Body monitoring

Har ni hört talas om begreppet body monitoring?

Det är kort beskrivet beteendet att ständigt hålla koll på hur man ser ut. Hur man sitter eller står, hur håret ligger, att man syns i rätt vinkel för den man pratar med, hur kläderna sitter, and so on. De flesta ägnar nog en tanke åt detta med jämna mellanrum, men hos kvinnor ser man detta mer.

I jobbsammanhang har jag lagt märke till detta vid många tillfällen, det liksom tar all min uppmärksamhet att följa hur kvinnan med bara sekunders paus mellan gångerna rättar till sitt hår, kragen, sjalen, ändrar sittställning på ett tillsynes onaturligt sätt. Ute i fria världen ser jag det hela tiden. Det ständiga tillrättaläggandet.

Och nu kan det låta anklagande, det är det inte. Detta är ett beteende som sker utan att personen ifråga är medveten om det. Det sägs vara den internaliserade varianten av the male gaze, alltså att kvinnor ser sig själva utifrån, och då utifrån mannens perspektiv. Vi blir matade med mansperspektivet som norm, de flesta filmerna som görs är mansvinkel på, kvinnor finns med som sidofigurer till män oftast. Läs gärna om Bechdeltestet för mer info om detta. Reklam matar oss med en bild av att kvinnor finns för män att titta på, till och med reklam för produkter som riktar sig till kvinnor får ett bildspråk som syftar till att tilltala män.

Allt detta leder till att vi internaliserar den manliga blicken för att den är norm, och det leder till att vi börjar monitorera oss själva. Vilket leder till att vi börjar korrigera oss själva för att passa in i normen. I längden är detta skadligt för vi baserar tillslut vår självbild på andras förmodade bild och gillande av oss, inte vilka vi är. Det är lätt att säga att man bara ska sluta, men för många är det år av vana som behöver tränas bort, men det går.

Jag tror att vi i ett så utseendefixerat samhälle behöver hitta forum där man inte bedöms på sitt utseende, där kroppen inte kan bedömas. Jag personligen tror att kvinnoseparatistiska forum kan vara ett bra sätt. Det kan låta krångligt att hitta men alltså det behöver inte vara svårare än att man träffar sina kvinnliga vänner bara. Och eftersom vi alla (typ alla) lider av det här samhällsfenomenet i någon grad så kan det vara bra att prata om det. Att bestämma sig för att noll utseendefokus får förekomma, för att mixa upp det lite. Nu säger jag inte att det alltid är kuddkrig och sminksnack när kvinnor ses, utan att vi när det bara är kvinnor som ses kan behöva göra det till en paus från hur vi ses på i det offentliga rummet.

Man kan också tänka på hur man själv bidrar till utseendefokuset. Jag försöker verkligen tänka på hur jag strösslar utseendekommentarer omkring mig. Om jag träffar en grupp med kvinnor och män och någon kvinna får en utseendekommentar (händer alltid) så ger jag mannen i gruppen en också, inte ironiskt, utan för att väga upp. Balans is the shit. Det brukar belysa just hur passande eller opassande en utseendekommentar är i sammanhanget.

Det finns säkert massa andra saker man kan göra för att öva bort det här också. Det handlar inte om att man är utseendefixerad, det är ett resultat av att man rör sig i ett samhälle där man förväntas följa normer som för kvinnor inte är naturliga. Det går inte att värja sig men man kan lära sig att känna igen beteendet och hitta strategier för en själv hur man får rätt fokus igen. Att lära sig varför man gör det är också en del, för att det förväntas av oss, vi har fått det intutat i oss under lång tid, tänk på hur många bilder på kvinnor du passerar varje dag, hur kvinnor framställs i TV, film, serier, det skapar normer, det är inte för att man är extremt fixerad vid sin lugg eller hur kläderna sitter egentligen. Det är för att undvika problem, vilket kvinnor som frångår normen möter. Herregud se bara på kvinnan i publiken som på melodifestivalen för några år sedan vara glad och höjde armen och, ve och jävla fasa- HADE KROPPSHÅR! Att.Hon.Vågade! Listan på grejer kan göras lång. Titta i tidningshyllan nästa gång du är i mataffären på skvallertidningarna. Se hur kvinnor som kan med att befinna sig på stranden TROTS ATT MAGEN ÄR SVULLEN (den kanske inte ens är svullen utan magar putar för det mesta). Det är så dom ser ut i naturligt tillstånd. Men det visas upp som look at this freak of nature woman!

Jo, räkna brukar ju förse en med massa bra information. Nästa gång du sitter på ett möte (antar att de flesta gör det ibland), välj ut en man och en kvinna och räkna hur många gånger de rör sitt hår eller rättar till sina kläder. Svårt att göra på sig själv, men man kan ju testa, eller be någon du umgås mycket med räkna åt dig vid ett för dig okänt tillfälle. Kan ge en bra indikation på hur mycket jobb du har framför dig!

 

 

Feminism är något för dig Krister!

Jag fick en kommentar till mitt förra inlägg från en Krister. Han har kommenterat tidigare här och jag kan ju bara säga att han verkar ha fått det här med feminism lite om bakfoten. Men Krister- du är inte ensam! Det finns massa människor med en lite verklighetsfrånvänd bild av vad feminism är och vad vi feminister står för! Ingen fara, du har kommit rätt för jag tänkte att jag skulle förklara för dig så du inte behöver gå omkring och tro att alla feminister vill dig illa och skrattar åt när män far illa. Dessutom kan du sedan sprida ordet vidare till dina gelikar, bli en sån här kille som nedan, och på så sätt kan vi hjälpas åt att kämpa för samma sak. Underbart!

Okej, vi börjar med att titta på vad Krister skrev:
Lägre livlängd för män, nästan bara män som dör i arbetsplatsolyckor och betydligt fler män tar livet av sig än kvinnor. Jämställt? K.

Om jag förstår det hela rätt så har Krister hittat några områden där män far illa, inte bara det- MER illa än kvinnor inom samma områden. Och av avslutningen att döma så menar han att det inte är jämställt, och då att män har det värre? Specifikt här eller i allmänhet vet jag inte. Kanske att när man pratar om feminism och det strukturella förtrycket mot kvinnor så kanske han känner att vi helt missar att män OCKSÅ far illa?

Absolut Krister! Män drabbas också av att vi lever i ett patriarkat med skadliga könsnormer. Feminismen vill också råda bot på detta, det finns många som kämpar för att speciellt mansnormen som skadar män själva och är en stor anledning till att män skadar andra ska suddas ut och ersättas av härligare normer! Att män pga mansnormer där de inte ska visa känslor väljer att inte söka vård är hemskt. Men jag skulle inte säga att männen låter bli det pga av kvinnorna, eller? Att män dör i arbetsplatsolyckor kanske inte heller beror på varken kvinnor eller feminister specifikt heller? Vi vill ju jobba med att arbetsplatser ska bli bättre ställen för både kvinnor och män. Vi vill att machonormen (som är rätt vanlig på arbetsplatser med majoriteten män, vilket också är arbetsplatser där flest olyckor sker) ska jobbas bort för den är skadlig. Matchonormen gör att män känner sig tvingade att ta risker, annars bli man kallad glåpord av andra män som inte sällan är kvinna, brud, bög osv. Alltså män kallar andra män för detta i syfte att trycka ner, för att det bland dessa män anses sämre att vara kvinna eller homosexuell. Det är inte feministerna som står där på byggarbetsplatsen och hetsar män att inte vidta tillräckliga säkerhetsåtgärder Krister. Så om man ska beskylla något så  är det inte feminismen utan mansnormen kanske?

Sen kan jag förstå att du kanske inte känner igen dig i att män skulle ha det så himla mycket bättre än kvinnor. Stämmer det? Du kanske inte alls upplever att du har himla massa privilegier? Och det kan stämma- just du kanske har blivit rätt så jävla orättvist behandlad. Och det är ju skittråkigt. Men, feministerna är inte din fiende. Vi säger att män, som grupp, innehar privilegier som kvinnor, som grupp, inte har. Det betyder inte att vi hävdar att alla män har det bättre än alla kvinnor som individer. Det finns klassskillnader och andra parametrar som styr vilka privilegier människor har. Intersektionalitet kan du googla om du vill sätta dig in i detta! Eller läsa om det jag skrivit här. Det här med att män har det bättre strukturellt beror på att vi lever i ett patriarkat. Kort kan det beskrivas så här:
Patriarkat är ett samhällssystem där män har den primära makten och de flesta ledande positioner inom politiska-, ekonomiska-, religiösa-, sociala-, och finansiella institutioner domineras av män.
Du ser ju, strukturellt, inte alltid individuellt.

Angående det här med att män inte lever lika länge som kvinnor så är det också något jag tror beror lite på vilka normer man har att följa. I illustrerad vetenskap har man tittat på det och sett att det finns vissa genetiska-, hormonella- och livsstilsanledningar till detta. De genetiska och hormonella har vi feminister inte så mycket att säga till om, men livsstilsanledningarna som att män generellt dricker mer, tar sämre hand om sig, besöker läkare mer sällan försöker vi råda bot på genom att förändra mansnormen, så även där är feminismen bra för dig Krister.

Om detta inte är anledning nog att ansluta dig till den feministiska värmen så kan du bara höra av dig igen med vilka oklarheter som råder så ska jag försöka förklara. Ha en bra dag!

 

Ni duger som ni är killar!

Inför sommaren fylls media med tips till oss kvinnor om hur vi ska ändra våra utseenden, hur andra lyckats och blivit riktiga lyckoglitterspridare av det. Det är artiklar där någon som inte passar in i mallen totalsågas ihop med ett gäng bilder på ”felet” (typ celluliter eller kroppshår). Så nu gäller det att stålsätta sig och komma ihåg att detta är ett patriarkalt påhitt, där vår osäkerhet går att kapitalisera på. Om vi inte mår dåligt över oss själva så går det ju inte att sälja på oss massa mirakelprodukter. Ett sätt att ge media mindre påverkan är att titta på det totalt orimliga i innehållet genom att byta ut kvinnor mot män.

10419991_983512185033756_6706360921813263692_n

Lady Dahmer hade delat den här bilden på facebook med frågan om det ser bekant ut. Nej är väl tyvärr svaret. Det skrivs inte såhär om män. Eller tyvärr ska man väl inte säga, det är kanske bra för det är ju rätt objektifierande. Jag önskar bara att det inte skrevs så om kvinnor heller då. Och ska kvinnor prompt framställas som de gör idag av media så tycker jag att vi mixar upp det med lite män på samma tema.

Bilden ovan är ju ett montage som ni säkert redan förstått, och det är lätt för besserwi… eh jag menar vita krä.. nej alltså trevliga killar att säga att de inte hade haft något emot att män framställdes så här. Brudar är så himla känsliga för allt, herreguuud, det är väl bara att köra på ändå och strunta i det om man inte gillart så att säga?

För att förtydliga det absurda, även för män, i att bli objektifierad i tid och otid så ska vi titta på när manliga sportstjärnor får samma frågor som kvinnliga sådana.

Va? Inte okej? Konstigt.

Det finns få sätt som så tydligt visar det absurda i behandlingen av vissa grupper som att byta ut offren mot mer privilegierade personer. Så nu kan vi förhoppningsvis enklare avfärda all skit media matar oss med och fokusera på annat betydligt viktigare som att götta oss i att det är sommar! (snart igen i alla fall när höstvädret gjorde en återkomst)

 

 

Stackars lilla flicka

Idag tänkte jag att vi skulle fundera lite på det här med könade kläder på barn. Jag har själv inte mött ett så stort motstånd till valet att klä vår dotter könsneutralt, förmodligen för att jag stoppat eventuella ”Ååååh! Lilla prinsessan snutteplutt älskar rooosa reeedan” kommentarer innan de ens kunnat komma ut, och de som känner mig ens lite vet liksom bättre redan, och har liknande åsikter om saken. Några undantag i form av rosapluttiga volanggåvor visserligen.

Any how, att jag inte möter det betyder ju som bekant inte att folk inte är av en annan åsikt, en som vi ska behandla idag mina vänner. Den för mig extremt konstiga åsikten om att flickor berövas något om de från start inte får gå all in på fluff, rosa, tyll, glitter, rosetter och volanger. Som att det liksom skulle vara lite synd om dom för att deras hemska genushäxa till mamma inte LÅTER henne uttrycka sin feminina sida och avkönar henne och stackars barn blir ju TAGEN FÖR ATT VARA EN POJKE! Kommer inte veta att hon är tjej, kommer känna sig ful kanske för att man pga pojkkläderna håller gullkomplimanger på avstånd.

Alla dessa faror jag utsätter henne för finns det folk som på riktigt tycker är reella. Kommentarer om att det är hemskt att feministföräldrar lever genom sina barn och tvingar på dom sin levnadsstil (tillskillnad från andra föräldrar då enligt dom…). Att visst kan man få kämpa för att alla ska gå i neutrala naturfärgade säckar till okönade outfits, men kan man inte hålla barnen utanför detta?

Vad jag inte förstår är vad själva skadan för barnen i det hela skulle vara. Jag menar pojkbarn tycker ju inte vuxna synd om ifall de inte tvingas in i någon ryschig tyllkreation och inte heller har jag hört någon vara förfärad och orolig över hur pojkars självkänsla ens ska kunna bli något om de inte får komplimanger för sitt yttre i parti och minut. Detta är en oro som bara uttrycks när det gäller flickebarn.

Jag tror att folk känner oro för att flickor och kvinnor i stor utsträckning bedöms på sitt utseende. Ju sötare, finare, snyggare (olika beroende på ålder) en flicka/kvinna är, desto bättre. Och om man då tar bort attiraljerna som ofta avslöjar att det är en flickbebis man har framför sig så tar man ju också bort många konversationsöppnare i form av utseendekomplimanger, vissa vet inte vad de ska säga om och till barnet då. När hon sedan blir äldre så kommer hon inte heller för lek ha otympliga kläder. Det kommer göra att hon förhoppningsvis får färre uppmaningar om att ta det lugnt, vara försiktig eller bli bedömd på utseende. Jag vet inte vad som är skadligt med det?

Men, när hon däremot blir medveten om att hon är tjej och börjar se vilka olika förväntningar folk i samhället har på killar och tjejer så kanske hon i sökandet efter tillhörighet till sin grupp upptäcker att utseende är något man kan få uppskattning för, och då inte vilket utseende som helst utan det som anses tjejigt. Då kanske hon kommer börja tänka på det. Tills att den dagen kommer hoppas jag att vi har lyckats bygga upp en grundsjälvkänsla hos henne och satt några grundvärderingar på plats. Jag hoppas att hon då vet att det är saker som att vara en bra kompis, vara hjälpsam och ha kul som är viktigt, inte om hon kan likna en docka. Med det sagt så kommer vi inte förbjuda något som kan anses tjejigt, vi kommer bara tänka på att lyfta fram en enligt mig bättre sida av det.

Vi kommer kanske låta henne leka med smink- som ett sätt att klä ut sig. Inte försköna sig.

Vi kommer kanske låta henne dansa i tyll. För att det är roligt, inte för att tillfredsställa föräldrars behov att att småflickor ska vara gulliga.

Vi kommer kanske köra på rosa kläder, för att det är bra att leka i, inte för att vara gullad med.

Precis som jag hoppas att föräldrar till pojkar låter dom göra med!

 

Vad tycker du?

Några som läst här från tidernas begynnelse (ok inte så långt tillbaka men ett tag) vet att jag läste en bok som heter ”Nice girls still don´t get the corner office (unconscious mistakes women make that sabotage their careers)” av Lois P. Frankel. En helt okej bok som på ett aningen amerikanskt lite konservativt vis går igenom i typ ett listformat vad kvinnor själva gör fel som sätter käppar i hjulet när det kommer till att få till en karriär.

Jag tänkte när jag läste den för nästan ett och ett halvt år sedan att det fanns rätt mycket jag hade att säga om det hon nämner i den men boken föll i glömska till förmån för annat. Men här om dagen såg jag den i bokhyllan och nu har jag suttit och bläddrat lite och blev inspirerad och tänkte att jag skulle prata lite om en grej som tjejer får lära sig att göra när de är små för att undvika att någon hamnar utanför (tjejer har ju ett rykte om sig att vilja leka två och två bara, mest är det vuxna som tjatar om risken med detta tills det liksom blir en självuppfyllande profetia). Nämligen att inkludera andras åsikter i tid och otid. Nu är det inte bara kvinnor som gör detta men de blir hårdare drillade i konsten som barn, men beteendet oavsett kön har en tendens att signalera doormat. Vilket är mindre positivt om man vill ha mer ansvar och liknande som ”att göra karriär” ofta innebär. Så nu går vi igenom hur vi kan göra oss av med beteendet lika effektivt som den här lilla tvättbjörnen skurkar bort den här hemska dörrmattan!

Beteendet kan visa sig som att du i ett möte ställer massa kontrollfrågor om det du själv sagt och det kan, inte alltid men ofta då ge sken av att du dels inte tror dig vara säker på giltigheten i det du själv sagt och när du ber om specifika personers åsikter i frågan så är det ett sätt att peka ut vem du tycker är mer senior inom området. Och det kan ju vara så att du faktiskt ber om en mer senior persons åsikt, men det är ju inte det jag kritiserar, utan när man frågar random utpekad, inte nödvändigtvis mer skillad tjomme. Dessutom är det väldigt ineffektivt om allt och alla ska yttra sig om varenda grej man pratar om, det hör ju inte direkt till vanligheterna att folk utan fakta bara håller tyst utan uppkommer tillfälle att orera fritt om något ja då tar folk tillfället i akt!

Istället för ”Thomas vad tycker du om det jag just föreslog, kan du pretty please ge din mansbedömning på det?” så kan man ställa en öppen fråga utan någon mottagare, då öppnar man för att det kan finnas någon som vill säga något men man underminerar inte vad man själv sagt med det beteendet och förmodligen blir det bara de lite mer kvalificerade åsikterna som kommer upp.

Ett bra sätt att bygga upp andra med det här beteendet är att referera till det de sa och inte till vad de tillfrågade referenspersonerna tyckte om det.

Att lägga av med detta betyder inte att vi ska bli otrevliga och helt egocentrerade och tro att våra egna tankar och åsikter alltid är de bästa.

Men vi ska balansera det lite så att kvinnor inte alltid ber om mäns godkännande. Vi behöver avlära oss det som samhället i (mitt fall och många andras) lärt oss i decennier, en sak i taget.

 

 

Hur pratar du om dig själv?

Hur pratar vi om oss själva egentligen? Och vad leder det till?

Jag noterar ofta, alldeles för ofta, att framför allt kvinnor i min omgivning, både i sociala medier och riktiga livet kritiserar sig själva något så vansinnigt mycket. Det kan vara allt från sorten ”nej men den här gamla trasan” (okej INGEN säger så längre men omskrivningar av det, till ”åh nej, hur ser jag uuut på bilden?!”. Allt där emellan också.

Jag tror att det beror på att vi är uppfostrade till att dels kritisera oss själva för att motiveras till att försöka passa in i vissa normer, till att inte tro att vi är något, och då förminska och förlöjliga våra utstickande egenskaper eller utseendefeatures. Ni kan ju bara tänka er hur ofta vi kritiserar vårt egna utseende med tanke på hur ofta andra säger något om det, det brukar nämligen vara en reaktion på en kommentar eller en komplimang. Och det vet vi ju sen gammalt att folk är rätt bra på att strössla över flickor, kvinnor, det är den främsta valutan vi mäts i.

Visst förstår jag att självkänslan och självförtroendet inte alltid är på topp och att man kanske inte alltid vill bli påmind om ens utseende och därför viftar bort kommentarer. Med all rätt, vi borde få slippa det helt. Det är inte detta jag menar att vi gör fel utan det där uttryckandet av ett milt, oftast, ibland grovt, underliggande självförakt där vi till varje pris ska förklara att vi minsann inte tycker att vi duger som vi är. Nu vill inte jag att vi alla går ut och testar detta men lyssna aktivt när en kvinna pratar om sig själv och då främst sitt utseende. Vilka ord använder hon? Du kommer inte direkt känna ett glädjerus när du ser över hur många procent av gångerna som det är förminskande.

Det här är inte bara skadligt för individen i sig utan för andra kvinnor, män och barn i deras omgivning. Alla de lär sig lite mer för varje gång det händer att kvinnor tänker så om sig själva, och att det då måste ligga något i det vilket gör att andra tänker så om oss också. Vi lär små tjejer att ta efter beteendet. Vi lär små killar att kvinnors värde ligger i utseende. Detta är inget som ska skyllas på kvinnorna som gör så, vi är alla till viss del barn av vår tid, och alla hjälper till att upprätthålla detta på olika sätt.

Men, vi är ju inte heller helt handlingsförlamade fast vi har fått sådan här skit inpräntat i oss sedan urminnes tider, det GÅR att göra något åt det.

Fake it til you make it. Man brukar ju säga att man säger det man tänker, and that my friend works the other way too. Jag lovar, säger du rätt sak börjar du oundvikligen tänka det tillslut.

OM du märker att du är mitt i en liten självförminskande mening, slutför ej. Jag upprepar, slutför ej. Det för inget gott med sig.

Inte du som gör detta mot dig själv? Någon annan? Säg till, inte som en full on påhoppande konfrontation utan ta den här diskussionen in private.

Jag brukar uppleva en utökad känslighet i mina kräkreflexer när jag springer på you-go-girl-kvinnor-kan-inlägg. Och detta är på gränsen, det är jag helt och fullt medveten om men jag var bara tvungen att ta upp det. Har sett detta för mycket senaste tiden och det är så tråkigt.

Lovar att detta inte kommer utvecklas till några livsmeningscitat på vackra solnedgångsbakgrundsbilder.

 

 

Allt fantastiskt med att leva som aktivt utövande feminist!

Alltså jag har kommit på att man lätt kan få uppfattningen att det är rätt miserabelt att leva som aktivt utövande feminist här. Må så vara ibland, men alltså the greatness av det, det slår alla små dispyter man oundvikligen hamnar i vilken dag som helst! Så om du står i valet och kvalet huruvida du ska gå all in och bejaka din inre feminist och bli aktivist så kommer här ljuspunkterna som förklarar allt fantastiskt som händer när du börjar ge zero fucks about att pleasa det patriarkala systemet:

Andras åsikter om dig? Never again a problem, du definierar dig själv.

Någon försöker förolämpa dig genom att säga något negativt kopplat till att du är kvinna, du bara går inte på den enkla.

Du kan dina strukturer och din fakta i sömnen så jämställdisterna will forever be a non-issue för dig.

Du får gjort det du ska för jävla bra för att du inte assisterar andra pga ditt kön längre.

Du vet att du ska ha manslön och hur du lägger fram att du vet vad skillnaden är.

Du kommer aldrig känna behovet av att skratta åt dåliga skämt för att ”inte förstöra stämningen” och fördumma dig själv.

Du låter inte längre könsnormer begränsa dig själv, det försöker patriarkatet med så bra ändå. 

Du låter dig inte begränsas i samtal pga ditt kön.

Åh! SÅ mycket bra!