När ska vi fråga de som ger kvinnor sämre löner varför?

Läste precis om en kvinna som hade kontaktat tio killar från hennes mellanstadietid som tafsat. Detta för att vi dagligen hör om kvinnor som blir utsatta för sexuella övergrepp i olika grader från mycket ung ålder. Media rapporterar om det dagligen nästan. Det borde innebära att det är en lika stor del av mäns vardag, fast som förövare. Men det är sällan om ens någonsin dessa historier syns. ”Jag säger sexistiska saker till kvinnor”, ”Jag brukar tafsa”, ”Jag lägger droger i kvinnors drinkar”. Ingen igenkänning på den rubriksättningen här inte.

Den vinklingen får mig att tänka på min arbetsplats och bransch, eller egentligen alla arbetsplatser och branscher. Aldrig har jag sett ett chefsporträtt där det pratas om när hen satte olika löner på personer med samma arbetsuppgifter men olika kön. Vi känner till dom, men de behöver aldrig stå till svars, de tar mig veterligen aldrig själva upp det heller. Alltid är det slumpen som gör att saker blir fel, som av en händelse följer det en struktur som inte är direkt fördelaktig för kvinnor. Vi pratar om lösningar som att lära kvinnor förhandla osv, sällan hörs det röster om att granska utförarna av felets värderingar och handlingar.

Varför godtar vi, den stora massan, kvinnor och män, att företagsledare inte agerar? Varför viftar vi bort det när samma historia återupprepar sig med en manstät ny ledningsgrupp, löneskillnader, sexuella trakasserier?

Vissa säger att feminister hatar män, men faktum är att vi är dom enda som verkar tycka att mäns hjärnor är bra nog att ta på allvar, att män kan anses vara vuxna nog att stå tillsvars för sina handlingar. Inga omedvetna puckon som inte fattar bättre trots att det under årtionden pratats om strukturella problem med ojämställdhet mellan könen. Varför skulle de inte kunna ta in den informationen?

Nu är det inte bara män som agerar ojämställt på arbetsplatser, kvinnliga chefer gör det med. Dom är bara absolut inte ens i närheten av lika många och normer är vi alla slavar under där kvinnors prestationer och potential ständigt värderas lägre.

När man pratar om kvinnor och män så tenderar språket att vara aktivt för män och passivt för kvinnor. OBS! Ej egen åsikt här bara utan så ter det sig ofta. Som kvinna BLIR man gift, som man gifter man sig. Osv. Men när det kommer till våldtäkt så är det konstigt nog så att rapporteringen ofta låter som så här ”Kvinna BLEV våldtagen”. Jättekonstigt, det är ju inte så värst aktiv handling. En kvinna som har sämre lön än en man rapporteras sällan som ”Chef GAV kvinna lägre lön än man” utan snarare ”Kvinna FICK lägre lön än man”.

Min poäng med det hela är att utövaren av handlingen borde vara centrum för utredning snarare än den som drabbas av det helt enkelt, då tittar vi med större sannolikhet på den som kan påverka att det blir förändring tror jag.

Annonser

Det lönsamma snoppfolket?

Ibland ser man artiklar dyka upp med att företag som har lite mixande könsorgan i sina ledningsgrupper och/eller styrelser är mer lönsamma än företag som, bara för att ta ett exempel, bara rekryterat personer med snopp.

Min första spontana reaktion är ”obviously är det så”

Min andra, mindre spontana reaktion är att jag lite tappar hoppet om mänskligheten. Igen.

Ska vi verkligen starta diskussionen om människor och deras lönsamhet? Okej då, JAG VET ATT NI DÖÖÖR AV UNDRAN ÖVER VAD JAG TYCKER! Svar: Ja och nej. Ja- det är väl lite så företag mest sätter löner. Funkar sådär om jag får säga det själv (och har givetvis fakta som backar upp det) iom att det inte finns många yrken där just snoppar är en högre-lönsamhets-faktor, och ändå brukar samma attiralj resultera i ett lite fetare lönekuvert. Inte bullet proof med andra ord.

Men ska man argumentera för nej-sidan av det så är det ju så att det bara verkar vara när det finns kvinnor i bilden vi börjar gasta om detta. Själv undrar jag om någon verkligen kollat att en av de näst högsta tupparna på mitt jobb verkligen är 25-miljoner-om-året-lönsam. Han är trevlig och kan bank, traditionell sådan då, och så, men helt ärligt, han som är i medelåldern och kanske inte skulle titulera sig som digital native idag eller down with the kids kanske skulle ha hamnat lite längre ner på listan av oumbärliga personer att ha på banken om man skulle göra en genomlysning. Men ingen har ju, mig veterligen i alla fall, kollat just exakt hur lönsam han är. Tilläggas bör att det finns en handfull av liknande profiler med liknande löner, en så kallad homogen grupp som utgör det styrande organet på banken jag jobbar på. Vilket brukar ge snabba beslut men mer oklart om de tagit alla nödvändiga aspekter i beaktande och alltså kanske tar snabba men inte så smarta beslut kanske. Who knows. För så länge inte kvinnoantalet börjar närma sig 40 % så är det ingen som kollar om just de här är lönsammaste sammansättningen. De är lönsamma kan jag säga, men är de så lönsamma som de skulle kunna vara? Och kanske ännu viktigare, är det genom hållbara beslut vi är lönsamma? Jag menar att man springer snabbt är inte nödvändigtvis bra om det är mot ett stup om man säger så. Men vad vet jag om det?

Så jag tänker att vi i fortsättningen kanske skulle kunna då antingen kolla hur lönsamma alla är och om man liksom gör sig förtjänt av sin lön, eller ingen. Tack på förhand. Eller så tar vi och ser till fler aspekter än de kortsiktiga och gör bedömningen utifrån dessa. För att undvika alla typer av missförstånd som kan uppstå så kan vi utesluta dessa kriterier som förutsatta lönsamhetshöjare:

  • Illasittande kostym
  • Kort gråmelerad frisyr
  • Avslappnad överklass (eller likagärna wannabe-överklass) överläpp
  • Tourettesliknande åsiktssprutande som dialogform ala Trump

Då tror jag att vi på ett bättre sätt kan bedöma olika personers lämplighet att tas in i styrelser och ledningsgrupper, och ja egentligen alla möjliga jobb om man ska vara sån.

 

 

 

Får män också frågan om hur deras kvinnliga partner hanterar att de tjänar mer?

Rätta mig om jag har fel, men får män som tjänar mer än sin kvinnliga respektive frågan om hur hon känner för det?

Många jag känner som är kvinnor har fler gånger än jag orkar räkna fått först frågan vem av en själv och partnern som tjänar mest, och är det kvinnan i relationen som tjänar mest kommer följdfrågan som ett brev på posten. ”Vad tycker HAN om det?”, ”Hur känns det för HONOM?”, ”Hur funkar det?”. And the list goes on.

Förstår ni hur jäkla tragiskt det här är?? Inte nog med det så har jag (obviously inte upplevt) men hört att män, som sagt att deras kvinnliga respektive tjänar mer, blivit hånade av sina kompisar. Eller ska vi säga ”kompisar”.

Vad fan sänder det här ut för signaler, och vad föder det för beteenden?

Tänk att våra helmanliga ledningsgrupper och styrelser sitter på sina heteroparmiddagar och detta dyker upp. De här männen kommer inte vilja ändra något i strukturen, de kommer få synen på att män bör tjäna mer än kvinnor befäst.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om saken. Det är bara ett av många uttryck för vilka olika förväntningar samhället har  på kvinnor och män. Jag funderar på om jag ska börja agera omvänt när löneskillnadfrågan i parrelationer dyker upp. Verkligen beröma kvinnan om hon tjänar mindre hur bra hon hanterar hans högre lön på ett så nobelt sätt och att hon TROTS detta väljer att vara kvar med honom. Beundransvärt är det.