår och blå ögon som man kan spela med. Jag bara:

Där och då visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera och diskussionen avbröts naturligt av att en annan granne kom med mitt barn i famnen som tagit tag i hennes halsband och utbrast ”Typiskt flickor att älska smycken!” Min känsla inombords:

Vi drog oss tillbaka och jag funderade vidare på grannen som ansåg att hon aldrig mött ojämställdhet och ansåg att kvinnor nyttjar fördelar som sitt hår och ögon.

Jag tror, notera- tror, att kvinnor som quite obviously såklart har drabbats av ojämställdhet men inte upplever det inte är ignoranta jävlar utan snarare stängt av. Det blir liksom för jobbigt att se skiten hela tiden för det betyder oftast att man behöver bemöta och hantera det och alla orkar faktiskt inte, inte ens jag som har ämnet som mitt stora intresse i livet orkar hantera varenda grej. Jag tänker att man lite skulle kunna likna det vid Stockholmssyndromet. Ni vet när offer börjar sympatisera med förövaren i kidnappningssammanhang? Offer kan till och med hjälpa kidnapparen att nå sitt mål och motarbeta polis. Forskare som har studerat detta har kommit fram till att syndromet uppstår förmodligen pga rädsla för att råka ännu mer illa ut och fungerar också som en vädjan till den inre godheten hos förövaren. Det finns också en hypotes om att detta kommer sig av ett trauma kring att inte vilja identifiera sig som ett offer, och då istället spelar med förövaren. See where this is going?

Många kvinnor som säger att de inte är feminister uppvisar många sidor som jag skulle likna vid detta. Man pratar om andra kvinnor på samma sätt som män med kvinnoförakt. Till exempel kan meningar som dessa förekomma:

”Jag är hellre kompis med killar, mindre drama”
”Kvinnor VILL inte jobba lika mycket som män det är därför dom inte får höga positioner i arbetslivet”
”Men kvinnor löneförhandlar inte lika aggressivt”
”Tjejer kacklar bara”

Vi andra bara:

Jag ser detta hos kvinnor med höga positioner på jobbet bland annat, ju bättre det går desto mer manstätt blir det och desto mindre pratas det om strukturellt förtryck och man börjar anamma en retorik som inte kan anses hota männen omkring dom. Jag tror inte att det är för att de här kvinnorna egentligen börjar förakta andra kvinnor, utan för att risken att åka ut eftersom man är en udda spelare och snabbt kan röstas ut om man inte klappar männen medhårs, då kommer rädslan för att bli av med sin position. Inom beteendepsykologin pratar man om belöningar och straff och vad som känns bäst och värst. Om vi inte ska dra hela teorin utan fokusera på grader av bestraffning så anses det värsta vara att bli av med ett privilegie man haft, det känns mer illa än att få ett konkret straff. Exempelvis upplevs det värre för folk att inte få hänga med på en lunch man alltid fått vara med på, än att behöva betala för hela sällskapet i en veckas tid även fast det skulle svida i plånboken.

Tillbaka till det här med att inte uppleva förtryck. Det är möjligt att en läkare i Stockholms innerstad kan vara undantaget som bekräftar regeln, även fast jag inte tror det. Jag tror snarare att många kvinnor idag har det såpass bra att offer är en roll man känner noll sug efter att vara, och jag förstår det. Grejen är att man inte behöver börja gråta konstant och ha en offerkofta på sig och vara ynklig bara för att man uppmärksammar ett strukturellt förtryck. Kolla bara på Queen B. Beyonce. Hon osar ju inte direkt offer FAST hon pratar om både kvinnoförtryck och rasism. Gillian Andersson är ju inte heller en svag blöt fläck för att hon tar upp ojämställda löner i Hollywood.

Vi måste kunna uppmärksamma fakta, för det handlar inte enbart om våra individuella upplevelser, om alla uppmärksammar förtryck kommer vi lättare åt det.

 

 

Harmlöst kvinnofrågande

Vi har nått punkt nummer tre på den konstiga listan om tips på hur kvinnor kan göra på jobbet för att inte tas som hotfulla. För DET hade ju varit fr-uk-tan-svärt. Så, den här listan tar nu upp den rätt så vanliga, i alla fall i min bransch, situationen när man ska maila någon (vi får väl anta att dom här menar en manskollega) och be om något, ni vet det man gör på arbetsplatser där folk har lite olika professioner. Det finns då tydligen ett sätt man kan göra detta utan att trampa på några ömma små manstår, för herreguuud- man kan ju bara inte be om det man behöver ju. Inte om man är kvinna.

Skärmavbild 2016-09-01 kl. 12.10.16.png

Visst att man kan slänga in en socialiseringsmening när man ber om något, men alltså. Kika lite, tusen glada gubbar, massa utropstecken. Föreslår dom att vi ska börja uttrycka oss som om vi vore 12? Är det tillräckligt icke-hotfullt?

Låt oss också titta vidare på vad effekterna av de två nämnda sätten har. Mottagaren, Jake, kommer med stor sannolikhet visualisera hur du som avsändare är när du skriver detta. Vi kan ta en titt och sedan fundera på vilket vi helst vill att Jake visualiserar oss som.

Alternativ ett, det så kallat hotfulla:

Alternativ två, barnversionen, eller jag menar det icke-hotfulla:

Igen undrar jag vad det är för män som förväntas vilja att kvinnor de jobbar med förminskar sig själva och infantiliseras?

Nu kan ju mansrättsaktivisterna komma här och vara missnöjda, dom skulle kanske hävda att det väl är superdupertrevligt att avdramatisera lite på jobb. Men alltså, i så fall undrar jag var trevlighetstipsen för män är? Visa mig det stora antalet listor på hur män kan lära sig att mysa till det på jobbet. Hur män kan uppfattas som lite skojsigare och som vandrande stämningshöjare. Missförstå mig rätt nu, jag är all for trevligheter, men inte som kvinnogöra.

Här kan ni kolla in de två tidigare dåliga tipsen om ni vill:

Del 1

Del 2

Feminism är något för dig Krister!

Jag fick en kommentar till mitt förra inlägg från en Krister. Han har kommenterat tidigare här och jag kan ju bara säga att han verkar ha fått det här med feminism lite om bakfoten. Men Krister- du är inte ensam! Det finns massa människor med en lite verklighetsfrånvänd bild av vad feminism är och vad vi feminister står för! Ingen fara, du har kommit rätt för jag tänkte att jag skulle förklara för dig så du inte behöver gå omkring och tro att alla feminister vill dig illa och skrattar åt när män far illa. Dessutom kan du sedan sprida ordet vidare till dina gelikar, bli en sån här kille som nedan, och på så sätt kan vi hjälpas åt att kämpa för samma sak. Underbart!

Okej, vi börjar med att titta på vad Krister skrev:
Lägre livlängd för män, nästan bara män som dör i arbetsplatsolyckor och betydligt fler män tar livet av sig än kvinnor. Jämställt? K.

Om jag förstår det hela rätt så har Krister hittat några områden där män far illa, inte bara det- MER illa än kvinnor inom samma områden. Och av avslutningen att döma så menar han att det inte är jämställt, och då att män har det värre? Specifikt här eller i allmänhet vet jag inte. Kanske att när man pratar om feminism och det strukturella förtrycket mot kvinnor så kanske han känner att vi helt missar att män OCKSÅ far illa?

Absolut Krister! Män drabbas också av att vi lever i ett patriarkat med skadliga könsnormer. Feminismen vill också råda bot på detta, det finns många som kämpar för att speciellt mansnormen som skadar män själva och är en stor anledning till att män skadar andra ska suddas ut och ersättas av härligare normer! Att män pga mansnormer där de inte ska visa känslor väljer att inte söka vård är hemskt. Men jag skulle inte säga att männen låter bli det pga av kvinnorna, eller? Att män dör i arbetsplatsolyckor kanske inte heller beror på varken kvinnor eller feminister specifikt heller? Vi vill ju jobba med att arbetsplatser ska bli bättre ställen för både kvinnor och män. Vi vill att machonormen (som är rätt vanlig på arbetsplatser med majoriteten män, vilket också är arbetsplatser där flest olyckor sker) ska jobbas bort för den är skadlig. Matchonormen gör att män känner sig tvingade att ta risker, annars bli man kallad glåpord av andra män som inte sällan är kvinna, brud, bög osv. Alltså män kallar andra män för detta i syfte att trycka ner, för att det bland dessa män anses sämre att vara kvinna eller homosexuell. Det är inte feministerna som står där på byggarbetsplatsen och hetsar män att inte vidta tillräckliga säkerhetsåtgärder Krister. Så om man ska beskylla något så  är det inte feminismen utan mansnormen kanske?

Sen kan jag förstå att du kanske inte känner igen dig i att män skulle ha det så himla mycket bättre än kvinnor. Stämmer det? Du kanske inte alls upplever att du har himla massa privilegier? Och det kan stämma- just du kanske har blivit rätt så jävla orättvist behandlad. Och det är ju skittråkigt. Men, feministerna är inte din fiende. Vi säger att män, som grupp, innehar privilegier som kvinnor, som grupp, inte har. Det betyder inte att vi hävdar att alla män har det bättre än alla kvinnor som individer. Det finns klassskillnader och andra parametrar som styr vilka privilegier människor har. Intersektionalitet kan du googla om du vill sätta dig in i detta! Eller läsa om det jag skrivit här. Det här med att män har det bättre strukturellt beror på att vi lever i ett patriarkat. Kort kan det beskrivas så här:
Patriarkat är ett samhällssystem där män har den primära makten och de flesta ledande positioner inom politiska-, ekonomiska-, religiösa-, sociala-, och finansiella institutioner domineras av män.
Du ser ju, strukturellt, inte alltid individuellt.

Angående det här med att män inte lever lika länge som kvinnor så är det också något jag tror beror lite på vilka normer man har att följa. I illustrerad vetenskap har man tittat på det och sett att det finns vissa genetiska-, hormonella- och livsstilsanledningar till detta. De genetiska och hormonella har vi feminister inte så mycket att säga till om, men livsstilsanledningarna som att män generellt dricker mer, tar sämre hand om sig, besöker läkare mer sällan försöker vi råda bot på genom att förändra mansnormen, så även där är feminismen bra för dig Krister.

Om detta inte är anledning nog att ansluta dig till den feministiska värmen så kan du bara höra av dig igen med vilka oklarheter som råder så ska jag försöka förklara. Ha en bra dag!

 

Kvinnor och deras idéer

Vi har nu kommit till del två i följetongen skitdåliga-förslag-till-kvinnliga-ledare. Eller som artikeln jag läste hävdar: Icke hotfullt ledarskap för kvinnor. Strategier för hur kvinnor kan leda utan att trampa på stackars ömtåliga manstår när de agerar i sin en-ORM-t okvinnliga roll som chef. Nu kör vi!

Skärmavbild 2016-08-08 kl. 08.03.19.png

Såatteeeh.  Så många fel så lite tid att orka med detta. För det första: Vilken ens halvvettig människa anser att en kvinna som säger att hon har en idé är hotfull? Förutsatt att själva idén då inte är något i stil med ”Jag gick precis en kurs i manskastrering, och jag behöver några att testa på, tänkte att den här lilla gruppen vita medelålders män är toppen”. Men låt oss anta att det inte är det dom menar här. De menar alltså att kvinnor inte ska vara tydliga med att de har ett förslag, man ska istället förminska sig själv och bara tänka lite högt, inget någon behöver ta på allvar man vill bara använda sin lilla pipiga kvinnoröst och säga vad man tänkt ut med sin lilla kvinnohjärna. Sedan om någon vill förbarma sig över det lilla, lilla kvinnotanken och förverkliga det så är det ju en ära.

I artikeln skriver dom också den här moderna meningen: When you share your ideas, overconfidence is a killer. You don´t want your male coworkers to think you´re getting all uppidy. Instead, downplay your ideas.

Sedan för att vara extra tydliga med vad dom menar med att man ska förminska sina ideér har dom lagt in några förslag på hur man gör det på bästa sätt:
”Thinking out loud”
”Throwing something out there”
”Dumb”
”Random”
”Crazy”

Eh. Tack men nej tack till det här sjukt dumma förslaget. Herreguuuud, följ för ditt liv inte det! Det här så kallade icke hotfulla förslaget gör inget annat än förminskar dig. Genom att använda dig av den här typen av retorik förmedlar du bara att det du säger inte är värt att ta på allvar. Du framställer dina förslag som frivilliga att ta i beaktning, istället för att vara tydlig så folk vet att de behöver ta ställning till det du sagt.

Och igen, om vi ska anta att män inte kan hantera kvinnor som säger sina idéer, då kanske det är männen som är problemet och behöver förändras. Ett litet förslag bara.

Vill du läsa del ett så hittar du den här.

Lev som du lär och var perfekt

Cissi Wallin skrev nyligen en krönika i Metro om att vi har blivit så hi-mm-el-ans bra på att säga rätt och vara PK och sådär, men att när det väl kommer till kritan så backar vi smygigt, nerhukandes, nervöst tittandes omkring oss för att slippa agera upp på det vi så fint hävdat. Detta beteendet har vi nog alla på någon front om vi ska vara lite självkritiska, men det finns dom som inte bara gör så här, utan i något försök att minsann se till att ALLA ser ut som fega jävlar påpeka varenda brist hos folk som faktiskt gör något. Troligtvis, om man ska göra en hobbypsykologisk analys, för att två sina egna synder. ”Ni är minsann inte några änglar ni heller, HA!” Ni förstår ju vilken charmig typ det här är.

Ofta ser man det här pekandet mot främst offentliga personer, lätta byten och hela internet fullkomligt kryllar av sajter (hint: börjar på flash, slutar på back) där människor skapar forum kring specifika individer för att samla shit man skulle kunna använda mot hen, och med hen menar jag egentligen hon, det här riktas till största delen föga förvånande mot kvinnor.

MEN! Icke misströsta! Man kan definitivt få detta riktat mot en själv. Följ bara den här enkla trestegsmodellen:

  1. Var kvinna
  2. Peka på valfri orättvisa
  3. Hävda att det kan ändras på

Nu är pekarna ett faktum! Jag tänker att det ju är trist att bara kolla på det tråkiga i situationen (typiskt glädjedöderi) så man KAN ju ta tillfället i akt och lära sig något när dom ändå är igång. Det kan ju kännas läskigt att utföra ovan listade agerande om man inte vet vad som följer, så jag tänkte ge några exempel på vad man kan lära sig när man möter en sån här.

Du säger: ”Om vi en gång för alla korrigerade de osakliga löneskillnaderna så skulle jämställdheten ta ett stort kliv åt rätt håll, det kanske krävs att de som får mer bara pga sitt kön får GÅ NER i lön för att åstadkomma detta på företag som inte har råd att höja alla kvinnolöner till manslöne nivå.!
Pekaren hävdar: ”MEN DU SMINKAR DIG! VAD ÄR DU FÖR BLUFF-FEJK-FEMINIIIIIST!?”

Du säger: ”Jag tycker att sexualvåldsbrott mot kvinnor borde ge högre straff, eller gärna straff över huvud taget. Det funkar ju inte att män kan begå brott men gå ostraffade pga att det är riktat mot kvinnor och argument som ”jag visste inte att hon inte ville för hon var avdäckad av drogen jag lagt i hennes glas” borde inte ses med blida ögon på.”
Pekaren hävdar: ”MEN INTE ALLA MÄÄÄ-HÄHÄHÄHÄN. OCH DU HAR VÄL HAFT PÅ DIG KORT KJOL, DÅ FATTAR DU VÄL ATT DET SÄNDER VISSA SIGNALER???”

Du säger: ”Kvinnors kompetens kommer fortsätta värderas lägre om vi lyfter upp kvinnors prestationer i lägre utsträckning, att bara visa upp mansprestationer befäster fördomar.”
Pekaren hävdar: ”MEN DU HATAR JU NÄR DITT UTSEENDE KOMMENTERAS! SKYLL DIG SJÄLV!”
(Vi bara ”Vad har det med något att göra?”)

Ja ni märker ju att man kan dra massa nya lärdomar om varför jämställdheten inte kommer snabbare till oss, det är vårt egna fel! How could we NOT know liksom!

 

Retorik för kvinnor

Ofta när jag snubblar över kurser riktade mot kvinnor i karriären så har de oförklarligt ofta teman som retorik FÖR KVINNOR, KVINNA- lär dig ta för dig, så löneförhandlar du SOM KVINNA osv osv. Lika ofta kastar jag mig in på diverse läs-mer-länkar för att grotta ner mig i vad de nu hittat på. Och visst, ibland kan innehållet vara bra. Men min uppfattning, utifrån mina erfarenheter och berättelser av vänner är att det ganska så sällan hjälper att vara ett retoriskt geni, ta för sig utav bara helvete och förhandla skiten ur chefen. För är du kvinna så finns det strukturer som sitter i, och upprätthålls av andra till största delen. Och där förväntas vi då bara vänta på att DOM ska ta tag i sig själva?

Dessutom har jag märkt av kursbeskrivningarna som riktar sig specifikt mot kvinnor att det som lärs ut ibland är anpassat för att kvinnor inte ska vara till besvär för män. Det kan vara saker som ”Så tar du plats på ett möte med gapande män utan att de behöver skärpa sig, tips och knep för att inte hota alfahanens ställning och ÄNDÅ få sagt en liten kvinnoåsikt”. Okej kanske inte så uppenbart då men grejen verkar vara att situationen inte behöver ändras alls utan vi kvinnor ska snällt och fint försöka ta lite plats. Före kursen:

tumblr_inline_mwnne2NI8h1snsuem.gif

Jag tror att alla inblandade i den här ickejämställda situationen behöver göra om och rätt. Vissa kvinnor (och män) behöver jobba på sin retorik och träna bort det självförminskande språket de lärt sig att kvinnor ska ha. Men det räcker inte. Män behöver också träna på att inte förminska, att inte bete sig som ouppfostrade tonåringar med noll konsekvenstänk också. De behöver tvätta bort sina överdrivet grandiosa självbilder, inte för de stackars kvinnornas skull, utan för att inget annat är försvarbart professionellt beteende.

Arbetsgivare behöver kräva att vi jobbar inkluderande, för att behålla bra folk och för att allt tyder på att det ger bäst resultat. De behöver också börja rekrytera utifrån kompetens, för idag kvoteras män, yngre kopior av gubbmaffian in. Chefer behöver börja ge kvinnor och män lika lön för lika arbete, inte ”jobba med att rätta till bla bla, långsiktigt arbete jada jada”. Det räcker inte. Idag finns det företag som lyckas med konsten att inte ge penisbidrag och de företagen kommer norpa de allra bästa kvinnorna, det här är så uppe på bordet nu att företag som inte klarar detta inte kommer kunna locka till sig hälften av all bra arbetskraft om de inte agerar.

Så. Det här med oändligt många kurser i retorik och andra lönlösa tips till kvinnor- waste. Kvinnor behöver främst lika möjligheter att framföra sina åsikter och möjlighet att tillämpa sin kunskap på samma villkor som män. Man lär sig med tiden om arenan att träna på finns, precis som för männen.