Body monitoring

Har ni hört talas om begreppet body monitoring?

Det är kort beskrivet beteendet att ständigt hålla koll på hur man ser ut. Hur man sitter eller står, hur håret ligger, att man syns i rätt vinkel för den man pratar med, hur kläderna sitter, and so on. De flesta ägnar nog en tanke åt detta med jämna mellanrum, men hos kvinnor ser man detta mer.

I jobbsammanhang har jag lagt märke till detta vid många tillfällen, det liksom tar all min uppmärksamhet att följa hur kvinnan med bara sekunders paus mellan gångerna rättar till sitt hår, kragen, sjalen, ändrar sittställning på ett tillsynes onaturligt sätt. Ute i fria världen ser jag det hela tiden. Det ständiga tillrättaläggandet.

Och nu kan det låta anklagande, det är det inte. Detta är ett beteende som sker utan att personen ifråga är medveten om det. Det sägs vara den internaliserade varianten av the male gaze, alltså att kvinnor ser sig själva utifrån, och då utifrån mannens perspektiv. Vi blir matade med mansperspektivet som norm, de flesta filmerna som görs är mansvinkel på, kvinnor finns med som sidofigurer till män oftast. Läs gärna om Bechdeltestet för mer info om detta. Reklam matar oss med en bild av att kvinnor finns för män att titta på, till och med reklam för produkter som riktar sig till kvinnor får ett bildspråk som syftar till att tilltala män.

Allt detta leder till att vi internaliserar den manliga blicken för att den är norm, och det leder till att vi börjar monitorera oss själva. Vilket leder till att vi börjar korrigera oss själva för att passa in i normen. I längden är detta skadligt för vi baserar tillslut vår självbild på andras förmodade bild och gillande av oss, inte vilka vi är. Det är lätt att säga att man bara ska sluta, men för många är det år av vana som behöver tränas bort, men det går.

Jag tror att vi i ett så utseendefixerat samhälle behöver hitta forum där man inte bedöms på sitt utseende, där kroppen inte kan bedömas. Jag personligen tror att kvinnoseparatistiska forum kan vara ett bra sätt. Det kan låta krångligt att hitta men alltså det behöver inte vara svårare än att man träffar sina kvinnliga vänner bara. Och eftersom vi alla (typ alla) lider av det här samhällsfenomenet i någon grad så kan det vara bra att prata om det. Att bestämma sig för att noll utseendefokus får förekomma, för att mixa upp det lite. Nu säger jag inte att det alltid är kuddkrig och sminksnack när kvinnor ses, utan att vi när det bara är kvinnor som ses kan behöva göra det till en paus från hur vi ses på i det offentliga rummet.

Man kan också tänka på hur man själv bidrar till utseendefokuset. Jag försöker verkligen tänka på hur jag strösslar utseendekommentarer omkring mig. Om jag träffar en grupp med kvinnor och män och någon kvinna får en utseendekommentar (händer alltid) så ger jag mannen i gruppen en också, inte ironiskt, utan för att väga upp. Balans is the shit. Det brukar belysa just hur passande eller opassande en utseendekommentar är i sammanhanget.

Det finns säkert massa andra saker man kan göra för att öva bort det här också. Det handlar inte om att man är utseendefixerad, det är ett resultat av att man rör sig i ett samhälle där man förväntas följa normer som för kvinnor inte är naturliga. Det går inte att värja sig men man kan lära sig att känna igen beteendet och hitta strategier för en själv hur man får rätt fokus igen. Att lära sig varför man gör det är också en del, för att det förväntas av oss, vi har fått det intutat i oss under lång tid, tänk på hur många bilder på kvinnor du passerar varje dag, hur kvinnor framställs i TV, film, serier, det skapar normer, det är inte för att man är extremt fixerad vid sin lugg eller hur kläderna sitter egentligen. Det är för att undvika problem, vilket kvinnor som frångår normen möter. Herregud se bara på kvinnan i publiken som på melodifestivalen för några år sedan vara glad och höjde armen och, ve och jävla fasa- HADE KROPPSHÅR! Att.Hon.Vågade! Listan på grejer kan göras lång. Titta i tidningshyllan nästa gång du är i mataffären på skvallertidningarna. Se hur kvinnor som kan med att befinna sig på stranden TROTS ATT MAGEN ÄR SVULLEN (den kanske inte ens är svullen utan magar putar för det mesta). Det är så dom ser ut i naturligt tillstånd. Men det visas upp som look at this freak of nature woman!

Jo, räkna brukar ju förse en med massa bra information. Nästa gång du sitter på ett möte (antar att de flesta gör det ibland), välj ut en man och en kvinna och räkna hur många gånger de rör sitt hår eller rättar till sina kläder. Svårt att göra på sig själv, men man kan ju testa, eller be någon du umgås mycket med räkna åt dig vid ett för dig okänt tillfälle. Kan ge en bra indikation på hur mycket jobb du har framför dig!

 

 

Annonser

Mer feminism åt folket

Long time no skrivande. Känns mer som regel än undantag nu för tiden, annat tar tid och pga att jag ju spenderat mest tid med barnet och dess far har jag inte träffat på så mycket att orättvisa att filosofera kring. Sån himla lyx.

Men- nu när ledigheten, eller ”ledigheten” (läs: barnet har vattkoppor och vill inte äta eller dricka och feber är ju inte direkt sövande, och det är 30 grader ute så är mest inne i AC-rummet), så får man ju ändå lite mer tid för reflektion. Med allt skit som händer i världen med Trump och fan och hans moster (Putin m.fl.) så har jag funderat på vad man kan göra för att förändra.

Första delen är att lyfta upp och visa förtryck- kvinnoförtryck i mitt fall eftersom jag i övrigt har massa privilegier pga min hudfärg, var jag bor, ekonomiska situation mm.

Den andra delen är att koppla dom här upplevelserna till en större bild för att visa strukturer, många kvinnors upplevelser avfärdas i vanliga fall som enskilda incidenter och förrövarna är är alltid bara enstaka sjuka individer (förutom om dom råkar ha en annan härkomst än sverige- då är det enligt många det som är anledningen till beteendet, men inte om man är just svensk). Lär man ut vilka strukturer som finns och fler känner till dom så kan det hjälpa fler att våga säga ifrån och vi kan organisera oss.

Den tredje aspekten är allmän bildning (nej det är inte särskrivet här, syftar inte på allmänbildning) i ämnet feminism. Och innan det kommer någon och protesterar och bara ”finns viktigare saker, tänk på svält, unga killars psykiska ohälsa och diverse utrotningshotade djur och gubbar, framför allt gubbar! Dom är motarbetade!” så vill jag tillägga att vi alla gör det vi kan, om du tror att information om något annat leder till en bättre värld- then you go! Kör på bara. Sprid ordet (såvida det inte är rasistiskt, homofobiskt eller kvinnohatande exempelvis) Vi måste kunna jobba på parallella spår här i världen för att komma någonstans.

Och med det sagt så tror jag att jag skrivit mest om del ett hittills, det känns som att den delen kommer att finnas kvar pga ja, världen, men jag tror att jag vill fokusera lite mer på dom andra två delarna, det känns som att det kan komma fler till gagn. Det är min förhoppning. Jag vill att folk som kommer in här ska få så in i helvete mycket kött på benen att de i sina egna situationer de hamnar i kan få sexister, mansrättsaktivister och andra tjommar att bara:

Jag är inte helt säker på vad det kommer bli för något exakt, det återstår att se! Finns ju RÄTT mycket att gå igenom om man säger så.

 

Privilegier och provokation.

Med jämna mellanrum funderar jag på hela grejen med provokation och motstånd till jämlikhet. Jag märker (tack vare några stötta manskommenterare bland annat) att inte bara mina personliga åsikter, utan även den rent faktamässiga informationen man kan ta del av här är jätteprovocerande för somliga. Nu tänker kanske vissa här ”vad bra att dom också tycker att det är provocerande med orättvisorna du skriver om!”. Man kunde ju hoppats. Men nej, de är provocerade av något annat, jag har inte helt och hållet fått grepp om exakt vad- men det verkar som att dom inte håller med om faktan- hur man nu inte kan göra det, det är ju fakta. Jag tror att reaktionen i grund och botten handlar om rädsla. En högst mänsklig sak, och jag tror inte att man alltid kan välja vad man är rädd för, det kan vara högst rimliga, men också helt banala rädslor. I deras fall handlar det nog om en rädsla för att t.ex feministerna har rätt- tänk om de här männen pga sitt kön sitter på massa fördelar? Och med det ökade jämställdhetsfokuset dyker hotet om en nedgradering upp.

Det är lätt att håna den känslan, tro mig när jag säger att jag kämpar här med att inte göra det, men innan man gör det kan man titta på sig själv. Här sitter jag, kvinna, vit, medelklass, på Bali i ett jävligt fint hus med egen pool och personal som lagar mat, städar, håller trädgården fin. Här ska jag vara i några månader. Rätt priviligerad sits inte sant?

Det är inte enkelt att lokalisera sina privilegier, det är inte supersvårt heller, bara att googla så finns det hur mycket som helst man kan förse sig med för att förstå. Det svåra ligger alltså inte att få tag i information, utan om att ta till sig den. Sedan att sätta ett större mål framför sina individuella. Och det är väl här som man börjar bli lite påverkad av att man är barn av sin tid och färgad av hur saker hanteras idag. Kända lösningar ligger alltid närmare tillhands än nytänkande, vi människor är vanedjur. Vi är matade med tron om att jämlikhet är ouppnåligt och att det i bästa fall går himla långsamt. I det här steget av världsförbättring kommer kreativitet in i bilden. Om vi inte kan föreställa oss och brodera ut en fantasi om en bättre värld så kan vi inte heller skapa den. Många har en dröm om en jämställd värld så när det kommer folk och bara ”finns inga problem man måste bara jobba hårdare, fair game liksom” så blir jag trött. Trött för att de här människorna för det första är ignoranta, och för det andra sprider en känsla av att inget går att förändra, när det absolut gör det.

Vi kollade upp här om dagen vad folk här tjänar i snitt. 1500 kr i månaden kom vi fram till. Det är inte mycket pengar, förstår helt ärligt inte hur det ens kan gå runt, var i mataffären här om dagen och det var inte asbilligt direkt. Hade jag i det här läget resonerat som vissa mansrättsaktivister här kanske jag hade sagt till dom som jobbar här att herreguuud- du KAN ju förbättra situationen, bara du VILL det tillräckligt! Det är bara att plugga och sedan söka ett jobb som ger bättre betalt. Enkelt! Se på mig, jag har kämpat också. Du ser ju att det går!

Fattar ni det sjuka i det resonemanget? Samtidigt så förstår jag frustrationen som vissa män kan känna när deras privilegier utpekas, jag upplever nog någonting liknande här, lite vanmakt. Vad ska man göra då? Det blir ju jävligt jobbigt att få det utpekat för sig, säkert extra jobbigt om det är andra som gör det åt en. Man har ju oftast inte avsiktligt försökt skada någon.

Och helt ärligt vet jag inte. Rösta för en politik som hjälper till att utplåna ojämlikhet, som omfördelar städers, länders, världsdelars, hela världens resurser. Jag tror inte att man behöver be om ursäkt för sina privilegier, det tjänar ingenting till, men man kan erkänna dom, man kan utbilda sig i dom. Att skaffa sig en retorik som inte förtrycker. Retorik som förtrycker kan vi för övrigt prata vidare om vid ett annat tillfälle. Man kan låta bli att motarbeta människor som jobbar för att skapa mer jämlika förhållanden. Man kan undvika den här reaktionen:

… när någon pekar på dina privilegier.

 

 

 

96 000 kr för en oanvändbar penis

Jag är mentor åt en tjej som pluggat till en yrke inom samma område jag jobbar inom. Det är grymt! Förstår ni att JAG får hjälpa, förhoppningsvis, eller i alla fall försöka bidra till att en grym person får en bra start på sitt nya arbetsliv genom att ge lite inside information och peppa och rådge med jämna mellanrum? Jag ska säga att jag har haft extrem tur med min adapt- hon är exceptionellt driven och underbar. Kan vara så att jag hade den här så kallade turen tack vare en vän tillika exkollega med god smak som sammanförde oss.

Så till det jag tänkte ta upp idag. Senaste tiden har min adapt varit ute efter nytt jobb, ett ställe där hennes förmågor kommer till användning mer än på den nuvarande platsen. Drivigt säger ni- YES! Och klart hon fått napp. Men. Lönen.  Alltid detta men när det är en kvinna vi har att göra med och att denna kvinna har något med lön att göra. Vilket i dagens samhälle är ganska ofta, fan tack och lov. Hon råkar nämligen ha en kursare anställd på det här företaget som visserligen är lite äldre än henne men inte mer skillnad, inte vad man kan döma av Linkedin i alla fall vilket borde vara överdrifternas mecka snare än modesternas paradis så att säga. Sen är han man. Alltså en area om säg 10-20-30 kvadratcentimeter? (Kan någon räkna ut ungefärlig yta på könsorgan?)  är avvikande från min adapt. Den här lilla ytan är på företaget hon söker sig till 60 000 kr mer värd i grundlön per år, och ytterligare en chans att få provision på 36 000 per år. 96 000 kr, för lite penis. Som (I guess) inte ens används på jobbet? Om vi ska döma av vad han tjänar och vad hon erbjuds.

Vi har mailat frenetiskt under dagen för att komma fram till hur detta kan tas upp utan att förarga. För att peka på detta ÄR enligt många att ställa till med oreda. Vi bara:

Man ska inte vara jobbig, man ska vara tacksam. Och som jag sa till henne, jag som har ett jobb jag trivs med kan ju rätt enkelt säga att det är värt att ta fighten om lika lön för lika arbete, men om man är på väg att få ett uppdrag man verkligen vill ha så är det mycket mer att riska i sammanhanget.

Hon valde att maila och ta upp den osakliga skillnaden och vara öppen för att prata vidare. Ska bli sjukt spännande att se om dom kör på undanflykter eller lever som dom lär enligt sin egenkomponerade policy på hemsidan, där skriver dom om hur de nämns i Allbrightrapporten i positiva ordalag i vissa avseenden kopplat till jämställdhet. Och samtidigt pågår könsdiskriminerande lönesättning. How amusing isn´t it?

Det är säkerligen inte avsiktligt, och jag hoppas att detta ordnar sig rättvist och att de lär sig av detta tack vare min adeps mod att sätta sin egna framgång på spel till förmån för en mer rättvis värld.

Återkommer!

 

Halloween, eller ska vi säga sexistween.

Vänner, nu är snart årets kommersiellt mest sexistiska högtid här. Halloween. Högtiden då utklädning sker som aldrig förr. På aningen skilda sätt beroende på om du är kvinna eller man då. Är du man så är det skojiga rätt heltäckande outfits som gäller. Tänk lite amerikansk collegefest. Är du däremot kvinna ska du helst se ut som att du när som helst skulle kunna klampa in i Playboyhuset och obemärkt passera som inventarie där. Sexigt med andra ord. (Här beror det givetvis på vad man anser är sexigt men i detta inlägget använder vi ordet så som det traditionellt används)

Så. Som den undersökande felletaren i genusfrågor jag är gick jag genast in på Buttericks hemsida och började gotta ner mig i utbudet. Jag anade ju att det skulle kunna vara en guldgruva för att bevisa min poäng, men alltså. Jag hittade jävla Narnia sett ur bevissynpunkt! Häng med!

Piloter
Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.19.44.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.20.07.png

Domare

Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.22.42.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.22.57.png

Och här tycker jag att vi kan titta lite på hur Buttericks valt att beskriva de olika domardräkterna. Vi börjar med killens:
”Är du den som alltid vill att regler ska följas? Sätt på dig denna dräkt när midsommarfestens femkamp ska börja och ingen vågar fuska. Blås i pipan och ha ett gult och rött kort redo om det är någon som spelar fult, vare sig det är fotboll, ishockey, handboll, rugby eller volleyboll.”

Och tjejens dräkt beskrivs så här fräscht:
”Tänk dig att ha kontrollen och makten över alla de stora, tuffa killarna när det är dags för fotbollsmatch. Den korta kjolen vippar när du vickar på baken och ingen som kan koncentrera sig på spelet. Gör de det, kan du visa upp både ett gult och rött kort efter det att du har blåst i visselpipan.”

Superhjälte
Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.28.38.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.31.19.png

Nu blir det lite annorlunda faktiskt. Den här texten är också värd att tittas lite närmare på, för här har dom bestämt sig för att den som visas upp av en man nog kan tänkas användas av kvinnor med så de använder sig av ”hen” i beskrivningen. Ett litet plus där i feministboken.
”Maskeraddräkten för hen som är Clark Kent på dagarna och vill agera superhjälte i sann Stålmannen-anda när nöden och festen kräver det. Som superhjälte behöver du enbart komplettera med den klassiska posen och Lois Lane i ett stadigt grepp.”

Dock håller glädjen inte i sig speciellt länge för när kvinnodräkten ska göras copy till så väljer dom att berätta att det är ett litet bihang till mannen. Han är ju tvungen att ha en kvinna liksom.
”Vi på Butterick´s tyckte det var på tiden att Superman skulle få sig en hjältinna! I dräkten ingår: Klänning med tillhörande mantel, guldigt skärp, röda stövelöverdrag med guldetaljer.”

Fånge

Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.35.33.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.35.42.png

Namnen på dräkterna. För män: ”Fångdräkt”. För kvinnor: ”Fånge, sexig” Ifall det skulle vara otydligt liksom.

Exemplen är många men här tar liksom lusten att titta vidare slut. Känner man ändå att man vill bättra på tröttman ytterligare och liksom vältra sig i halloweenmisären så kan man gå in på Buttericks hemsida och filtrera fram halloweenkostymer för teens. Det ska börjas i tid serrni! Buttericks:

 

 

Stockholmssyndromet eller kvinnofördelar?

Igår var det lite social sammankomst i vår bostdsrättsförening med städning och grillning. Jag passade på att prata lite med grannar jag inte riktigt träffat tidigare och samtalsämnet gled efter några minuter osökt in på det här med jämställdhet. Big surprise. Skoja. Inte alls förvånande. Vi kom in på det eftersom vi liksom gemene hen började med att kolla av vad alla i gruppen jobbar med. Vi var fyra kvinnor, ingen under 30 år, så man har hunnit jobba ett tag. Vi pratade om mansdominans på arbetsplatser, löneskillnader, Åhlens nya lite normbrytande reklam. Då kläcker läkaren i sällskapet ur sig att hon funderat och liksom aldrig mött ojämställdhet. Och att kvinnor har fördelar dom med med sitt hår och blå ögon som man kan spela med. Jag bara:

Där och då visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera och diskussionen avbröts naturligt av att en annan granne kom med mitt barn i famnen som tagit tag i hennes halsband och utbrast ”Typiskt flickor att älska smycken!” Min känsla inombords:

Vi drog oss tillbaka och jag funderade vidare på grannen som ansåg att hon aldrig mött ojämställdhet och ansåg att kvinnor nyttjar fördelar som sitt hår och ögon.

Jag tror, notera- tror, att kvinnor som quite obviously såklart har drabbats av ojämställdhet men inte upplever det inte är ignoranta jävlar utan snarare stängt av. Det blir liksom för jobbigt att se skiten hela tiden för det betyder oftast att man behöver bemöta och hantera det och alla orkar faktiskt inte, inte ens jag som har ämnet som mitt stora intresse i livet orkar hantera varenda grej. Jag tänker att man lite skulle kunna likna det vid Stockholmssyndromet. Ni vet när offer börjar sympatisera med förövaren i kidnappningssammanhang? Offer kan till och med hjälpa kidnapparen att nå sitt mål och motarbeta polis. Forskare som har studerat detta har kommit fram till att syndromet uppstår förmodligen pga rädsla för att råka ännu mer illa ut och fungerar också som en vädjan till den inre godheten hos förövaren. Det finns också en hypotes om att detta kommer sig av ett trauma kring att inte vilja identifiera sig som ett offer, och då istället spelar med förövaren. See where this is going?

Många kvinnor som säger att de inte är feminister uppvisar många sidor som jag skulle likna vid detta. Man pratar om andra kvinnor på samma sätt som män med kvinnoförakt. Till exempel kan meningar som dessa förekomma:

”Jag är hellre kompis med killar, mindre drama”
”Kvinnor VILL inte jobba lika mycket som män det är därför dom inte får höga positioner i arbetslivet”
”Men kvinnor löneförhandlar inte lika aggressivt”
”Tjejer kacklar bara”

Vi andra bara:

Jag ser detta hos kvinnor med höga positioner på jobbet bland annat, ju bättre det går desto mer manstätt blir det och desto mindre pratas det om strukturellt förtryck och man börjar anamma en retorik som inte kan anses hota männen omkring dom. Jag tror inte att det är för att de här kvinnorna egentligen börjar förakta andra kvinnor, utan för att risken att åka ut eftersom man är en udda spelare och snabbt kan röstas ut om man inte klappar männen medhårs, då kommer rädslan för att bli av med sin position. Inom beteendepsykologin pratar man om belöningar och straff och vad som känns bäst och värst. Om vi inte ska dra hela teorin utan fokusera på grader av bestraffning så anses det värsta vara att bli av med ett privilegie man haft, det känns mer illa än att få ett konkret straff. Exempelvis upplevs det värre för folk att inte få hänga med på en lunch man alltid fått vara med på, än att behöva betala för hela sällskapet i en veckas tid även fast det skulle svida i plånboken.

Tillbaka till det här med att inte uppleva förtryck. Det är möjligt att en läkare i Stockholms innerstad kan vara undantaget som bekräftar regeln, även fast jag inte tror det. Jag tror snarare att många kvinnor idag har det såpass bra att offer är en roll man känner noll sug efter att vara, och jag förstår det. Grejen är att man inte behöver börja gråta konstant och ha en offerkofta på sig och vara ynklig bara för att man uppmärksammar ett strukturellt förtryck. Kolla bara på Queen B. Beyonce. Hon osar ju inte direkt offer FAST hon pratar om både kvinnoförtryck och rasism. Gillian Andersson är ju inte heller en svag blöt fläck för att hon tar upp ojämställda löner i Hollywood.

Vi måste kunna uppmärksamma fakta, för det handlar inte enbart om våra individuella upplevelser, om alla uppmärksammar förtryck kommer vi lättare åt det.

 

 

Tillfället som gjorde tjuven

Här om dagen när jag klev på bussen hände en grej som fick mig att reflektera lite kring det här med att många verkar så himla förvånade när man berättar om hur mycket sexism man som kvinna utsätts för eftersom de själva aldrig ser det riktigt och kan inte ta in när man dessutom berättar vilka som varit sexistiska. ”Inte haaan”gormas det.

Låt mig måla upp bilden från busspåstigningen. Jag kommer med barnvagn och går förbi en exceptionellt lång kö av människor som väntar på samma buss, eftersom att jag har vagnen med mig går jag ju inte på fram utan i mitten och kan således ignorera kön. Efter mig kommer tre tjejer i tonåren med ett ickesvenskt utseende. Rätt högljudda som ju av erfarenhet i princip alla tonåringar i grupp är. De ignorerade också kön, ställde sig helt sonika framför personen som stod först. Bussen kommer, de kliver på och sätter sig i den första fyran av säten som brukar vara reserverad för folk som är till åren, gravida eller har något specialbehov av något slag, även fast resten av bussens säten står till deras förfogande.

Visst kan man tycka att det är lite störigt tonårsbeteende. Herregud, jag med mina ynka 32 år kommer oftare och oftare på mig själv med att rynka på näsan och sucka mentalt (okej ibland ljudligt) åt dagens ungdom som om jag vore någon himla tant från öfvre Östermalm. Men. Vad jag inte gör, och som tyvärr inte heller förvånade mig att andra gjorde även fast det gjorde mig ledsen, var att tänka att detta extremt tonårstypiska beteende hade något som helst med etnicitet att göra. Flera på bussen verkade uppröras av detta beteendet så.till.den.grad att de tyst (inte så tyst) spekulerade i vad ”sådana” får och inte får lära sig hemifrån, det är väl annorlunda reglar osv. ”Sånadär” är ett ord som förekom på ett sätt som det annars inte gör. Där och då, i situationen som inte var helt socialt accepterad kanske, hittade rasismen en kryphål. Precis på det här sättet hittar också kvinnohat och sexism fram. När folk inte gör som de anses vara ämnade att göra. När personer med ickesvenskt utseende bryter en social regel, då kommer dömandet fram. När kvinnor inte håller sig inom den snäva kvinnorollen, då kryper sexismen fram som ett himla monster from within.

Och det är helt vanligt folk det här. Rasisterna och sexisterna är inte nödvändigtvis bara stereotyper själva. Det är förmodligen inte deras första och största grej de identifierar sig själva som. Tvärt om, jag tror att de flesta med rasistiska eller sexistiska värderingar och åsikter inte själva skulle säga att de har det. Men i vissa situationer kryper det fram.

Jag vet inte hur många gånger jag hört både män och kvinnor prata nedsättande om kvinnor som legat med ”för många”, tagit ”för mycket” plats, klätt sig ”för vulgärt” osv osv. Tillfället gör rasisten och sexisten oftast. Det gör inte att det är mindre illa. Jag tror att vi måste reagera på de här kommentarerna också för det är bland annat genom dessa som det normaliseras och gränsen för vad som är accepterat flyttas fram ju mer sånt här som får förekomma. Jag blev så ställd att jag liksom inte visste vad jag skulle säga riktigt. Vilket jag givetvis får ångra nu, för att vara tyst är att godkänna beteenden som är kränkande. Tills nästa gång ska jag ha tänkt ut något vettigt. Förmodligen blir det bara den gamla goden ”Vad menar du med det du sa?” Och sedan låta personen gräva sin egen pinsamhetsgrav. Let the idiot talk är ett starkt kort om man inte orkar eller har tid att läxa upp i stunden, och rusta sig för svaret själv.