Feminism är något för dig Krister!

Jag fick en kommentar till mitt förra inlägg från en Krister. Han har kommenterat tidigare här och jag kan ju bara säga att han verkar ha fått det här med feminism lite om bakfoten. Men Krister- du är inte ensam! Det finns massa människor med en lite verklighetsfrånvänd bild av vad feminism är och vad vi feminister står för! Ingen fara, du har kommit rätt för jag tänkte att jag skulle förklara för dig så du inte behöver gå omkring och tro att alla feminister vill dig illa och skrattar åt när män far illa. Dessutom kan du sedan sprida ordet vidare till dina gelikar, bli en sån här kille som nedan, och på så sätt kan vi hjälpas åt att kämpa för samma sak. Underbart!

Okej, vi börjar med att titta på vad Krister skrev:
Lägre livlängd för män, nästan bara män som dör i arbetsplatsolyckor och betydligt fler män tar livet av sig än kvinnor. Jämställt? K.

Om jag förstår det hela rätt så har Krister hittat några områden där män far illa, inte bara det- MER illa än kvinnor inom samma områden. Och av avslutningen att döma så menar han att det inte är jämställt, och då att män har det värre? Specifikt här eller i allmänhet vet jag inte. Kanske att när man pratar om feminism och det strukturella förtrycket mot kvinnor så kanske han känner att vi helt missar att män OCKSÅ far illa?

Absolut Krister! Män drabbas också av att vi lever i ett patriarkat med skadliga könsnormer. Feminismen vill också råda bot på detta, det finns många som kämpar för att speciellt mansnormen som skadar män själva och är en stor anledning till att män skadar andra ska suddas ut och ersättas av härligare normer! Att män pga mansnormer där de inte ska visa känslor väljer att inte söka vård är hemskt. Men jag skulle inte säga att männen låter bli det pga av kvinnorna, eller? Att män dör i arbetsplatsolyckor kanske inte heller beror på varken kvinnor eller feminister specifikt heller? Vi vill ju jobba med att arbetsplatser ska bli bättre ställen för både kvinnor och män. Vi vill att machonormen (som är rätt vanlig på arbetsplatser med majoriteten män, vilket också är arbetsplatser där flest olyckor sker) ska jobbas bort för den är skadlig. Matchonormen gör att män känner sig tvingade att ta risker, annars bli man kallad glåpord av andra män som inte sällan är kvinna, brud, bög osv. Alltså män kallar andra män för detta i syfte att trycka ner, för att det bland dessa män anses sämre att vara kvinna eller homosexuell. Det är inte feministerna som står där på byggarbetsplatsen och hetsar män att inte vidta tillräckliga säkerhetsåtgärder Krister. Så om man ska beskylla något så  är det inte feminismen utan mansnormen kanske?

Sen kan jag förstå att du kanske inte känner igen dig i att män skulle ha det så himla mycket bättre än kvinnor. Stämmer det? Du kanske inte alls upplever att du har himla massa privilegier? Och det kan stämma- just du kanske har blivit rätt så jävla orättvist behandlad. Och det är ju skittråkigt. Men, feministerna är inte din fiende. Vi säger att män, som grupp, innehar privilegier som kvinnor, som grupp, inte har. Det betyder inte att vi hävdar att alla män har det bättre än alla kvinnor som individer. Det finns klassskillnader och andra parametrar som styr vilka privilegier människor har. Intersektionalitet kan du googla om du vill sätta dig in i detta! Eller läsa om det jag skrivit här. Det här med att män har det bättre strukturellt beror på att vi lever i ett patriarkat. Kort kan det beskrivas så här:
Patriarkat är ett samhällssystem där män har den primära makten och de flesta ledande positioner inom politiska-, ekonomiska-, religiösa-, sociala-, och finansiella institutioner domineras av män.
Du ser ju, strukturellt, inte alltid individuellt.

Angående det här med att män inte lever lika länge som kvinnor så är det också något jag tror beror lite på vilka normer man har att följa. I illustrerad vetenskap har man tittat på det och sett att det finns vissa genetiska-, hormonella- och livsstilsanledningar till detta. De genetiska och hormonella har vi feminister inte så mycket att säga till om, men livsstilsanledningarna som att män generellt dricker mer, tar sämre hand om sig, besöker läkare mer sällan försöker vi råda bot på genom att förändra mansnormen, så även där är feminismen bra för dig Krister.

Om detta inte är anledning nog att ansluta dig till den feministiska värmen så kan du bara höra av dig igen med vilka oklarheter som råder så ska jag försöka förklara. Ha en bra dag!

 

Kvinnofälla nummer 58652749?

Hörrni vi måste ta en avstickare i serien om asdåliga tips för kvinnliga ledare och snacka om en grej som min vän påminde mig om här om dagen.

Innan jag gick hem på föräldraledighet så pratade jag med min chef om vad jag vill göra när jag kommer tillbaka, sedan har jag under ledigheten här fått en ny chef som jag också haft den här diskussionen med. Vi verkar ha liknande bilder av vad som kan vara ett bra nästa steg för mig. Men, då till vår spaning. Jag har i båda fallen fått rådet att sitta still i båten ett enligt mig rätt bra tag, detta för att jag ska komma in i det här med att jobba och ha barn samtidigt med allt vad det innebär när min föräldraledighet är över. Lämning, hämtning, vab och sådant antar jag man syftade på. Kanske logistik på hemmaplan med matplanering? Råden förtäljde inte dessa detaljerna, men man kan ju ana och kanske anta att det var detta man syftade på.

Vi undrar om män som blivit pappor också får rådet att lära sig rodda hemmalivet FÖRST, innan man tänker på några utsvävningar i karriären. Prio på rätt sak liksom. Eller kan det vara så att män inte förväntas ta det där ansvaret hemma? Och om de gör det så inkräktar det i alla fall inte på deras jobbåtaganden?

Grejen är att båda dom här personerna som säkert i all välmening värnat om min personliga stressnivå är vad jag skulle bedöma rätt så insatta i jämställdhet och så. Den ena är kvinna och har barn och har jobbat på bra under åren ändå, samma med mannen. Så båda har barn, de har själva lyckats balansera det. Ändå får jag rådet att chilla?

Jag kanske kommer förstå vad de menar när förskoletiden börjar om drygt ett år, och det kanske är jävligt provocerande att säga att alla fruk-tan-svärda grejer jag enligt kreti och pleti kunde förvänta mig av första tiden med bebis inte inträffat, så jag tänker att man kanske inte måste förbereda sig på att det blir hemskt framöver heller. Dessutom tänker jag att om vi hela tiden ska ta höjd för katastrofer så finns det himla massa andra scenarier jag hellre gör anpassningar för än avvaktar med lite utveckling på jobbet.

 

 

Kvinnor och deras idéer

Vi har nu kommit till del två i följetongen skitdåliga-förslag-till-kvinnliga-ledare. Eller som artikeln jag läste hävdar: Icke hotfullt ledarskap för kvinnor. Strategier för hur kvinnor kan leda utan att trampa på stackars ömtåliga manstår när de agerar i sin en-ORM-t okvinnliga roll som chef. Nu kör vi!

Skärmavbild 2016-08-08 kl. 08.03.19.png

Såatteeeh.  Så många fel så lite tid att orka med detta. För det första: Vilken ens halvvettig människa anser att en kvinna som säger att hon har en idé är hotfull? Förutsatt att själva idén då inte är något i stil med ”Jag gick precis en kurs i manskastrering, och jag behöver några att testa på, tänkte att den här lilla gruppen vita medelålders män är toppen”. Men låt oss anta att det inte är det dom menar här. De menar alltså att kvinnor inte ska vara tydliga med att de har ett förslag, man ska istället förminska sig själv och bara tänka lite högt, inget någon behöver ta på allvar man vill bara använda sin lilla pipiga kvinnoröst och säga vad man tänkt ut med sin lilla kvinnohjärna. Sedan om någon vill förbarma sig över det lilla, lilla kvinnotanken och förverkliga det så är det ju en ära.

I artikeln skriver dom också den här moderna meningen: When you share your ideas, overconfidence is a killer. You don´t want your male coworkers to think you´re getting all uppidy. Instead, downplay your ideas.

Sedan för att vara extra tydliga med vad dom menar med att man ska förminska sina ideér har dom lagt in några förslag på hur man gör det på bästa sätt:
”Thinking out loud”
”Throwing something out there”
”Dumb”
”Random”
”Crazy”

Eh. Tack men nej tack till det här sjukt dumma förslaget. Herreguuuud, följ för ditt liv inte det! Det här så kallade icke hotfulla förslaget gör inget annat än förminskar dig. Genom att använda dig av den här typen av retorik förmedlar du bara att det du säger inte är värt att ta på allvar. Du framställer dina förslag som frivilliga att ta i beaktning, istället för att vara tydlig så folk vet att de behöver ta ställning till det du sagt.

Och igen, om vi ska anta att män inte kan hantera kvinnor som säger sina idéer, då kanske det är männen som är problemet och behöver förändras. Ett litet förslag bara.

Vill du läsa del ett så hittar du den här.

Följetong i icke hotfullt ledarskap för kvinnor

Här om dagen råkade jag komma över en artikel som en gammal vän till mig kommenterat på Facebook. Det var en lista på strategier, eller förlåt, en lista på strategier för kvinnor specifikt i hur de kan leda utan att anses hotfulla. Min första reaktion:

Tyvärr hade jag anledning att fortsätta med exakt samma när jag kollade vidare. Det var så absurt att jag faktiskt tror att den är skriven jähävligt ironiskt. Men, man vet aldrig. Folk som hade kommenterat den på fejjan verkade liksom köpa hela paketet och bara Ooooh, vilka super-kämpe-goa-idéer-för-kvinnliga-leeedare!

Mina känslor för listan får omöjligt plats i ett inlägg, så- vi delar upp det lite så har vi även ett sommarnöje att götta ner oss i som ger kraft åt arbetslivets utmaningar när ni ska tillbaka efter semestrarna! Med kraft menar jag en bestämd känsla av att vi måste kämpa vidare för att få till vår feministiska drömvärld där enhörningar går fritt med upplysta kvinnor, män, och alla där emellan och solen skiner och inga sexister finns och alla har lika lön! Själv är jag ju ledig något halvår till, får väl gå tillbaka och fräscha upp minnet när jag ska tillbaka in i gubbröran.

Nu kör vi igång!

Skärmavbild 2016-07-31 kl. 15.31.29.png

Till denna bilden förklaras det i artikeln att det är bättre för kvinnliga chefer att fråga manliga medarbetare vad de tycker om att göra en uppgift till ett visst datum istället för att säga när det ska vara klart. Detta för att det får honom att känna att du undrar vad han tycker mer än att du säger vad han ska göra.

Alltså inget fel i den här ledarstilen, det är väl toppen att involvera sina medarbetare i beslut- på mitt jobb uppmuntrar jag chefer jag hjälper att gå mer åt denna typen av ledarstil. Men att motivera det med att just män känner sig mindre tillsagda av kvinnor, det är bara dumt. Antingen ska chefer, oavsett kön, göra så. Eller så ska de, oavsett kön, inte göra så.

Vidare så finns det också olika typer av uppgifter som har olika strikta datum de behöver bli klara på. Vissa grejer kan vänta, andra inte. Då är det väl himla fiffigt om de med strikt deadline kommuniceras som just det, och inte något fri hopp-och-lek-uppgift för att inte såra det manliga egot.

Dessutom tycker jag att den här typen av tips bidrar till bilden av män som oresonliga grottmänniskor som inte har respekt för människor oavsett kön förstärks. Dom finns, men jag tycker att vi kan börja med att ha högre tankar om folk initialt.

Så nja, halvt underkänt tips säger jag. Såvida det inte korrigeras till att gälla samtliga chefer.

Pappor som imponerar

Lite semesterfeeling sista tiden och då har jag på något fantastiskt sätt lyckats undvika diverse icke-jämställdhetsdramor, vilket innebär att jag inte direkt haft något att yttra mig om. Mycket ovanligt för att vara jag om man frågar mig och mina närmast sörjande.

MEN! Patriarkatet och dess hjärntvättade små anhängare dyker upp när man minst anar det! Eller det var väl en överdrift kanske, vanligt folk är en bättre benämning men som i blindo agerar medsjälpare så att säga.

Jag vill ta upp det här med att våra medmänniskor verkar ha lite olika förväntningar på mig och min kille i det här med med barnaskötsel. Tror inte att det är riktat mot oss specifikt egentligen utan mer att samhället har lite olika syn på vad som är normala mamma-/ pappauppgifter här i världen.

Exempelvis var jag ute för några veckor sedan och mötte då upp ett gäng bekanta. Den första frågan jag får från en i sällskapet är var jag har mitt barn, och om pappan är hemma och passar henne. Jag bara:

Man passar inte sitt egna barn direkt. Frågade min kille när jag kom hem om han får frågan var barnet är när han inte har med sig henne. Icke. Aldrig hänt.

Så, en förälder med barn som inte har det fastklistrat på sig dygnet runt är tydligen lite konstigt om man är kvinna. Men det är inte konstigt om man är man. Nu skulle en person som definierar sig som typ humanist eller jämställdist kanske höja ett finger och hävda att det har med amning att göra, att barn bioloooogiskt behöver den som har maten på kroppen. Men då vill jag bara förklara att det finns massor av lösningar för den delen, barn behöver inte svälta för att papporna är själva med dom en stund.

Andra grejen jag vill ta upp inträffade igår. Låt mig måla upp scenen:

Jag, min kille, hans kompis (en kille) och dennes tjej är ute och går. Killarna bär var sin bebis.

En helt okonstig bild säger ni? Tycker jag med! Men inte damen som kom på sin cykel, men ser detta fantastiska. Så fantastiskt att hon känner att hon är tvungen att stanna, påkalla vår uppmärksamhet för att säga att det är FANTASTISKT att se att KILLAR bära barn och sedan något mer om att det är fint att se pappor göra sånt typ!

Min känsla när detta händer:

Hur jag istället reagerade:

Vänner av positivitetsklubben skakar väl på huvudet. Det är ju jätteroligt att en kvinna som är äldre och sett vilken utveckling vi ändå haft säger något uppmuntrande. Och det håller jag med om, jag älskar att det är sån självklar grej för många killar att de ska ta hand om sina barn. Det konstiga är väl att det inte alltid varit så. Det är inte det jag blir upprörd över. Problemet är att beroende på om du är kille eller tjej så anses samma agerande ha olika värde. Let me visa min poäng genom ett quiz! Du ska nu gissa vilket av reaktion a och b som möter mamma eller pappan i några exempel. Hämta papper och penna, nu kör vi!

1. ”Jag bytte hälften av alla blöjor idag”
a) Får mamman eller pappan den här reaktionen?

b) Får mamman eller pappan den här reaktionen?

2. ”Jag tar halva föräldraledigheten”
a) Får mamman eller pappan den här reaktionen?

b) Får mamman eller pappan den här reaktionen?

3. ”Jag vet vad mitt barn har för klädstorlek”
a) Får mamman eller pappan den här reaktionen?

b) Får mamman eller pappan den här reaktionen?

Facit längst ner i inlägget!

Jag älskar att saker är bättre nu än dom var förut, men de här väldigt olika typerna av bemötanden man får visar ju rätt tydligt att vi har en bit kvar innan kvinnor och män har lika förväntningar på sig i föräldrarollen.

Världens mest onödiga facit:
1a) Mamman
1b) Pappan
2a) Pappan
2b) Mamman
3a) Pappan
3b) Mamman

 

 

Skäms på er Canon!

Jag är sedan många år tillbaka fotointresserad, praktiserandet går definitivt i perioder men återkommer alltid. Och nu när jag fick barn så fick jag en fotokurs av min kille i slice-present (snittversionen av push-present). Pga detta satt jag nu och kollade lite i kameramanualen och tänkte att jag skulle fräscha upp mina skills så jag får koll på vad jag vill gå för kurs.

Detta låter ju som en astrevlig aktivitet, barnet sover, svingott kaffe, klyschig egentid som kan ägnas åt det nämnda intresset. Men då, sexismen strikes again. Aldrig, ALDRIG, är man fri från det. Så vad kan möjligen ha hänt i köket, när jag är själv med kamera och manual? Titta så oskyldigt osexistisk den ser ut liksom:

IMG_5269.JPG

På sidan 64 däremot. Låt mig citera hur Canon väljer att beskriva en bildstilseffekt med för ord:

”Porträtt. För fina hudtoner. Bilden ser mjukare ut. Effektfull för närbilder på kvinnor eller barn.”

Alltså. Jag bara excuse you! Vilka är ni att bestämma vad för motiv som passar att porträtteras som mjukt? Min känsla över det här:

Och min tes om att kvinnor infantiliseras bara stärks ju. Direkt känner jag att jag aldrig vill använda den inställningen, i ren protest. Det hjälper ju ingen i och för sig, men jag kanske bara ska fota män och öl med den. Och bilar. Och gropar och grus. Verktyg kanske.

Nä fy fan. Nu har ju manualen några år på nacken så den kanske är extremt könsneutral nu för tiden och beskriver utan att ge puckade exempel. Så om någon har någon manual någonstans i sina gömmor från Canon så kan man ju ta sig en titt och återkomma med om problemet är utspritt eller om det bara var en liten miss i just den här upplagan.

Så, jag får kanske ta och höra av mig till Canon och bara ”Hej hej, it´s me, ni kommer älska mig jag vill hjälpa er att inte framstå som sexistiska idioter i onödan. Fakturan för mitt jämställdhetskonsultande kommer på posten om ett tag.”

Nu ska jag läsa vidare och se om jag hittar någon inställning som kan lägga ett feministiskt filter på världen.

 

Nej men inte HAN

Ofta när jag berättar för folk om olika upplevelser, självupplevda eller sådant som jag fått berättat för mig, där en man sagt/gjort något sexistiskt så kommer reaktionen ”men nä-ää, inte HAN! Det.Kan.Inte.Vara.Möjligt. Han som är så snäll!”

Yes, jag ska inte vara den som är den. Har själv tänkt både en och många gånger att vissa saker inte stämmer bara för att den skyldiga är snäll eller trevlig eller *insert valfri sympatisk egenskap*.

Grejen är att det här tankemönstret är farligt, alltså på riktigt. Det är inte realistiskt att vi ska gå omkring och tänka att handling och person nödvändigtvis lirar ihop. Ta våldtäktsmän som exempel. Alla (de flesta) är inte som den urtypiska snuskisen som hoppar fram ur buskarna i beige smutsig rock och saknar en tand och lider av psykisk störning som gör honom till en heltidsvåltäktsman. De flesta är i vanliga fall välfungerande samhällsmedborgare som har både vänner och jobb och froma fritidsintressen som exempelvis knyppling och konstsim.

Om vi tror att folk som vi tycker är snälla inte är kapabla att begå oförrätter så betyder det att vi inte kan komma åt problemen, och alltså kan det fortgå. Vi kan inte leta efter problemen att lösa i personlighetstyper, utan i handlingar. Om vi kan tänka att en annars bra person KAN säga/ göra fel så kan vi också börja behandla felbeteenden, inte felpersoner. Dessutom blir det möjligt att åtala personer som begått brott fast de är reko annars. Och det vore ju toppen.