Millennials och jämställdhet

Idag har jag läst Maria Svelands Bitterfittan på tunnelbanan till jobbet. Det är ju som vissa av er kanske känner till inte direkt enhörningar, livsglädje och framtidshopp om man säger så. Den handlar om en 30ish kvinna som lessnar på hela familjeskiten och drar till tönt-Teneriffa för att vila upp sig och få en paus i en vecka. Nu har jag inte läst mer än något kapitel men redan nu känner jag att boken liksom sakta drar av ett skynke och under visar sig de patriarkala strukturerna och vanliga beteendena som upprätthåller detta. Fy fan alltså. Läs den. Varning (eller hopp om livet enligt mig) är väl att OM du är kvinna och lever med en inte så jämställd man så kan boken ge bränsle åt en skilsmässa till exempel. Med det sagt så hoppar vi direkt in i ett stycke jag fastnade vid imorse. Tjejen som boken handlar om hade vid något tillfälle intervjuat en klassmässigt privilegierad människa som på alla sätt försökt förneka klassens egentliga existens, och då kommit fram till följande:

”Världen verkar vara uppdelad i två olika slags människor: de som tycker världen är rättvis och de som tycker den är orättvis.

Och som av en händelse råkar det oftast vara människor som fötts in i privilegierade familjer som förnekar att det finns några klasskillnader.

Och som av en händelse råkar det oftast vara män som förnekar att det finns orättvisa könsskillnader mellan män och kvinnor.”

 wine more wine GIF

Tröttman.

Sedan kommer jag till jobbet och kommer av en händelse in på Ledarnas sida och hittar (igen sånt sammanträffande), Ledarnas jämställdhetsrapport. Om jag var trött innan så ska ni veta vad man blir av den här läsningen. Låt mig lotsa er genom några av höjdpunkterna frustrationsmässigt.

Millennials riskerar att återskapa föråldrade normer och stereotyper för att de tror att arbetslivet är mer jämställt än vad det är.

Stat.png
– 81% av männen tror att kvinnor och män har samma möjligheter att göra karriär på den egna arbetsplatsen, medan 72% av kvinnorna trodde det.
– 72% av männen tror att diskriminering inte förekommer på den egna arbetsplatsen, medan samma siffra för kvinnorna är 63%
– 69% av männen tror att kvinnor och män får lika lön för lika arbete redan, siffran för kvinnorna var här 50%

Notera att siffrorna bara visar vad de så kallade millennianerna TROR.

Den faktiska löneskillnaden mellan chefer som är män och chefer som är kvinnor är 6500 kr i månaden, EFTER att man tagit hänsyn till olika saker som chefsnivå, utbildning, yrkesval och ålder som kan påverka siffran. Det här är alltså den oförklarliga löneskillnaden, eller penisbonusen som jag brukar kalla den. Det är ändå 78 000 kr per år. En ganska betydande siffra om du frågar mig. Vissa (läs: vissa män) kanske viftar bort siffran när det vankar jämställdhetsdiskussion, men jag skulle tro att intresse minsann skulle börja gro om vi helt sonika tog hälften och rättade till löneskillnaden. Det skulle man ju kunna göra. Jag tänker att det ju redan sker i andra sammanhang, om t.ex banken sätter in för mycket lön på mitt konto mot vad de avsåg sätta in så är det ju inte fri hopp och lek med dom pengarna för min del, jag behöver ju snällt betala tillbaka. Inte heller skatteverket ser på det hela med blida ögon det här med att runda av. Så varför egentligen ska vi ignorera detta?

Bildresultat för problem solved gif

Hur som helst. Varför vad folk tror att verkligheten ser ut som är viktigt, och i detta fallet ett problem är för att det styr hur viktig de tycker att frågan är. Och i sin tur hur mycket de tror behöver jobbas på. Om man tror att det inte finns ett problem så tror man ju med största sannolikhet också att det inte behöver ageras på.

Paniken alltså, snart har vi både de ignoranta äldre varianterna OCH de yngre kopiorna!!! Nej, vi får organisera oss.

 

 

Privilegier och provokation.

Med jämna mellanrum funderar jag på hela grejen med provokation och motstånd till jämlikhet. Jag märker (tack vare några stötta manskommenterare bland annat) att inte bara mina personliga åsikter, utan även den rent faktamässiga informationen man kan ta del av här är jätteprovocerande för somliga. Nu tänker kanske vissa här ”vad bra att dom också tycker att det är provocerande med orättvisorna du skriver om!”. Man kunde ju hoppats. Men nej, de är provocerade av något annat, jag har inte helt och hållet fått grepp om exakt vad- men det verkar som att dom inte håller med om faktan- hur man nu inte kan göra det, det är ju fakta. Jag tror att reaktionen i grund och botten handlar om rädsla. En högst mänsklig sak, och jag tror inte att man alltid kan välja vad man är rädd för, det kan vara högst rimliga, men också helt banala rädslor. I deras fall handlar det nog om en rädsla för att t.ex feministerna har rätt- tänk om de här männen pga sitt kön sitter på massa fördelar? Och med det ökade jämställdhetsfokuset dyker hotet om en nedgradering upp.

Det är lätt att håna den känslan, tro mig när jag säger att jag kämpar här med att inte göra det, men innan man gör det kan man titta på sig själv. Här sitter jag, kvinna, vit, medelklass, på Bali i ett jävligt fint hus med egen pool och personal som lagar mat, städar, håller trädgården fin. Här ska jag vara i några månader. Rätt priviligerad sits inte sant?

Det är inte enkelt att lokalisera sina privilegier, det är inte supersvårt heller, bara att googla så finns det hur mycket som helst man kan förse sig med för att förstå. Det svåra ligger alltså inte att få tag i information, utan om att ta till sig den. Sedan att sätta ett större mål framför sina individuella. Och det är väl här som man börjar bli lite påverkad av att man är barn av sin tid och färgad av hur saker hanteras idag. Kända lösningar ligger alltid närmare tillhands än nytänkande, vi människor är vanedjur. Vi är matade med tron om att jämlikhet är ouppnåligt och att det i bästa fall går himla långsamt. I det här steget av världsförbättring kommer kreativitet in i bilden. Om vi inte kan föreställa oss och brodera ut en fantasi om en bättre värld så kan vi inte heller skapa den. Många har en dröm om en jämställd värld så när det kommer folk och bara ”finns inga problem man måste bara jobba hårdare, fair game liksom” så blir jag trött. Trött för att de här människorna för det första är ignoranta, och för det andra sprider en känsla av att inget går att förändra, när det absolut gör det.

Vi kollade upp här om dagen vad folk här tjänar i snitt. 1500 kr i månaden kom vi fram till. Det är inte mycket pengar, förstår helt ärligt inte hur det ens kan gå runt, var i mataffären här om dagen och det var inte asbilligt direkt. Hade jag i det här läget resonerat som vissa mansrättsaktivister här kanske jag hade sagt till dom som jobbar här att herreguuud- du KAN ju förbättra situationen, bara du VILL det tillräckligt! Det är bara att plugga och sedan söka ett jobb som ger bättre betalt. Enkelt! Se på mig, jag har kämpat också. Du ser ju att det går!

Fattar ni det sjuka i det resonemanget? Samtidigt så förstår jag frustrationen som vissa män kan känna när deras privilegier utpekas, jag upplever nog någonting liknande här, lite vanmakt. Vad ska man göra då? Det blir ju jävligt jobbigt att få det utpekat för sig, säkert extra jobbigt om det är andra som gör det åt en. Man har ju oftast inte avsiktligt försökt skada någon.

Och helt ärligt vet jag inte. Rösta för en politik som hjälper till att utplåna ojämlikhet, som omfördelar städers, länders, världsdelars, hela världens resurser. Jag tror inte att man behöver be om ursäkt för sina privilegier, det tjänar ingenting till, men man kan erkänna dom, man kan utbilda sig i dom. Att skaffa sig en retorik som inte förtrycker. Retorik som förtrycker kan vi för övrigt prata vidare om vid ett annat tillfälle. Man kan låta bli att motarbeta människor som jobbar för att skapa mer jämlika förhållanden. Man kan undvika den här reaktionen:

… när någon pekar på dina privilegier.

 

 

 

Grundkurs för att kunna föra en feministisk diskussion like a boss

Jag tror att alla någon gång har upplevt en rädsla för att ge sig in i ett sammanhang eller en diskussion där man inte är familjär med språket. Där det verkar behövas någon grundkunskap i nivå med rymdforskarsfären för att få vara med och för att få ens åsikt accepterad. Ibland kan man nästan få känslan av att vissa grupper vet om det här och nästan kör på ännu hårdare med alla utryck så att andra, lägre stående varelser, ska förstå sin plats.

Jag har inte själv upplevt det, men jag kan tänka mig att det när det snackas feminism kan uppstå problem att hänga med om man inte förstår vissa uttryck och ord. Och så vill vi ju inte ha det! Jag vill att alla ska kunna vara med i diskussionen, det hjälper oss framåt.

”Jaha och varför kan vi inte prata om det här som vanligt folk så att alla förstår då?” Jo det kan man väl men precis som med vilka andra ord som helst så kan förståelsen för dessa spara tid om man känner till dom och allt inte behöver förklaras där och då. Som om vi pratar om miljöförstöring så kan växhuseffekten vara bra att känna till. Eller om vi pratar om företagande så kan det underlätta om alla vet att det råder marknadsekonomi. (Okej inte till hundra procent men nästan). Så om vi förstår hur vi namnger olika företeelser som är delar av förtrycket eller kampen mot det eller olika grenar av teorin så hjälper det oss att vrida och vända på problemen och lösningarna på ett effektivt sätt.

Som den lösningsorienterade människa jag är så tänker jag att det är lika bra att ta tag i saken själv! Jag tänker att vi börjar med en rätt kort titt på några centrala grejer att få koll på och senare kanske djupdyker ner i dessa och riktigt gnider in begreppen som en dyr jävla lotion med extra allt så det verkligen blir den del av oss! Yes! Nu kör vi!

Särartsfeminism
Särartsfeminismen är ett av feminismens två huvudinriktningar. Särartsfeminister anser att eftersom män och kvinnor är biologiskt olika ger det oss olika kvalitéer, vilket leder till att vi är mer lämpade för vissa uppgifter. Samhällets statusskillnader mellan de manliga och kvinnliga rollerna accepteras inte, utan särartsfeministerna vill att värderingen skall vara jämlik. Den hävdar att kvinnor och män har medfödda olikheter och delvis lite kulturella också, och att vi med den feministiska kampen ska kämpa för att ge de olika intressena, yrkesvalen osv lika värde och erkännande. Men man vill behålla och bejaka de påstådda könsskillnaderna eftersom det mesta sägs vara biologiskt betingat. Jag skulle säga att så kallade jämställdister kan köpa att kalla sig särartsfeminister när man beskriver för dom vad det är. Även väldigt konservativa människor brukar gå med på att detta kan vara okej.

Likartsfeminism
Detta är mer min övertygelse som ni vid det här laget säkert redan förstått. Likartsfeminism är en gemensam benämning på de riktningar inom feminismen som anser att skillnaderna mellan könen främst är sociala konstruktioner och alltså kulturberoende. Den sätter miljön i centrum tillskillnad från särartsfeministerna som sätter de biologiska aspekterna i centrum.  Likartsfeminismen är större än särartsfeminismen i sverige idag (tur det tycker jag). Inom likartsfeminismen ryms bland annat  liberalfeminism, socialistisk feminism och radikalfeminism. Dessa kan vi snacka mer om en annan gång om ni vill. Men här tror vi att man kan jobba bort många av skillnaderna det innebär att vara kvinna eller man i samhället eftersom de främst bygger på sociala föreställningar om vad kvinnor och män kan och bör göra.

Patriarkat
Den sociologiska approachen man kan använda för att beskriva detta skulle vara: Ett socialt system där maskulinitet värderas högre än femininitet och män anses dominanta över kvinnor. Definitionsmässigt är det ett samhällssystem där män har den primära makten och de flesta ledande positioner inom politiska-, ekonomiska-, religiösa-, sociala- eller finansiella institutioner. Även inom familjer är det främst mannen som bestämmer över kvinnor och barn. Alla, både kvinnor och män kan anses lida av patriarkala strukturer. Kvinnor (av rätt uppenbara skäl) som att de faller offer för våld, lägre löner, färre rättigheter, mindre makt mm mm. Män pga att manlighetsnormen som underminerar mäns förmåga och rätt att känna och utvecklas som kännande individer med empati. Plus att män ju också faller offer för mäns våld.

Matriarkat
Motsatsen till patriarkat. Det finns ett litet gäng jämställdister som hävdar att vi lever i ett matriarkat och/eller att det förekommer på vissa platser i världen. Det stämmer inte. Inte strukturellt i alla fall, möjligen finns individer som har en privat situation som kan liknas vid detta men det ska vi ju inte blanda ihop med hur det ser ut i stort. Inte om vi ska tro på forskning och statistik i alla fall där antropologer är överens om att samtliga samhällen, befintliga och historiska, har varit patriarkala. Eller inte forskning som inte källhänvisas till diverse rasistiska kvinnohatarsajter i alla fall.

Intersektionalitet
Detta beskriver hur olika förtryck kan överlappa varandra. Ett viktigt verktyg för att feminismen inte ska bli exkluderande och någon elitistisk kamp för vita redan på vissa sätt priviligierade medel- och överklasskvinnor.  En intersektionell syn på saken inkluderar aspekter som kön, ras, klass, etnicitet, sexualitet. Den här bilden har jag visat innan men den tål att spridas mer:

CIS
CIS är ett latinskt ord som betyder ”på samma sida”. En cisperson är en person som har alla perspektiv av kön på samma sida. Man har alltså ett och samma kön i fyra kategorier kan man säga som bygger upp kön: Biologiskt, juridiskt, mentalt och socialt. Alltså till exempel en person som har en kropp som definieras som kvinna, juridiskt anses vara kvinna (alltså har ett personnummer som definierar en som kvinna juridiskt), personen vill passera som och passerar socialt som en kvinna. När man pratar om cispersoner så förutsätter vi att det bara finns två kön, alltså har vi en binär syn på kön i det här sammanhanget. Mer om vad ickebinär är kan du läsa om strax!

Privilegie
Att ha privilegier betyder inte att man är ond och utnyttjar andra medvetet, man kan inneha privilegier ofrivilligt. Ändock- det är en fördel man fått pga tex sitt kön, hudfärg, sexuella läggning mm som man inte riktigt väljer. En oförtjänt fördel typ. Som att spela ett tvspel på enklaste nivån mot folk som spelar samma tvspel på svårare nivå- de utan privilegier. Därför blir det lite dålig stämning om man då (som exempelvis vit straight man) gnäller och säger att alla har samma möjligheter det är ju så enkelt tvspel! Ja ni förstår ju.

Genus
Genus kan man säga är begreppet vi använder när vi pratar om det sociala könet. Inom likartsfeminismen kan man säga att det är det här vi försöker dissekera och förändra. Det här begreppet kan det vara värt att rota mer i för att förstå många konflikter som kan uppstå till följd av missuppfattningar kring att feminister försöker göra alla könlösa. Kön kan som vi lärde oss precis under beskrivningen av CIS delas in i fyra kategorier: Biologiskt, juridiskt, mentalt och socialt. Genus behandlar den delen som är det sociala könet. Så när vi vill uppfostra barn genusmedvetet så handlar det alltså om den socialt konstruerade delen av könet som idag delar upp egenskaper i två högar- en som anses passande för flickor, och den andra för pojkar. Det vill vi sopa ihop till en enda hög och ge barn, och vuxna med för den delen, möjlighet att vara allt oavsett biologiskt, juridiskt eller mentalt kön.

Könsroller (binära)
Enligt könsrollsteorin är kön förknippat med en social roll eller värdering som människor mer eller mindre medvetet lever med. Ett exempel är ”kvinnan ska stå vid spisen och laga mat medan mannen tjänar familjens uppehälle”, ett annat att ”flickor ska tycka om rosa, pojkar ljusblått”. Könsrollerna uppfattas som stereotypa mallar vilka respektive kön mer eller mindre tvingas in i. Enligt könsrollsteorin finns en tanke om att män och kvinnor har egenskaper och behov som bara går att finna i endera könsrollen, och föreställningen om att ”män skall vara manliga” och ”kvinnor ska vara kvinnliga” kan bli problematisk att hålla fast vid, när en egenskap som kan finnas hos samtliga kön, blir begränsat till ett enda. Kritiker menar att de värderingar, egenskaper och behov som formar begreppen ”manligt” eller ”kvinnligt” snarare är att betrakta som mänskliga, snarare än könsreglerade. Det är detta som vi feminister jobbar på att få till så vi pga kön inte begränsas.

Ickebinär
Ickebinär kan den person kalla sig som identifierar sig som mellan eller bortom kvinna–man-uppdelningen av kön. Ibland används ”ickebinär” som ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen. Ickebinär betyder inte samma sak för alla som definierar sig som det. En del känner sig som både tjej och kille. Andra känner att de befinner sig mellan de kategorierna. Många ickebinära känner sig inte som något kön alls.

Våldtäktskultur
Våldtäktskultur innebär inom feminismen en sammankoppling mellan sexuellt våld och kulturen i ett samhälle. Begreppet implicerar att vi lever i ett samhälle där sexuella trakasserier och våldtäkter förekommer ofta. Det innebär även att våld mot kvinnor normaliseras samt överses med i media.  Våldtäktskultur är inom den feministiska ideologin, teorin om att ifall en kvinna inte lever upp till det rådande samhällets krav på hur hon ska reagera, skydda sig, och förebygga övergrepp, så är det är hon själv som skuldbeläggs. Våldtäktskulturen tros vara uppbyggd på den rådande synen av vad som anses vara manligt, respektive kvinnligt. Även män påverkas, och kan samtliga börja ses som potentiella våldtäktsmän, där deras sexualitet anses vara okontrollerbar och inte något de själva bestämmer över. Inom detta pratar man om victim blaming, slut shaming och normalisering av sexuellt våld, det är bara att ta en titt på reklamvärlden för att hitta rätt problematiskt bildspråk som man när man tänker efter borde reagera starkt på, men pga att vi är så vana vid det så reagerar vi inte. Att vi lever i en våltäktskultur ger bland annat konsekvensen att kvinnor inte kan dra nytta av rättsliga åtgärder när de utsätts för brott som tex en våldtäkt om de inte vidtagit försiktighetsåtgärder som vid andra brott inte avkrävs offret.

Sexism
Det innebär fördomsladdad diskriminering, förtryck eller utnyttjande av människor enbart på grund av könstillhörighet. Begreppet myntades av kvinnorörelsen i USA på 1960-talet som en parallellbildning till racism (rasism). Det har sedan dess varit vanligt inom olika grenar av feminismen och är även föremål för lagstiftning och används inom socialforskning. Grunden till sexism ligger i den ideologiska eller religiösa föreställningen att naturgivna skillnader mellan könen ger dem skilda uppgifter i samhället. Förespråkare av termen sexism menar att detta i praktiken alltid leder till att ett kön underordnas, medan det andra får en förtur till maktpositioner och bättre levnadsförhållanden.

Internaliserad sexism
Ah, så jävla sorgligt att detta ens förekommer och inte bara det, det är dessutom väldigt vanligt. Därför är det viktigt att vi börjar prata mer om detta men inte nu, nu ska vi bara beskriva vad det är. Internaliserad sexism kan man kort beskriva som att kvinnor har gjort samhällets sexistiska kvinnonorm med allt vad det innebär (utseendekrav, beteendeförväntningar mm) till måttstocken de mäter sig själva och andra kvinnor med, detta för att fungera bra i samhället. Om man som kvinna inte utövar någon form av internaliserad sexism blir man vad som i folkmun kan kallas för allt från besvärlig till feminatzi. Det är också den internaliserade sexismen som gör att det finns kvinnor som inte upplever att sexism förekommer, det är för dom normaliserat. Tänk lite som en relation med våld, efter ett tag så tror offret att det är så relationer är i största allmänhet och att det nog är hens fel att det blir så ändå. En form av patriarkal hjärntvätt kan man säga.

Kroppslig autonomi
Rätten att bestämma över sin egna kropp. Kan vara rätten till preventivmedel, abort, vård (som exempelvis rätten att välja att föda med kejsarsnitt) mm. En viktig kamp idag när vi har starka konservativa värderingar som återuppstår och för med sig gubbgäng som försöker reglera kvinnors rätt till att bestämma över sina kroppar. Som av en händelse är det inte så många som vill reglera mäns rättigheter att göra vad de vill med sina kroppar, man kan tänka sig att det har med patriarkala strukturer att göra.

Så. Jag har garanterat missat något ord jag definitivt borde haft med i den här första grovbeskrivningen, men då får ni säga till så fyller vi bara på helt enkelt!

Hoppas detta kan hjälpa några av er att våga hoppa in i och förstå mer av era feministiska samtal och känna er som superhjältar när ni tar er fram helt obehindrat i dessa!

Hur kan man bli kränkt av fakta egentligen?

I princip varje gång som fakta och statistik som kan upplevas ogynnsam för män kommer på tal IRL i grupp så är det någon (gissa vilket kön oftast) som blir lite kränkt och berättar om undantaget i form av någon individ (fast vi snackar strukturer thank you very much) som faktan inte kan appliceras på. Det kan vara denne själv eller en vän. Men någon form av dementering kommer, och det är sällsynt att reaktionen på osmickrande statistik är upp-till-kamp-mot-orättvisan-nu-tar-vi-och-agerar-en-gång-för-alla.

Det verkar viktigare att häva just sin egen oskuld. Ibland helt utan att någon som helst självransakan skett. Men hörrni! INGEN FARA, jag tänkte hjälpa till genom att exemplifiera några vanliga missar att undvika om man inte vill framstå som en sån här trevlig vit man i övre medelåldern, kränkt är han också:

Sooo, inget att vänta vidare på, låt oss sätta igång! VAD ska man alltså INTE göra när följande fakta dyker upp i en diskussion.

”Var åttonde svens man har köpt sex, det luktar dubbelmoral eftersom många säger sig ha bra kvinnosyn. Undra vad det säger om hur patriarkal vår kultur egentligen är.”
Fel reaktion: Ta ner den strukturella frågan till individnivå och förvänta dig applåder, dagens ros, medalj, en guldbiljett till en strippklubb och ett gäng oskulder,

”Män får oftare högre lön än kvinnor för att utföra samma jobb.”
Fel reaktion: Ta det personligt och börja prata om hur du som man upplever detta påhopp.

”Ungefär en femtedel, närmare bestämt 18 %, av alla sexualbrott sker på arbetsplatsen. Det talar ju för att det även sker på vår arbetsplats. Det är ju lite obehagligt eftersom att det inte direkt sker öppet, alltså måste det ske i det dolda. Vi borde jobba preventivt med det för att kvinnor ska kunna känna sig trygga på vår arbetsplats.”
Fel reaktion: Förminska problemet med ”jag (vit man i övre medelåldern som inte tillhör den mest framträdande demografiska offergrupperingen men tänker ändå utgå ifrån MIN upplevelse som måste vara universell) har då rakt inte sett något och då finns det inte, det måste vara alla arbetsplatser utom våran”

Eftersom förbud och liknande inte brukar ha en beteendeförändrande effekt riktigt så kräver alltså denna lista att man själv ägnar sig åt någon form av kontemplerande på kammarn för att komma fram till vad som rimligtvis borde vara en mer lämplig reaktion på fakta än ovan uppvisade beteenden. Sedan är det bara att öva. En hint om du ser någon annan uppvisa något av felbeteendena är att göra något i den här stilen:

Och sedan engagera dig och vara en del av lösningen, inte problemet.

 

Handbok för nya som erfarna diskussionsivrare

Jag fullkomligt ÄLSKAR att diskutera saker med andra människor. Det är få saker jag är så intresserad av som att vrida och vända på komplexa situationer och dilemman och få mina egna åsikter testade av alla möjliga argument. Men, mina vänner, det är oftare än vad jag önskar som glädjen snabbt som fan byts ut mot hopplöshetskänslor och total tröttma för att min diskussionspartner inte förstått några grundläggande saker (i folkmun även kallat allmänbildning). Detta lilla missöde leder till att det jag trodde kanske skulle bli någon timmes givande samtal istället blir en prövning av modell värre eftersom jag för allt i världen inte kan begripa hur en människa kan vara så ofantligt korkad som inte förstår de enormt simpla diskussionsreglerna som finns.

Jag har som ni kan räkna ut nu ägnat otaliga timmar åt dessa tillsynes hopplösa fall och nu då börjat utveckla en mindre fascination för det istället och förfäran har bytts ut mot någon form av studietillfälle när man ändå sitter där. Det har lett till att jag gjort ett gäng mentala anteckningar kring vad det är som går snett och får dessa stackars individer att framstå ungefär lika intelligenta som den här killen:

Hans aura avger inte ett så starkt sken av kunskap direkt.

Hur som helst, jag antar kallt att det inte kryllar av de som egentligen skulle behöva motta den här informationen på just min blogg, men ni andra kan ju kanske ha användning för detta om ni (läs: när ni) kommer i kontakt med folk som behöver lite instruktioner i hur man pratar om saker utan att framstå som puckad. Here we go!

Fakta och åsikter är olika saker.
I know, för vissa kommer detta som en överraskning, men det är sant. Det är inte ens ”en vänstervriden PK-åsikt”, det är fakta! Detta verkar vara väldigt svårt för vissa att acceptera, ofta är det människor som har åsikter som framstår som dumma eftersom fakta motbevisar argumenten till att de tycker som de tycker, det betyder inte att faktan inte stämmer. Låt mig förtydliga med några exempel:
– Kvinnor tjänar mindre än män i genomsnitt.
Detta är fakta. Man kan alltså inte tycka att det inte är så, det man möjligen kan tycka är att det inte gör något, eller att det är fel.
– 
Kvinnor utför generellt mer av det obetalda arbetet hemma.
Detta är föga förvånande också fakta. Man kan ändå vara i en relation där det inte ser aaaaaalls ut så här, men det betyder inte att  genomsnittet ändras för att just du har det annorlunda. Precis som att snittlönen i landet inte ändras för att du just tjänar mer eller mindre än den. Här kan det vara nödvändigt att förtydliga att dina personliga erfarenheter, samt dina vänners personliga erfarenheter inte utgör en statistiskt säkerställd faktabas att basera någon åsikt på, i alla fall inte en som håller för granskning, vilket borde ligga i folks intresse kan tyckas.

Du kan behöva försvara din åsikt med faktabaserade argument.
Yes, chockerande. Om du har en åsikt som verkar konstig för personer som är av en annan åsikt så blir den naturliga fortsättningen efter att ni konstaterat att ni har olika sådana att titta närmare på vilken fakta ni baserat era respektive åsikter på. Detta kan bli en aningen besvärande situation om du bildat dig en åsikt på felaktiga grunder, som inte baseras på fakta till exempel. Då kan du komma att bli motbevisad. Du läste rätt motBEVISAD. Då kan du välja att stå fast vid din ursprungsåsikt men detta kommer leda till att du inte verkar ha alla chips i påsen så att säga. Eller så kan du ta in den nyfunna faktan och se över om din åsikt fortfarande håller baserat på den. Det är inte förbjudet att lära sig nya saker och utveckla sin syn på världen utifrån nya upptäckter. Just sayin. Snarare är det kanske att föredra att man uppdaterar sig när man får reda på nya saker. Som exempelvis när det uppdagades att jorden inte var platt, vidhöll man med bestämdhet att man tyckte att jorden var platt efter det så fick man kanske lägga planerna om att bli nominerad till årets smartaste person på hyllan.

Om du är normalbegåvad, har tillgång till internet och inte lider av något handikapp som hindrar dig från att tillgodogöra dig samhällsfakta så förväntas du ha baskunskaper i ämnet du yttrar dig om.
Det är sant- om du yttrar dig om huruvida det är jämställt eller ojämställt i samhället, eller hur invandrare är eller inte är så förväntas du, på eget bevåg, ha tagit reda på nödvändig fakta som behövs för att åsikten ska tas på allvar. Du kan såklart yttra en åsikt oavsett bakgrundskoll, men då kan du inte förvänta dig något medhåll eller några stående ovationer från andra än likasinnade tokstollar. Detta betyder inte att du blir förtryckt pga din åsikt. Jag upprepar: Detta betyder INTE att du blir förtryckt. På samma tema- det är inte omvänd rasism, omvänd sexism eller något annat än vanlig hederlig faktagranskning.
image

Du förväntas vårda ditt språk. Även fast du lärde dig något annat som barn.
Att du alltid sagt kärring, lilla gumman och andra sexistiska, rastistiska eller förtryckande saker betyder inte att andra ska behöva tolerera det idag. Och nej det är inte så att andra borde skaffa sig lite humor eller inte ta det på allvar för det bara är ett skämt. Det finns shit loads of forskning som visar hur ett förtryckande språk påverkar synen negativt på t.ex. kvinnor, rasifierade och funktionshindrade människor. Och nej, att detta påtalas är inte förtryckande mot den som blir ombedd att ändra sitt språk.

Ja, det var väl det for now. Förhoppningsvis kommer detta bli någon form av allmän uppfattning så vi slipper de evighetslånga outhärdliga ”diskussionerna” med faktabefriade åsiktsmaskiner.

Ny statistik mina vänner! Omunter sådan dessvärre…

Idag släpptes resultatet för Global Media Monitoring Project (GMMP) som har granskat hur kvinnor och män syns i världens nyhetsflöden.

Föga förvånande så är kvinnor, sett till hur många vi är, underrepresenterade.

Närmare bestämt ser det så här muntert ut:

1.png

För att fylla ut med lite mer tråkfakta kom det i studien även fram att:

  • Det inte inom något bevakningsområde fanns en övervikt av kvinnor. Men inom vetenskap och hälsa såg det bäst ut ändå.
  • 8 av 10 yrkesföreträdare inom politik och ekonomi/företag är män i det globala nyhetsflödet
  • 4 av 5 experter är män, både globalt och i sverige

Nu undrar ni kanske hur illa det måste ha varit förr i världen om det är så himla illa som detta nu?

Ingen skillnad senaste 15 åren. Så alla ”det kommer tiiiiiden fixa automatiskt” undanbedes.

Så om vi tittar vidare på undersökningen så kommer vi till delen där man går igenom hur könsfördelningen ser ut på området vem nyheten handlar om. Alltså vem som är subjektet.

1.png

Ser också lite mörkt ut. Man kan nästan tro att media inte tycker att sånt som kvinnor gör och tycker är lika stort nyhetsvärde i som det som män gör och tycker. Men det är ju bara vad SIFFRORNA antyder då.

Som av en händelse gjordes det en liten djupdykning i vilken funktion kvinnor och män får i nyhetsflödet:

1.png

Vi går vidare och tittar på hur stor andel kvinnor och män det är inom olika bevakningsområden:

1.png

Jag tycker mig ana lite mer blått i den här grafen.

Det har även framkommit att det i nyhetsflödet görs skillnad på de medverkandes professionella bakgrund:

  • 90 % av vetenskapföreträdarna är män, trots att fler forskare är kvinnor.
  • Polis och militär består till 92 % av män, sporten 93 %, och rättsväsendet 78 % män.
  • Kvinnor är endast majoritet i en av 17 kategorier. I rollen att vara hemma utan yrke och/eller som förälder. 67 % av dessa är kvinnor i nyhetsflödet. Hur jävla deprimerande är inte detta då?

Det visade sig också att kvinnor oftare porträtteras som offer och i högre utsträckning identifieras och blir beskrivna utifrån sin familjesituation än män. MEN, kvinnor citeras lika ofta som män, och de är oftare med på bild när de förekommer i nyheter. Oklart vilka slutsatser man kan dra av det.

Inte i något område nådde kvinnor upp till 40 % representation, vilket är den vedertagna definitionen av jämställt.

alcohol

Hade jag inte varit gravid hade detta varit en rätt sannolik reaktion på de tråkiga nyheterna, kan nu varmt rekommendera andra att go for it. Själv kanske jag tar till sockrets läkande kraft.

Så, detta var ju nyhetsmedia. Vi har på mitt jobb ett intranät som så många andra företag. Och jag har senaste två veckorna studerat förstasidan, ur en representationsperspektiv. Helt enkelt räknat hur många kvinnor och män som syns på bild på första sidan.

1.png

Eftersom vår VD syns ganska frekvent på förstasidan så valde jag att ha det i en egen bit. Såatteeeh, 76 % män, 8 % kvinnor, och 16 % vår VD. Vi kämpar vidare.

realitytvgifs  real housewives yes realitytvgifs rhoa

 

 

 

 

 

 

 

 

De nya inte alls engagerade företagsmännen

Nu mina statistik-och-fakta-loving-feminist-hjältar, nu är det äntligen dags för lite siffror igen! Denna gången ur 2015 års Allbrightrapport.

Så. Vi brukar ju prata om gubbarna, och jag kan ju inte säga att det bara är en gång jag hört att jämställdheten kommer av sig själv när de äldre männen successivt byts ut mot yngre förmågor. Att jag hör detta ofta, från främst män, betyder inte på något sätt att det är sant. Även fast vissa behandlar mansåsikter som ren fakta. Nä, istället tänkte jag att vi skulle se vad studenter tycker är viktigt när de ska välja arbetsgivare i framtiden!

Jämställd arbetsplats

Ja men det är väl okej siffror kanske. JAG hade önskat att samtliga tillfrågade hade svarat att de ville ha det. Men en mindre andel puckade människor får man kanske räkna med. Livets störiga statister.

Vidare till nästa fråga:

Mångfald

Såatteh, hälften av kronprinsarna som företagen rekryterar tycker alltså inte att mångfald är viktigt (även fast det är bevisat att det är positivt för businessen). Vad hände med ”den nya generationen kommer lösa våra problem som gubbarna inte vill ta i”? Här har vi alltså trott att de unga killarna och tjejerna var näringslivets räddare i nöden! Tjejerna verkar visserligen vara det lite mer, men hallå killar- vad hände?

24

Igen inte så muntert. Men är det kanske så att dom tänker att dom SJÄLVA ska ta tag i problemen och att det oimponerande resultatet på föregående fråga kommer lösas genom att de kavlar upp ärmarna när de kommer in och jobbar ett tag och tar sig till toppen (ni hör ju hur snabbt det här kommer gå), för att göra detta till företagens prio ett?

Aktivt

Så männen som sitter på makten tar inte tag i det, och män rekryterar män vet vi sen gammalt, och dom nya tror att det händer automatiskt. Inte så glädjande om man frågar mig. Och så undrar ändå folk varför jag är för kvotering.

Drabbas av den akuta partriarkala tröttman.

Men har man ett kompetensorgan mellan benen är förmodligen reaktionen snarare:

When you have garantilön and has been hemma, tillgänglig för arbete, for a week.

Men vi kämpar vidare.