Kleta inte era fördomar på mig

”Ååååh! En Tjej! Vad bra, då vet ni vilka kläder ni kan köpa, vad hon kommer att älska, hur ni ska inreda hennes rum, vad hennes fritidsintressen kommer att vara!”

Inte helt ovanliga kommentarer nu för tiden tyvärr. Jag börjar sakta men säkert få mina farhågor besannade. Jag visste att folk som kände till min ståndpunkt höll tillbaka sina värsta sexistiska/fördomsfulla kommentarer gentemot mig, men inte så här mycket som det visar sig nu när de inte anser att barnet i min mage valt annat än att behandlas som traditionellt tjejig. Innan hon ens är född.

Det är skrämmande hur mycket folk anser sig veta om hennes smak och intressen och personlighet och egenskaper innan någon ens träffat henne. Det är ännu mer skrämmande att jag och min kille inte kommer ha en chans att skydda henne från alla andras snäva syn på vad som är lämpligt pga kön. Insikten om att folk kanske börjar förstå vilken jargong som är mer eller mindre modern i arbetslivet gentemot vuxna människor knappt har ändrat något alls när det kommer till deras bemötande mot barn, de är ju omedvetna om vad de blir utsatta för och då kan de ju själva inte föra sin talan för rätten att behandlas som hela individer, inte bara som sitt kön.

När man som vuxen tar upp detta så blir många arga för att de förväxlar det sociala könet, som jag pratar om, med det biologiska.

Vidare är en vanlig missuppfattning att feminister vill göra barn könlösa, eller ja egentligen allt och alla vill dom väl avköna. Så är det ju givetvis inte, däremot vill nog många som satt sig in lite i ämnet att fler alternativ ska erbjudas från början så att ens riktiga personlighet får plats och kan utvecklas, oavsett vilket kön man har. Det handlar snarare om att INTE begränsa, utan utforska alla egenskaper. Detta är extra viktigt i ens bemötande mot barn för att de saknar erfarenheter för att kunna bemöta fördomar kritiskt och alltså är som små himla svampar som suger åt sig allt de upplever, sjukt viktigt att hålla jävligt bra koll på vad andra tutar i dom.

Könsroller är något jag vill skydda mot så långt det går, jag vill inte att barn, mitt eller andras, ska behöva få konstiga förväntningar på sig på vilka beteenden som är passande och inte pga kön, jag vill istället att vi ska prata om beteenden och egenskaper som könlösa. Att vissa beteenden är bra, oavsett kön, och vissa accepteras inte, oavsett kön. Könsroller är inget annat än skadliga, de tvinga in människor i mallar som man sedan snällt får rätta sig efter, går man utanför så kommer kritiken som ett brev på posten, eller näthat som kvinnohatarna ägnar sig åt främst.

Jag börjar bara ana att detta kommer bli en lite mer utmanande historia än vad jag först trodde. Men det är inte riktigt läge att skita i det nu, det blir till att agera skyddssköld mot samtliga fördomar och försök att klämma in i någon trist, skadlig könsroll.

Annonser

Det ska vara obekvämt att vara fördomsfull.

Jag får relativt ofta kommentarer som att jag är rak, säger obekväma sanningar, lyfter problem som i sin tur kan skapa lite jobbig stämning, främst brand män. Mitt svar har länge varit att det inte gör mig något. Jag besväras inte det minsta av det.

Över min döda kropp att jag skulle tillåta en fortsatt normalisering av förtryck i någon form. Att peka på felbeteenden är mycket viktigare än vad många tror. Titta bara på hur normaliserat rasism blivit på bara 5 år. Nu skäms ju fan inte folk längre när de yppar sina unkna rasistiska åsikter. Och nej det är inte ett brott mot yttrandefriheten att kapa en diskussion som är förtryckande. Det är sjukt att antirasism ses som vänsterextremism, och högerextremism (läs: rasism) ses som en demokratisk rättighet. Då är det något fel.

Men lika lön för lika arbete är väl en självklarhet att vi alla kämpar tillsammans för va? Det tycker ju till och med dom vita kränkta mä… eh jag menar jämställdisterna med? Weeeell, i USA, som vi ändå när man tänker efter rätt ofta försöker efterlikna och inspireras mycket av så hände detta precis:

Nu ska jag inte låtsas som att jag är överdrivet förvånad, republikanerna just har ju kanske inte gett mig intrycket av att de kämpar för sådant som ligger mig nära om hjärtat. Och Trump är inte en av mina favoritpersoner heller. Alls faktiskt. Så jag anser att det går att utläsa ganska mycket om republikanerna genom att ta en titt på vem de hejar på och vars värderingar de älskar.

Hur kom vi in på Trump? Jo- idag verkar sjukt läskiga åsikter lätt kunna motiveras av rätten till yttrandefrihet, sällan hör man samma entusiasm för säg, mänskliga rättigheter, från dessa. Men precis som med alla andra onda krafter brukar de goda vara rätt mycket starkare, bara att de ligger latent i oss. Det är när vi väcker den där sidan som vi överröstar förtryckarna, oavsett vilken form de kommer i.

Därför ska du vid varje tillfälle du får göra det jobbigt att förtrycka, hur subtilt det än är. Det är inte DU som skapar jobbig stämning. Du pekar bara på orsaken till den redan jobbiga stämningen, don´t shoot the messenger liksom.

För att underlätta starten för er som kanske ska testa detta för första gången (OBS! Jag är typ avundsjuk, ni kommer få uppleva en kick som heter duga av att vara rättvise-super-heroes), så kommer här lite exempel så ni är förberedda till max och inte blir chockade över hur o-fant-ligt dumma reaktioner man kan få. Håll i hatten:

Utgångsläget
De arma små mansliven (OBS! Inte-alla-män™) lever ofta i total ovetskap om att deras vanliga jargong är fullspäckad av fördomar och subtila förtryckande tendenser som kan komma ur dom när de minst anar det, därför kan man känna att det tar emot att förstöra deras happy-känsla, så här ses de vanligen innan ditt bidrag:

Det dåliga skämtet
Som en del i deras inövade sociala mönster återfinns en av grundpelarna- det dåliga skämtet. De har under decennier fått ett skratt (pga att kvinnor i deras omgivning fått lära sig att man skrattar åt mäns skämt oavsett kvalitet), så de VET INTE att det är ett dåligt skämt! Ni förstår ju, det kan inte vara lätt. Så här är mellantipset- om man inte vill trampa till för hårt på en gång, så kan man skratta lite, ska vi säga, lite överdrivet? Det brukar ge en hint om att det kan vara dags att öva in en ny repetoar på utfyllnadsskämt vid obekväma tystnader eller vid behov av bonding.

Överlämningsförsöket
Här ni, det här skulle jag säga att jag ser exempel på varje dag. Män som i sin förtrollade lilla värld känner sig berättade till enbart ägna sin dyrbara tid åt roliga saker, och således lämpa över det mindre roliga på andra. Kvinnor oftast, eftersom andra män inte vill ta i dom tråkiga sakerna. Här är det bara att säga som det är:

Var bara beredd på det här (se det som underhållande):

Det uppstår bromance och kvinnoföraktande kommentarer kommer fram
Saker som ”man up”, ”är du en sötnos och hämtar en kaffe” (som att den manliga kollegan skulle vara, ve och fasa, KVINNA!), ni förstår vad jag menar. Då ska du:

Dom bara:

Du bara:

There you go! Ut och kör feministisk aktivism när det är som bäst!