Nej men inte HAN

Ofta när jag berättar för folk om olika upplevelser, självupplevda eller sådant som jag fått berättat för mig, där en man sagt/gjort något sexistiskt så kommer reaktionen ”men nä-ää, inte HAN! Det.Kan.Inte.Vara.Möjligt. Han som är så snäll!”

Yes, jag ska inte vara den som är den. Har själv tänkt både en och många gånger att vissa saker inte stämmer bara för att den skyldiga är snäll eller trevlig eller *insert valfri sympatisk egenskap*.

Grejen är att det här tankemönstret är farligt, alltså på riktigt. Det är inte realistiskt att vi ska gå omkring och tänka att handling och person nödvändigtvis lirar ihop. Ta våldtäktsmän som exempel. Alla (de flesta) är inte som den urtypiska snuskisen som hoppar fram ur buskarna i beige smutsig rock och saknar en tand och lider av psykisk störning som gör honom till en heltidsvåltäktsman. De flesta är i vanliga fall välfungerande samhällsmedborgare som har både vänner och jobb och froma fritidsintressen som exempelvis knyppling och konstsim.

Om vi tror att folk som vi tycker är snälla inte är kapabla att begå oförrätter så betyder det att vi inte kan komma åt problemen, och alltså kan det fortgå. Vi kan inte leta efter problemen att lösa i personlighetstyper, utan i handlingar. Om vi kan tänka att en annars bra person KAN säga/ göra fel så kan vi också börja behandla felbeteenden, inte felpersoner. Dessutom blir det möjligt att åtala personer som begått brott fast de är reko annars. Och det vore ju toppen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s