Kompetens och kompetens

Träffade en kompis för lunch igår som jobbar i samma bransch som jag och vi kom osökt in på lite jobbsnack. Närmare bestämt rekrytering av tokhöga chefer, de högsta typ. Det hade nyligen skett en sådan på banken han jobbar på och den hade föregåtts av vilda (i bankvärldsmått mätt vilda) spekulationer och vem tronarvingen kunde tänkas vara.

I bankvärlden så är personalomsättningen inte så hög, inte på de mest åtråvärda posterna i alla fall, så när någon väljer att hitta sig själv, pröva sina vingar i annan bransch eller i värsta fall liksom bara trillar av pinn så gäller det att göra en bra rekrytering som tål tidens tand så att säga. För man kommer vara fast med den här personen ett bra tag. Det ställer exceptionellt höga krav på gruppen som tar hand om head huntingen och rekryteringen, man behöver nästan kunna sia om vad framtiden har i sitt sköte (sjukt uttryck för övrigt?) och se till att personen som tar över besitter rätt kompetens för uppgiften nu och 70-80 år framåt.

Men man utvecklas ju i takt med att marknaden gör det tänker ni. Och det stämmer i många fall, men ni vet ju också att det inte direkt är samma profil på högt uppsatta bankchefer som på säg Google eller Spotify, så man kanske mer behöver säkra kompetensen innan.

Hur som helst, de vilda spekulationerna om efterträdare innehöll för mig tre kända personer, samtliga jobbar eller har jobbat på banken jag jobbar på. De var alla vita män i medelåldern och således inte direkt digital natives, eller speciellt bevandrade i området annars heller om man får göra en egen bedömning, vilket jag ju får. De var alla duktiga historiker främst skulle jag säga- superbra på gammelbank men är det verkligen vad man vill fortsätta med?

Det förvånar mig att man inte söker efter den mest aktuella kompetensen när man ska rekrytera någon till en så central roll. Att man inte passar på att uppgradera lite. Det är ju som vilken shopping som helst. När man ska handla en ny pryl pga att den gamla gått sönder så är väl det naturliga att man kollar vad som idag, många år efter senaste inköpet gjordes, är tillgängligt och bra. Man går ju inte in i en butik och ber om samma gamla modell av ens tidigare produkt, speciellt inte om den har krånglat med säg fiffel av något slag. Man kollar vad det bästa i ens prisklass är och tar den istället och hoppas på det bästa. Men inte i finansbranschen, där brukar rekryteringsgruppen gå in i butiken ”Vita medelålders män med uppblåst självbild” och bara plockar en ny. Såpass nöjda är dom.

Nu blev det inte en sån just den här gången vilket är kul, men att alla runtomkring bara kunde komma att tänka på den typen av efterträdare får mig att undra om det inte är dags att se över hur rekrytering egentligen sker och vad omvärldens förväntningar skapar för förutsättningar för andra än vita medelålders män att knipa bra jobb när det enda alla förväntar sig är just en sån.

2 thoughts on “Kompetens och kompetens

  1. Och det är väl just den gruppen som skriker högst så fort ordet kvotering kommer på tal? Ser de inte själva att de kvoteras in för att de är lika de som redan sitter där?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s