Varför män som hatar kvinnor säger att de älskar kvinnor

Har ni också tänkt på att män som tillsynes känner starkt hat och vilja att kontrollera kvinnor och deras rättigheter ofta också hävdar att de äl-sk-AR kvinnor. De älskar kvinnor så till den milda grad, de älskar dom så mycket att liksom ingen annan nog älskar kvinnor så mycket som dom. Bildresultat för sexist face gif

Det är män som vill begränsa rätten till abort, de älskar kvinnor så mycket så de vill skydda dom från risken att begå ett misstag de kommer ångra när modersinstinkten kommer.

Det är män som går på gatorna och vaktar svenska kvinnor och ”skyddar” dem från allt ont, som män av annan härkomst än svensk. De älskar kvinnor, så mycket. Det är DÄRFÖR de vill skydda kvinnor.

Det är män som bryr sig om prostituerade kvinnors rätt att välja att jobba med prostitution, för att de älskar kvinnor så mycket att de vill skydda deras rätt att välja vilket liv de ska ha.

Det är män som slår vakt om sina döttrars renhet aka oskyld, för de ÄLSKAR kvinnor och vill värna rätten att vara ren.

De här männen, männen som pratar om och engagerar sig i kvinnors liv på de här sätten och Gud vet vad mer säger oftare än andra män att de älskar kvinnor. Herregud Trump nu senast om vi ska ta ett världskänt exempel hävdar ju att han älskar kvinnor utav bara helvete. Så han kan ju inte vara sexist, som stackarn blir anklagad för att vara. Felaktigt påhoppad, hur kan världen inte se att han är värsta snälla killen som bara älskar kvinnor och DÄRFÖR kan han inte mena illa?

Jo. Nu ska jag förklara. För det får vara slut med lurendrejeriet här i den här lama täckmanteln till dolt kvinnohat.

De här männen, de älskar inte kvinnor per se. De älskar kvinnor som håller sig på mattan. Normmattan som de, helt utifrån egen smak och preferens definierar i sina små huvuden. Det här påståendet används för att släta över missöden som sexistiska kommentarer och annat kvinnoförtryck. ”Nej men jag kan inte ha förnedrat dig med skämtet om att kvinnor hör hemma i köket, jag älskar ju kvinnor. Så snäll mot min fru och jag har döttrar också- värsta snälla killen, älskar kvinnor, min mamma är min förebild. Jag är typ som Gudrun Schyman för världens kvinnor.” Känner ni igen resonemanget?

Jag vet inte många som öppet säger att de är kvinnohatare eller inte respekterar kvinnor, men jag vet många som hävdar att de är och gör det motsatta. Älskar och respekterar kvinnor. Jag skulle nog våga hävda, helt utan siffror men ändå, att de allra flesta män idag skriver under på det sistnämnda. Ändå har de allra flesta av oss kvinnor råkat ut för sexism i massa olika former. Oftast inte av en man som öppet glider omkring med en t-shirt med trycket ”Kvinnohatande sexist och stolt”. Nej utan av helt vanliga killar. För här är grejen:

De här männen respekterar kvinnor som faller in i normen av hur en kvinna ska vara och bete sig, de respekterar respektabla kvinnor. Om en kvinna däremot är för full- kanske bad om en våldtäkt eller åtminstone lite tafsande? Om en kvinna är otrogen- då kanske hon bad om lite hemmavåld? Om en kvinna är fattig och drogmissbrukare- då kanske det är okej att betala för sex för hon behöver pengar och liksom kanske valt det livet? Om en kvinna är thailändska och man är på semester med grabbarna- då kan lite köpesex kanske vara okej ändå?

Man kan inte säga att man respekterar kvinnor om man inte respekterar alla kvinnor. Precis som du inte kan säga att du är antirasist om du bara är respekterar vissa men inte andra. Så nästa gång du hör en man deklarera lite oftare än andra hur mycket han älskar kvinnor så kan det vara läge att lyssna extra noga för där kommer det komma sexism inom loppet av tre sekunder i någon form, och från och med nu kommer han möta en lite annan diskussion.

Lite svensk hederskultur

Fan jag försökte hitta posten på Facebook igen men misslyckades, det var i alla fall en gammal kollega till mig som kommenterat en av hans vänners bild på Facebook. Bilden föreställer fyra 16-18 åriga tjejer i balutstyrsel, med en kommentar om att han nu behöver ladda bössan. Kommentarerna till bilden följde samma tema, det var ”ojojoj, ja det förstår man”, ”höhö, man vet ju hur grabbar i den åldern är”, ”Killarna i deras ålder är precis som vi var då *om du fattar vad jag menar*- bara att ladda den där bössan. Hö.Hö.Hö”

Det här förhållningssättet till tjejer som växer upp och närmar dig vuxenålder är inte ovanligt, den här retoriken är jättevanlig. Den är helt frånvarande när det kommer till killar som börjar bli vuxna. Sällan ser jag mammor skrocka på Facebook om hur deras småpojkar nu får börja akta sig för de helt okontrollerade jämnåriga tjejerna. Man vet ju hur dom är.

Jag funderade länge på om jag skulle skriva något, men på grund av att jag knappt känner den gamla kollegan, ändå tio år sedan vi jobbade på samma ställe, ännu mindre hans vän så skulle en kommentar om företeelsen med största sannolikhet inte landa väl. Att kommentera någons föräldraskap i ett så offentligt forum som Facebook brukar också leda till försvarstal istället för reflektion.

Jag funderade sedan på om reaktionerna från de som kommenterade hade varit likadana om pappan som lagt upp bilden hetat Muhammed, och dottern haft slöja. Hade en bunt svenska män skrattat igenkännande och bara ”oklart om man vågar släppa ut tösabiten, bäst att du som familjefar beskyddar henne”. Jag tror inte det.

Jag vill inte på något sätt rättfärdiga ett ”kvinnobeskydd” (frihetsberövande snarare) pga religion eller kultur, det gör jag inte. Jag vill med jämförelsen visa att vi ser på hederskultur på olika sätt beroende på om utövarna är av svensk eller utländsk härkomst.

Det finns skillnader i utövanden men det är likförbannat hederskultur. En sida av mig kan förstå det ur ett föräldraperspektiv, man vill aldrig att ens barn ska råka ut för något dåligt. Och tyvärr har vi ett kvinnoförtryck, en matchokultur och en mansnorm som i värsta fall kan ha dödlig utkomst. Klart man vill skydda från det. Men retoriken, vi måste tänka på hur vi pratar om saker så vi inte normaliserar och cementerar dåliga mönster, som att tjejer som piffat till sig och eventuellt är alkoholpåverkade blir villebråd per automatik. Skippa hagelbössesnacket. Istället borde vi ge barn och ungdomar (och vuxna också för den delen) rätt verktyg och ord för att beskriva saker, språket styr mycket hur vi ser på saker. Om vi istället pratar om grupptryck, mansnormer, samtycke och våldtäktskultur så synliggör vi strukturer och kan därigenom börja förändra. Att som man ta ansvar för hur man pratar om och med kvinnor är det bästa man kan göra. Att genom sitt eget agerande förändra normen för hur män är mot kvinnor är nog mer effektivt.

Tusen gånger bättre än att ha en himla massa pappor som hasar efter sina döttrar medan folks söner springer runt och tränas in i en sjuk mansnorm som inte är bra för någon.

Mansplainer to our service!

Nu har en man igen varit så vänlig och hjälpt till att förklara lite om feminism för oss! Det är det bästa med att skriva om saker här att man inte behöver oroa sig för om man skriver fel, eller rättare sagt på ett sätt som inte tilltalar alla världens män, för en mansplainer finns alltid runt hörnet, redo att stå till tjänst. *Känner djup tacksamhet*

Han kanske inte vinner några fina pokaler i trevlig ton direkt, och min blogg- mina regler, så jag tänker att den kommentaren gör sig bäst i papperskorgen, vilket i princip alla hans tidigare kommentarer också borde gjort. Men vi ska inte låta alla visdomsord gå förlorade för det! Därför tänkte jag lyfta upp en favorit så vi gemensamt kan ta varandras händer, ta några djupa andetag och bara:Bildresultat för help me lord gif

Efter en start på kommentaren som innehöll liknelsen feminister- karameller som snoriga sjuåringar slickat på… (jag vet, kreativt) så kommer det här:

Skärmavbild 2016-12-03 kl. 10.38.59.png

Först:

Detta kom som en kommentar på förra inlägget, där jag skrev om att en vanlig businessoutfit sexualiserades. Den här killen antar jag vill försvara sin rätt att sexualisera? Bara han tycker att man anspelat på något som i hans ögon är sexigt så är det fritt fram, han menar att det är en aktiv handling. Med det resonemanget så skulle det innebära att allt från att gå barfota (för fotintresserade människor) till att ha vit t-shirt och jeans (bästa enligt andra) kan vara att anspela på sex, och alltså bör man då kunna förvänta sig en ”motsvarande reaktion”. Med resonemanget att det är upp till betraktaren att bestämma vad som rättfärdigar att ”erhålla en motsvarande reaktion” är det kanske heltäckande outfit som krävs för att kunna gå fritt från ”reaktioner”? Vidare undrar jag om det finns någon manual för vad en ”motsvarande reaktion” är? Om vi bara snabbt funderar på när kvinnor fått vad som av män ansetts vara lämpliga reaktioner kan det variera i magnitud minst sagt. Vissa får detta:Bildresultat för flirting man gif

Andra blir våldtagna och mördade. Jo, det finns män som anser att det är en ”motsvarande reaktion”.

Så det här med att man ska räkna med att få reaktioner i form av sexualiserande handlingar på sina kläder känns lite förlegat. Jag tänker att vi ska satsa på att bete oss civiliserat oavsett klädsel? How about that? Jag menar kvinnor som gillar kvinnor verkar ju i högre utsträckning kunna hålla inne på ”motsvarande reaktioner”, och som feminist tänker jag att män bör kunna hantera sina känslor och ta ansvar för sitt agerande och inte balla ur så fort de ser lite kjolstyg. Eller menar kommenteraren att det kanske är något biologisk som gör att män inte kan det? Och om så är fallet, ska dom verkligen tillåtas gå fritt hur som helst?

Nej, skärpning.

 

 

 

Vill feminister verkligen att alla ska se könsneutrala ut?

Alla är olika, så även feminister. Därför kan det vara svårt att veta vad som liksom är feministiskt och inte. Och för att inte falla offer för patriarkala krafter som säger att feminism inte behövs så kan det vara en toppengrej att reda ut var man står i olika frågor. Därför tänkte jag att vi idag skulle ägna oss åt att reda ut det här med kvinnligt kodat utseende och feminister.

Jag möter ofta människor som har fått uppfattningen att feminister:
1. Vill att kvinnor och män ska se exakt likadana ut, samma frisyrer (tänk en könsneutral variant av nordkoreas frisyrkarta med några olika alternativ), kläder med raka linjer i neutrala färger. Helst naturmaterial och lokalproducerat. Antifeministerna bara:

2.  Att allt som anses kvinnligt, tänk långt hår, pastellfärger, klackar, smink, nagellack, torrschampo (eller som jag kallar det- högre makters gåva till tidsoptimister such as my self). Kvinnor ska bara dricka öl, absolut inte någon tjejig drink, speciellt inte om den är söt och kombineras med fruktkonst.Bildresultat för cocktail gif

Låt oss grotta ner oss.

Jag förstår var den här föreställning kan komma från, jag själv är i viss mån med och reproducerar den i och med att jag typ vägrar rosa med volanger och pastelliga lösnaglar. Detta för att det inte är min stil. Stil kommer ju inte från ingenstans- man kan säga att man är ointresserad men likförbannat gör vi alla val när vi handlar kläder. Då brukar de flesta välja något man trivs i och känner sig som sig själv i. Och vad är det då som gör att man känner sig som sig själv? I samhället har olika kläder olika signaler i sig, en kostym exempelvis signalerar makt och framgång. Nitar signalerar annat, en 50-talsklänning något tredje. Med vad vi sätter på oss visar vi lite vad vi gillar/ gör/ har för intressen. För mig som ägnat många timmar åt könsrollsanalyserande och liknande finns det en så stark koppling mellan vissa kläder som gjorts för kvinnor och barnkläder. Och med infantiliseringen av kvinnor så känns det för mig helt sjukt att förbarnsliga mig själv, jag tror att det kan vara en bidragande orsak till att jag väljer bort vissa kvinnostilar.

Bildresultat för woman posing with teddy bear

Många stilar har kopplingar till saker jag, pga min kunskap i ämnet, inte kan identifiera mig med längre. Generellt kan man väl säga att jag stilmässigt undviker kläder som ofta sexualiseras, för att jag inte vill bli sexualiserad och med det objektifierad. Viljan att bli bemött som individ med innehåll är så stark att jag genom åren hittat strategier, som att undvika att se ut på ett sätt som lockar fram skitbeteenden. Felet ligger ju liksom inte på något sätt i kläderna, utan i främst mäns referenser och handlingar utifrån det. Ta pennkjol och en blus och höga klackar, lägg till ett par glasögon och du kommer garanterat möta minst en man som bara ”sexy secretary!” Jag slutade med den kombon när jag började se ett mönster hos männen på jobbet och den outfiten.

Man tänkte att man såg ut så här ungefär:

Bildresultat för sexy secretary look office

Men pga skeva associationer i mäns hjärnor såg dom mer detta av reaktionerna att döma:

Bildresultat för sexy secretary look office

Så jag är alltså en feminist med kommersiellt osexiga kläder. Skulle kunna användas som bevis för första tesen ovan av meningsmotståndare, men ni ser skillnaden på att vilja avköna allas kläder och själv bara göra sitt bästa för att få en så dräglig tillvaro som möjligt och jobba för att det inte ska vara så strikta normer kring kläder beroende på kön?

Angående andra punkten, att feminister skulle vilja avveckla allt som anses kvinnligt. Nej- det vi vill avveckla är tvånget för kvinnor. Vi vill att alla, män, kvinnor och alla andra ska kunna välja precis hur man ser ut, vilka produkter man använder för att uttrycka sig, utan att det leder till konstiga reaktioner. En kvinna som inte sminkar sig får ofta bemötandet att hon ”inte tar hand om sig åh gud vad slappt”, medan en kvinna som älskar smink och kör en entimmesgrej varje morgon blir uppmanad att bli mer naturlig (men inte helt). En man som sminkar sig blir nog inte heller jättebra bemött generellt. Det handlar helt enkelt om att avveckla tvånget, inte produkterna i sig. Var det inte Julia Roberts som gick barfota på någon gala tidigare i år för att protestera mot klacktvånget? Kan tyckas vara en banal protest när det ”Finns värre problem att lösa” (för att citera några antifeminister). Men när man tänker efter så är det ju sjukt att en galafixare kan kräva att personer med ett visst kön använder en viss typ av sko? Klacktvånget, eller vanligare- klacknormen för kvinnor är ju bara en av många smala normer att passa in i. Och innan någon kommer här och skriker ”MÄN MÅSTE HA FINSKOR BUHU” Så vill jag bara att ni kollar på den här filmen och tackar er lyckliga stjärna för att finskor inte är synonymt med klack i alla lägen.

Så- för att sammanfatta lite gällande missuppfattningen att feminism är synonymt med könlöst. Fel. Det vi vill är att normerna för vad kvinnor och män får se ut som breddas, man kan alltså fortsätta se ut precis som man vill om man är nöjd idag, bara att folk som inte är nöjda skulle få ett lite enklare liv om de kunde se ut som de själva ville. Se det som en lösgodishylla, idag får män plocka från ena sidan, kvinnor från andra, vissa sorter är sådana som andra inte godkänner (mycket smink kanske är som gelégrodor), men de finns där. Feminism är lite som att öppna grinden mellan de olika halvorna och skrika ”Ni är friiiia!”

Bra va?

 

 

Body monitoring

Har ni hört talas om begreppet body monitoring?

Det är kort beskrivet beteendet att ständigt hålla koll på hur man ser ut. Hur man sitter eller står, hur håret ligger, att man syns i rätt vinkel för den man pratar med, hur kläderna sitter, and so on. De flesta ägnar nog en tanke åt detta med jämna mellanrum, men hos kvinnor ser man detta mer.

I jobbsammanhang har jag lagt märke till detta vid många tillfällen, det liksom tar all min uppmärksamhet att följa hur kvinnan med bara sekunders paus mellan gångerna rättar till sitt hår, kragen, sjalen, ändrar sittställning på ett tillsynes onaturligt sätt. Ute i fria världen ser jag det hela tiden. Det ständiga tillrättaläggandet.

Och nu kan det låta anklagande, det är det inte. Detta är ett beteende som sker utan att personen ifråga är medveten om det. Det sägs vara den internaliserade varianten av the male gaze, alltså att kvinnor ser sig själva utifrån, och då utifrån mannens perspektiv. Vi blir matade med mansperspektivet som norm, de flesta filmerna som görs är mansvinkel på, kvinnor finns med som sidofigurer till män oftast. Läs gärna om Bechdeltestet för mer info om detta. Reklam matar oss med en bild av att kvinnor finns för män att titta på, till och med reklam för produkter som riktar sig till kvinnor får ett bildspråk som syftar till att tilltala män.

Allt detta leder till att vi internaliserar den manliga blicken för att den är norm, och det leder till att vi börjar monitorera oss själva. Vilket leder till att vi börjar korrigera oss själva för att passa in i normen. I längden är detta skadligt för vi baserar tillslut vår självbild på andras förmodade bild och gillande av oss, inte vilka vi är. Det är lätt att säga att man bara ska sluta, men för många är det år av vana som behöver tränas bort, men det går.

Jag tror att vi i ett så utseendefixerat samhälle behöver hitta forum där man inte bedöms på sitt utseende, där kroppen inte kan bedömas. Jag personligen tror att kvinnoseparatistiska forum kan vara ett bra sätt. Det kan låta krångligt att hitta men alltså det behöver inte vara svårare än att man träffar sina kvinnliga vänner bara. Och eftersom vi alla (typ alla) lider av det här samhällsfenomenet i någon grad så kan det vara bra att prata om det. Att bestämma sig för att noll utseendefokus får förekomma, för att mixa upp det lite. Nu säger jag inte att det alltid är kuddkrig och sminksnack när kvinnor ses, utan att vi när det bara är kvinnor som ses kan behöva göra det till en paus från hur vi ses på i det offentliga rummet.

Man kan också tänka på hur man själv bidrar till utseendefokuset. Jag försöker verkligen tänka på hur jag strösslar utseendekommentarer omkring mig. Om jag träffar en grupp med kvinnor och män och någon kvinna får en utseendekommentar (händer alltid) så ger jag mannen i gruppen en också, inte ironiskt, utan för att väga upp. Balans is the shit. Det brukar belysa just hur passande eller opassande en utseendekommentar är i sammanhanget.

Det finns säkert massa andra saker man kan göra för att öva bort det här också. Det handlar inte om att man är utseendefixerad, det är ett resultat av att man rör sig i ett samhälle där man förväntas följa normer som för kvinnor inte är naturliga. Det går inte att värja sig men man kan lära sig att känna igen beteendet och hitta strategier för en själv hur man får rätt fokus igen. Att lära sig varför man gör det är också en del, för att det förväntas av oss, vi har fått det intutat i oss under lång tid, tänk på hur många bilder på kvinnor du passerar varje dag, hur kvinnor framställs i TV, film, serier, det skapar normer, det är inte för att man är extremt fixerad vid sin lugg eller hur kläderna sitter egentligen. Det är för att undvika problem, vilket kvinnor som frångår normen möter. Herregud se bara på kvinnan i publiken som på melodifestivalen för några år sedan vara glad och höjde armen och, ve och jävla fasa- HADE KROPPSHÅR! Att.Hon.Vågade! Listan på grejer kan göras lång. Titta i tidningshyllan nästa gång du är i mataffären på skvallertidningarna. Se hur kvinnor som kan med att befinna sig på stranden TROTS ATT MAGEN ÄR SVULLEN (den kanske inte ens är svullen utan magar putar för det mesta). Det är så dom ser ut i naturligt tillstånd. Men det visas upp som look at this freak of nature woman!

Jo, räkna brukar ju förse en med massa bra information. Nästa gång du sitter på ett möte (antar att de flesta gör det ibland), välj ut en man och en kvinna och räkna hur många gånger de rör sitt hår eller rättar till sina kläder. Svårt att göra på sig själv, men man kan ju testa, eller be någon du umgås mycket med räkna åt dig vid ett för dig okänt tillfälle. Kan ge en bra indikation på hur mycket jobb du har framför dig!

 

 

Mer feminism åt folket

Long time no skrivande. Känns mer som regel än undantag nu för tiden, annat tar tid och pga att jag ju spenderat mest tid med barnet och dess far har jag inte träffat på så mycket att orättvisa att filosofera kring. Sån himla lyx.

Men- nu när ledigheten, eller ”ledigheten” (läs: barnet har vattkoppor och vill inte äta eller dricka och feber är ju inte direkt sövande, och det är 30 grader ute så är mest inne i AC-rummet), så får man ju ändå lite mer tid för reflektion. Med allt skit som händer i världen med Trump och fan och hans moster (Putin m.fl.) så har jag funderat på vad man kan göra för att förändra.

Första delen är att lyfta upp och visa förtryck- kvinnoförtryck i mitt fall eftersom jag i övrigt har massa privilegier pga min hudfärg, var jag bor, ekonomiska situation mm.

Den andra delen är att koppla dom här upplevelserna till en större bild för att visa strukturer, många kvinnors upplevelser avfärdas i vanliga fall som enskilda incidenter och förrövarna är är alltid bara enstaka sjuka individer (förutom om dom råkar ha en annan härkomst än sverige- då är det enligt många det som är anledningen till beteendet, men inte om man är just svensk). Lär man ut vilka strukturer som finns och fler känner till dom så kan det hjälpa fler att våga säga ifrån och vi kan organisera oss.

Den tredje aspekten är allmän bildning (nej det är inte särskrivet här, syftar inte på allmänbildning) i ämnet feminism. Och innan det kommer någon och protesterar och bara ”finns viktigare saker, tänk på svält, unga killars psykiska ohälsa och diverse utrotningshotade djur och gubbar, framför allt gubbar! Dom är motarbetade!” så vill jag tillägga att vi alla gör det vi kan, om du tror att information om något annat leder till en bättre värld- then you go! Kör på bara. Sprid ordet (såvida det inte är rasistiskt, homofobiskt eller kvinnohatande exempelvis) Vi måste kunna jobba på parallella spår här i världen för att komma någonstans.

Och med det sagt så tror jag att jag skrivit mest om del ett hittills, det känns som att den delen kommer att finnas kvar pga ja, världen, men jag tror att jag vill fokusera lite mer på dom andra två delarna, det känns som att det kan komma fler till gagn. Det är min förhoppning. Jag vill att folk som kommer in här ska få så in i helvete mycket kött på benen att de i sina egna situationer de hamnar i kan få sexister, mansrättsaktivister och andra tjommar att bara:

Jag är inte helt säker på vad det kommer bli för något exakt, det återstår att se! Finns ju RÄTT mycket att gå igenom om man säger så.

 

Privilegier och provokation.

Med jämna mellanrum funderar jag på hela grejen med provokation och motstånd till jämlikhet. Jag märker (tack vare några stötta manskommenterare bland annat) att inte bara mina personliga åsikter, utan även den rent faktamässiga informationen man kan ta del av här är jätteprovocerande för somliga. Nu tänker kanske vissa här ”vad bra att dom också tycker att det är provocerande med orättvisorna du skriver om!”. Man kunde ju hoppats. Men nej, de är provocerade av något annat, jag har inte helt och hållet fått grepp om exakt vad- men det verkar som att dom inte håller med om faktan- hur man nu inte kan göra det, det är ju fakta. Jag tror att reaktionen i grund och botten handlar om rädsla. En högst mänsklig sak, och jag tror inte att man alltid kan välja vad man är rädd för, det kan vara högst rimliga, men också helt banala rädslor. I deras fall handlar det nog om en rädsla för att t.ex feministerna har rätt- tänk om de här männen pga sitt kön sitter på massa fördelar? Och med det ökade jämställdhetsfokuset dyker hotet om en nedgradering upp.

Det är lätt att håna den känslan, tro mig när jag säger att jag kämpar här med att inte göra det, men innan man gör det kan man titta på sig själv. Här sitter jag, kvinna, vit, medelklass, på Bali i ett jävligt fint hus med egen pool och personal som lagar mat, städar, håller trädgården fin. Här ska jag vara i några månader. Rätt priviligerad sits inte sant?

Det är inte enkelt att lokalisera sina privilegier, det är inte supersvårt heller, bara att googla så finns det hur mycket som helst man kan förse sig med för att förstå. Det svåra ligger alltså inte att få tag i information, utan om att ta till sig den. Sedan att sätta ett större mål framför sina individuella. Och det är väl här som man börjar bli lite påverkad av att man är barn av sin tid och färgad av hur saker hanteras idag. Kända lösningar ligger alltid närmare tillhands än nytänkande, vi människor är vanedjur. Vi är matade med tron om att jämlikhet är ouppnåligt och att det i bästa fall går himla långsamt. I det här steget av världsförbättring kommer kreativitet in i bilden. Om vi inte kan föreställa oss och brodera ut en fantasi om en bättre värld så kan vi inte heller skapa den. Många har en dröm om en jämställd värld så när det kommer folk och bara ”finns inga problem man måste bara jobba hårdare, fair game liksom” så blir jag trött. Trött för att de här människorna för det första är ignoranta, och för det andra sprider en känsla av att inget går att förändra, när det absolut gör det.

Vi kollade upp här om dagen vad folk här tjänar i snitt. 1500 kr i månaden kom vi fram till. Det är inte mycket pengar, förstår helt ärligt inte hur det ens kan gå runt, var i mataffären här om dagen och det var inte asbilligt direkt. Hade jag i det här läget resonerat som vissa mansrättsaktivister här kanske jag hade sagt till dom som jobbar här att herreguuud- du KAN ju förbättra situationen, bara du VILL det tillräckligt! Det är bara att plugga och sedan söka ett jobb som ger bättre betalt. Enkelt! Se på mig, jag har kämpat också. Du ser ju att det går!

Fattar ni det sjuka i det resonemanget? Samtidigt så förstår jag frustrationen som vissa män kan känna när deras privilegier utpekas, jag upplever nog någonting liknande här, lite vanmakt. Vad ska man göra då? Det blir ju jävligt jobbigt att få det utpekat för sig, säkert extra jobbigt om det är andra som gör det åt en. Man har ju oftast inte avsiktligt försökt skada någon.

Och helt ärligt vet jag inte. Rösta för en politik som hjälper till att utplåna ojämlikhet, som omfördelar städers, länders, världsdelars, hela världens resurser. Jag tror inte att man behöver be om ursäkt för sina privilegier, det tjänar ingenting till, men man kan erkänna dom, man kan utbilda sig i dom. Att skaffa sig en retorik som inte förtrycker. Retorik som förtrycker kan vi för övrigt prata vidare om vid ett annat tillfälle. Man kan låta bli att motarbeta människor som jobbar för att skapa mer jämlika förhållanden. Man kan undvika den här reaktionen:

… när någon pekar på dina privilegier.