De nya inte alls engagerade företagsmännen

Nu mina statistik-och-fakta-loving-feminist-hjältar, nu är det äntligen dags för lite siffror igen! Denna gången ur 2015 års Allbrightrapport.

Så. Vi brukar ju prata om gubbarna, och jag kan ju inte säga att det bara är en gång jag hört att jämställdheten kommer av sig själv när de äldre männen successivt byts ut mot yngre förmågor. Att jag hör detta ofta, från främst män, betyder inte på något sätt att det är sant. Även fast vissa behandlar mansåsikter som ren fakta. Nä, istället tänkte jag att vi skulle se vad studenter tycker är viktigt när de ska välja arbetsgivare i framtiden!

Jämställd arbetsplats

Ja men det är väl okej siffror kanske. JAG hade önskat att samtliga tillfrågade hade svarat att de ville ha det. Men en mindre andel puckade människor får man kanske räkna med. Livets störiga statister.

Vidare till nästa fråga:

Mångfald

Såatteh, hälften av kronprinsarna som företagen rekryterar tycker alltså inte att mångfald är viktigt (även fast det är bevisat att det är positivt för businessen). Vad hände med ”den nya generationen kommer lösa våra problem som gubbarna inte vill ta i”? Här har vi alltså trott att de unga killarna och tjejerna var näringslivets räddare i nöden! Tjejerna verkar visserligen vara det lite mer, men hallå killar- vad hände?

24

Igen inte så muntert. Men är det kanske så att dom tänker att dom SJÄLVA ska ta tag i problemen och att det oimponerande resultatet på föregående fråga kommer lösas genom att de kavlar upp ärmarna när de kommer in och jobbar ett tag och tar sig till toppen (ni hör ju hur snabbt det här kommer gå), för att göra detta till företagens prio ett?

Aktivt

Så männen som sitter på makten tar inte tag i det, och män rekryterar män vet vi sen gammalt, och dom nya tror att det händer automatiskt. Inte så glädjande om man frågar mig. Och så undrar ändå folk varför jag är för kvotering.

Drabbas av den akuta partriarkala tröttman.

Men har man ett kompetensorgan mellan benen är förmodligen reaktionen snarare:

When you have garantilön and has been hemma, tillgänglig för arbete, for a week.

Men vi kämpar vidare.

Annonser

Potentialpenisen som tar män till toppen

Jag har pratat med en supersenior person som jobbar med HR-frågor nu. Hon berättade att hon genomfört en undersökning där hon samlat chefer och ställt två enkla frågor (ej ordagrant men något i den här stilen):

  1. Om du plötsligt skulle bryta benet och behöva vara hemma i tre månader, vem skulle kunna hoppa in för dig omgående och göra ditt jobb?
  2. Vem ser du på lite längre sikt skulle passa att ta över din roll efter dig?

Cheferna svarade individuellt men fick se det samlade resultat ihop.

Extrem överrepresentation av kvinnor som på sekunder skulle kunna göra deras jobb, som alltså presterat fantastiskt. Sedan var det extrem överrepresentation av män som ansågs ha potential att bli fantastiska efterträdare. Ni förstår ju, inte sol i sinne direkt. Mer som en pjäs av Lars Norén om jag får säga det själv.

Patriarkatet bara ”tack för en bra insats men du har ju ingen penis”:

Det fina i kråksången (gud vad är det ens för uttryck) är att samtliga chefer fick en chock och insåg att de har lite jobb att göra med sig själva och hur de tänker kring kompetens och potential.

Sen återstår ju bara en sak: