Män förklarar saker för mig

Måste berätta om en för mig rätt komisk händelse förra veckan. Okej så jag kom till jobbet, varvar mellan två platser/uppdrag för tillfället så jag var på det ena där jag jobbar med två män i ett uppdrag. Alltså båda är kunniga och så, men den ena är SÅ.INTRESSERAD av det vi jobbar med. Tänk er typ en entusiasm som kanske kan liknas vid ett Jehovas vittne som får svaret vid dörren denne plingat på att ”Ja men gärna, kom in, vill du ha kaffe, jag vill höra allt, var skriver jag på så jag blir medlem” (blir man medlem?). I alla fall- den minen så fort anledning att berätta något om detta uppenbaras!

Så, jag kom in på jobbet en dag och vi satt bredvid varandra och jag ställer en kort fråga om ett verktygs funktion. Han svarar, jag tackar och går vidare med mitt liv. Trodde jag. Men här hade en låga tänts, han anade att det kanske fanns en kunskapslucka hos mig som kunde bli hans mission in life att fylla. Tillfället var för magiskt för att missa (antar jag att han tänkte).

Men, jag är ju inte den anonyma sortens feminist. Nej nej. Jag har ju under årens lopp lyckats marknadsföra mig själv som praktiserande feminist också, så himla smidigt att alla liksom vet från början att här är det ingen idé att tabba sig med diverse sexistiska felsägningar, folk vet att med mig i rummet gör man inga slarvfel som att kalla en chef slentrianmässigt för han fast man inte känner till könet. En levande påminnelse om att alla kan bättre skulle jag säga. Åh gud- hybris!

Så, min kollega VET att mansplaining inte är ett socialt accepterat beteende i vår grupp, så han frågar försynt om jag vill att han ska berätta mer om vilka fantastiska livsförändrande superfunktioner verktyget kan erbjuda. Nej sa jag, behövs inte, jag lovar att säga till om och när jag vill ha en genomgång.

Vad gör han då? Jo han ställer sig bredvid mig och börjar berätta ändå. Jag bara:

Nu var det ju liksom ingen som dog av att han tog sig friheten att berätta saker för mig som jag inte hade något behov av att veta. Möjligen slösades några dyrbara minuter av mitt liv bort men det var väl det. Men medan han stod där och berättade ointressanta saker zoonade jag ut, och in till min imaginära tänkarplats och började fundera på var det här oförklarliga självförtroendet hos vissa (läs: vissa män, *inte alla män™*) kommer ifrån. Vad ÄR det som gör att så många liksom är helt oförmögna att bedöma relevansen för mottagaren i det dom säger? Vad får dom att kunna med att liksom kidnappa ens uppmärksamhet, ta den i gisslan?

Jag tror att en bidragande orsak, eller rättare sagt bidragande till att sanningen undanhålls för dessa, är att kvinnor ofta drillats in i att man ska uppmärksamma män, och män har drillats in i att det de säger är viktigt. Alltid. För alla. Vi kan se detta överallt, mäns utrymme är störst. Genom att vi ”låter dom hållas”, ”inte vill skapa konflikter eller dålig stämning” genom att inte säga att ”nej men nu får du allt ta och lyssna också” så upprätthålls snedfördelningen. Ett exempel från senare samma dag, jag satt i möte med 5 män, jag var enda kvinnan. Och alltså my lord, jag blev avbruten hela tiden. Tillslut höjde jag pekfingret och avbröt avbrytandet med ett ”lyssna innan du svarar” och alltså stämningen som spred sig.

Problemet med avbrytande var som bortblåst, så min teori är att folk generellt vet vad man borde och inte borde göra och säga osv. Men det skits i helt enkelt. Vi måste säga till när sånt här sker, hur ska vi annars få till en förändring? Jag tror inte att de menar illa alltid, men det spelar inte så stor roll faktiskt. Det är ju inget nytt och vi har alla möjligheter i världen att göra oss själva insatta i problem. Och jag tänker inte anta att män skulle vara några grottmänniskor som inte är kapabla att få tag i information, därför har jag den förväntningen på dom, inte bara att de ska sätta sig in i världen utan att de också ska agera på informationen.

Men tills att fler levererar på förväntningarna så får vi väl påminna.

2 thoughts on “Män förklarar saker för mig

  1. ”min kollega VET att mansplaining inte är ett socialt accepterat beteende i vår grupp, så han frågar försynt om jag vill att han ska berätta mer om vilka fantastiska livsförändrande superfunktioner verktyget kan erbjuda.”

    haha tack för ett gott skratt!

    ge inte upp! du är nästan hemma med din emaskulerade kollega. allt du behöver göra är att vrida loss hens andra kula också. lycka till!

    Gilla

  2. Den här personen låter mer autistisk än mansplainande i mina öron dock. Att gå upp i ett specialintresse och inte kunna hålla sig ifrån att dumpa en massa info om det på andra människor (mina autistiska bekanta kallar det ”infodumping”).

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s