Män som ska tänka ut idéer för kvinnor

Ibland inträffar saker som får mig att tänka ”Det här är fan inte sant. Enda, ENDA, fördelen är att det blir tillfälle att exemplifiera ett problem här.” Igår var ett sådant tillfälle.

Jag var på ett möte med 5 män, varav en av dom jobbar jag med i vanliga fall. Tre av dom var från ett annat företag och vi skulle prata om samarbete. Ni vet ju att jag jobbar inom bank och vi kom in på det här med hur vi kan säkra en jämn könsfördelning på en grej vi ska jobba med. Föga förvånande kan tyckas att jag av alla människor leder in diskussionen på det.

Dok är det inte detta som är den stora grejer jag skriver om. Utan det som följde. En av killarna i rummet känner att han fick en idé. En idé som inte bara var en dum, helt sjukt jävla puckad liten tanke som kanske skulle gjort sig bäst i det tysta, som han borde låtit falla i glömska för all framtid. Inte en sådan, utan en briljant kul spexkillig mästeridé faktiskt som han kände att vi andra inte kunde leva utan. Han bara:

”Ah men ni vet det finns ju en app som heter Tink som visar en samlad bild av ens ekonomi- SKULLE VI INTE KUNNA TILLTALA KVINNOR GENOM ATT KALLA DEN PINK ISTÄLLET. Så att dom känner att det är för dom också.”

Det måste vara ett skämt tänker ni. Nej det är det inte. This can´t be made up. Han mumlade lite efter detta och liksom försökte lyfta att det väl visar att vi vill ha med kvinnofolket.

När skrattet uteblev och istället ersattes av ”Menar du att kvinnor lockas av rosa färg och inte det riktiga som funktioner och sådant som män?” Så förbyttes snilleleendet till något mer i den här stilen:

 upset depressed die michael ian black its over GIF

Tätt följt av ett ”Anmäl mig inte.”

Ni kan ju föreställa er hur mycket den här killen kände att han var välkommen att delta i de fortsatta diskussionerna. Måttligt.

Men alltså, om man ska andas och komma vidare från den initiala chocken och börja fundera på vad det beror på så tror jag att det ligger något i den ständiga infantiliseringen av kvinnor. Ni vet när andra och i många fall kvinnor själva förväntas agera lite som barn och se ut som dom också. Så ibland när folk ska fundera på vad kvinnor kan tänkas gilla så kommer barnreferenserramarna snabbt upp. Rosa, fluff, gosigt, gulligt. Inte behov. Bara utseende. Varför tänkte inte killen med den usla idén att man skulle kvinnofiera genom att göra något bättre? Utan bara gulii-mysanpassa namnet och färgen? Jo för en bild av kvinnor är att de gillar ytliga ting bara. Alltså don´t get me wrong, jag tror att alla uppskattar en snygg design och kvinnor och män och alla där emellan har väl individuella smakpreferenser som påverkar huruvida man känner sig lockad till en produkt. Men det generella antagandet killen gjorde känns så fördummande. Jag kan inte INTE reagera.

Bildresultat för smash patriarchy gif

Det påminner mig om ett tillfälle för jävla massa år sedan, innan iPhonens tid, när jag gick in i en butik och skulle köpa en ny mobiltelefon och nämnde vilka funktioner som var viktiga för mig och killen i butiken plockar fram tre mobiler i färgen rosa, UTAN funktionerna jag bad om. Han antog alltså att jag skulle vara mer benägen att köpa en telefon baserat på färg jag inte nämnt än funktioner jag hade nämnt. Så starka är fördomar.

Det blev som sagt jävligt jobbigt för den här killen på mötet och de andra fick kompensera (efter bästa förmåga) genom att de lade till ”eller hon” när de pratade om utvecklarkillar, kodgrabbar med flera. Jag antar att jag företaget vi träffade inte kommer skicka honom igen. Let´s hope.

Jag tror att det kan vara svårt för män att sätta sig in i hur det känns att sitta där som ensam kvinna och höra en så dum generalisering. Jag undrar ju vad den här personen tänker om mig då. Tror han att JAG sitter där och ritar enhörningar och tänker på kattungar och sockervadd och planerar helgen när jag ska ha pyjamasparty men mina bästizar och ha kuddkrig och äta glass direkt ur bunken och fläta varandras hår?

Och sedan undrar folk varför jag har en hård attityd. Jag måste- om jag vill bli tagen på allvar (vilket är en fördel i mitt jobb om jag blir), för om jag inte visar INNAN någon hinner säga eller göra något sexistiskt så möter jag mer sånt än om folk från början förstår att det inte passar sig.

Jag längtar efter att vi ska ha kommit så långt att kvinnor inte behöver agera proaktivt för att undvika sexism. Anyday now, tills dess.

Bildresultat för smash patriarchy gif

 

 

Sexismen vilar visst aldrig

Ni vet när lastbilen mejade ner massa oskyldiga människor i fredags? När hela Stockholm frös till. Jag ska inte gå in på just den händelsen, ni har garanterat läst mycket om det och jag vet helt ärligt inte vad jag ska säga. Istället tänkte jag dela med mig av en reflektion jag gjorde timmarna efter.

Jag var kvar på jobbet som ligger en bit utanför centrala Stockholm. Ville inte befinna mig inne i stan ifall det skulle bli fler dåd som man ett tag befarade så jag blev kvar ett tag. Timmarna gick och det verkade inte bli mer. Jag och två kollegor, kvinnor i samma ålder som jag själv skulle åt samma håll. Vi bestämde oss för att promenera istället för att riskera att bli fast i trafiken i en taxi. Klockan var sju när vi började gå och vi hade några timmars promenad framför oss så det var i senaste laget för att hinna innan det blev mörkt.

För det första, att vi ens behöver tänka tankar som att vi nog är tillräckligt många om någon skulle överfalla oss, att vi som halvunga kvinnor behöver prioritera att röra oss i offentliga miljöer innan det är mörkt. Sjukt.

Vi är nu dryga fyra timmar efter dådet, jag skulle säga att många känner en otrygghet. Kan man tänka sig att det vore på sin plats att få en paus från sexism? Att män skulle bara göra bedömningen att ”nä alltså nu av alla tillfällen i skymningen timmar efter en vansinneshandling där hela stan står still och folk har mycket i huvudet som det är, jag taggar ner mitt usla bidrag till samhället, i synnerhet mot kvinnor”. Hade det varit en helt orimlig tanke att tänka? Frågar ni mig så hade det varit ett fullt rimligt resonemang där och då. Men ni förstår, det är INTE vad tre män jag mötte på hemvägen tänkte. Nej nej, deras rätt att visa sin ”uppskattning”, läs ”vidriga kvinnosyn” gick före.

Nu undrar ni vad de här männen gjorde. Först var det två män som liksom reproducerade en stereotyp, de stod vid byggbaracker och börjar visa sitt intresse genom att med könet före övriga kroppen närma sig med gillande (guturala brunst) läten.

Hur de trodde att det såg ut:

Snipes smile cool wink walk GIF

Vilken reaktion de hoppades på:

 lovely GIF

Hur det faktiskt såg ut:

UFC dance dancing fight swag GIF

Hur vi faktiskt reagerade:

HULU tv hulu scandal lovely GIF

Såatteh, ”inte alla män osv”. Men ta mig fan varenda kvinna får vara med om någon mysig man med jämna mellanrum.

När gänget jag gick med skiljdes åt återstod en bit för mig att promenera själv. Då möter jag ytterligare en livsgnistesabotör.

 weird tongue lips strange old man GIF

Alltså jag betvivlar starkt att den där metoden går hem. Eller? Det kan omöjligt funka för någon. Med det sagt tänker den analytiskt lagda att det eventuellt skulle leda till ändring av taktik. Och att vi egentligen bara skulle se rätt unga människor med det här beteendet eftersom de efter några år av misslyckanden skulle ändra sig om syftet vara att locka till interaktion i någon form. Men alltså jag tror inte längre att syftet är att få kontakt, jag tror att syftet är att förnedra, att visa att man inte har någon respekt för personerna man utsätter för detta.

Nu kanske några skojisar tycker att jag drar på med några för höga växlar. Men tänk själv- två medelålders män på en arbetsplats, den ena börjar liksom gå mot den andra slickandes runt munnen med könet svingandes mot den andra mannen. Skulle.Inte.Ske. Nu kanske någon annan skriker ”men alla är inte gay och det är DÄRFÖR det inte sker och dessutom ÄLSKAR män kvinnor får man inte visa det? Va!Va!Va!”. Nej, ens egna sexuella åtråsobjekt kan ju omöjligt vara ansvariga eller? Så argumentet fyller ingen funktion. Lägg ner det bara.

Jag önskar att jag hade en riktigt bra avslutning här nu med massa förslag på löningar men jag kommer inte på några. Mer än att fortsätta sprida sina upplevelser så att fler, framför allt män kanske som inte själva upplever det, blir medvetna om det och kanske pratar om det med sina vänner, och då förmedlar det sjuka i beteendet. Det i sin tur kanske leder till att avnormalisering av beteendet, och alltså en minskning.

One can only hope.