Varför män som hatar kvinnor säger att de älskar kvinnor

Har ni också tänkt på att män som tillsynes känner starkt hat och vilja att kontrollera kvinnor och deras rättigheter ofta också hävdar att de äl-sk-AR kvinnor. De älskar kvinnor så till den milda grad, de älskar dom så mycket att liksom ingen annan nog älskar kvinnor så mycket som dom. Bildresultat för sexist face gif

Det är män som vill begränsa rätten till abort, de älskar kvinnor så mycket så de vill skydda dom från risken att begå ett misstag de kommer ångra när modersinstinkten kommer.

Det är män som går på gatorna och vaktar svenska kvinnor och ”skyddar” dem från allt ont, som män av annan härkomst än svensk. De älskar kvinnor, så mycket. Det är DÄRFÖR de vill skydda kvinnor.

Det är män som bryr sig om prostituerade kvinnors rätt att välja att jobba med prostitution, för att de älskar kvinnor så mycket att de vill skydda deras rätt att välja vilket liv de ska ha.

Det är män som slår vakt om sina döttrars renhet aka oskyld, för de ÄLSKAR kvinnor och vill värna rätten att vara ren.

De här männen, männen som pratar om och engagerar sig i kvinnors liv på de här sätten och Gud vet vad mer säger oftare än andra män att de älskar kvinnor. Herregud Trump nu senast om vi ska ta ett världskänt exempel hävdar ju att han älskar kvinnor utav bara helvete. Så han kan ju inte vara sexist, som stackarn blir anklagad för att vara. Felaktigt påhoppad, hur kan världen inte se att han är värsta snälla killen som bara älskar kvinnor och DÄRFÖR kan han inte mena illa?

Jo. Nu ska jag förklara. För det får vara slut med lurendrejeriet här i den här lama täckmanteln till dolt kvinnohat.

De här männen, de älskar inte kvinnor per se. De älskar kvinnor som håller sig på mattan. Normmattan som de, helt utifrån egen smak och preferens definierar i sina små huvuden. Det här påståendet används för att släta över missöden som sexistiska kommentarer och annat kvinnoförtryck. ”Nej men jag kan inte ha förnedrat dig med skämtet om att kvinnor hör hemma i köket, jag älskar ju kvinnor. Så snäll mot min fru och jag har döttrar också- värsta snälla killen, älskar kvinnor, min mamma är min förebild. Jag är typ som Gudrun Schyman för världens kvinnor.” Känner ni igen resonemanget?

Jag vet inte många som öppet säger att de är kvinnohatare eller inte respekterar kvinnor, men jag vet många som hävdar att de är och gör det motsatta. Älskar och respekterar kvinnor. Jag skulle nog våga hävda, helt utan siffror men ändå, att de allra flesta män idag skriver under på det sistnämnda. Ändå har de allra flesta av oss kvinnor råkat ut för sexism i massa olika former. Oftast inte av en man som öppet glider omkring med en t-shirt med trycket ”Kvinnohatande sexist och stolt”. Nej utan av helt vanliga killar. För här är grejen:

De här männen respekterar kvinnor som faller in i normen av hur en kvinna ska vara och bete sig, de respekterar respektabla kvinnor. Om en kvinna däremot är för full- kanske bad om en våldtäkt eller åtminstone lite tafsande? Om en kvinna är otrogen- då kanske hon bad om lite hemmavåld? Om en kvinna är fattig och drogmissbrukare- då kanske det är okej att betala för sex för hon behöver pengar och liksom kanske valt det livet? Om en kvinna är thailändska och man är på semester med grabbarna- då kan lite köpesex kanske vara okej ändå?

Man kan inte säga att man respekterar kvinnor om man inte respekterar alla kvinnor. Precis som du inte kan säga att du är antirasist om du bara är respekterar vissa men inte andra. Så nästa gång du hör en man deklarera lite oftare än andra hur mycket han älskar kvinnor så kan det vara läge att lyssna extra noga för där kommer det komma sexism inom loppet av tre sekunder i någon form, och från och med nu kommer han möta en lite annan diskussion.

Annonser

Lite svensk hederskultur

Fan jag försökte hitta posten på Facebook igen men misslyckades, det var i alla fall en gammal kollega till mig som kommenterat en av hans vänners bild på Facebook. Bilden föreställer fyra 16-18 åriga tjejer i balutstyrsel, med en kommentar om att han nu behöver ladda bössan. Kommentarerna till bilden följde samma tema, det var ”ojojoj, ja det förstår man”, ”höhö, man vet ju hur grabbar i den åldern är”, ”Killarna i deras ålder är precis som vi var då *om du fattar vad jag menar*- bara att ladda den där bössan. Hö.Hö.Hö”

Det här förhållningssättet till tjejer som växer upp och närmar dig vuxenålder är inte ovanligt, den här retoriken är jättevanlig. Den är helt frånvarande när det kommer till killar som börjar bli vuxna. Sällan ser jag mammor skrocka på Facebook om hur deras småpojkar nu får börja akta sig för de helt okontrollerade jämnåriga tjejerna. Man vet ju hur dom är.

Jag funderade länge på om jag skulle skriva något, men på grund av att jag knappt känner den gamla kollegan, ändå tio år sedan vi jobbade på samma ställe, ännu mindre hans vän så skulle en kommentar om företeelsen med största sannolikhet inte landa väl. Att kommentera någons föräldraskap i ett så offentligt forum som Facebook brukar också leda till försvarstal istället för reflektion.

Jag funderade sedan på om reaktionerna från de som kommenterade hade varit likadana om pappan som lagt upp bilden hetat Muhammed, och dottern haft slöja. Hade en bunt svenska män skrattat igenkännande och bara ”oklart om man vågar släppa ut tösabiten, bäst att du som familjefar beskyddar henne”. Jag tror inte det.

Jag vill inte på något sätt rättfärdiga ett ”kvinnobeskydd” (frihetsberövande snarare) pga religion eller kultur, det gör jag inte. Jag vill med jämförelsen visa att vi ser på hederskultur på olika sätt beroende på om utövarna är av svensk eller utländsk härkomst.

Det finns skillnader i utövanden men det är likförbannat hederskultur. En sida av mig kan förstå det ur ett föräldraperspektiv, man vill aldrig att ens barn ska råka ut för något dåligt. Och tyvärr har vi ett kvinnoförtryck, en matchokultur och en mansnorm som i värsta fall kan ha dödlig utkomst. Klart man vill skydda från det. Men retoriken, vi måste tänka på hur vi pratar om saker så vi inte normaliserar och cementerar dåliga mönster, som att tjejer som piffat till sig och eventuellt är alkoholpåverkade blir villebråd per automatik. Skippa hagelbössesnacket. Istället borde vi ge barn och ungdomar (och vuxna också för den delen) rätt verktyg och ord för att beskriva saker, språket styr mycket hur vi ser på saker. Om vi istället pratar om grupptryck, mansnormer, samtycke och våldtäktskultur så synliggör vi strukturer och kan därigenom börja förändra. Att som man ta ansvar för hur man pratar om och med kvinnor är det bästa man kan göra. Att genom sitt eget agerande förändra normen för hur män är mot kvinnor är nog mer effektivt.

Tusen gånger bättre än att ha en himla massa pappor som hasar efter sina döttrar medan folks söner springer runt och tränas in i en sjuk mansnorm som inte är bra för någon.

Alla säger sig älska jämställdhet tills man påtalar en orättvisa de är delaktiga i att upprätthålla.

Jag brukar som bekant raljera lite över det ena och det andra som har med det ojämställda läget i världen att göra, skoja- raljera gör jag inte, jag pratar om det bara.

Män som inte skaffat sig någon kunskap alls brukar vara på tapeten för det mesta, vilket innebär att jag inte ägnat feministmännen så mycket uppmärksamhet på sistone. De kan också kalla sig män som är FÖÖÖR jämställdhet. Detta är en rätt bastant grupp nu för tiden, färre män räds akten att erkänna missförhållandena som råder mellan kvinnor och män, många (nå ja) kallar sig till och med feminister. De vet ungefär vad som är rätt sak att säga vid givet tillfälle (man kan ju göra en kvalificerad gissning att de har en eller ett gäng feministkvinnor i nära anslutning som de snappat upp ett och annat från). Vid första anblicken ter de sig nästan som att de är de NYA männen, som jobbar efter andra normer än den befästa, rätt ocharmiga, mansnormen som nu råder. Men, nu ska vi inte hålla på och bli för lyriska och prisa gudarna, detta kan vara en poser. Ja, du läste rätt. Det finns sådana. (OBS! Inte alla män™) Nu kommer vi till det spioniga i det hela. Avslöjandet. Eller det eventuella avslöjandet, det kan ju visa sig vara en livs levande äkta feministman. Men man blir ju inte direkt ledsen i ögat av att få göra ett spionuppdrag så att säga, därför har jag till er hjälp gjort ett test ni kan använda er av.

Självgranskning och självinsikt:
Ifrågasätter han sina egna beteenden på olika plan i sitt liv? Eller gäller jämställdhetsbehovet på alla andra platser än där han är? ANDRA arbetsplatser, ANDRA relationer, ANDRA kompisgäng, ANDRA länder, ANDRA familjer, ANDRA skolor?
Den stora utmaningen when you work with sociala medier.

Erkännande:
Okej, han hade granskat sin närmsta omgivning faktiskt. Det högst naturliga följdfrågan här blir då om han gjort några upptäckter och hittat förbättringsområden och erkänner dessa? Eller är det snarare så att alla eventuella missförhållanden kan bortförklaras med olika omständigheter?

Agerande:
Nu är vi nära en tiotaggare här va. Men apppappapp… Ser vi att något händer då? Hittills har det ju faktiskt bara varit snack om vi ska vara helt ärliga. Bra snack visserligen, men det är här vi kan skilja agnarna från vetet så att säga. Den avancerade och vågade poseraren tar sig hit, så det är ganska svårt att inte vara imponerad redan men nu gäller is-i-magen-principen. Tricket är att fråga HUR han gör för att förändra läget. Och kommer det här massa exempel kan du med glädle plocka fram vuvuzelan, glitterkonfettin och släppa fram den gulliga djurparaden som väntat runt hörnet. Du har hittat en äkta feministman som kan bli den nya ledaren för andra mindre upplysta män!
cat sheep leader

Det kan te sig lite cyniskt att hålla på och testa fram om det är en äkta feminist man har att göra med som inte bara talks the talk utan även walks the walk. Men hur ska vi annars kunna urskilja de riktiga stjärnorna vi vill ha att göra med? Tyvärr är det så att människor generellt tar den enklaste vägen för att nå sina mål, och för många män så är det lite jobbigt att ändra sig, kanske till och med väldigt buhu supermegajobbigt. Därför kan det vara lockande att bara SÄGA rätt saker och håva in alla fördelar som det innebär att bli tagen för en äkta feministman. Folk älskar jämställdhet tills de inser att de själva behöver ändra sig. Även kvinnor faktiskt. Det är inte enkelt att lära om vad samhället har tutat i en under många många år. Saker som går av bara farten och som man kanske har rutin på blir helt plötsligt jobbiga för att man ifrågasätter varför saker förhåller sig på vissa sätt. Där och då är det väldigt enkelt att bara köra på som vanligt. Och grejen är här att det är helt okej. Bara för att man tar tag i vissa aspekter av det ojämställda läget betyder det inte att man måste göra allt på en gång om man inte orkar. Man bli inte mindre värdig av jämställd lön för att man fortsätter raka benen till exempel.

Men andra kan inte tala om för en vad man ska stå ut med, det kan man bara själv göra och här kan man hålla koll på vem som har tolkningsföreträdet. Är man exempelvis man och får mer lön just pga sitt kön så har man INTE tolkningsföreträde på huruvida löneskillnader ska ordnas upp nu på en gång osv. Och jag kom av mig lite här men vad gör väl det? Tillbaka till huvudämnet- att våga kräva mer än bara snack. Vi är värda det, och det är först när ord omsätts i handlingar som äkta förändring sker.