Lite svensk hederskultur

Fan jag försökte hitta posten på Facebook igen men misslyckades, det var i alla fall en gammal kollega till mig som kommenterat en av hans vänners bild på Facebook. Bilden föreställer fyra 16-18 åriga tjejer i balutstyrsel, med en kommentar om att han nu behöver ladda bössan. Kommentarerna till bilden följde samma tema, det var ”ojojoj, ja det förstår man”, ”höhö, man vet ju hur grabbar i den åldern är”, ”Killarna i deras ålder är precis som vi var då *om du fattar vad jag menar*- bara att ladda den där bössan. Hö.Hö.Hö”

Det här förhållningssättet till tjejer som växer upp och närmar dig vuxenålder är inte ovanligt, den här retoriken är jättevanlig. Den är helt frånvarande när det kommer till killar som börjar bli vuxna. Sällan ser jag mammor skrocka på Facebook om hur deras småpojkar nu får börja akta sig för de helt okontrollerade jämnåriga tjejerna. Man vet ju hur dom är.

Jag funderade länge på om jag skulle skriva något, men på grund av att jag knappt känner den gamla kollegan, ändå tio år sedan vi jobbade på samma ställe, ännu mindre hans vän så skulle en kommentar om företeelsen med största sannolikhet inte landa väl. Att kommentera någons föräldraskap i ett så offentligt forum som Facebook brukar också leda till försvarstal istället för reflektion.

Jag funderade sedan på om reaktionerna från de som kommenterade hade varit likadana om pappan som lagt upp bilden hetat Muhammed, och dottern haft slöja. Hade en bunt svenska män skrattat igenkännande och bara ”oklart om man vågar släppa ut tösabiten, bäst att du som familjefar beskyddar henne”. Jag tror inte det.

Jag vill inte på något sätt rättfärdiga ett ”kvinnobeskydd” (frihetsberövande snarare) pga religion eller kultur, det gör jag inte. Jag vill med jämförelsen visa att vi ser på hederskultur på olika sätt beroende på om utövarna är av svensk eller utländsk härkomst.

Det finns skillnader i utövanden men det är likförbannat hederskultur. En sida av mig kan förstå det ur ett föräldraperspektiv, man vill aldrig att ens barn ska råka ut för något dåligt. Och tyvärr har vi ett kvinnoförtryck, en matchokultur och en mansnorm som i värsta fall kan ha dödlig utkomst. Klart man vill skydda från det. Men retoriken, vi måste tänka på hur vi pratar om saker så vi inte normaliserar och cementerar dåliga mönster, som att tjejer som piffat till sig och eventuellt är alkoholpåverkade blir villebråd per automatik. Skippa hagelbössesnacket. Istället borde vi ge barn och ungdomar (och vuxna också för den delen) rätt verktyg och ord för att beskriva saker, språket styr mycket hur vi ser på saker. Om vi istället pratar om grupptryck, mansnormer, samtycke och våldtäktskultur så synliggör vi strukturer och kan därigenom börja förändra. Att som man ta ansvar för hur man pratar om och med kvinnor är det bästa man kan göra. Att genom sitt eget agerande förändra normen för hur män är mot kvinnor är nog mer effektivt.

Tusen gånger bättre än att ha en himla massa pappor som hasar efter sina döttrar medan folks söner springer runt och tränas in i en sjuk mansnorm som inte är bra för någon.

Annonser

Mansplainer to our service!

Nu har en man igen varit så vänlig och hjälpt till att förklara lite om feminism för oss! Det är det bästa med att skriva om saker här att man inte behöver oroa sig för om man skriver fel, eller rättare sagt på ett sätt som inte tilltalar alla världens män, för en mansplainer finns alltid runt hörnet, redo att stå till tjänst. *Känner djup tacksamhet*

Han kanske inte vinner några fina pokaler i trevlig ton direkt, och min blogg- mina regler, så jag tänker att den kommentaren gör sig bäst i papperskorgen, vilket i princip alla hans tidigare kommentarer också borde gjort. Men vi ska inte låta alla visdomsord gå förlorade för det! Därför tänkte jag lyfta upp en favorit så vi gemensamt kan ta varandras händer, ta några djupa andetag och bara:Bildresultat för help me lord gif

Efter en start på kommentaren som innehöll liknelsen feminister- karameller som snoriga sjuåringar slickat på… (jag vet, kreativt) så kommer det här:

Skärmavbild 2016-12-03 kl. 10.38.59.png

Först:

Detta kom som en kommentar på förra inlägget, där jag skrev om att en vanlig businessoutfit sexualiserades. Den här killen antar jag vill försvara sin rätt att sexualisera? Bara han tycker att man anspelat på något som i hans ögon är sexigt så är det fritt fram, han menar att det är en aktiv handling. Med det resonemanget så skulle det innebära att allt från att gå barfota (för fotintresserade människor) till att ha vit t-shirt och jeans (bästa enligt andra) kan vara att anspela på sex, och alltså bör man då kunna förvänta sig en ”motsvarande reaktion”. Med resonemanget att det är upp till betraktaren att bestämma vad som rättfärdigar att ”erhålla en motsvarande reaktion” är det kanske heltäckande outfit som krävs för att kunna gå fritt från ”reaktioner”? Vidare undrar jag om det finns någon manual för vad en ”motsvarande reaktion” är? Om vi bara snabbt funderar på när kvinnor fått vad som av män ansetts vara lämpliga reaktioner kan det variera i magnitud minst sagt. Vissa får detta:Bildresultat för flirting man gif

Andra blir våldtagna och mördade. Jo, det finns män som anser att det är en ”motsvarande reaktion”.

Så det här med att man ska räkna med att få reaktioner i form av sexualiserande handlingar på sina kläder känns lite förlegat. Jag tänker att vi ska satsa på att bete oss civiliserat oavsett klädsel? How about that? Jag menar kvinnor som gillar kvinnor verkar ju i högre utsträckning kunna hålla inne på ”motsvarande reaktioner”, och som feminist tänker jag att män bör kunna hantera sina känslor och ta ansvar för sitt agerande och inte balla ur så fort de ser lite kjolstyg. Eller menar kommenteraren att det kanske är något biologisk som gör att män inte kan det? Och om så är fallet, ska dom verkligen tillåtas gå fritt hur som helst?

Nej, skärpning.

 

 

 

Vill feminister verkligen att alla ska se könsneutrala ut?

Alla är olika, så även feminister. Därför kan det vara svårt att veta vad som liksom är feministiskt och inte. Och för att inte falla offer för patriarkala krafter som säger att feminism inte behövs så kan det vara en toppengrej att reda ut var man står i olika frågor. Därför tänkte jag att vi idag skulle ägna oss åt att reda ut det här med kvinnligt kodat utseende och feminister.

Jag möter ofta människor som har fått uppfattningen att feminister:
1. Vill att kvinnor och män ska se exakt likadana ut, samma frisyrer (tänk en könsneutral variant av nordkoreas frisyrkarta med några olika alternativ), kläder med raka linjer i neutrala färger. Helst naturmaterial och lokalproducerat. Antifeministerna bara:

2.  Att allt som anses kvinnligt, tänk långt hår, pastellfärger, klackar, smink, nagellack, torrschampo (eller som jag kallar det- högre makters gåva till tidsoptimister such as my self). Kvinnor ska bara dricka öl, absolut inte någon tjejig drink, speciellt inte om den är söt och kombineras med fruktkonst.Bildresultat för cocktail gif

Låt oss grotta ner oss.

Jag förstår var den här föreställning kan komma från, jag själv är i viss mån med och reproducerar den i och med att jag typ vägrar rosa med volanger och pastelliga lösnaglar. Detta för att det inte är min stil. Stil kommer ju inte från ingenstans- man kan säga att man är ointresserad men likförbannat gör vi alla val när vi handlar kläder. Då brukar de flesta välja något man trivs i och känner sig som sig själv i. Och vad är det då som gör att man känner sig som sig själv? I samhället har olika kläder olika signaler i sig, en kostym exempelvis signalerar makt och framgång. Nitar signalerar annat, en 50-talsklänning något tredje. Med vad vi sätter på oss visar vi lite vad vi gillar/ gör/ har för intressen. För mig som ägnat många timmar åt könsrollsanalyserande och liknande finns det en så stark koppling mellan vissa kläder som gjorts för kvinnor och barnkläder. Och med infantiliseringen av kvinnor så känns det för mig helt sjukt att förbarnsliga mig själv, jag tror att det kan vara en bidragande orsak till att jag väljer bort vissa kvinnostilar.

Bildresultat för woman posing with teddy bear

Många stilar har kopplingar till saker jag, pga min kunskap i ämnet, inte kan identifiera mig med längre. Generellt kan man väl säga att jag stilmässigt undviker kläder som ofta sexualiseras, för att jag inte vill bli sexualiserad och med det objektifierad. Viljan att bli bemött som individ med innehåll är så stark att jag genom åren hittat strategier, som att undvika att se ut på ett sätt som lockar fram skitbeteenden. Felet ligger ju liksom inte på något sätt i kläderna, utan i främst mäns referenser och handlingar utifrån det. Ta pennkjol och en blus och höga klackar, lägg till ett par glasögon och du kommer garanterat möta minst en man som bara ”sexy secretary!” Jag slutade med den kombon när jag började se ett mönster hos männen på jobbet och den outfiten.

Man tänkte att man såg ut så här ungefär:

Bildresultat för sexy secretary look office

Men pga skeva associationer i mäns hjärnor såg dom mer detta av reaktionerna att döma:

Bildresultat för sexy secretary look office

Så jag är alltså en feminist med kommersiellt osexiga kläder. Skulle kunna användas som bevis för första tesen ovan av meningsmotståndare, men ni ser skillnaden på att vilja avköna allas kläder och själv bara göra sitt bästa för att få en så dräglig tillvaro som möjligt och jobba för att det inte ska vara så strikta normer kring kläder beroende på kön?

Angående andra punkten, att feminister skulle vilja avveckla allt som anses kvinnligt. Nej- det vi vill avveckla är tvånget för kvinnor. Vi vill att alla, män, kvinnor och alla andra ska kunna välja precis hur man ser ut, vilka produkter man använder för att uttrycka sig, utan att det leder till konstiga reaktioner. En kvinna som inte sminkar sig får ofta bemötandet att hon ”inte tar hand om sig åh gud vad slappt”, medan en kvinna som älskar smink och kör en entimmesgrej varje morgon blir uppmanad att bli mer naturlig (men inte helt). En man som sminkar sig blir nog inte heller jättebra bemött generellt. Det handlar helt enkelt om att avveckla tvånget, inte produkterna i sig. Var det inte Julia Roberts som gick barfota på någon gala tidigare i år för att protestera mot klacktvånget? Kan tyckas vara en banal protest när det ”Finns värre problem att lösa” (för att citera några antifeminister). Men när man tänker efter så är det ju sjukt att en galafixare kan kräva att personer med ett visst kön använder en viss typ av sko? Klacktvånget, eller vanligare- klacknormen för kvinnor är ju bara en av många smala normer att passa in i. Och innan någon kommer här och skriker ”MÄN MÅSTE HA FINSKOR BUHU” Så vill jag bara att ni kollar på den här filmen och tackar er lyckliga stjärna för att finskor inte är synonymt med klack i alla lägen.

Så- för att sammanfatta lite gällande missuppfattningen att feminism är synonymt med könlöst. Fel. Det vi vill är att normerna för vad kvinnor och män får se ut som breddas, man kan alltså fortsätta se ut precis som man vill om man är nöjd idag, bara att folk som inte är nöjda skulle få ett lite enklare liv om de kunde se ut som de själva ville. Se det som en lösgodishylla, idag får män plocka från ena sidan, kvinnor från andra, vissa sorter är sådana som andra inte godkänner (mycket smink kanske är som gelégrodor), men de finns där. Feminism är lite som att öppna grinden mellan de olika halvorna och skrika ”Ni är friiiia!”

Bra va?

 

 

Mer feminism åt folket

Long time no skrivande. Känns mer som regel än undantag nu för tiden, annat tar tid och pga att jag ju spenderat mest tid med barnet och dess far har jag inte träffat på så mycket att orättvisa att filosofera kring. Sån himla lyx.

Men- nu när ledigheten, eller ”ledigheten” (läs: barnet har vattkoppor och vill inte äta eller dricka och feber är ju inte direkt sövande, och det är 30 grader ute så är mest inne i AC-rummet), så får man ju ändå lite mer tid för reflektion. Med allt skit som händer i världen med Trump och fan och hans moster (Putin m.fl.) så har jag funderat på vad man kan göra för att förändra.

Första delen är att lyfta upp och visa förtryck- kvinnoförtryck i mitt fall eftersom jag i övrigt har massa privilegier pga min hudfärg, var jag bor, ekonomiska situation mm.

Den andra delen är att koppla dom här upplevelserna till en större bild för att visa strukturer, många kvinnors upplevelser avfärdas i vanliga fall som enskilda incidenter och förrövarna är är alltid bara enstaka sjuka individer (förutom om dom råkar ha en annan härkomst än sverige- då är det enligt många det som är anledningen till beteendet, men inte om man är just svensk). Lär man ut vilka strukturer som finns och fler känner till dom så kan det hjälpa fler att våga säga ifrån och vi kan organisera oss.

Den tredje aspekten är allmän bildning (nej det är inte särskrivet här, syftar inte på allmänbildning) i ämnet feminism. Och innan det kommer någon och protesterar och bara ”finns viktigare saker, tänk på svält, unga killars psykiska ohälsa och diverse utrotningshotade djur och gubbar, framför allt gubbar! Dom är motarbetade!” så vill jag tillägga att vi alla gör det vi kan, om du tror att information om något annat leder till en bättre värld- then you go! Kör på bara. Sprid ordet (såvida det inte är rasistiskt, homofobiskt eller kvinnohatande exempelvis) Vi måste kunna jobba på parallella spår här i världen för att komma någonstans.

Och med det sagt så tror jag att jag skrivit mest om del ett hittills, det känns som att den delen kommer att finnas kvar pga ja, världen, men jag tror att jag vill fokusera lite mer på dom andra två delarna, det känns som att det kan komma fler till gagn. Det är min förhoppning. Jag vill att folk som kommer in här ska få så in i helvete mycket kött på benen att de i sina egna situationer de hamnar i kan få sexister, mansrättsaktivister och andra tjommar att bara:

Jag är inte helt säker på vad det kommer bli för något exakt, det återstår att se! Finns ju RÄTT mycket att gå igenom om man säger så.

 

Privilegier och provokation.

Med jämna mellanrum funderar jag på hela grejen med provokation och motstånd till jämlikhet. Jag märker (tack vare några stötta manskommenterare bland annat) att inte bara mina personliga åsikter, utan även den rent faktamässiga informationen man kan ta del av här är jätteprovocerande för somliga. Nu tänker kanske vissa här ”vad bra att dom också tycker att det är provocerande med orättvisorna du skriver om!”. Man kunde ju hoppats. Men nej, de är provocerade av något annat, jag har inte helt och hållet fått grepp om exakt vad- men det verkar som att dom inte håller med om faktan- hur man nu inte kan göra det, det är ju fakta. Jag tror att reaktionen i grund och botten handlar om rädsla. En högst mänsklig sak, och jag tror inte att man alltid kan välja vad man är rädd för, det kan vara högst rimliga, men också helt banala rädslor. I deras fall handlar det nog om en rädsla för att t.ex feministerna har rätt- tänk om de här männen pga sitt kön sitter på massa fördelar? Och med det ökade jämställdhetsfokuset dyker hotet om en nedgradering upp.

Det är lätt att håna den känslan, tro mig när jag säger att jag kämpar här med att inte göra det, men innan man gör det kan man titta på sig själv. Här sitter jag, kvinna, vit, medelklass, på Bali i ett jävligt fint hus med egen pool och personal som lagar mat, städar, håller trädgården fin. Här ska jag vara i några månader. Rätt priviligerad sits inte sant?

Det är inte enkelt att lokalisera sina privilegier, det är inte supersvårt heller, bara att googla så finns det hur mycket som helst man kan förse sig med för att förstå. Det svåra ligger alltså inte att få tag i information, utan om att ta till sig den. Sedan att sätta ett större mål framför sina individuella. Och det är väl här som man börjar bli lite påverkad av att man är barn av sin tid och färgad av hur saker hanteras idag. Kända lösningar ligger alltid närmare tillhands än nytänkande, vi människor är vanedjur. Vi är matade med tron om att jämlikhet är ouppnåligt och att det i bästa fall går himla långsamt. I det här steget av världsförbättring kommer kreativitet in i bilden. Om vi inte kan föreställa oss och brodera ut en fantasi om en bättre värld så kan vi inte heller skapa den. Många har en dröm om en jämställd värld så när det kommer folk och bara ”finns inga problem man måste bara jobba hårdare, fair game liksom” så blir jag trött. Trött för att de här människorna för det första är ignoranta, och för det andra sprider en känsla av att inget går att förändra, när det absolut gör det.

Vi kollade upp här om dagen vad folk här tjänar i snitt. 1500 kr i månaden kom vi fram till. Det är inte mycket pengar, förstår helt ärligt inte hur det ens kan gå runt, var i mataffären här om dagen och det var inte asbilligt direkt. Hade jag i det här läget resonerat som vissa mansrättsaktivister här kanske jag hade sagt till dom som jobbar här att herreguuud- du KAN ju förbättra situationen, bara du VILL det tillräckligt! Det är bara att plugga och sedan söka ett jobb som ger bättre betalt. Enkelt! Se på mig, jag har kämpat också. Du ser ju att det går!

Fattar ni det sjuka i det resonemanget? Samtidigt så förstår jag frustrationen som vissa män kan känna när deras privilegier utpekas, jag upplever nog någonting liknande här, lite vanmakt. Vad ska man göra då? Det blir ju jävligt jobbigt att få det utpekat för sig, säkert extra jobbigt om det är andra som gör det åt en. Man har ju oftast inte avsiktligt försökt skada någon.

Och helt ärligt vet jag inte. Rösta för en politik som hjälper till att utplåna ojämlikhet, som omfördelar städers, länders, världsdelars, hela världens resurser. Jag tror inte att man behöver be om ursäkt för sina privilegier, det tjänar ingenting till, men man kan erkänna dom, man kan utbilda sig i dom. Att skaffa sig en retorik som inte förtrycker. Retorik som förtrycker kan vi för övrigt prata vidare om vid ett annat tillfälle. Man kan låta bli att motarbeta människor som jobbar för att skapa mer jämlika förhållanden. Man kan undvika den här reaktionen:

… när någon pekar på dina privilegier.

 

 

 

Halloween, eller ska vi säga sexistween.

Vänner, nu är snart årets kommersiellt mest sexistiska högtid här. Halloween. Högtiden då utklädning sker som aldrig förr. På aningen skilda sätt beroende på om du är kvinna eller man då. Är du man så är det skojiga rätt heltäckande outfits som gäller. Tänk lite amerikansk collegefest. Är du däremot kvinna ska du helst se ut som att du när som helst skulle kunna klampa in i Playboyhuset och obemärkt passera som inventarie där. Sexigt med andra ord. (Här beror det givetvis på vad man anser är sexigt men i detta inlägget använder vi ordet så som det traditionellt används)

Så. Som den undersökande felletaren i genusfrågor jag är gick jag genast in på Buttericks hemsida och började gotta ner mig i utbudet. Jag anade ju att det skulle kunna vara en guldgruva för att bevisa min poäng, men alltså. Jag hittade jävla Narnia sett ur bevissynpunkt! Häng med!

Piloter
Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.19.44.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.20.07.png

Domare

Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.22.42.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.22.57.png

Och här tycker jag att vi kan titta lite på hur Buttericks valt att beskriva de olika domardräkterna. Vi börjar med killens:
”Är du den som alltid vill att regler ska följas? Sätt på dig denna dräkt när midsommarfestens femkamp ska börja och ingen vågar fuska. Blås i pipan och ha ett gult och rött kort redo om det är någon som spelar fult, vare sig det är fotboll, ishockey, handboll, rugby eller volleyboll.”

Och tjejens dräkt beskrivs så här fräscht:
”Tänk dig att ha kontrollen och makten över alla de stora, tuffa killarna när det är dags för fotbollsmatch. Den korta kjolen vippar när du vickar på baken och ingen som kan koncentrera sig på spelet. Gör de det, kan du visa upp både ett gult och rött kort efter det att du har blåst i visselpipan.”

Superhjälte
Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.28.38.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.31.19.png

Nu blir det lite annorlunda faktiskt. Den här texten är också värd att tittas lite närmare på, för här har dom bestämt sig för att den som visas upp av en man nog kan tänkas användas av kvinnor med så de använder sig av ”hen” i beskrivningen. Ett litet plus där i feministboken.
”Maskeraddräkten för hen som är Clark Kent på dagarna och vill agera superhjälte i sann Stålmannen-anda när nöden och festen kräver det. Som superhjälte behöver du enbart komplettera med den klassiska posen och Lois Lane i ett stadigt grepp.”

Dock håller glädjen inte i sig speciellt länge för när kvinnodräkten ska göras copy till så väljer dom att berätta att det är ett litet bihang till mannen. Han är ju tvungen att ha en kvinna liksom.
”Vi på Butterick´s tyckte det var på tiden att Superman skulle få sig en hjältinna! I dräkten ingår: Klänning med tillhörande mantel, guldigt skärp, röda stövelöverdrag med guldetaljer.”

Fånge

Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.35.33.png Skärmavbild 2016-10-13 kl. 11.35.42.png

Namnen på dräkterna. För män: ”Fångdräkt”. För kvinnor: ”Fånge, sexig” Ifall det skulle vara otydligt liksom.

Exemplen är många men här tar liksom lusten att titta vidare slut. Känner man ändå att man vill bättra på tröttman ytterligare och liksom vältra sig i halloweenmisären så kan man gå in på Buttericks hemsida och filtrera fram halloweenkostymer för teens. Det ska börjas i tid serrni! Buttericks:

 

 

Välkommen tillbaka Krister!

Hörrni, ni kanske minns att en viss Krister för ett tag sedan kommenterade lite vilket ledde till att jag förklarade lite om det här med feminism för honom?

Nu.Har.Han.Varit.I.Farten.Igen. Den där Krister. Välkommen tillbaka! Denna gången hade han läst (får vi väl anta) förra inlägget om ojämställdsblindhet som jag liknade vid Stockholmssyndromet. Han väljer denna gången att, fåordig som vanligt, att bara dela med sig av en länk. Spännande tänker ni! Det tyckte jag med! Till jag klickar då vill säga.

Krister har alltså länkat till en artikel i lokalpressen i Nacka som handlar om en mamma som dömts för barnmisshandel. Av Kristers tidigare bidrag här på Feministdelegationen att döma tror jag detta syftar till att fungera som något motbevis till min tes? Lite oklart, han är ju inte den mest kommunikativa av mina läsare. Trenden med att hans bidrag här inte riktigt kan kopplas till vad jag skriver heller håller också i sig. Vad en kvinna som misshandlat ett barn har med det jag skrev att göra är oklart. Därför får vi väl göra ett försök att spekulera, även fast jag i vanliga fall föredrar siffror och fakta.

Om vi ska gissa på något så tror jag att Krister tycker att det kanske inte är så ojämställt till männens fördel, att kvinnor minsann inte är några helgon heller. Därför vill han ge mig bevis för detta kanske?

Vad Krister verkar ha missat är det här med individ- och strukturperspektivet. Tror han att uppvisande av en individs handling är motbevis för någon struktur? Krister svara gärna här under! Förmodad reaktion hos Krister på den uppmaningen, om vi fortsätter att spekulera lite:

Alltså vi tar det en gång till, saxat från wikipedia:

Strukturell diskriminering
Strukturell diskriminering är diskriminering på strukturell, i motsats till individuell, nivå. Diskrimineringen kan bestå av informella normer eller av formella regler i samhället. Genom diskrimineringen blir en grupp – exempelvis kvinnor, svarta, funktionshindrade eller homosexuella– underordnad en annan. Strukturell diskriminering kan vara helt omedveten och oberoende av enskilda personers preferenser; den existerar bara på samhällsnivå. Strukturell diskriminering kan delas upp i kulturell diskriminering som består av normer och beteenden och institutionell diskriminering som är formella regler och lagar, exempelvis apartheid-systemet. Ibland används dock institutionell diskriminering som synonym till strukturell diskriminering.

Så Krister, att slänga in artikeln som du gjorde är lite som att säga ”Men du har feeel! För Lena tjänar 700 kr mer än Anders på en förskola i Mjölby! Ha! Där fick du så du teg!” när någon säger att män generellt tjänar mer än kvinnor.

Krister bara: