Arg i onödan?

Ni som ibland opponerar er mot orättvisor, kanske i synnerhet ojämställdhet mellan kvinnor och män har garanterat fått höra att man överreagerar och att man missar andra viktiga poänger när man hela tiden ser verkligheten ur det perspektivet med de fetaste feministbrillorna man kan hitta.

Och jo visst kanske det resulterar i att man ser saker som man blir upprörd över i större utsträckning än andra, men alltså jag VILL ju se det. Det är ju bara då som man kan göra något åt det. Bara ”hej hej, det är jag som är här igen och sprider dålig stämning i gubbröran”. Och då brukar jag försöka vara go å glad (skoja, pragmatisk i alla fall) när jag konfronterar i ”olyckliga” situationer. Herre-jävla-gud, om de bara visste vad jag tänkte skulle de alla skaka som asplöv.

Jag tycker alltså själv inte att jag blir arg i onödan som det så fint brukar beskrivas. Ofta är det dessutom folk som inte drabbas lika tydligt av patriarkala problem som tycker att jag överreagerar. Alltså män om det inte var tydligt nog. Det kan ju finnas en och annan kvinna också som är så insnärjd i det att hon inte ser hur det skadar henne, att hennes så kallade ”kvinnliga list” bara är en strategi för att som kvinna ta sig fram i ett patriarkalt samhälle utan konfrontation och risk för att anses vara arg, att hon egentligen också skulle må bra av lite mindre mansstyre.

Hur som helst, det här med att man på något sätt skulle ta skada av att ifrågasätta och ta diskussioner och konfrontera när orättvisor syns är i alla fall tusen gånger mindre jobbigt än konsekvenserna jag och andra kvinnor lever med dagligen när inget görs. Lite pest eller kolera situation som man säger, och inget som någon annan än en själv har rätt att bedöma som oviktigt.

 

Annonser

3 tankar om “Arg i onödan?

  1. Jag har börjat samla på bilder som används i officiella sammanhang på jobbet, nu senast från en intern kurs. Bilder som först kan uppfattas som att de tänkt till och inkluderat kvinnor men sen när man tittar närmare så är hon bara ett bihang. Två kollegor, en man och en kvinna, i en jobbsituation men där mannen har en aktiv roll (pekar, visar, tar kommandot) och kvinnan bara står där (tittar, lyssnar). En filmsnutt där en manlig och en kvinnlig inspektör kommer ombord på ett fartyg, mannen hälsar i hand på alla och kvinnan hamnar bakom och ignoreras. Jag blir så trött och undrar ibland om jag borde byta till en mer blandad bransch än sjöfarten?

    Gilla

    • Åh, jag förstår dig. Det är det ständiga dilemmat. Jag tänker att jag kan göra störst skillnad i en gubbig bransch så det motiverar! Å andra sidan kan man ju också göra skillnad på en bra arbetsplats eftersom man bidrar till det rätta och alltså gör att det kan växa och tillslut ta över helt. Svårt det där.

      Gilla

      • Jag valde inte yrke och bransch för att göra skillnad inom jämställdhet utan för att jobba för en säkrare sjöfart och göra skillnad för miljön, men förbättrad arbetsmiljö hade helt klart varit en bonus i det hela.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s