Let´s talk about homosocialitet

Vi behöver gå igenom fenomenet homosocialitet. Jag har länge vetat vad det betyder och några exempel på hur det ter sig IRL så att säga men inte mer än så. Men med anledning av ett antal diskussioner som innehållit meningar som ”jaaa, men det är att naturligt att kvinnor och män är olika på *insert vad som helst*”, och även snack om att kvinnor blir som män när de når toppen, så vill jag djupdyka lite i begreppet.

I mitt stilla sinne, med en inre berättarröst som närmast skulle kunna liknas vid bebisen i family guy fast på svenska, sätter en inre monolog igång. Den om att kvinnor som lyckas komma åt en maktposition liksom inte har samma fria handlingsutrymme för hennes deltagande är lite på nåder. Hon måste vara bättre, aldrig någonsin ta upp strukturella issues kopplat till den i övrigt mansdominerade skaran närmast henne und so weiter. Börjar hon hota manseliten ryker hon. Hon får vara där om hon spelar med i det homosociala normbeteendet.

Och jag har funderat på orsakerna till att det är så. När man väl känner varandra så borde vi väl börja bortse från kön och föreställningarna om varandra kopplat till det? Men nej, så fungerar tydligen inte människan. I sökandet efter svar på varför det blir som det blir (eller rättare sagt varför VI VÄLJER att GÖRA som VI GÖR, viktigt att poängtera ändå, att trots att de flesta av våra beteenden är vanemässiga så har vi ansvar för dom) så hittade jag ett delsvar i fenomenet homosocialitet.

Skulle jag beskriva det själv så är det i princip synonymt med epidemisk bromance. Män som föredrar att all form av oromantiskt socialt umgänge sker män emellan, de konsumerar kultur (fin som ful) gjord av och för män. (Testa det själva, välj ut ett antal män och be dom lista sina topp tre musiker, poddar, författare, journalister, förebilder) Sådant som är gjort av kvinnor intresserar dom inte, detta skulle man kunna säga är en form av indirekt homosocialitet. Vi konsumerar till och med olika kultur och medier. Du kan om du vill ha en jämförelse fråga ett gäng kvinnor också, du kommer med hundraprocentig sannolikhet upptäcka att könsrepresentationen bland kvinnornas kultur- och medieval har en jämnare könsbalans.

Det jag vill illustrera är att män är mer homosociala än kvinnor. Och det är liksom inte mansindividernas fel, de får ju lära sig tidigt att förakta sånt som är tjejigt, och än så länge finns ingen motsocialiseringsrit i samhället vad jag vet där unga män ”avlärs” att ogilla sådant som klassas som kvinnligt. Så, beteendet fortgår. Det måste nämnas att den här känslan som folk har att det känns intuitivt (pga att hjärnan gillar sådant den känner igen) ofta förväxlas med att det skulle vara något genetiskt… Kommer inte ens gå in på det.

Homosocialitet kan tänkas bero på många saker. Dels lever vi ju i ett polariserat samhälle där kvinnor och män ofta anses vara, och beskrivs som varandras motsatser, det blir alltså normer, som styr hur vår socialiseringsprocess under uppväxten lär oss hur hur vi ska bete oss för att passa in. De olika normerna styr vad vi ägnar oss åt och alltså vad vi får tillfälle att träna på och alltså förbättras i och med tiden upplever som naturligt. Vi lär känna andra inom samma sociala sfär och inte sällan anpassar vi övriga intressen till att passa in. Vi blir om man ska raljera lite kloner. När en tänker efter så kan vi se detta i både tonårsgäng och finansfolk.

Relaterad bild

Bildresultat för bankers

Skadliga strukturer utövas ofta rätt omedvetet i det individuella (även fast jag själv kan tycka att det finns ett personligt ansvar i att sätta sig in i det så man inte är med och reproducerar varenda en). Jag vet inte hur ni har haft det, men jag har i alla fall aldrig stött på kommentarer som ”gubbs, kom så går vi och homosocialiserar lite”. Eller ”Eva nej du kan tyvärr inte hänga med för det är en homosocial sammankomst där vi ska låtsas att vi bara umgås men i själva verket tar vi massa informella beslut som sedan av en slump blir formella”. Inte ni heller? Nej.  Det beror som sagt på omedvetenheten. Men vill ni ändå ha exempel på hur det syns så kommer Feministdelegationens empiriska topplista på tillfällen där homosociala sammankomster sker:

  1. En runda golf på helgen med grabbarna från jobbet
  2. Bastu på konferensen
  3. Valfritt omklädningsrum
  4. Friviktsavdelningen på gym
  5. Stunden efter att middagen är uppäten

Helt enkelt tillfällen där män träffas i avskildhet med sociala förtecken. Detta är sjukt vanligt inte bara i yrkessammanhang, jag menar ta många parmiddagar, jag kan tänka mig att många män sätter sig med avecen i soffan när middagen är klar och kvinnorna plockar undan. Inte alla män™ givetvis, men jag tror mer ofta än sällan i många kretsar.

En till intressant aspekt av mitt påstående om att män utövar detta mer än kvinnor kan ses när en grupp kvinnor eller män socialiserar och en person av ett annat  kön kommer in. När en kvinna äntrar mansklungan så får hon hålla sig lugn och anpassa sig till deras diskussion. När en man äntrar kvinnoklungan så avbryts samtalet och det börjar handla om mannen. Gi-vet-VIS inte alltid, och olika sociala kretsar fungerar olika. Empiriska studier som sagt. Men jag kan uppmana er att studera hur kvinnor och män beter sig, ta på de så kallade genusglasögonen.

Det är inte konstigt att män har svårare att ta till sig ”kvinnosaker”, de har ju hela sina liv fått veta på olika sätt att det är sämre, att de inte ska sporta som tejer, gråta som tjejer, inte gilla tjejfilmer mm. Medans kvinnor som gör könsöverskridande saker anses lite bättre, inte så fjompiga. Kvinnor som kör ”the boyfriend style”, pluggar killgrejer, gillar sport mm. Det anses vara fint som tjej att få höra att man inte är som andra tejer. Att man är en an grabbarna.

SISTA iakttagelsen på fenomenet nu. Är det inte intressant att män som är väldigt homosociala OCKSÅ är jävligt homofoba? Ni vet (om vi nu ska måla upp en stereotyp) grabben som gymmar med gympolarn och dricker proteinshakes, gillar actionfilm, lyssnar på manspoddar och dricker bärs med grabbgänget, han skulle ju typ dö om han misstogs för att vara gay.

Slut på meddelande.

Annonser

Ny feministisk termin

Herre min skapare, är kanske en fras som jag skulle yppat om jag varit religiös när jag upptäckte att det var o-tro-ligt länge sedan jag skrev.

Den oinvigde tänker här kanske att allt är i sin ordning då, att jag inte mött några orättvisor eller funnit mig i situationer där feministhjärtat brister. En kunde ju hoppats. Men så är dessvärre inte fallet. Nej jag kom helt enkelt ur skrivandet, för mycket patriarkat att fightas mot i verkliga livet så internet-ditot fick stryka på foten ett tag.

Men nu så! Jag funderar lite på var vi ens ska börja, så många ämnen att sätta oss in i!

Jag kan ju säga att flera även i mossiga bankbranschen har fått lite eld i baken iom #metoo-rörelsen. Eller eld och eld, mer som ni vet när man har liiite för stark rumpvärme i bilstolen. Jag tror att de flesta gör sitt bästa men helt ärligt, vad är grejen med att försöka dämpa och sopa undan och ”inget att se här, bara att gå vidare, vi har koll på läget”. För helt uppenbart är väl ändå att koll saknas.

Jag tränar dagligen på att djupandas och tillämpa allmän zen när jag pratar om dom här frågorna, det finns en utspridd uppfattning om att några minuters artikelläsande och någon diversity-dragning som gav en the chills gör en insatt i ämnet. De flesta på top management nivå kan ju liksom inte ens uttrycka sig och använda termer rätt. Och det skulle väl vara okej ifall det var så att det magiskt sammanföll med någon form av självinsikt, och att en alltså tog in lite hjälp.

Hur som, det har dragit igång något initiativ kring detta som periodvis ger mig hopp om att en bred folkbildningsinsats är på gång, och andra stunder går jag in i ett mentalt rum och vaggar orkeslöst i ett hörn.

Det är så tafatt när det ska jobbas med sånt här. Så himla mycket we shall overcome (googla det om ni inte sett, Carl Bildt och Birgit Friggebo- we shall overcome) över det.

Istället borde gamla traditionella, och ja gubbiga, branscher, företag och institutioner erkänna att man har mycket att göra upp med. Det känns som det enda rimliga steget att börja med. Det räcker inte att skriva om något styrdokument och tillsätta en kommitté för att komma tillrätta med problemet. För har man varit exkluderande utav bara helvete så krävs större insatser. Styrdokumentets effekter behöver synas och höras. Ledningar behöver förändras, bli mindre homogena. Tonen behöver förändras, och det görs genom att ge plats åt människor vars prime time inte var 80-talet. För helt seriöst, vi vet hur det brukar bli när saker ska ”aktualiseras” av folk som inte egentligen är insatta, det blir en lite tillgjord känsla.

Många upplever nog ändå att vi är på väg, men tittar vi på hårda siffror så ser vi att speciellt mycket inte hänt. Löneskillnaderna är kvar, mansdominansen är kvar.

Det känns som att fokus ofta blir att ingen ska bli sexuellt trakasserad, vilket ju är bra, på alla sätt. Vad som också borde göras är att vi pratar om, studerar och analyserar vilka strukturer och normer som råder som liksom möjliggör detta, för det är sällan det går från noll till hundra. På banken som jag jobbar på (antar att det är liknande på flera av storbankerna) så är traditioner högt värderat. Och med traditioner kommer sociala normer, det är på det sättet många traditioner upprätthålls. Och sociala normer i sin tur brukar i princip alltid innebära olika regler att följa för kvinnor och män.

Ta traditionellt gentlemannaskap. ”Ska man inte få hålla upp dörren längre” säger många. På riktigt. Och mitt svar är alltid att vem som helst får hålla upp dörren, det ät väl bara en jättetrevlig gest. Vad jag är emot är att det görs som en del i att upprätthålla könsnormer av karraktären ”män värnar om kvinnor”. För den beteendepoolen kommer sig av en syn på kvinnor som svagare och okapabla, som män skulle beskydda. Och då genom att öppna dörren som en könsrollsgest blottar man en djupare värdering som i sin tur för med sig andra beteenden också, som att kvinnor ska sköta fler administrativa uppgifter, vara lite mindre framåt generellt osv. Och dom förväntningarna förstör möjligheten för kvinnor att ta sig fram på samma villkor i karriären.

Hänger ni med?

Men om en person är allmänt artig och hjälpsam så är det bara trevligt! Artighet behöver således inte alls försvinna iom införandet av likabehandling! Det enda som krävs är att personen som vill utöva artighet helt enkelt utövar det på bred front så att säga. Men där brukar en viss homoerotisk känsla och tillika homofobisk upplevelse följa för de mest traditionella av individer, för skulle de behandla män som de behandlar kvinnor så vet ju inte folk om de raggar? Värsta tänkbara. Om en annan man alltså skulle göra den tolkningen. Ingen fara om en kvinnokollega skulle få samma känsla.. Då har man också DET att göra upp med, tar det aldrig slut undrar de då?

Typ inte, men genom att titta på och ifrågasätta varför vi gör som vi gör kan vi välja nya beteenden som INTE rymmer värderingar som gör skillnad på folk och folk. Vi tränar oss alltså i att vara inkluderande, vilket leder till att fler får bredare möjligheter att vara sig själva. Och det mina vänner, det kan ju inte vara fel.

 

 

 

Män som ska tänka ut idéer för kvinnor

Ibland inträffar saker som får mig att tänka ”Det här är fan inte sant. Enda, ENDA, fördelen är att det blir tillfälle att exemplifiera ett problem här.” Igår var ett sådant tillfälle.

Jag var på ett möte med 5 män, varav en av dom jobbar jag med i vanliga fall. Tre av dom var från ett annat företag och vi skulle prata om samarbete. Ni vet ju att jag jobbar inom bank och vi kom in på det här med hur vi kan säkra en jämn könsfördelning på en grej vi ska jobba med. Föga förvånande kan tyckas att jag av alla människor leder in diskussionen på det.

Dok är det inte detta som är den stora grejer jag skriver om. Utan det som följde. En av killarna i rummet känner att han fick en idé. En idé som inte bara var en dum, helt sjukt jävla puckad liten tanke som kanske skulle gjort sig bäst i det tysta, som han borde låtit falla i glömska för all framtid. Inte en sådan, utan en briljant kul spexkillig mästeridé faktiskt som han kände att vi andra inte kunde leva utan. Han bara:

”Ah men ni vet det finns ju en app som heter Tink som visar en samlad bild av ens ekonomi- SKULLE VI INTE KUNNA TILLTALA KVINNOR GENOM ATT KALLA DEN PINK ISTÄLLET. Så att dom känner att det är för dom också.”

Det måste vara ett skämt tänker ni. Nej det är det inte. This can´t be made up. Han mumlade lite efter detta och liksom försökte lyfta att det väl visar att vi vill ha med kvinnofolket.

När skrattet uteblev och istället ersattes av ”Menar du att kvinnor lockas av rosa färg och inte det riktiga som funktioner och sådant som män?” Så förbyttes snilleleendet till något mer i den här stilen:

 upset depressed die michael ian black its over GIF

Tätt följt av ett ”Anmäl mig inte.”

Ni kan ju föreställa er hur mycket den här killen kände att han var välkommen att delta i de fortsatta diskussionerna. Måttligt.

Men alltså, om man ska andas och komma vidare från den initiala chocken och börja fundera på vad det beror på så tror jag att det ligger något i den ständiga infantiliseringen av kvinnor. Ni vet när andra och i många fall kvinnor själva förväntas agera lite som barn och se ut som dom också. Så ibland när folk ska fundera på vad kvinnor kan tänkas gilla så kommer barnreferenserramarna snabbt upp. Rosa, fluff, gosigt, gulligt. Inte behov. Bara utseende. Varför tänkte inte killen med den usla idén att man skulle kvinnofiera genom att göra något bättre? Utan bara gulii-mysanpassa namnet och färgen? Jo för en bild av kvinnor är att de gillar ytliga ting bara. Alltså don´t get me wrong, jag tror att alla uppskattar en snygg design och kvinnor och män och alla där emellan har väl individuella smakpreferenser som påverkar huruvida man känner sig lockad till en produkt. Men det generella antagandet killen gjorde känns så fördummande. Jag kan inte INTE reagera.

Bildresultat för smash patriarchy gif

Det påminner mig om ett tillfälle för jävla massa år sedan, innan iPhonens tid, när jag gick in i en butik och skulle köpa en ny mobiltelefon och nämnde vilka funktioner som var viktiga för mig och killen i butiken plockar fram tre mobiler i färgen rosa, UTAN funktionerna jag bad om. Han antog alltså att jag skulle vara mer benägen att köpa en telefon baserat på färg jag inte nämnt än funktioner jag hade nämnt. Så starka är fördomar.

Det blev som sagt jävligt jobbigt för den här killen på mötet och de andra fick kompensera (efter bästa förmåga) genom att de lade till ”eller hon” när de pratade om utvecklarkillar, kodgrabbar med flera. Jag antar att jag företaget vi träffade inte kommer skicka honom igen. Let´s hope.

Jag tror att det kan vara svårt för män att sätta sig in i hur det känns att sitta där som ensam kvinna och höra en så dum generalisering. Jag undrar ju vad den här personen tänker om mig då. Tror han att JAG sitter där och ritar enhörningar och tänker på kattungar och sockervadd och planerar helgen när jag ska ha pyjamasparty men mina bästizar och ha kuddkrig och äta glass direkt ur bunken och fläta varandras hår?

Och sedan undrar folk varför jag har en hård attityd. Jag måste- om jag vill bli tagen på allvar (vilket är en fördel i mitt jobb om jag blir), för om jag inte visar INNAN någon hinner säga eller göra något sexistiskt så möter jag mer sånt än om folk från början förstår att det inte passar sig.

Jag längtar efter att vi ska ha kommit så långt att kvinnor inte behöver agera proaktivt för att undvika sexism. Anyday now, tills dess.

Bildresultat för smash patriarchy gif

 

 

Feminister och feminister

Ett motargument jag ofta möter från, ska vi kalla dom ”meningsmotståndare”, är att ”men ni feminister vet ju inte ens vad ni tycker himla kappvändare” (eller andra lite mer grafiska ordval förekommer ju också). Det här argumentet visar på att det finns en bild av att OM man tycker något, och herregud ens kommer på TANKEN att uttala sig om kvinnoförtryck, patriarkat och ojämlikhet så måste det vara en ren linje. INGA, låt mig upprepa- INGA variationer i åsikt får förekomma för att inte allt man säger ska ogiltigförklaras.

Men får jag förklara då? Skoja, det var en retorisk fråga, klart jag får. Feminism är en samling rörelser och ideologier vars mål är att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter, skyldigheter, makt, inflytande osv. Sedan finns shit loads of olika sätt man kan ta sig dit, pre-cis som i politiken! Vissas kunskap om feminism räcker hit- de vet att det finns olika grenar som likarts- och särartsfeminism, liberalfeminism, radikalfeminism mm. Lite som i politiken också- man kan se det som olika partier som vill göra landet till sin version av underbar. Men även här stöter båda rörelserna på patrull ibland. För inom både politiken och feminismen kan man, håll i er nu, BLANDA! Ja! Jag vet- det är helt sinnessjukt! Det går att tänka själv, vi är ändå individer med unika uppsättningar erfarenheter vilket leder till helt unika analyser. Med det sagt kan vissa analyser bli helt galna, andra leder till nya sätt att göra saker bättre.

 bollywood india indian kwk koffee with karan GIF

Jag tycker att det är väldigt mycket mer givande att prata om politik och feminism utanför de redan etablerade gränserna med färdiga åsiktspaket, om man bara ska argumentera utifrån färdiga mallar så kommer vi med mindre sannolikhet fram till något bra, det är redan gjort. Om vi däremot utmanar de här gränserna kommer nya lösningar födas. Men för att kunna göra det måste vi slå oss fria från de trygga åsiktspaketen som finns, och det är inte alltid lätt. Sedan finns det ju sämre varianter också, vissa borde absolut inte försöka sig på nya mixer av åsikter (hej Kinberg-Batra och Åkesson), det blir inte så bra tror jag.

Man behöver inte tycka lika om allt, vi kan ändå supporta våra fellow feminister i vått och torrt.

Män förklarar saker för mig

Måste berätta om en för mig rätt komisk händelse förra veckan. Okej så jag kom till jobbet, varvar mellan två platser/uppdrag för tillfället så jag var på det ena där jag jobbar med två män i ett uppdrag. Alltså båda är kunniga och så, men den ena är SÅ.INTRESSERAD av det vi jobbar med. Tänk er typ en entusiasm som kanske kan liknas vid ett Jehovas vittne som får svaret vid dörren denne plingat på att ”Ja men gärna, kom in, vill du ha kaffe, jag vill höra allt, var skriver jag på så jag blir medlem” (blir man medlem?). I alla fall- den minen så fort anledning att berätta något om detta uppenbaras!

Så, jag kom in på jobbet en dag och vi satt bredvid varandra och jag ställer en kort fråga om ett verktygs funktion. Han svarar, jag tackar och går vidare med mitt liv. Trodde jag. Men här hade en låga tänts, han anade att det kanske fanns en kunskapslucka hos mig som kunde bli hans mission in life att fylla. Tillfället var för magiskt för att missa (antar jag att han tänkte).

Men, jag är ju inte den anonyma sortens feminist. Nej nej. Jag har ju under årens lopp lyckats marknadsföra mig själv som praktiserande feminist också, så himla smidigt att alla liksom vet från början att här är det ingen idé att tabba sig med diverse sexistiska felsägningar, folk vet att med mig i rummet gör man inga slarvfel som att kalla en chef slentrianmässigt för han fast man inte känner till könet. En levande påminnelse om att alla kan bättre skulle jag säga. Åh gud- hybris!

Så, min kollega VET att mansplaining inte är ett socialt accepterat beteende i vår grupp, så han frågar försynt om jag vill att han ska berätta mer om vilka fantastiska livsförändrande superfunktioner verktyget kan erbjuda. Nej sa jag, behövs inte, jag lovar att säga till om och när jag vill ha en genomgång.

Vad gör han då? Jo han ställer sig bredvid mig och börjar berätta ändå. Jag bara:

Nu var det ju liksom ingen som dog av att han tog sig friheten att berätta saker för mig som jag inte hade något behov av att veta. Möjligen slösades några dyrbara minuter av mitt liv bort men det var väl det. Men medan han stod där och berättade ointressanta saker zoonade jag ut, och in till min imaginära tänkarplats och började fundera på var det här oförklarliga självförtroendet hos vissa (läs: vissa män, *inte alla män™*) kommer ifrån. Vad ÄR det som gör att så många liksom är helt oförmögna att bedöma relevansen för mottagaren i det dom säger? Vad får dom att kunna med att liksom kidnappa ens uppmärksamhet, ta den i gisslan?

Jag tror att en bidragande orsak, eller rättare sagt bidragande till att sanningen undanhålls för dessa, är att kvinnor ofta drillats in i att man ska uppmärksamma män, och män har drillats in i att det de säger är viktigt. Alltid. För alla. Vi kan se detta överallt, mäns utrymme är störst. Genom att vi ”låter dom hållas”, ”inte vill skapa konflikter eller dålig stämning” genom att inte säga att ”nej men nu får du allt ta och lyssna också” så upprätthålls snedfördelningen. Ett exempel från senare samma dag, jag satt i möte med 5 män, jag var enda kvinnan. Och alltså my lord, jag blev avbruten hela tiden. Tillslut höjde jag pekfingret och avbröt avbrytandet med ett ”lyssna innan du svarar” och alltså stämningen som spred sig.

Problemet med avbrytande var som bortblåst, så min teori är att folk generellt vet vad man borde och inte borde göra och säga osv. Men det skits i helt enkelt. Vi måste säga till när sånt här sker, hur ska vi annars få till en förändring? Jag tror inte att de menar illa alltid, men det spelar inte så stor roll faktiskt. Det är ju inget nytt och vi har alla möjligheter i världen att göra oss själva insatta i problem. Och jag tänker inte anta att män skulle vara några grottmänniskor som inte är kapabla att få tag i information, därför har jag den förväntningen på dom, inte bara att de ska sätta sig in i världen utan att de också ska agera på informationen.

Men tills att fler levererar på förväntningarna så får vi väl påminna.

Varför ska vi inte hålla på och köna egentligen?

Senaste tiden har jag fått anledning att förklara det här med könande. Detta med anledning av lite protester mot det från min sida då, för ovanlighetens skull. Skoja, ni vet att jag roddar jämställdhetsfrågor på heltid, all day erryday så att säga. Men detta har alltså dykt upp för att barnet i familjen liksom börjar förstå lite nu, hon förstår enstaka ord och vi kan liksom kommunicera mer och mer. Detta har fört med sig en ökad insikt om vad folk säger. Och oh my lord have some mercy, mitt stackars feministhjärta dör en smula dagligen alltså. Detta eviga berömmande och könande.

Vi har ju tidigare snackat om de eviga fin- och sötkommentarerna, men inte lika mycket om könandet. Det eviga. I och med detta har jag märkt att det inte är något som många reflekterat över, men när man förklarar så förstår de flesta ändå, därför tänkte jag att jag skulle sortera lite så att fler kan sprida ordet så att vi kan förändra tillsammans, vad mer kan man göra?

Så. Jag tänker att vi kan dela upp det lite så ni får koll.

”Vad är könande? Kan man få några exempel?”
Själv-klart! Några vanligt förekommande könanden är att man väljer att ange kön när man ska hänvisa till någon.
”Betala till killen i kassan”
”Gå och säg hej till flickan där borta”
”Grabbar- kom in och ät nu”
”Välkomna ombord på tåget mina damer och herrar”

Detta är ju när man antar att personen/personerna är av ett visst kön pga t.ex klädsel som är könsnormativ. Men det könas också utan att det finns en signal som antyder något om kön, då väljer vi att köna utifrån våra personliga fördomar. Leksaker som nallar, tecknade filmkaraktärer, djur antas ex-tre-mt ofta vara av killsort. Jag har fått börja säga till folk vilka av mitt barns gosedjur som är tjejer så det blir en mix. Han han han är det hela tiden. Med undantag för dockan, den antas vara en hon.

Vi könar ju också gärna olika yrkesutövare utifrån våra förutfattade meningar.
Person 1: ”Läkaren är strax här”
Person 2: ”Vet du när han kommer?”

Person 1: ”Du ska maila frågan till min chef istället”
Person 2: ”Jaha, vad har han för mailadress?”

Ni förstår ju, inte helt upplyftande beteende hos människor alltså.

Bildresultat för disappointed gif

Ett annat sätt att köna är att klä barn olika utifrån biologiskt kön. Det är också att köna att ge barn leksaker utifrån vilket kön de har, det i sin tur leder till att barn i och genom leken får olika möjligheter att utveckla olika förmågor och fördomen börjar bli en självuppfyllande profetia. Barn vill ju också passa in och göra rätt, så när man gör som man förväntas göra så får man uppmärksamhet och beröm, vilket förstärker beteendet ytterligare. Man kan läsa på om effekten av positiv förstärkning om man undrar mer. Igen styr vi in dom små liven i snäva mallar enbart på en aspekt, det biologiska könet. På detta sättet SKAPAR vi olikheter som genom livet förstärks ytterligare av det konstanta skiljande på tjejer och killar. Du kommer dessutom finna dig i sammanhang med andra av samma kön för att ni drillats in i samma intressen- där kommer ni som grupp färgas av varandra och ert intresse som kanske är hästar kommer fortsätta uppfattas som tjejigt. Produkter riktade till hästmänniskor kommer således rikta marknadsföringen mot tjejer för att det är det som definierar gruppen nu. Så nästa gång någon hävdar att det skulle vara någon gen eller ett hormon som styr våra intressen så kan du visa det här.

”Varför är det fel att köna? Man ÄR ju killar och tjejer!”
Ja det är ju rätt i de flesta fallen rent biologiskt kanske, inte alla. Problemet är att genom att vi konsekvent delar in människor som har olika intressen, förmågor, personligheter i två grupper utifrån kön så förutsätter vi också vad de ska ha för intressen förmågor och personligheter pga att kön i vår värld är tätt sammankopplat med förväntade beteenden utifrån det. Detta gör att vi hämmar barn från att upptäcka sin egna mix, vilka de är helt enkelt. Det handlar inte om att tvinga in alla i mitten, utan om att skapa utrymme för varje individ att utvecklas till vad den vill utan att bara ha tillgång till halva paletten. Dessutom har vi till stor del kvar en bild av att kvinnligt och manligt ska vara varandras motsatser, om män är modiga är kvinnor svaga. Om män tar plats tar inte kvinnor det. Varför skulle vi skilja oss åt så vansinnigt? Hormoner? Till viss del eventuellt, men rollerna idag är helt klart till största delen en social konstruktion.

Tips: Om man börjar med att bryta ner vad vi menar med killigt/ tjejigt/ manligt/ kvinnligt till beteenden istället för att bara benämna det med kön så tar vi första steget till att prata mindre fördomsfullt. 

För att svara på frågan varför det är fel så kan jag väl bara hänvisa till att jag generellt tycker att det är fel att gruppera människor och ge dessa egenskaper baserat på den. Att dela upp på kön är för mig lika fel som att dela upp på hudfärg, religion, sexuell läggning eller inkomst- OM.DET.INTE.ÄR.RELEVANT.I.SAMMANHANGET. Ibland kan det vara relevant att dela upp människor utifrån kön, eller religion, men fan sjukt långt ifrån lika ofta som det görs. Precis som jag skrev innan så är det bland annat genom uppdelning vi SKAPAR olikheter. Så lägg detta på minnet om något när ni ska fundera på eller diskutera varför man ska köna eller inte- är det relevant? Om ja- go on- köna på bäst du vill. Är det inte relevant, låt bli. Svårare än så ska det inte behöva vara.

”Vad får det för konsekvenser att köna? Alltså inte bara att diverse genusföräldrar blir sura?”
Eftersom massa olika saker i samhället visar hur kvinnor ska göra och hur män ska göra, se ut som, vara intresserade av, bete sig som osv. så förstärker könande av barn och vuxna en bild av att vårt kön är viktigt och är det som främst definierar oss som människor. Hade kön inte varit så tätt sammankopplat med förväntade beteenden så hade könandet i sig inte gett så allvarliga konsekvenser. Men nu är det tyvärr inte så och därför vill jag att vi lägger ner könandet och istället fokuserar på individer och gör uppdelningar när det behövs utifrån relevans i sammanhanget. T.ex kan man byta ut könande på gympan till uppdelning utifrån längd/ snabbhet eller ledarförmåga. Om man bara ska nämna något.

Hade man benämnt alla utifrån hudton i samma utsträckning som vi benämner varandra utifrån kön så hade det skapat grupperingar utifrån just hudfärg. Människan VILL sortera, vi behöver ha vissa förutfattade meningar för att ta oss igenom dagen- t.ex om en person kommer springande mot en med tillhygge och jähähävligt aggressiv uppsyn så SKA man nog lägga benen på ryggen. Men när våra förutfattade meningar inte servar oss utan skapar felaktiga bilder och begränsar oss så tycker jag att vi ska sluta med det. Och kom ihåg, jag säger INTE att vi inte får ha beteenden som är (med dagens definition) manliga och kvinnliga. Jag säger att vi väl istället kan lossa på reglerna och förväntningarna kring vem som uppvisar vad och kalla dom för dess rätta namn istället för en fördom?

Varför män som hatar kvinnor säger att de älskar kvinnor

Har ni också tänkt på att män som tillsynes känner starkt hat och vilja att kontrollera kvinnor och deras rättigheter ofta också hävdar att de äl-sk-AR kvinnor. De älskar kvinnor så till den milda grad, de älskar dom så mycket att liksom ingen annan nog älskar kvinnor så mycket som dom. Bildresultat för sexist face gif

Det är män som vill begränsa rätten till abort, de älskar kvinnor så mycket så de vill skydda dom från risken att begå ett misstag de kommer ångra när modersinstinkten kommer.

Det är män som går på gatorna och vaktar svenska kvinnor och ”skyddar” dem från allt ont, som män av annan härkomst än svensk. De älskar kvinnor, så mycket. Det är DÄRFÖR de vill skydda kvinnor.

Det är män som bryr sig om prostituerade kvinnors rätt att välja att jobba med prostitution, för att de älskar kvinnor så mycket att de vill skydda deras rätt att välja vilket liv de ska ha.

Det är män som slår vakt om sina döttrars renhet aka oskyld, för de ÄLSKAR kvinnor och vill värna rätten att vara ren.

De här männen, männen som pratar om och engagerar sig i kvinnors liv på de här sätten och Gud vet vad mer säger oftare än andra män att de älskar kvinnor. Herregud Trump nu senast om vi ska ta ett världskänt exempel hävdar ju att han älskar kvinnor utav bara helvete. Så han kan ju inte vara sexist, som stackarn blir anklagad för att vara. Felaktigt påhoppad, hur kan världen inte se att han är värsta snälla killen som bara älskar kvinnor och DÄRFÖR kan han inte mena illa?

Jo. Nu ska jag förklara. För det får vara slut med lurendrejeriet här i den här lama täckmanteln till dolt kvinnohat.

De här männen, de älskar inte kvinnor per se. De älskar kvinnor som håller sig på mattan. Normmattan som de, helt utifrån egen smak och preferens definierar i sina små huvuden. Det här påståendet används för att släta över missöden som sexistiska kommentarer och annat kvinnoförtryck. ”Nej men jag kan inte ha förnedrat dig med skämtet om att kvinnor hör hemma i köket, jag älskar ju kvinnor. Så snäll mot min fru och jag har döttrar också- värsta snälla killen, älskar kvinnor, min mamma är min förebild. Jag är typ som Gudrun Schyman för världens kvinnor.” Känner ni igen resonemanget?

Jag vet inte många som öppet säger att de är kvinnohatare eller inte respekterar kvinnor, men jag vet många som hävdar att de är och gör det motsatta. Älskar och respekterar kvinnor. Jag skulle nog våga hävda, helt utan siffror men ändå, att de allra flesta män idag skriver under på det sistnämnda. Ändå har de allra flesta av oss kvinnor råkat ut för sexism i massa olika former. Oftast inte av en man som öppet glider omkring med en t-shirt med trycket ”Kvinnohatande sexist och stolt”. Nej utan av helt vanliga killar. För här är grejen:

De här männen respekterar kvinnor som faller in i normen av hur en kvinna ska vara och bete sig, de respekterar respektabla kvinnor. Om en kvinna däremot är för full- kanske bad om en våldtäkt eller åtminstone lite tafsande? Om en kvinna är otrogen- då kanske hon bad om lite hemmavåld? Om en kvinna är fattig och drogmissbrukare- då kanske det är okej att betala för sex för hon behöver pengar och liksom kanske valt det livet? Om en kvinna är thailändska och man är på semester med grabbarna- då kan lite köpesex kanske vara okej ändå?

Man kan inte säga att man respekterar kvinnor om man inte respekterar alla kvinnor. Precis som du inte kan säga att du är antirasist om du bara är respekterar vissa men inte andra. Så nästa gång du hör en man deklarera lite oftare än andra hur mycket han älskar kvinnor så kan det vara läge att lyssna extra noga för där kommer det komma sexism inom loppet av tre sekunder i någon form, och från och med nu kommer han möta en lite annan diskussion.