Det är väl klart att man är lite besviken

Jag har märkt att det finns personer som ibland ställer sig lite frågande till varför jag verkar, ska vi säga, lite missnöjd med världen och dess möjligheter ner på minsta partikelnivå.

Det dessa individer ser är ju en kvinna i sina bästa år med allt hon kan önska typ, det finns ju rätt många som har det värre om man säger så. Och visst är det så. Därför tänkte jag förklara lite varför jag fortsätter jobba på de tillsynes små frågorna även fast det finns stora saker att ta tag i med.

Med anledning av hur jag är och vad jag valt att jobba med så uppstår det flera gånger om dagen krockar i hur jag som kvinna förväntas vara och vilja ha i samhället. Den utkommunicerade bilden av hur kvinnor är via tidningar, reklam, filmer ja i princip all media visar en förlöjligad skev bild som jag får slåss mot och motbevisa i varenda situation där jag inte råkar stämma överens med den normen- vilket ni kan räkna ut är preeeeeeety often om man säger så.

Vi går alla och bär på olika fördomar och generaliserar, för vi måste, annars kan man inte navigera sig i ett samhälle med så många intryck, vi behöver göra snabba bedömningar för att kunna placera folk och få en hint om hur vi ska hantera en person eller situation på lämpligt sätt. Exempelvis så gör vi ganska snabbt bedömningen att vi nog inte ska öppna famnen för en potentiell kram när en skrikande man iklädd nazikrigsmundering och vapen som springer mot oss kommer. Vi bör rimligtvis fly. Eller ett mer vardagligt exempel, när ett killgäng som har alkohol i händerna, högre ljudvolym än andra, som yttrar förnedrande kommentarer om kvinnor sitter på tunnelbanan. Då brukar jag göra bedömningen att hitta en annan plats än i närheten, för min egna säkerhet.

Om vi nu tar det här generaliserandet som vi ägnar oss åt mest hela tiden och funderar lite på när det slår fel, pga av vad vi har blivit matade med för budskap så finns det folk som drabbas hårdare än andra av detta.

Vissa egenskaper tussas oftare ihop med vissa grupper än andra i kommunikation av olika slag, jäkligt ofta helt utan annan anledning än att det stämmer överens med redan befintliga fördomar, som man genom att igen visa upp befäster dessa ytterligare och cementerar dess legitimitet i allmänhetens ögon. Som till exempel terrorist= muslim, sekreterare= kvinna, bestämd chef= man, lokalvårdare= någon med utländsk härkomst, osv. Läste senast idag om kvinnor med asiatiskt ursprung ofta blir utsatta för fördomen att de är prostituerade.

Om vi zoomar in på arbetslivet så kan man se att vissa egenskaper som krävs på olika positioner ofta kopplas samman med kön, helt utan anledning. Detta står i vägen för kvinnor, och gynnar män. Under en intervju kan man omöjligt täcka in alla färdigheter och det finns, om man inte känner varandra, alltid ett visst mått av osäkerhet kring om personen verkligen har så mycket självkännedom att den kan redovisa exakt hur den hanterar alla tänkbara situationer, så alltså lämnas det utrymme för tolkning när valet ska göras om vem som får en viss tjänst. Och här mina vänner är det alltså det berömda glastaket som visar sin fula nuna för kvinnorna. Det finns folk som tror att vi feminister menar på att det sitter ondeskefulla surgubbar som aktivt försöker hålla andra än vita män utanför maktens rum. Kan visserligen finnas, men oftast tror jag att de flesta är välvilliga, men obildade i frågan och därför dyker de ofördelaktiga fördomarna upp och blir ett hinder. Och innan mansvännerna skriker att det är feministlögner kan vi ta och räkna lite bara:

När man då som lite bildad i ämnet lever på i sin vardag så är det lite som att ha en instagramfilter på världen som heter ”Patriarchy”. Det är som att allt som ter sig patriarkalt lyser upp och blir supertydligt. Låt mig ge några exempel som liksom minut för minut stör min dag som började så hiiimla bra innan jag klev utanför dörren:

På väg i kollektivtrafiken: Män går rakt på en för att det förväntas att kvinnor väjer, män tar sjukt mycket plats när de sitter, män stirrar ogenerat på ens kropp (mindre när man är gravid nu då). Media jag läser på väg till jobbet mixas upp med skitreklam som sexualiserar, infantiliserar och befäster typ alla fördomar som finns om kvinnor. Plus massa uppmaningar i artiklar om hur jag ska bli smalare, slätare, mer attraktiv för män osv.

På jobbet: Don´t even get me started. Ni som läst några av sakerna jag skrivit om vet ju, ni andra, ta en titt i arkivet.

Sedan fortsätter det i samma stil. Så vid fyrasnåret har i alla fall min energi skruvats ner en aning, det är rätt trist att bli tagen för att vara sådan som kvinnorna som visas upp i medierna när man inte är det. Varje gång jag inte stämmer överens med den breda bilden behöver jag rätta till den förutfattade meningen för att bli bemött som mig och inte någon annan.

Alltså ett rätt gammalt exempel på detta var när jag skulle köpa en ny mobil och gick in i en butik och sa vad jag ville ha för funktioner (ni gissade rätt, det var innan iPhones storhetstid). Killen i butiken plockar då fram tre, TRE, rosa mobiler. Inte en enda med funktionsmixen jag bad om. Kan ju nämna här att jag inte var klädd i något som antydde att jag skulle gilla rosa eller volanger. Detta är bara ett, ganska tydligt, exempel på vad som händer i mer subtil form varenda dag, vid varje möte med en främmande människa. Vissa fördomar är kanske inte lika skadliga som andra, men när det kommer till jobb exempelvis så är det ju förödande på många sätt för att det hindrar kvinnor från att avancera i enlighet med deras driv och kompetens. Vilket leder till sämre löneutveckling och i förlängningen mindre makt över sina egna liv eftersom ekonomin utvecklas med män i framkanten, speciellt nu när man under många år sett klassklyftorna växa. Pengar är inte allt, men samma princip är applicerbar i politiken också, när färre kvinnor sitter på makten kan beslut som drabbar oss som grupp lättare tas. Kolla bara på valfritt lands lagar, rätt mycket regleringar som rör kvinnokroppen, aaaningen färre, om ens några, som rör manskroppen.

Så det är väl inte så himla konstigt att man blir trött och vill lösa problem man ser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s