Chocken när folk helt plötsligt börjar med självobjektifiering

Detta kanske blir ett lite osammanhängande inlägg för jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det, mest bara resonera lite, och helst komma på lite saker man göra för att rätta till problemet.

Det är en sak jag länge har funderat på och som jag liksom inte förstår riktigt, det här med att vissa kvinnor (och ibland säkerligen män också, men jag har bara inte sett det) ändrar beteende när män kommer in i diskussionen. Till exempel kan jag sitta med två kvinnliga kompisar eller kollegor och prata om något, alla bidrar i samtalet med sina åsikter och resonemang. Sedan kommer en man, då helt plötsligt börjar vissa kvinnor prata och röra sig på ett helt annat sätt, som att de blir supportrar till mannen. Alternativt sägs saker som helt enkelt inte håller en intelligent nivå helt plötsligt, som att de fördummar sig själva. Jag antar att det kanske är någon form av bekräftelse de är ute efter, oavsett vad så är det alltid lika chockerande och min spontana reaktion brukar bli att jag försöker kompensera på något sätt för att se till att det blir tydligt för mannen ifråga att det alltså inte är något tjejbeteende utan försöker förtydliga att det är individerna som är på det sättet.

Jag avskyr det här beteendet för det matar bara på fördomar som finns om kvinnor. Det skadar inte bara individerna som gör detta utan befäster en kvinnobild som helt enkelt inte stämmer med verkligheten. Det är så otroligt många som gör så här, och av de jag känner så är ingen dum på riktigt, den sidan kommer bara fram bland män. Hur sjukt är inte det? Gör män likadant?

Jag har försökt ta reda på vad det beror på och jag hittade ett klipp om självobjektifiering, och hur skadligt det är. I detta fallet är det främst om sexuell självobjektifiering, och på till exempel arbetsplatser är det kanske en mer nedtonad variant av det man möter.

Även Natashja Blomberg har skrivit om det på det här sättet:
”Vi lever i en kultur där kvinnor regelbundet objektifieras. I vardagen, på TV, i tidningarna, i reklam och annonser. Det är ett omfattande samhällsproblem. Att konstant objektifieras lär oss till slut att objektifiera oss själva. Nej, jag syftar inte på kvinnor som tar sexiga bilder på sig själv, det här är nåt annat. Självobjektifiering innebär att vi lär oss att se oss själva utifrån, från betraktarens ögon snarare än våra egna. Detta påverkar inte bara den egna självbilden utan bidrar också till ökad nedstämdhet och ångest.

Utöver det så har självobjektifiering en negativ effekt på kvinnors motivation och engagemang i exempelvis arbetslivet, fritiden och i sociala sammanhang. Och där är vi nu. Vi vill ha och känner oss mest värdefulla av ytliga komplimanger, eftersom vi helt enkelt har lärt oss att den typen av värdering bekräftar oss som människor.

Men vi behöver bli sedda, inte recenserade. Vi får redan som små flickor lära oss att våra yttre är vår mest värdefulla egenskap. Ju större sexuell attraktionsförmåga, desto högre status. Oattraktiva kvinnor avskys, hånas, ignoreras och får ej finnas. När man har tillfrågat kvinnor så har de svarat att de hellre är snygg än smart, och det säger en del om hur kvinnor ser på sig själva. Vår knullbarhet är det som ger oss existensberättigande.

Det intressanta är att kvinnor som självobjektifierar också är mindre benägna i att ifrågasätta könsroller och ojämställda strukturer och om jag vore riktigt konspiratorisk så skulle jag tro att detta var en medveten strategi för att behålla den ojämna maktbalansen i samhället. För det är så patriarkatet rullar: det håller oss på mattan genom att övertyga oss om att yttre bekräftelse är det vi behöver för att orka fungera som folk. Och vi går ju på det. Vi tror att vi är värdelösa om vi inte är tilltalande och behagliga och det får oss att tveka och att tystna. Det är en livslång kampanj som pågått sen dagen vi föddes och vi kan inte värja oss.

Om utseendet är det första du kommenterar hos människor så talar du nämligen om för dem att utseendet är viktigare än något annat. Det är inte hjärnkirurgi, det är enkelt.”

En annan förklaring till det här beteendet är teorin om the male gaze. I korthet handlar det om att vi lär oss att betrakta allt ur en heterosexuell mans perspektiv. I princip all film och reklam är gjord för den målgruppen som tilltänkt tittare. Det gör att kvinnor lär sig att se på sig själva på det sättet, vilket i sig innebär att man ser sig som ett objekt, och mannen som subjekt, och det gör att makten och tolkningsföreträdet ligger hos mannen.

Det enda jag kan komma på som man kan göra när man hamnar i en situation där någon börjar objektifiera sig själv är att fokusera på att alla i sällskapet får och tar ungefär lika mycket plats. Fråga aktivt om kvinnans åsikt. Börja absolut inte bekräfta det fördummande beteendet genom att skratta med eller så, visa att du vet hur hon är egentligen.

Det är så hemskt att detta ens förekommer. Men så är det ju med mycket, och det hjälper inte att inte göra något. Sedan är det ju som vanligt bra om fler känner till fenomenet, det ökar ju chansen att folk rannsakar sina egna beteenden och situationer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s