Killen som hade otur när han tänkte, och talade

Jag upphör aldrig förvånas över människors dumhet. Här om dagen, i ytterligare en workshop så kommer ett uttalande från en kille som liksom ger mig känslan av att det finns en hel del att göra.

Så, en grupp om fem personer ska utföra en uppgift där det ingår skrivande av lappar. Tre män, två kvinnor. Oddsen borde vara bra att män utför det sekreterarbetonade sysslan också, men nope. Jag låter en, kanske till och med två uppgifter fortgå där kvinnorna gör uppgifterna (okej okej, jag bortser här från att en av männen ritade en hög med mynt, ett träd och två streckgubbar.) När jag inte kan ana några som helst tecken på att männen kraftsamlar eller något liknande för att hjälpa till så frågar jag om det inte är så att någon av killarna ska skriva lite en stund. Då yttrar sig en kille, samtidigt som han lägger högen med lappar som ska fyllas i framför den äldsta kvinnan, att kvinnor skriver finare. Jag bara oh mah fakkin gaaaaahd. Vad är det för fel på folk?!?!?!

Jag frågar vad han baserar det uttalandet på, någon form av fakta kanske han vill delge oss andra. Då svarar han att han själv tycker det. Och sedan, av någon outgrundlig anledning känner han att han behöver lägga till att han står för det också. Mitt hobbypsykolog-alterego bestämmer sig snabbt för att det måste bero på att killen någonstans i den lilla ärthjärnan vet att det inte är en heeelt rumsren kommentar. Eller så är det önsketänkande från min sida. Det är ju skan-dal om han på riktigt tror att hans ynkliga lilla skitåsikt är någon form av allmän sanning. Det hade visserligen inte varit helt otänkbart att det skulle vara så, men mitt feministhjärta blir så himla trött.

Eftersom några i gruppen känner mig och kunde känna lukten av råfeministiskt piskning av den värre sorten i luften var det en av killarna som tog lapphögen. Han har för övrigt bra åsikter, så jag nöjde mig där för då.

Nu tror kanske nyanlända läsare att historien stannar här och ärthjärnan kunde leva lycklig i alla sina dagar och aldrig behöva möta en enda motgång TROTS fördomarna han bar på.

Fel.

Mina likar fick ju snabbt som vinden reda på del lilla olyckan som inträffat och såg genast till att ärthjärnan fick skämmas vidare på sin ordinarie avdelning också.

(Alltså var tvungen att ta den här gifen även fast det är urusel kvalitet)

Annonser

Den ofrivillige assistenten

Jag har varit på ett antal arbetsplatser efter att jag pluggade, den senaste och tillika nuvarande har jag varit på senaste fyra åren. Vi har relativt ofta sociala tillställningar, firande av födelsedagar, leveranser eller avtackningar. Det är ju hur trevligt som helst, men varje gång blir det smärtsamt påtagligt hur både kvinnor och män liksom förprogrammerat glider in i sina privata sociala roller vid förberedelserna och under själva tillställningen, för att inte tala om städningen efter att strålkastarna släckts.

Det börjar med att det ska planeras och en present kanske ska inhandlas. I över nittio procent av fallen så faller uppgiften på en kvinnas bord. Fråga mig inte hur det går till, men det händer jämt nästan. Tilläggas bör att uppgiften kommer från både kvinnliga och manliga chefer så jag hävdar inte på något sätt att det är något som är könsspecifikt. Till och med när objektet för firandet är en man och han har manliga kollegor som står honom närmare så är det tydligen uppgifter som helt klart uppfattas som kvinnogöra. En vild gissning är att den uppfattningen kommer från att det i majoriteten av hemmen är kvinnan som är projektledare. Som håller koll på vad som behöver förberedas osv. Mannen hjälper eventuellt till men det är kvinnan som har att göra listan i huvudet. Den här föreställningen hänger då naturligt med till arbetsplatsen, det skulle vara naivt att tro annat. Visserligen syns det kanske inte för ett otränat öga att tendenser finns i vardagliga situationer som materialsammanställning eller att ta mötesanteckningar (hint- kvinnogöra), och knappt märkbart ens med extrauppgifterna kvinnor får så fort det vankas socialisering. Men jag upprepar mitt mantra som det nu börjar bli. Att bara luta sig tillbaka och studera fenomenet, sanningen kommer innan du hunnit sätta dig tillrätta att utkristalliseras. Finns energin kan man till och med räkna lite på det, jag kan rekommendera det faktiskt, för vill man vid ett senare tillfälle ta upp detta som ett problem eller bara ta upp det för diskussion i största allmänhet så kan det vara bra med riktiga siffror, så kallad fakta så man inte hamnar i en riktigt pinsam situation där man bara kan ta till räkneexempel, som SD har en tendens att göra, och det är ju som bekant inte vad man i folkmun kallar en hit.

Any how, framme vid tillställningen. Det är kvinnorna som ser till att det finns påfyllda glas att plocka av, de tar undan efter sig och andra, dukar fram mer tilltugg/tårta/annat ätbart så att tillställningen flyter på utan några irritationsmoment.

När tillställningen börjar lida mot sitt slut och städningen/undanplockningen börjar göra sig påmind, gissa vilka som hugger i? Här är det verkligen extremt tydligt. Kvinnorna.

Jag tycker att det är så himla tråkigt, och när man ser det så känns det så himla hopplöst. Jag undrar hur vi ska komma till en punkt där kvinnors och mäns prestationer värderas lika om kvinnor ständigt gör det obetalda, okvalificerade arbetet både hemma och på jobbet. Det är inget fel på att rodda en social tillställning, att se till att det är snyggt och fräscht på jobbet. Absolut inte. Problemet är att det inte verkar vara allas uppgift.

Det fina är att det inte behöver vara så. Beroende på om du är kvinna eller man så kan du göra lite olika saker för att rätta till den här skeva uppdelningen.

Är du kvinna?

  • I chefsposition? Delegera uppgiften varannan gång till en kvinna, varannan gång till en man. Ojämn könsfördelning på arbetsplatsen? Upprätta ett roterande schema. När du ändå är igång, upplys dina kollegor och varför inte anställda när du ändå är igång.
  • Fundera på ifall du är gäst eller arrangör. Är du gäst, bete dig som en. Gör inte mer än dina manliga kollegor. Är något slut? Uppmärksamma någon som verkar arrangera det hela på det.
  • Dags att återgå till arbetet. Se dig omkring, är det jämnt antal kvinnor/män som plockar undan? Om inte, säg till.

Är du man?

  • I chefsposition? Här gäller samma som ovan för ifall du är kvinna och chef.
  • Fundera på ifall du är gäst eller arrangör. Är du arrangör, se till att du gör lika mycket som dina kvinnliga kollegor. Är du gäst, så ser du dig omkring- finns det något du kan göra? Ser du andra kollegor hjälpa till på något sätt (aka ser du ingen personal med detta som uppgift)? Gör det du med.
  • Varje gång såvida det inte är cateringpersonal på plats, stanna kvar och plocka undan.

Visst skulle jag kunna ge samma tips till kvinnor och män egentligen, men med anledning av den skeva fördelningen i dagsläget och eftersom kvinnor och män har fått lära sig helt olika beteenden för den här typen av situationer så behöver man hålla utkik efter lite olika saker för att ställa saker tillrätta.

Ser man någon som skiter i tipsen efter att ha blivit upplyst så går det absolut bra att göra så här, bara för att markera.

bild 3