Några år kvar bara

Jag lyssnade på Hannah och Amandas Fredagspodden igår och där pratade dom om hur man kan intensifiera livet på olika plan så man inte skjuter på saker som är viktiga för en. Många har ju en tendens att leva enbart i framtiden, och helt plötsligt tar det slut eller förutsättningarna ändras så att allt som man ville göra bara blev omöjligt. Det finns ju ett ordspråk om att man ska leva varje dag som att det vore den sista, men det går ju inte för de flesta. Man är kanske inte ekonomiskt oberoende. Men då kom dom med det briljanta förslaget att tänka på olika aspekter i livet på tre olika sätt för att se till att man inte slösar bort dyrbar tid i onödan och samtidigt inte säljer allt man äger och har och drar till en paradisstrand och bränner allt på en dag. Dom sa att man ska tänka att man har tre år kvar att leva, att man har sin relation i två år till, att man är på sitt jobb i ett år till.

Hur smart är det inte?! Det känns verkligen som de magiska tidsgränserna för att man ska ta tag i saker på en nivå som blir hållbar om man har turen att leva längre, ha kvar sin käresta och jobba vidare.

Om man tänker att man ska leva bara tre år till så ser man förmodligen till att bara umgås med personer som är viktiga för en, man ser nog till att göra sina topp 5 på önskelistan av vad man vill uppleva innan det är över, det finns ju liksom en rimlig planeringshorisont för många av oss, inte många ursäkter att INTE sätta guldkant på tillvaron utan att gå bananas. Det är tillräckligt lång tid för att göra förändringar i tillvaron om man inte är nöjd, och det är för kort tid för att inte ta tag i saker som stör en.

Tänker man på att man bara får behålla sin kärlek i två år till för att sedan lämna vidare hen till någon annan så ser man nog till att uppvakta, skita i småtjafs, se personen. Man kanske ser mer de finaste sidorna. Man kanske prioriterar relationen högre i livet generellt? Vad vet jag, det är olika i varje förhållande. Vissa är ju hur bra som helst på detta medan andra skulle ändra hela sättet de är på om de såg relationen som tvåårig bara. I podden kom dom även in på att man vid överlämnandet också skulle behöva berätta vad det är den nya personen får. Jag kan tänka mig att detta är ett rätt bra sätt att ta tempen på relationer. Om det är en fin berättelse så har man hamnat rätt, om inte så kanske man ska fundera på hur man istället vill leva sina tre sista år.

Jobbet då, har man ett år kvar så kanske man skulle bete sig annorlunda? Man kanske inte springer in med en slips runt huvudet och ber alla dra åt helvete, men man kanske inte heller bara tar all skit, man säger nog till om fler grejer (inte jag då, svårt att öka upp den kvoten för min del).

Hur som helst, jag tycker det var så otroligt bra sätt att se på livet på som jag ville dela med mig till fler av om man inte råkar lyssna på deras podd. Det behöver inte ta lång tid att göra den här kontrollen för sig själv för att se om man lever som man vill.

För tänk vilken jävla mardröm om man spenderade tiden med att gå omkring och vilja massa saker men aldrig ta tag i dom.

Enormt mycket solnedgång-med-klyschigt-livscitat-bild-som-delas-av-patetiska-människor-på-facebook över det här inlägget. Men jag verkar ju ha gjort det till en vana (ovana?) att kasta in ett eller annat sånt här med jämna mellanrum.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s