Den uppoffrande modern

En av mina bästa vänner var på besök för några dagar sedan. Hon berättade att en jag jobbat med hade blivit förvånad när informationen om att jag valt att föda med kejsarsnitt kommit upp, av reaktionen att döma så hade det med att det inte matchade hennes bild av mig som någon som brutalt liksom bara trycker ut ungen utan någon som helst smärtlindring till vilket pris som helst. Lite oklart hur hon fått den bilden av mig, men jag antar att det är tätt sammankopplat med att kvinnor, riktiga kvinnor, ska vara uppoffrande. Man ska när det vankas barn liksom helt släppa allt vad fåfänga, sjävbevarelsedrift och modernitet heter. Man ska gladeligen bli inkontinent, få bestående underlivsskador som är att jämföra med någon massaker från en highschoolskräckfilm som utspelar sig i ett öde hus i obygden. Och då har vi bara pratat om hur barnet äntrar världen. Det verkar som att förväntningen på nyblivna mammor fortsätter på samma tema olyckligt nog.

Nästa steg i den ultimata uppoffringsrollen som moder som jag har förstått det är amningen. Allt och alla ska tycka till om detta. Själv har jag satt som princip för mig själv att om detaljfrågor om ämnet kommer så kontrar jag med liknande dito tillbaka. Hittills har det varit rätt lugnt på den fronten för min del men jag har förstått av andra att den här lugna tillvaron kan skakas om av amningsmaffian (som kan bestå av egentligen vem som helst som har en åsikt) när man börjar träffa mer folk igen. Den ultimata modersprestationen lyckas man tydligen med om man helammar barnet, utan att dölja det (man ska få amma fritt), fast också utan att flasha brösten (andra tycker att det värsta som kan hända är att ett bröst som inte syftar till att tillfredsställa den manliga blicken syns i offentligheten), du inte känna efter så mycket själv hur länge det känns rätt utan du ska amma lagom länge tills barnet är lagom gammalt. Att veta hur länge det är ska du överlåta till andra. I allt detta ska du inte bry dig om hur det känns för dig egentligen, barnet ska ammas till vilket bröstblödande pris som helt helt enkelt.

Sömnen. Den beryktade frånvaron av den kanske är mer rätt benämning på området. Ju mindre du sover desto mer uppoffring= duktig mamma. Fast du ska också klara av alla andra bestyr runtomkring, annars är du lat, som mamma. På detta ska du ju inte se ut som att du inte sovit, utan du ska helst se ungefär 10 år yngre ut än vad du är, fast lagom sminkad- för mycket passar inte en god mor.

Alkohol. Du ska inte dricka alls fast det knappt går över någonting alls i mjölken. Att pappor som dricker alkohol är en procentuellt typ tre gånger så stor risk för barnet spelar ingen roll, det är mamman som ska göra uppoffringen att inte ens lukta på något alkoholhaltigt så länge hon har barn. Egentligen oavsett om hon ammar eller inte eller om barnet ens är i närheten. Alkohol ska den uppoffrande modern avstå helt. Pappor ska inte det för då är dom hunsade.

Reglerna är många och snåriga men temat att kvinnor som får barn ska anta rollen av den uppoffrande i relationen är genomgående. Det är klart att man får offra vissa saker till förmån för den nya lilla personen som äntrat ens liv, men det vore ju toppen om förväntningarna på graden av uppoffring inte hängde på vilket kön vi har.  Annars kan man ju alltid förklara följande:

 

 

Annonser

Grundkurs för att kunna föra en feministisk diskussion like a boss

Jag tror att alla någon gång har upplevt en rädsla för att ge sig in i ett sammanhang eller en diskussion där man inte är familjär med språket. Där det verkar behövas någon grundkunskap i nivå med rymdforskarsfären för att få vara med och för att få ens åsikt accepterad. Ibland kan man nästan få känslan av att vissa grupper vet om det här och nästan kör på ännu hårdare med alla utryck så att andra, lägre stående varelser, ska förstå sin plats.

Jag har inte själv upplevt det, men jag kan tänka mig att det när det snackas feminism kan uppstå problem att hänga med om man inte förstår vissa uttryck och ord. Och så vill vi ju inte ha det! Jag vill att alla ska kunna vara med i diskussionen, det hjälper oss framåt.

”Jaha och varför kan vi inte prata om det här som vanligt folk så att alla förstår då?” Jo det kan man väl men precis som med vilka andra ord som helst så kan förståelsen för dessa spara tid om man känner till dom och allt inte behöver förklaras där och då. Som om vi pratar om miljöförstöring så kan växhuseffekten vara bra att känna till. Eller om vi pratar om företagande så kan det underlätta om alla vet att det råder marknadsekonomi. (Okej inte till hundra procent men nästan). Så om vi förstår hur vi namnger olika företeelser som är delar av förtrycket eller kampen mot det eller olika grenar av teorin så hjälper det oss att vrida och vända på problemen och lösningarna på ett effektivt sätt.

Som den lösningsorienterade människa jag är så tänker jag att det är lika bra att ta tag i saken själv! Jag tänker att vi börjar med en rätt kort titt på några centrala grejer att få koll på och senare kanske djupdyker ner i dessa och riktigt gnider in begreppen som en dyr jävla lotion med extra allt så det verkligen blir den del av oss! Yes! Nu kör vi!

Särartsfeminism
Särartsfeminismen är ett av feminismens två huvudinriktningar. Särartsfeminister anser att eftersom män och kvinnor är biologiskt olika ger det oss olika kvalitéer, vilket leder till att vi är mer lämpade för vissa uppgifter. Samhällets statusskillnader mellan de manliga och kvinnliga rollerna accepteras inte, utan särartsfeministerna vill att värderingen skall vara jämlik. Den hävdar att kvinnor och män har medfödda olikheter och delvis lite kulturella också, och att vi med den feministiska kampen ska kämpa för att ge de olika intressena, yrkesvalen osv lika värde och erkännande. Men man vill behålla och bejaka de påstådda könsskillnaderna eftersom det mesta sägs vara biologiskt betingat. Jag skulle säga att så kallade jämställdister kan köpa att kalla sig särartsfeminister när man beskriver för dom vad det är. Även väldigt konservativa människor brukar gå med på att detta kan vara okej.

Likartsfeminism
Detta är mer min övertygelse som ni vid det här laget säkert redan förstått. Likartsfeminism är en gemensam benämning på de riktningar inom feminismen som anser att skillnaderna mellan könen främst är sociala konstruktioner och alltså kulturberoende. Den sätter miljön i centrum tillskillnad från särartsfeministerna som sätter de biologiska aspekterna i centrum.  Likartsfeminismen är större än särartsfeminismen i sverige idag (tur det tycker jag). Inom likartsfeminismen ryms bland annat  liberalfeminism, socialistisk feminism och radikalfeminism. Dessa kan vi snacka mer om en annan gång om ni vill. Men här tror vi att man kan jobba bort många av skillnaderna det innebär att vara kvinna eller man i samhället eftersom de främst bygger på sociala föreställningar om vad kvinnor och män kan och bör göra.

Patriarkat
Den sociologiska approachen man kan använda för att beskriva detta skulle vara: Ett socialt system där maskulinitet värderas högre än femininitet och män anses dominanta över kvinnor. Definitionsmässigt är det ett samhällssystem där män har den primära makten och de flesta ledande positioner inom politiska-, ekonomiska-, religiösa-, sociala- eller finansiella institutioner. Även inom familjer är det främst mannen som bestämmer över kvinnor och barn. Alla, både kvinnor och män kan anses lida av patriarkala strukturer. Kvinnor (av rätt uppenbara skäl) som att de faller offer för våld, lägre löner, färre rättigheter, mindre makt mm mm. Män pga att manlighetsnormen som underminerar mäns förmåga och rätt att känna och utvecklas som kännande individer med empati. Plus att män ju också faller offer för mäns våld.

Matriarkat
Motsatsen till patriarkat. Det finns ett litet gäng jämställdister som hävdar att vi lever i ett matriarkat och/eller att det förekommer på vissa platser i världen. Det stämmer inte. Inte strukturellt i alla fall, möjligen finns individer som har en privat situation som kan liknas vid detta men det ska vi ju inte blanda ihop med hur det ser ut i stort. Inte om vi ska tro på forskning och statistik i alla fall där antropologer är överens om att samtliga samhällen, befintliga och historiska, har varit patriarkala. Eller inte forskning som inte källhänvisas till diverse rasistiska kvinnohatarsajter i alla fall.

Intersektionalitet
Detta beskriver hur olika förtryck kan överlappa varandra. Ett viktigt verktyg för att feminismen inte ska bli exkluderande och någon elitistisk kamp för vita redan på vissa sätt priviligierade medel- och överklasskvinnor.  En intersektionell syn på saken inkluderar aspekter som kön, ras, klass, etnicitet, sexualitet. Den här bilden har jag visat innan men den tål att spridas mer:

CIS
CIS är ett latinskt ord som betyder ”på samma sida”. En cisperson är en person som har alla perspektiv av kön på samma sida. Man har alltså ett och samma kön i fyra kategorier kan man säga som bygger upp kön: Biologiskt, juridiskt, mentalt och socialt. Alltså till exempel en person som har en kropp som definieras som kvinna, juridiskt anses vara kvinna (alltså har ett personnummer som definierar en som kvinna juridiskt), personen vill passera som och passerar socialt som en kvinna. När man pratar om cispersoner så förutsätter vi att det bara finns två kön, alltså har vi en binär syn på kön i det här sammanhanget. Mer om vad ickebinär är kan du läsa om strax!

Privilegie
Att ha privilegier betyder inte att man är ond och utnyttjar andra medvetet, man kan inneha privilegier ofrivilligt. Ändock- det är en fördel man fått pga tex sitt kön, hudfärg, sexuella läggning mm som man inte riktigt väljer. En oförtjänt fördel typ. Som att spela ett tvspel på enklaste nivån mot folk som spelar samma tvspel på svårare nivå- de utan privilegier. Därför blir det lite dålig stämning om man då (som exempelvis vit straight man) gnäller och säger att alla har samma möjligheter det är ju så enkelt tvspel! Ja ni förstår ju.

Genus
Genus kan man säga är begreppet vi använder när vi pratar om det sociala könet. Inom likartsfeminismen kan man säga att det är det här vi försöker dissekera och förändra. Det här begreppet kan det vara värt att rota mer i för att förstå många konflikter som kan uppstå till följd av missuppfattningar kring att feminister försöker göra alla könlösa. Kön kan som vi lärde oss precis under beskrivningen av CIS delas in i fyra kategorier: Biologiskt, juridiskt, mentalt och socialt. Genus behandlar den delen som är det sociala könet. Så när vi vill uppfostra barn genusmedvetet så handlar det alltså om den socialt konstruerade delen av könet som idag delar upp egenskaper i två högar- en som anses passande för flickor, och den andra för pojkar. Det vill vi sopa ihop till en enda hög och ge barn, och vuxna med för den delen, möjlighet att vara allt oavsett biologiskt, juridiskt eller mentalt kön.

Könsroller (binära)
Enligt könsrollsteorin är kön förknippat med en social roll eller värdering som människor mer eller mindre medvetet lever med. Ett exempel är ”kvinnan ska stå vid spisen och laga mat medan mannen tjänar familjens uppehälle”, ett annat att ”flickor ska tycka om rosa, pojkar ljusblått”. Könsrollerna uppfattas som stereotypa mallar vilka respektive kön mer eller mindre tvingas in i. Enligt könsrollsteorin finns en tanke om att män och kvinnor har egenskaper och behov som bara går att finna i endera könsrollen, och föreställningen om att ”män skall vara manliga” och ”kvinnor ska vara kvinnliga” kan bli problematisk att hålla fast vid, när en egenskap som kan finnas hos samtliga kön, blir begränsat till ett enda. Kritiker menar att de värderingar, egenskaper och behov som formar begreppen ”manligt” eller ”kvinnligt” snarare är att betrakta som mänskliga, snarare än könsreglerade. Det är detta som vi feminister jobbar på att få till så vi pga kön inte begränsas.

Ickebinär
Ickebinär kan den person kalla sig som identifierar sig som mellan eller bortom kvinna–man-uppdelningen av kön. Ibland används ”ickebinär” som ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen. Ickebinär betyder inte samma sak för alla som definierar sig som det. En del känner sig som både tjej och kille. Andra känner att de befinner sig mellan de kategorierna. Många ickebinära känner sig inte som något kön alls.

Våldtäktskultur
Våldtäktskultur innebär inom feminismen en sammankoppling mellan sexuellt våld och kulturen i ett samhälle. Begreppet implicerar att vi lever i ett samhälle där sexuella trakasserier och våldtäkter förekommer ofta. Det innebär även att våld mot kvinnor normaliseras samt överses med i media.  Våldtäktskultur är inom den feministiska ideologin, teorin om att ifall en kvinna inte lever upp till det rådande samhällets krav på hur hon ska reagera, skydda sig, och förebygga övergrepp, så är det är hon själv som skuldbeläggs. Våldtäktskulturen tros vara uppbyggd på den rådande synen av vad som anses vara manligt, respektive kvinnligt. Även män påverkas, och kan samtliga börja ses som potentiella våldtäktsmän, där deras sexualitet anses vara okontrollerbar och inte något de själva bestämmer över. Inom detta pratar man om victim blaming, slut shaming och normalisering av sexuellt våld, det är bara att ta en titt på reklamvärlden för att hitta rätt problematiskt bildspråk som man när man tänker efter borde reagera starkt på, men pga att vi är så vana vid det så reagerar vi inte. Att vi lever i en våltäktskultur ger bland annat konsekvensen att kvinnor inte kan dra nytta av rättsliga åtgärder när de utsätts för brott som tex en våldtäkt om de inte vidtagit försiktighetsåtgärder som vid andra brott inte avkrävs offret.

Sexism
Det innebär fördomsladdad diskriminering, förtryck eller utnyttjande av människor enbart på grund av könstillhörighet. Begreppet myntades av kvinnorörelsen i USA på 1960-talet som en parallellbildning till racism (rasism). Det har sedan dess varit vanligt inom olika grenar av feminismen och är även föremål för lagstiftning och används inom socialforskning. Grunden till sexism ligger i den ideologiska eller religiösa föreställningen att naturgivna skillnader mellan könen ger dem skilda uppgifter i samhället. Förespråkare av termen sexism menar att detta i praktiken alltid leder till att ett kön underordnas, medan det andra får en förtur till maktpositioner och bättre levnadsförhållanden.

Internaliserad sexism
Ah, så jävla sorgligt att detta ens förekommer och inte bara det, det är dessutom väldigt vanligt. Därför är det viktigt att vi börjar prata mer om detta men inte nu, nu ska vi bara beskriva vad det är. Internaliserad sexism kan man kort beskriva som att kvinnor har gjort samhällets sexistiska kvinnonorm med allt vad det innebär (utseendekrav, beteendeförväntningar mm) till måttstocken de mäter sig själva och andra kvinnor med, detta för att fungera bra i samhället. Om man som kvinna inte utövar någon form av internaliserad sexism blir man vad som i folkmun kan kallas för allt från besvärlig till feminatzi. Det är också den internaliserade sexismen som gör att det finns kvinnor som inte upplever att sexism förekommer, det är för dom normaliserat. Tänk lite som en relation med våld, efter ett tag så tror offret att det är så relationer är i största allmänhet och att det nog är hens fel att det blir så ändå. En form av patriarkal hjärntvätt kan man säga.

Kroppslig autonomi
Rätten att bestämma över sin egna kropp. Kan vara rätten till preventivmedel, abort, vård (som exempelvis rätten att välja att föda med kejsarsnitt) mm. En viktig kamp idag när vi har starka konservativa värderingar som återuppstår och för med sig gubbgäng som försöker reglera kvinnors rätt till att bestämma över sina kroppar. Som av en händelse är det inte så många som vill reglera mäns rättigheter att göra vad de vill med sina kroppar, man kan tänka sig att det har med patriarkala strukturer att göra.

Så. Jag har garanterat missat något ord jag definitivt borde haft med i den här första grovbeskrivningen, men då får ni säga till så fyller vi bara på helt enkelt!

Hoppas detta kan hjälpa några av er att våga hoppa in i och förstå mer av era feministiska samtal och känna er som superhjältar när ni tar er fram helt obehindrat i dessa!

De unga tjejerna 

Nu har min dotter kommit! (OMG vilken skum känsla att skriva det)

Detta i kombination med att bloggen Vardagsrasismen tog upp att äldre feminister ofta hånar yngre sådana för deras bristande kunskap i ämnet och val av fokusområden som t.ex utseenderelaterade saker eller ämnet mens och att kunna prata öppet om det osv.

Som snart 32 årig feminist och relativt påläst så känner jag ett ansvar för att ge yngre personer ett bra välkomnande in i rörelsen. Jag har själv inte upplevt det där hånandet från de mer belästa feministerna, men det betyder ju inte att det inte förekommer, och oavsett vad jag själv haft för erfarenheter så finns det helt uppenbart en hel del yngre tjejer som vittnar om detta vilket jag tycker att vi ska ta på allvar. Jag menar vi som varit med i gänget länge vill väl inte riskera att bli som dom vita gamla gubbarna i styrelser och rökrum och endast hålla på med inbördes beundran heller? Well jag kan bara tala för mig själv och man kan ju se det som ett facit för andra som också vill göra rätt här i världen. Därför har jag satt ihop, den milt skrytsamma:

Feministdelegationens 3 budord för nya och gamla feministvänner!
Vulture.com kpop fire screaming cl

Låt inte enstaka individer eller subgrupper äga ordets definition och tolkning.
Det är inte antalet böcker du läst som ger dig mer eller mindre rätt att praktisera det som du vill. Inte heller är det mängd smink, antal hårstrån på din kropp eller klasstillhörighet som bestämmer hur mycket eller lite feminist du är.
cat book reading cat hump dar

Du skall icke rädas att få dina sanningar prövade.
Vi som hängt runt ett tag i de feministiska diskussionskretsarna kan behöva testa våra sanningar genom nya frågeställningar. Alla får ut något av diskussionen om vi kan prata om våra olika vinklingar. Som nyare fisk i feministvattnet är det också ett ypperligt tillfälle att bygga på sitt resonemangsbibliotek, att lyssna på hur gammelgäddorna tänker betyder bara att du fyller på olika tankesätt, inte att du måste köpa det helt. Så prata, prata, prata och lyssna, lyssna, lyssna. Oavsett om du vet massor eller lite så kan detta bara leda till att vi blir mer skillade i allt från retoriska killer-moves till uppdatering av våra argument.
truth oprah tell the truth

Den enas val av kamp behöver inte utesluta den andres val av en annan, vi får tycka olika fast vi identifierar oss med samma -ism.
Är det feministisk fulländning att få vara totalt orakad och osminkad, eller att få fet lön och makt med traditionella kvinnoattributen klackar, smink och volanger på plats? Båda två givetvis! Vi måste inte bestämma oss för det ena eller andra sättet. Vi får tycka olika och praktisera olika, sedan kan det motverka olika kamper inom samma feministiska paraply, men andra feminister är inte vårt främsta problem förmodligen. Så låt oss hylla olikheter även inom samma rörelse. Lite som att någons kamp för förnybar energi inte stoppar någon annan att jobba mot förorenande av haven, båda inom miljörörelsen. Samma tänk kan vi ha inom vår feministiska.
truth lady gaga be yourself be orginal

Så. Sedan ägnar vi hatet åt de riktiga skurkarna som förtrycker kvinnor istället. Där är den här approachen helt okej:

truth fail photography text humorous

Låt oss tänka om kring några vanliga myter.

Vi människor är lite av vanedjur, och tur är väl det för annars hade det inte blivit mycket gjort. Men, det finns vanor som det kan vara dags att utvärdera lite för att de är aningen förlegade så att säga. Tankar och vanföreställningar som inte tjänar sitt syfte kan må bra av en liten genomlysning. Jag tänkte att jag skulle ge er tre exempel inom olika områden för att få igång er på resten! Håll till godo.

Rekrytering 
”Det finns inga kvinnor som passar för det här superroliga, prestigefyllda, asvälbetalda jobbet” What if… jag menar, det KAN ju vara så att all fakta som finns tyder på att det finns kvinnor som passar som handen i handsken för jobbet, men bara att den rekryterande manschefen och hans undersåtar, bara, inte känner dom? Att det berömda viktiga nätverket verkar ha hål i sig? Skulle vi till och med kunna säga att vi av utvecklingen, eller bristen på den rättare sagt, kan dra slutsatsen att sittande grupper som ansvarar för nyrekrytering (chefer och valberedningar) har fel kompetens nu för tiden? Kanske skulle vi se över vilken kompetens som behövs idag och inte vem som haft jobbet längst för att komma fram till hur vi jobbar vidare?

Våldtäktskultur
”Hon hade kort kjol och verkade ha kul. Jaha- med vem? Ja med sina vänner. Ja och sen visste jag ju inte att hon menade nej när hon sa nej. Nej är ju bara början på ett ja har man ju hört och boys will be boys och vi är lite våldsamma, vi visar att vi tycker om tjejer så. Hon hade kort kjol, sa jag det? Hur skulle jag då veta att hon inte ville bli tagen på av mig, en underbar man.” Oh, en klurig en det här! Man kan undra, hur det kommer sig att kvinnor som gillar kvinnor inte verkar lida av brist på kontroll TROTS att de är i sällskap av andra kvinnor, i korta kjolar exempelvis. KAN det vara så att det inte är kjolen och/eller kvinnan som är problemet… utan att det eventuellt är så att det är mannen ifråga?? Att det kanske skulle kunna vara så att män vet vad de får och inte får göra men helt sonika bara struntar i det? Och att det i så fall kan betyda att vi eventuellt skulle kunna hålla även män ansvariga för deras handlingar istället för att vrida och vända på alla möjliga och omöjliga förklaringsmodeller till deras quite obvious skitbeteenden?

image

Familjeliv/karriär
”Hur balanserar du familj/karriär egentligen?” (OBS! Endast en fråga till kvinnor). Well, kanske är det så att vi inte ska fråga just kvinnor hur det går, för rätt uppenbart gör många detta redan av alla tillgängliga siffror att döma. Männen däremot, not as much balanserande, av siffrorna att döma då. Fler män får inte till balansen just utan struntar helt sonika i huruvida livet på hemmaplan funkar eller ej. Och det kan ju bero på att det inte finns några balansövningsförväntningar på dom heller. Bara att kommentaren ”Har du ingen fru?” kan komma när en man var tvungen att lämna jobbet för vård av sjukt barn säger rätt mycket. Så, vi kan komma överens om nu att vi absolut kan fortsätta ställa frågan, men vi byter från att fråga kvinnor till att fråga män. Okej?

Och för tydlighetens skull, försöker alltså inte likna män vid apor, men alltså kolla rumpan. KOLLA RUMPAN!!!

 

Nu ni alla hjälplösa manschefer!

Så många män jag träffat under mina år som yrkeskvinna, eller ja student och innan dess med I guess, som verkligen VELAT hjälpa oss med kvinnofrågor som jämställda löner och såntdärnt, men inte KUNNAT. Stackars stackars stackars dom här männen som lidit något fruktansvärt över hur enormt hjälplösa de varit.

Jag personligen (och en jävla massa andra feminister) har efter konstens alla regler försökt föreslå 86425690 olika saker de skulle kunnat göra men det verkar ha varit fel grejer för de här stackars individerna som SÅ GÄRNA bara vill HJÄLPA. Men nu, nu kommer ett som jag tror kan falla i alla fall några av er i smaken: En mansseparatistisk kurs! Och inte bara en kurs för kreti och pleti, utan en LEDARSKAPSUTBILDNING.

Skärmavbild 2016-02-16 kl. 22.17.37.png

Klicka på bilden eller här för att läsa mer och anmäla er!

Efter att kursen är genomförd kommer ni kunna bli de där toppenkillarna ni alltid drömt om som, till skillnad från en ansenlig mängd andra män, kommer med fakta och konkreta lösningsförslag istället för lösryckta åsikter och flummiga klyschor om hur jämställdhet tar tid att uppnå och liknande skit.

image

Jag vet att det i feministkretsar finns lite delade meningar om mansseparatistiska forum som behandlar denna typen av frågor, och jag kan förstå det, finns risk för mycket mansplaining och lite som att samla ett gäng vita personer så att de kan prata om problemen med rasism. Men jag är beredd att stötta alla initiativ som leder till att vi kan komma framåt, och så många bra män som det ändå finns så tänker jag att det vore dumt att inte se vad de kan komma med, tillsammans med oss och på egen hand. Maskulinitetsnormen är ju inte det bästa som hänt män heller liksom.

Det är orättvist mot männen

Känns det orättvist att du, man, som aldrig gjort en fluga förnär, får massa skit för att andra män betett sig illa? Jag förstår det. Vad jag däremot inte förstår är att du riktar din ilska och frustration mot kvinnor, och även män, som påtalar mäns dåliga beteenden och försöker skydda oss mot t.ex våld, trakasserier, sämre löner mm.

Varför blir du inte istället arg på männen som är själva orsaken till att du, o så hederliga man, blir misstänkliggjord och bli bemött som ett potentiellt hot på mörka gator, på hemmafester, på arbetsplatsen, på förskolan om du råkar jobba där? Det borde ju vara mer rimligt tycker jag. Eller? Det är ju dom som skapar den orättvisa situationen för både offer, potentiella offer, och alla er andra män som får ta konsekvenserna.

När det kommer till att som kvinna skydda sig, så måste man anta att alla män är kapabla till det värsta som vissa gör om man vill minimera risken att bli offer, hela rättsväsendet bygger ju dessutom på att du som kvinna vidtagit dessa försiktighetsåtgärder för att en man ska kunna dömas. Man kan jämföra det med ormar, du klappar inte en orm som du inte med säkerhet vet är ofarlig. Du aktar dig, vilket tyvärr innebär att även ofarliga ormar blir misstänkliggjorda, och det är ju skit men inte huvudproblemet. Det är inte den ofarliga ormens fel, men den har inte heller lyft ett finger för att visa att den är ofarlig. Något man vid första anblicken tror är ofarlig kan snabbt som fan ändra skepnad.

Disclaimer: ”Inte alla ormar…”

Om vi ska komma ifrån den här situationen som är kass för så många. Offer, framtida offer och oskyldigt misstänkliggjorda personer så måste alla vi som inte vill ha det så kämpa mot skaran som är roten till det. Det innebär lite olika saker för oss beroende på vilka vi är. Är du man så finns det så otroligt mycket du kan göra, en av sakerna är inte att gnälla, utan istället alltid, utan ett enda undantag, säga ifrån när du hör antydningar till sunkiga åsikter oavsett om det är allvar eller skämt. En annan sak är att vara tydlig med dina intentioner, även fast ”du inte ska behöva”, för att visa att du är för något bra, till exempel genom att självmant ta upp osakliga löneskillnader- fast du gynnas av dagens struktur, skicka hem din fulla kompis som börjar få en sexistisk eller rasistisk jargong och prata med denna efteråt om problemet med det, säga till okända män som inte respekterar ”nej jag vill inte prata med dig” ute. And the list goes on. Istället för att fundera på hur du kan slippa bli misstänkliggjord, fundera på hur du kan jobba mot orsaken till att du blir det.

 

 

Allt fantastiskt med att leva som aktivt utövande feminist!

Alltså jag har kommit på att man lätt kan få uppfattningen att det är rätt miserabelt att leva som aktivt utövande feminist här. Må så vara ibland, men alltså the greatness av det, det slår alla små dispyter man oundvikligen hamnar i vilken dag som helst! Så om du står i valet och kvalet huruvida du ska gå all in och bejaka din inre feminist och bli aktivist så kommer här ljuspunkterna som förklarar allt fantastiskt som händer när du börjar ge zero fucks about att pleasa det patriarkala systemet:

Andras åsikter om dig? Never again a problem, du definierar dig själv.

Någon försöker förolämpa dig genom att säga något negativt kopplat till att du är kvinna, du bara går inte på den enkla.

Du kan dina strukturer och din fakta i sömnen så jämställdisterna will forever be a non-issue för dig.

Du får gjort det du ska för jävla bra för att du inte assisterar andra pga ditt kön längre.

Du vet att du ska ha manslön och hur du lägger fram att du vet vad skillnaden är.

Du kommer aldrig känna behovet av att skratta åt dåliga skämt för att ”inte förstöra stämningen” och fördumma dig själv.

Du låter inte längre könsnormer begränsa dig själv, det försöker patriarkatet med så bra ändå. 

Du låter dig inte begränsas i samtal pga ditt kön.

Åh! SÅ mycket bra!