Vårt eget fel?

I den Costaricanska semesteridyllen jag för tillfället befinner mig i så har man ju onekligen lite mer tid över för att vältra sig i feministisk litteratur av alla sorter. Böckerna inhandlades i vanlig ordning på Pocket shop på Arlanda och en i högen böcker var Lois P. Frankels uppdaterade version ”Nice girls still don´t get the corner office”, som enligt beskrivningen på bokryggen handlar om ”Unconscious mistakes women make that sabotage their careers”. Jag tog mig an boken aningen motvilligt eftersom det i mina öron lät lite förenklat och jag är rätt trött på alla platta förklaringar till komplexa problem och samma personer som som uttrycker dessa brukar höja på ögonbrynen när de hör ordet patriarkat. Så, jag öppnade boken för att se vad all the fuzz was about.

Det första som slog mig var att det ju självklart var rätt så amerikansk jargong. Det brukar imponera måttligt på mig. Så även i detta fallet. Jag läser vidare och möts av ett litet test, som syftar till att läsaren ska få koll på om detta verkligen är något för henne. Låt mig citera:

”How do you know if this book will help you? Simple. First read through the following list of twelve characteristics and check those that you can honestly say are typical of you most of the time:

– I make decisions without being overly concerned with what others will say.
– I have created a unique personal brand that distinguishes me from others.
– I use social networking cautiously and appropriately.
– I negotiate effectively for what I want or need.
– I exhibit the courage to speak to the unspoken.
– I leverage workplace relationships to my advantage.
– Others describe me as articulate and persuasive.
– When it comes to playing workplace politics, I´m definitely in the game.
– My middle name is self-confident.
– I market myself effectively.
– I compete to win.
– I actively advocate for other women.

If you´ve checked all twelve items, it´s time for you to write your own book.”

tumblr_inline_ng876ggGkf1s6k96b

Men trots hennes extremt direkta uppmaning så läste jag vidare, något nytt lär man sig alltid. Sagt och gjort, boken lästes ut och jag får väl medge att det fanns några smarta tips i den då. Framför allt tyckte jag att Lois lyckades fånga många beteenden jag ser nästan dagligen, både på och utanför jobbet som jag inte riktigt själv lyckats förstå mig på, hon använder exempel från sin coaching vilket också gör att hon kan analysera vidare vad de tillsynes underliga beteendena beror på. Jag var lite orolig för att hela boken som är uppdelad i 133 misstag som kvinnor gör bara skulle vara exempel och tips på hur man ska ändra sig med total avsaknad av analys, men jag hade fel, delvis i alla fall. Kort sammanfattat: Hon uppmärksammar att rotorsaken till många av misstagen är att tjejer uppfostras till att vara tysta, timida, omhändertagande små hjälpredor, och detta hänger kvar när flickorna blir kvinnor för att samhället straffar kvinnor som tar plats och inte underordnar sig männen. Sedan följer tips på hur man ändå gör detta utan att göra männen alldeles för upprörda typ.

Jag saknar dock en utbildande vinkel på det hela. Alla tips hon delar med sig av är rätt kortsiktiga och optimerar främst på individnivå. Jag tror att vi alla kan tjäna på att lägga på ett aningen mer långsiktigt agerande på det hela för att snabba på processen, som bekant rör vi oss ju inte med rasande fart mot ett jämställt arbetsliv direkt. Därför tänkte jag att en serie med Feministdelegationens favoriter från boken plus mitt helt egna extramaterial för den lite mer otåliga karriärkvinnan är på sin plats ett tag framöver!

Xh1vgIUkJbPKo

Stay tuned.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s