Att en blick kan göra dig till bara en kropp

Jag tänkte att vi skulle prata lite om hur det är att ha en kvinnokropp och vara på jobbet. För en oinsatt kan det låta som en överdrift men som kvinna går du ständigt omkring och blir bedömd, din yrkesperson kan när som helst reduceras till bara en kropp genom en enda blick. Jag tror inte att det är pga illvilja män gör så här (eller kanske ibland), jag tror att det är en sjuk vana bara. Jag tror att den kommer sig av att kvinnor så ofta sexualiseras så att det för både män och kvinnor blivit naturligt att göra det i andra situationer med.

Jag vet inte vad som är problemet egentligen, jag tycker inte att varken objektifiering eller sexualisering måste vara fel alltid, felet ligger snarare i att personer ofrivilligt blir det. Som på jobbet exempelvis. Som kvinna behöver man i princip konstant vara beredd på att värja sig mot det. Det kan vara ett möte där någon helt plötsligt sitter och stirrar på dina bröst, det kan vara en blick som skannar helkroppssituationen- ibland är det två män som gör det samtidigt och avslutar med att kolla på varandra och le. När du är mitt i en mening. Personen eller personerna som precis har gjort såhär har gjort att du själv tvingats flytta fokus på vad ni precis pratat om, till din kropp.

Ni kan ju förstå hur störigt och förminskande det här beteendet är, och jag har funderat otaliga timmar på hur man ska hantera det.

För ingen gillar detta…

… eller vissa kanske gillar det på krogen, men fan inte på jobbet.

Jag själv brukar huka mig lite och hämta tillbaka blicken till ögonen utan att säga något, det räcker för att göra situationen obekväm och visa att personens handlingar inte på något sätt är osynliga, utan att för den delen behöva avbryta det vi pratade om. Jag är ju en sann vän av rak och tydlig konfrontation, men ibland kan det vara skönt att slippa. Fast jag vill alltid markera och en blick kan säga mer än tusen ord de ändå kanske inte förstår och om de skulle göra det skulle beteendet ändå förnekas.

Tänk något i den här stilen, kan göras med eller utan kommentar.

Skulle vara intressant att veta hur andra upplever detta, jag vet att många kvinnliga kollegor är med om detta, har dock aldrig frågat någon hur de hanterar situationen.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s