De ledsna männen

Ni vet när man pratar om feminism så dyker det med jämna mellanrum en ledsna män. Det är den där killen som ser sig själv som en hyvens kille som är insatt i alla frågor och eventuellt ser sig som lite bättre än männen förr i världen. Han blir så ledsen när vi pratar om feminism. Vi GLÖMMER att det är synd om MÄNNEN också. Tänk va, män tar livet av sig i större utsträckning, förlorar vårdnadstvister oftare och faktiskt så blir män OCKSÅ våldtagna och vet du att kvinnor slår män OCKSÅ. STACKARS MÄN SOM BLIR FÖRTRYCKTA AV ARGA HÅRIGA MANSHATANDE FEMINISTER! Ni vet typen.

Dom har gjort det till sitt livsmission att bekämpa manshatet. Per Ström, Marcus Birro och andra poster-boys för de vita kränkta männen är bejublade ledare för gruppen. De liksom snor deras repliker och illa källgranskade siffror används med blandad framgång för att bevisa det så kallade mansförtrycket. Men dom är inte emot jämställdhet, bara män får vara män och kvinnor får vara kvinnor så är det eftersträvansvärt. Dom kallar sig jämställdister.

Man vill bara ”Åh gud jag visste inte, förlåt, det är ju MÄNNEN som är förtryckta, vad fan har jag hållit på med alla dessa år!”

För att lyfta fram det positiva i den annars ganska skrattretande scenen så skulle jag säga att det i alla fall inte är något fel på engagemanget. Bara att det är lite felriktat. Och jag kan på en bra dag bortse en stund från att de får klåda av ordet feminism och försöka lyssna på vad de har säga.

Men jag undrar var är dom här männen, jämställdhetskämparna, är när kvinnor förtrycks? Samma män som det sprutar lava ur öronen på när man yppar ordet feminism håller käften när förtryck mot kvinnor utan att använda ordet feminism är på tapeten. Jag tror inte att de egentligen bryr sig så himla mycket om det här med att det ska vara jämställt. Jag tror att de bara har hittat en rätt dålig förklaringsmodell för samtiden för att få fortsätta kämpa för genusdualism och tydliga könroller (där surprise, surprise, män generellt gynnas!) Det känns som att dom går bananas av hederliga gamla hemmafruar och män som fick vara män, på ett hetero sätt då, dom skulle ju inte kolla på andra män, herregud, dom är ju inte gay. Dom liksom gnider sig mot datorskärmen när det dyker upp en krönika om hur bra det var förr. Speciellt när det är en kvinna som skriver om sitt kvinnokall familjelivet, baka bullar, ett snabbt skjut mot diskbänken är så hon vill ha sin man. BEVIS skriker dom i kör.

Nä, mig lurar dom inte, jämställdisterna.

One thought on “De ledsna männen

  1. Ping: De ledsna männen | feministens

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s