Om att i alla fall försöka förändra.

Jag har fler gånger än jag kan minnas fått uppmaningen att inte bry mig så mycket, för min skull. Att det skulle vara enklare för mig att inte ta varenda fight, att inte bli upprörd när jag ser orättvisor, att saker tar tid och jag bränner ut mig, att jag borde fokusera mer på att ha det bra själv och då inte ta andras problem och kämpa för det omöjliga enligt vissa. Vi har det ju ändå helt okej nu.

Jag förstår att jag hade haft färre tillfällen med ilska och frustration, fler tillställningar där jag bara kunde ha kul istället för att hamna i en diskussion, jag kunde kanske massa saker om jag spelat enligt rådande regler. Men jag vill inte det.

Jag vill verkligen ge allt jag har, ta varje chans att visa ett alternativ till hur vissa ser saker idag. Jag är hellre den jobbiga rättvisekämpen än den gemytliga kollegan/kompisen/bekanta/random personen. Det är många gånger på bekostnad av andra saker jag vill. Men jag har aldrig, och kommer förhoppningsvis aldrig att välja den enkla vägen framför den jag tycker är rätt. Hade alla som levt innan oss tagit den enkla vägen så hade jag inte fått varken rösta, vara tillsammans med vem jag vill, plugga, jobba, och tusen andra saker jag tar för givet. Det skulle vara ett hån mot alla som kämpat för lika rättigheter att ta den enkla vägen.

Det finns lika många sätt som det finns personer att ändra saker, mitt sätt är att putsa bort den där glansiga fasaden av att allt funkar nu i Sverige 2015. Jag kommer inte låtsas och med ett leende hävda att kvinnor har samma möjligheter, rättigheter och frihet som män har. Jag tänker inte heller acceptera den rollen jag på grund av mitt kön tilldelas vid massa olika tillfällen oavsett om det innebär att jag måste förminska mig, skratta åt dåliga skämt, ha lägre lön än mina manliga kollegor, äta mindre, vara mer tyst, ha färre åsikter, ja ni förstår. Genom att inte göra mig till så som det kanske förväntas gör jag skillnad. Jag kanske blir jobbig, oberäknelig eller bitchig. Kunde inte bry mig mindre, för genom att inte förställa och anpassa mig hoppas jag göra skillnad genom att det ger sammanhanget ett annat alternativ för kvinnor att vara på. Jag önskar jag kunde ändra allt men jag kan inte det, och det är lugnt även fast jag ofta blir helt sjukt uppgiven. Men jag kan i alla fall påverka alla situationer jag själv är i. Jag är verkligen helt övertygad om att jag själv kommer vara så jävla nöjd med mina val när jag någon gång ligger på dödsbädden och tänker tillbaka på livet lite nostalgiskt, sentimentalt och filmiskt.

”Något carpe diemigt livs citat”

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s